Salong Colette - andra delen
Författare: ava_erica-666 Datum: 2025-09-04 16:36:40
E-post: a_e@tutamail.com
Kategori: Lesbiskt
Läst:
118 gånger
Betyg: Inget betyg ännu
Regnet hade börjat piska mot rutorna när dörrklockan plingade till. Colette såg upp från sin bok – La Garçonne – och reste sig långsamt från fåtöljen. Hon bar sin svarta arbetsklänning, kortärmad, urringad, med ett tunt förkläde knutet runt midjan.
I dörröppningen stod en kvinna – stel, som om hon hållit andan sedan hon lämnat sitt hem. Grå yllekappa, handskar i brunt skinn, en hatt som sett bättre dagar. Ögonen vandrade hastigt genom salongen: sammetsgardiner, den låga britsen, spegeln, saxarna, den lilla brickan med oljor.
— Madame? frågade Colette mjukt.
Kvinnan nickade, tog ett trevande steg in. Hon såg sig snabbt över axeln innan dörren gled igen.
— Jag heter Madeleine. Jag… hörde talas om er.
Colette log, tog några steg fram. Doften av lavendel och bivax låg kvar i rummet.
— Välkommen, Madeleine. Här talar vi öppet. Du behöver inte viska.
Madeleine tvekade, tog av sig handskarna långsamt.
— Min väninna… Isabell… berättade om sitt besök. Hon sa att ni… att det var… det vackraste hon varit med om.
— Det var det, svarade Colette stilla. Och det kan bli det för dig också, om du är redo.
De stod tysta ett ögonblick. Madeleine kände hur regnet smattrade i kroppen snarare än på fönstret. Colette höjde ena handen och lade den mot Madeleines axel.
— Låt mig ta hand om dig. Låt mig visa dig att din kropp inte är en skam att gömma – utan en plats att hedra.
Madeleine andades in. Hon hade inte blivit berörd så – med vördnad – på över tjugo år.
Colette ledde henne till britsen. Den var klädd i mjukt linnetyg, blekt av tvätt och användning, men doftade rent. Madeleine stod tyst medan Colette knäppte upp hennes kappa, drog ner blixtlåset i ryggen och lät klänningen glida till golvet. Underkläderna var enkla, vita, en lätt kant av spets. Hennes kropp var något lös i huden, men fast där det räknades. Höfter, lår, bröst som fortfarande bar tyngd.
— Du är vacker, sa Colette.
Madeleine skakade på huvudet.
— Jag känner mig inte så.
— Det är för att ingen har fått dig att känna så, viskade Colette. Inte på riktigt.
Hon drog försiktigt ner underbyxorna och lade dem i en skål av flätad rotting. Madeleines blygd var vild, orörd – som en hemlig trädgård.
— Jag förstår att du inte gjort detta förut, sa Colette.
— Aldrig. Min man… han tycker inte att det är nödvändigt.
— Och vad tycker du?
Madeleine tvekade. Sen:
— Jag vill känna mig… vacker där nere. Rörlig. Naken. Känslig.
— Då börjar vi, sa Colette, och tog fram sin lilla skål med vatten, kammen, den lilla silverrakkniven, oljan.
Hon satte sