Bo, eller Bosse som de få vännerna kallade honom – en gift man sedan 32 år tillbaka, tystlåten, har passerat den ungdomliga glansens dagar för länge sedan och de tydliga valkarna i de övrigt grova händerna vittnade om ett långt liv fyllt av hårt kroppsarbete. Bosse var en heders man, den gamla skolan, som trodde på att göra rätt för sig – plikten framför allt, både avseende familj, arbete och nationen.

Hans fru Anna gick bort sju år tidigare i körtelcancer på Norrtälje sjukhus. Beskedet om cancer hade de fått samma vecka som de båda gick i pension, och istället för att få börja det efterlängtade pensionärslivet efter långt liv av hårt arbete vid järnvägen fick Bosse inom kort lära sig att leva själv, för första gången på 39 år. Livet var inte rättvist, och istället för att ta det lugnt och njuta av tiden så visste inte Bosse om något annat än att dölja sin sorg i ännu mera arbete på gården, vilket var den dagliga rutinen sedan dess.

Han och Anna hade förvisso fått ett par barn och ett antal barnbarn, men vare sig dottern eller sonen tyckte att det fanns någon anledning att hälsa på. De hade alltid något som kom i vägen och till slut så hade Bosse helt enkelt slutat att fråga. Utöver allt arbete ute i Västanvik där han bodde i ett ensligt hus, så var katten ”Nubbe” hans dagliga sociala kontakt. Nubbe var en gråspräcklig ganska ilsk bondkatt och namnet hade katten fått när Bosse helt enkelt bytte ut spriten efter Annas död, med en katt – och vad mer kan då vara passande tänkte han. Katten var dock väldigt social och kelig när det gällde Bosse.

Sommaren 2023 så räckte dock inte folkpensionen längre i takt med alla indragningar och försämrade tider, vilket gjorde att Bosse la ut gästhuset på gården till uthyrning och det tog nog inte mer än ett par dagar innan han hade tre svarande. Den första drummeln var något hippie-folk från södra Stockholm och att denna pellejöns som säkert ville starta kollektiv eller annat trams gick inte för sig. Den andra svaranden försvann – då Bosse troligtvis av misstag raderat meddelandet så då återstod bara en tjej som i alla fall skrev på ett trevligt sätt, som han tänkte.

Hon, tjejen, dök upp på vårkanten och vid första anblicken tänkte han att hon inte kunde vara mer än sjutton år, varpå han före han hälsade väste ur sig:

”Hörrö – Jag vill inte ha några rymlingar på min gård, så är du en rymling så kan du fara direkt. Det går inte för sig”.

Hon, en charmig söt tjej, liten till växten, men som inte lät sig skrämmas av en äldre man formad av år som gått, och sträckte därför fram handen för ett fast handslag med den betydligt större Bosse vars hand tycktes svälja hennes.

”Vera – Vera Johansson” svarade hon med ett leende utan en antydan till att rygga undan.

”Nej, jag är ingen rymling även om det är just det man ibland får göra som man skall författa som jag gör” sa hon vidare.

”Fatta vadå” svarade Bosse.

”Nej, inte fatta, - författa. Jag är en författare, jag skriver böcker” svarade hon.

”Jaha, kan man leva på sånt” sa han och tog hennes väska och gick mot gäststugan utan att hon fick replikera på den sista kommentaren.

Vera hade i själva verket vunnit det prestigefyllda Europeiska litteraturpriset för talangfulla unga författare som delas ut en gång vartannat år i Paris vilket innebar ett ekonomiskt tillskott på cirka 1 miljon svensk kronor. Tillsammans med arvet efter hennes framlidna far, så hade hon tillräckligt för att fokusera på författarskapet på heltid, och då passade ett ödsligt ställe som Västanvik alldeles utmärkt hade hon tänkt.

Han visade henne runt, gick igenom var och en av de husregler han hade som han också förväntade sig att Vera skulle memorera då han efter sex punkter kommenterade hur viktigt det var att inte hänga våta kläder på elementet, även om det faktiskt stod samma sak på elementet, och att det absolut inte fick slängas något i diskhon då rören var gamla, men pålitliga så länge man inte slängde något som inte skulle slängas.

Det var tydligt att Bosse hade sina rutiner och Vera förebrådde honom inte alls, och tyckte tvärtom att Bosse var en mycket trevlig man, även om han än så länge mest muttrade för sig själv och med katten.

Under sensommaren så noterade Bosse att det var tredje dagen han inte hade sett till flickan vilket inte var henne likt och inombords hade han trots sitt ibland burdusa sätt byggt upp en innerlig oro. Hon hade utan att han visat det gjort intryck på Bosse under tiden hon var på gården. Det var hennes sätt att tala – stillsamt, alltid glada ögon, försiktigt men nära till ett leende. Hon hade en värme som han inte hade upplevt på många år.

När han väl byggt upp tillräckligt med oro gick han bestämt den korta stigen upp till gästhuset så som om han skulle skälla ut henne, utan att egentligen inte veta varför, vilket snarare var ett uttryck för Bosses oro, och kanske även personlighetsdrag. Han hade händerna omedvetet hårt knutna och djupt nedstoppade i de blå Fristadsbyxorna. Fåglarna höll på med sitt, löven viskade i vinden i den annars vackra dagen - men för Bosse fanns bara en sak i fokus just då.

Han bankade hårt tre gånger och utan att invänta något svar så sliter han upp dörren och ropar ljudligt:

”Hallå där! Vad håller du på med! Du kan inte ligga och sova dagarna i ända, hallå!”
Han tog några bestämda kliv så att trasmattan trycktes undan med kraft när han passerade ingången till stora rummet och precis när han tänkte skälla ut henne, så ser han en blek Vera ligga i sängen, varpå han snabbt tar sig till fånga och varsamt frågar hur det står till med henne. Vera tittade upp och svarade med svag stämma att hon hade ett skrov, varpå Bosse, replikerade:

”Skov, va, är du sjuk eller något”

Vad Bosse inte kände till var att Vera hade Multiple Skleros (MS) och att det under perioder innebar att hon blev sängliggande. Hon hade vid det laget egna rutiner så att hon kunde handskas med skoven, vilket innebar att hon i praktiken inte åt något alls på flera dagar. Hennes far hade gått bort och hennes mamma var alkoholist, så det var i praktiken hon själv som fick hantera det och med tanke på hennes egen envishet så var det kanske inte så stor skillnad på Bosse och henne ändå.

Den dagen hade Bosse gjort tillagat potatissoppa och sett till att hon fick i sig det hon behövde. Han hade även ställt in ett par flaskor vatten för att göra det lättillgängligt för Vera. På eftermiddagen så hade han sagt åt henne att det kanske också var bra om hon tog en dusch i all välmening, varpå Vera hade svarat att det inte var möjligt och att hon var van. Bosse gick ner till stora huset, hämtade den gamla porslinspottan och ett större porslinsfat med ett antal olika handdukar som säkert var daterade från 50-talets början, så att hon själv kunde välja att tvaga sig när kraften kom tillbaka.

De närmaste dagarna spenderade han i stort sätt heltid inne i gäststugan och vid tillfälle så hade hon bett honom att torka av henne på benen och armarna med en av handdukarna. Han hade värmt vattnet på vedspisen och satte sig inte helt bekväm på sängkanten och började försiktigt att badda Vera längs armarna med den nedfuktade handduken. För Vera så hennes symptom när de var som värst att hennes rörlighet inte var mer än tio-procentig vilket innebar att hon inte kunde göra annat än det allra minst ansträngande av egen kraft.

Under veckan hade Bosse hjälpt henne med lätt tvagning, men också serverat mat och bistått med annat de dagar hon var som svagast. Hon var klar i huvudet, men påverkad av trötthet. Det var tydligt att hon dock uppskattade Bosses närvaro, även om han var en fåordig man. Vid ett av tillfällena när Bosse tvagade Vera, så sa hon på ett oväntat självklart sätt att han även måste tvätta hennes underliv.

Han låtsades inte höra, men han hörde perfekt och hörseln var det inga problem med. Vera repeterade det hon sa:

”Du måste ta hela kroppen idag”.

Bosse tittar ner i golvet förstående, men ytterst obekväm då han inte hade sett en kvinna naken på många år, även om han aldrig skulle erkänna det för någon. Han förstod att han var tvungen att hjälpa henne, men ville inte yttra detta mer än nödvändigt. Han ställde sig upp och iakttog henne, som om han funderade på hur det skulle gå till.

”Du hittar nya trosor i nedersta lådan i byrån och jag behöver även en ny tröja.” kommenterade Vera.

Bosse hämtade kläderna och samtidigt så säger Vera åt honom utan förvarning att dra av henne trosorna. Han hasade sen försiktigt ner trosorna, varpå Vera igen kommenterar något mer tydligt:

”Det är bara att dra, jag går inte sönder”.

Bosse tog handduken, den som kändes mjukast, den lilla mjuka frottéhandduken med små blommor och doppade den i det varma vattnet och började sen att tvaga henne uppifrån och ner samtidigt som han av respekt för Vera undvek att rikta blicken mot de privata delarna i möjligaste mån. Han tyckte alltid att hon såg så liten ut, som en liten fågelunge och var alltid ytterst varsam i hanteringen med Vera. Vedspisen var tänd, det var varmt i rummet och det tog inte lång stund innan Vera i det dova skenet från den lilla lampan i rummet somnade av välbehag.

Det gjorde också att Bosse inte tyckte att det var lika genant av någon anledning. Han kom ner till naveln och började nu närma sig underlivet varpå han funderade för sig själv hur han skulle gå till väga. Skulle han tvätta stjärten också, hur mycket skulle han tvätta och skulle det vara fel om hon sover som hon när han tvättar henne, tänk om hon vaknar då, tänkte han.

Han kom till sans och mindes vad Vera hade sagt om att hon inte går sönder och fortsatte sitt arbete systematiskt men varsamt.

När han kom ner till underlivet så började han först med att ta en ny handduk, doppa den i det varma vattnet, vrida ut handduken och sen försiktigt låta handduken glida längs underlivet. Han flyttade sen handduken något och låter den glida över slidan för att det skulle bli rent där också, och även om han kände sig obekväm så lät han med ett finger försiktigt pressa så att handduken letade sig in mellan blygdläpparna för att det skulle bli rent.

Precis som han för sig själv funderade på om han skulle göra rent rumpan, så särar Vera till synes sovande på benen så att han skulle komma åt, vilket också svarade på frågan. Han tog en ny handduk och tvagade henne försiktigt längs skåran och in mot stjärten där han återigen använder ett finger för att med lätt tryck komma åt runt öppningen. Bosse var obekväm, men han hade gjort sitt jobb och det var han trots allt nöjd med, om än med visst obehag.

Vera som först inte tycktes bli nämnvärt bättre fick varje dag en ny soppa, eller en ny rätt, och på Veras begäran för att ”hon kände sig oren” som hon hade sagt - tände Bosse vedspisen före han sen tvaga henne, lugnt, metodiskt, och på samma sätt, varje dag resten av veckan.

Bosse som inte hade tillåtit sig att känna några sexuella tankar, vilket skulle vara ovärdigt honom och kränkande för henne, hade med tiden Vera blev bättre själv blivit sämre. Han hade fått ryggskott och det kom att passa bra att Vera då fanns till hands när hon själv återigen var pigg och kry. De två hade inte bara format en djup nära vänskap olikt de mesta där ute i världen, de hade också kommit varandra till hjälp. Det tog inte heller lång tid innan Vera snarare befanns sig i Bosses hus den större delen av tiden, utom när hon själv författade sina böcker i lugn och ro. En outtalad överenskommelse de båda trivdes bra med.

En av kvällarna hade Vera sagt åt Bosse på det sätt bara hon kunde att det nog var dags för honom att ta en dusch och även om Bosse inte var den personen som tillät sig bli noterbart smutsig, så hade han svårigheter med att sköta sitt i duschen på grund av sitt ryggskott, vilket gjorde att det fanns ett behov av stöd. Det hjälpte inte heller att han var gången till åren vilket gjorde sitt till.

Vera förstod såklart hur det låg till och fick hjälpa Bosse att även ta av sig kläderna då han helt enkelt inte kunde röra sig annat än att ligga eller att stå upp rakryggat. Han sa inte ett enda ord, men efter en stund stod den nästan 2 meter, över 120 kg resliga karln i duschen naken och höll i det väggmonterade duschhandtaget krampaktigt för att inte ramla omkull. Som tur var kom halkmattan väl till pass och med en Vera som var försigkommen så hade hon i stort släckt ner ljuset i badrummet för att inte göra Bosse generad.

Till skillnad från Bosse valde Vera den mer direkta taktiken och började omgående och strategiskt att tvaga Bosse uppifrån och ner ståendes på badrumspallen. Bosse sa inte ett enda ord under hela tiden, och när Vera väl började närma sig Bosses privata delar så fortsatte hon med samma framgångsrika taktik. Hon tog tag om hans penis och tänkte för sig själv att det inte var så konstigt att den likt honom var överdimensionerad på ett abnormt sätt som allt annat.

Hon hade börjat med att tvaga honom i utrymmet mellan pungen och benen och när hon sen skulle göra rent penisen så fanns det inga förskönande sätt att tvåla in den. Hon började först att tvåla in den stora pungen och även om hon försökte se oberörd ut så smög sig tankarna på henne och kanske var det inte så konstigt med tanke på hennes egna få och misslyckade förhållanden där intimitet i hennes liv hade begränsats till egna stunder i ensamhet.

Hon tar sen tag i penisen och försöker lista ut hur hon skall gå till väga och de initiala tafatta försöken slutar med att hon använder båda händerna formade runt den väl tilltagna saken när hon tvålar honom upp och ner, och även om det torde vara självklart för alla, så var det inte uppenbart för henne att just den rörelsen kunde påverka en mans upplevelse, förrän det var försent och hon märkte att hans penis började växa till om möjligt ännu mer enorm storlek. Och känner man Bosse så var det fullkomligt ofrivilligt.

För att inte göra det värre så började Vera att tvåla fortare när hon samma sekund insåg att det nog var precis tvärtom hon skulle göra och utan att tänka sig för så yttrade hon för sig själv ljudligt ett ”ursäkta” i samma sekund, vilket Bosse inte svarade på. Han stod där och önskade nog inget hellre än att det skulle vara över, och det tog inte heller långt stund innan Vera bestämde sig för att det fick vara nog och slutade med att skölja av honom. De ordade inget om detta och hanterade kvällen som om det aldrig hade hänt.

Ett par dagar senare så hade Bosse gått till i Norrtälje sjukhus där de konstaterade att hans storlek, ålder och tyngd skulle tvinga honom till operation inom närmaste månaderna. De försökte även få Bosse att godta hemhjälp, vilket han vägrade utan vidare förklaring och någon dag senare var det dags igen för Vera att hjälpa Bosse med duschen.

Den gången hände samma sak igen när Vera tvålade in Bosse som mer än första gången fick ett ordentligt stånd, som Vera hanterade på samma sätt, men utan att överdriva skyndsamheten. Hon lät honom hållas och varför skulle det vara märkligt tänkte hon, då hon vid det laget kände till att han inte hade haft en kvinna på många år. Vera som var försigkommen drog även ut på tiden något, för att han skulle få njuta lite mer av stunden, utan att hon för den skull ville genera honom.

På kvällen när Vera själv skulle lägga sig i ett av sovrummen i Bosses hus där hon numera sov, så hade hon svårt att själv inte tänka på situationen i duschen. Hon kände att det var en tilldragande, upphetsande tanke, då hon föreställde sig den enorma penisen som var så grov att hon fick använda båda händerna för att tvätta honom. Hon hade också under dagen förklarat bort sitt hanterande av att dra ut på tiden med att det var för hans skull, när hon för sig själv då erkände att det nog var minst lika mycket för hennes skull.

I takt med att hon låg i det mörka rummet och tänkte på hur den kändes i handen när hon tvålade inom honom, hur stort ollonet var och hur kraftig och tung pungen var så sänkte hon ner handen innanför sina trosor och började smeka sig själv och till skillnad mot normalt så slutade den natten med att hon hade två orgasmer inom kort tid före hon somnade av välbehag.

Dagen därpå så hade Bosse redan gått upp tidigt som vanligt, satt på sig sin finskjorta, den röd, brunrutiga skjortan och ett par byxor som hölls uppe med kraftiga och välanvända hängslen. Han hade gjort sig mödan att trots sin ryggont göra frukost till dem båda och någon gång där, när det sirliga morgonljuset letade sig in mellan de transparenta gardinerna så frågade han från ingenstans om hon ville vara så vänlig och hjälpa honom senare den dagen och åsyftade duschrutinen.

Vera blev förvånad, men kände själv att det var lite spännande och svarade utan tvekan, med en nästan auktoritär röst att: ”det skulle passa bra vid femtiden”, varpå Bosse medgivande hade nickat till svar. Den dagen kändes extra lång och när femtiden kom, så inledde de samma rutin igen och återigen så såg Vera hur penisen växte upp till hela sin prakt när hon med dubbelfattning denna gång mer noggrant och under längre tid tvålade in honom. Som om de båda visste och hade en outtalad överenskommelse.

Tanken slog Vera att hon denna gång skulle fortsätta, men vågade inte fullfölja, men det var lätt att konstatera att de båda hade fått ut det som båda ville ha, närhet och intimitet trots 54 års åldersskillnad. Samma kväll, låg Vera återigen och fantiserade med hjälp av minnesbilderna hon hade med skillnaden att hon även fantiserade om hur det var när Bosse med hjälp av ett ökat tryck hade fört en av sina abnormt stora fingrar mellan hennes blygdläppar när han hade tvagat henne. Hur det hade känts varje gång han passerade hennes klitoris, trots hennes dåvarande tillstånd. Då var det oskyldigt, men nu var det medvetet.

När hon låg där i sin säng och smekte sig själv försiktigt, så lät hon också handen försiktigt svepa över magen, ner mot slidan där hon stannade upp, för att känna skillnaden efter att hon hade gjort sig fin och rakat sig på dagen. Varför visste hon inte egentligen, men det hade känts rätt och det var säkert första gången hon var helt slät sen hon var i 17 års åldern vilket var hela fyra år tidigare.

Det slog henne att hon måste haft det mest torftiga sexliv man kan ha med menlösa killar som inte vare sig hade manlighet, karisma eller integritet. Bosse var raka motsatsen och det gick inte att ifrågasätta hans något purkna men tydliga manlighet och på något märkligt sätt hade hon aldrig känt sig så upphetsad, så attraherad av en man tidigare.

Den gamla sorten väckarklocka med självlysande siffror visade att klockan närmade sig tio på kvällen, vilket var normalt då hon hade adopterat Bosses kvällrutiner. Men utan förekommen tanke, snarare mer baserat på en känsla så ställde sig Vera upp, öppnade dörren och smög igenom det stora allrummet och försiktigt öppnade dörren till Bosses sovrum.

Där står hon en sekund och betraktar omgivningen för att se om Bosse sover, vilket han av lätena att döma gjorde. Hon smyger in i rummet, och när hon kommer fram till sängen, tar hon av sig den något för stora t-shirten, lyfter täcket långsamt för att sen krypa ner i Bosses dubbelsäng. Trosorna hade hon tagit av sig sen tidigare. Hon hör hans tunga andning och för att inte väcka honom hasar hon sig sakta, ljudlöst fram och lägger sig tätt mot Bosse med huvudet på hans bröst.

Bosses väl tilltagna mage rör sig sakta upp och ner, i takt med andningen och i skenet av natthimlen utanför fönstret. Hon ligger helt stilla och håller sin arm över magen som rytmiskt följer med i rörelserna. Efter en stund låter hon handen sakta flytta sig ner där fingrarna försiktigt letar sig in under resårkanten på boxerkalsongerna ända fram till hans vilande penis där hon stannar upp några sekunder, som för att se om han har vaknat.

Hon för sen in handen längre och greppar så gott hon kan tag i penisen och börjar först försiktigt smeka den ljudlöst för att sen bli lite modigare och dra förhuden över hela ollonet, om än varsamt. Det tog inte många sekunder innan hon känner att penisen börjar växa, samtidigt som han sover djup. Vera har ena benet uppdraget över Bosses mycket kraftiga lår, vilket gör att hon för varje andning känner hur låret behagligt pirrande snuddar vid hennes klitoris.

Penisen är så stor att den ligger likt en tyngd mot hans mage, där hon systematiskt smeker den ljudlöst till ett enormt stånd parallellt med att hon själv blir modigare och för sin höft mer bestämt mot Bosses lår där hon för varje gång känner en ilning genom kroppen. Rädslan för att han skall vakna och brusa upp är lika påtaglig som känslan av att hon njuter av situationen på ett sätt hon aldrig gjort tidigare.

Hon känner hur försatsen rinner ur Bosses ollon och hur hennes hand som blivit alldeles våt får svårt att få tag om den överdimensionerade penisen. Hon bestämmer sig för att försiktigt resa sig och sätta sig på Bosse. Hon lirkar med täcket, försöker att inte väcka honom, stannar upp emellanåt för att lyssna efter någon oväntad reaktion, något ljud. Hon inser att han är så stor att det nästan är som att sitta på en hästrygg och när hon väl kommer på plats blir det tydligt hur stor Bosse är, då hon knappt når upp till hans bringa.

Hon för ner handen mellan sina ben, tar tag i penisen så gott det går och för den mot hennes slidöppning och hur det skall gå till vet hon inte, men hon har fantiserat om ljust denna situation flera gånger senaste veckan. Hon håller den bestämt och försöker sen ”trä sig över” penisen utan att lyckas. Trots att hon är minst sagt våt, eller kanske just därför, så glider penisen överallt, utom i henne. Hon blir lite frustrerad samtidigt som hon är rädd för att väcka Bosse.

Mitt i hennes frustration och koncentration så känner hon hur Bosses grova händer tar ett fast tag om hennes höfter, samtidigt som hon tycker sig se att han stirrar henne i ögonen, vilket i skenet var svårt att urskilja. Hon fryser till och vågar inte röra sig, samtidigt så känner hon hur hans händer likt ett skruvstäd suger tag i hennes midja hårdare och hårdare tills hon bokstavligen inte kan röra på sig.

Han väljer sen att långsamt, men samtidigt bestämt, med kraft att pressa in hans då kraftigt svullna penis mot slidan och i takt med att han pressar gnyr och jämrar sig Vera då ollonet tycks täcka upp hela slidan på ett sätt hon inte hade kunnat föreställa sig, ens i fantasin. Jämrandet kom delvis av lust, delvis av rädsla för hur det kommer att kännas. Det var en rädsla får något okänt som samtidigt gjorde henne så upphetsad att hon kunde spricka av vällust.

Han slappnar av för en sekund, som för att hitta en ny position, som för att först försöka placera ollonet på exakt rätt plats, förrän han återigen tar kraftigt tag om midjan och pressar henne så hårt hans 120 kg tunga kroppshydda förmådde och till slut så ploppar ollonet in i slidan så att han nästan blev rädd för att hon skulle spricka. Vera var inte bara oerfaren med välvuxna män, hon var själv inte mer än 160 cm och nätt. Det var ingen stor tjej.

Han ligger stilla, ingen säger någonting, i mörkret hördes endast den tunga andningen samtidigt som Vera försökte anpassa sig till känslan av att han stora kuk, ollonet hade pressat ut hennes slidväggar till bristningsgränsen. Hon kunde känna hur hans kuk pulserade, eller om det var hennes slida, men oavsett så kändes pulseringarna tydligt vilket också var något nytt.

Hon koncentrerade sig, han lät henne anpassa sig, till hon själv började att aktsamt röra sig upp, och sen ner för att låta penisen leta sig längre in i slidan. Det kan inte ha varit många millimeters skillnad, men för varje litet steg så kändes det som en stor prestation för Vera, som vid det laget var tvungen att andas rytmiskt för att slappna av bättre.

Efter någon minut till så hade hela ollonet och ett par tre fyra centimeter av penisen letat sig in samtidigt som den initiala ömheten, smärtan hade övergått till ren njutning för Vera. Hon blev modigare pressade själv hårdare för att han skulle få in den längre och hela situationen var så främmande för henne och även Bosse, att det utan tvekan var det mest exalterande någon av dem varit med om, kanske någonsin.

Med mod, upphetsning rör sig Vera djupare och djupare och till slut märker hon på Bosses andning och ryckningarna i kuken att han inte kan hålla sig mycket längre, och vem kan klandra honom i den situationen. Vera hade inga planer på att sluta så hon ökar tempot ytterligare för att få honom att njuta så mycket det går, hon vill verkligen att han skall tycka om det, inte minst för hur snäll han varit och kanske i synnerhet för att Vera själv var minst lika upphetsad.

Hon känner hur spermierna förvaltar sig lång ner i pungen och med kraft letar sig fram så tydligt att hon känner penisens ryckningar mot slidväggen, tills att han med att högt grymtande skjuter sina sats upp i hennes slida, som om det vore första gången. Kort därefter kom ett par kraftiga sprut till som fyller hela Veras slida av värme, av utlösningen som kom av längtan och upphetsning. Hon fortsätter rida, hon vill inte sluta, hon skakar i låren och njuter av hur han fyller ut hennes slida på obeskrivligt sätt.

När utlösningen lugnat sig lägger sig Vera på Bosses mage och bröst och bara ligger stilla utan att säga ett enda ord. Hon njuter, gungar mjukt upp och ner i takt med Bosses andning som får magen att resa sig. För varje nytt andetag åker penisen ut och in några millimeter samtidigt som de också släpper ut en del av spermierna som rinner ner över kuken.

Vera hann där någonstans konstatera att hon inte var skyddad, och valde att helt vifta bort det just då. Varför skulle hon ha tänkt på det, när hon inte har haft sex på ett par år och hade särdeles inga planer på att ha sex med en man som är över 50 år äldre än henne själv. Hon hann även tänka på att ingen av hennes vänner ens skulle kunna drömma om att just hon skulle hitta på något sådant, men det gjorde hon.

Efter en stund reser hon sig upp och lät resten av spermierna rinna ur henne, vilket var en hel del och när hon väl lagt sig till rätta så ler de mot varandra, först utan att säga något, för att sen försiktigt börja växla några tysta fraser om hur skönt det var och att han faktiskt hade hoppas på just detta han också, men att han var för rädd att ens tänka tanken på att det skulle vara möjligt.

Han säger sen åt Vera som ännu inte hade kommit att sätta sig på honom, efter att han några minuter låtit ett finger leta sig in i hennes slida där hon låg bredvid honom. Hon sätter sig upp och efter att Bosse korrigerat henne vrider hon sig med rumpan mot honom, samtidig som kroppen vilar mot hans mage. Hon tar tag i Bosses penis som trots sin storlek fortfarande delvis är erigerad, vilket räcker för att göra det skönt för honom också.

Han tar tag om hennes höfter, drar ner henne bestämt, närmare sig själv och i takt med att hon känner hans skäggstubb snudda vid insidan av låren så känner hon snart hur hans tunga börjar slicka hennes stjärt, först försiktigt, för att sen med mer tryck slicka intensivare samtidigt som han med ett finger smeker hennes klitoris och har tummen i slidan.

Hennes klitoris är svullen, hon är våt av sekret och spermier och Bosse som funnit sig i den oväntade situationen njuter också fullt ut av att göra det skönt för henne. Hon jämrar sig, gnyr om vartannat i takt med att han stoppar in tungan längre och längre in i hennes stjärt. Han pressar samtidigt in tummen djupare under tiden han fortsätter att smeka klitoris tills hon får en lång utdragen orgasm som i vågor sköljer sig över henne i takt med att hon pressar sin rumpa mot honom så att tungan åker längre in i ett klimax hon aldrig upplevt tidigare.

Den kvällen, natten, det mötet var lika oväntat som underbart och det var också början på något som den här berättelsen ännu inte vittnar om. En berättelse om just mötet, det oväntade, det avvikande och den fullkomliga sexuella närheten och varma vänskapen mellan två omaka personer, som tillsammans för dem är perfekta.

För den som ännu vill veta mer, kan läsa någon av de böcker som Vera skriver under pseudonym och som bl.a. beskriver dessa fantastiska upplevelser den där sommaren i Roslagen.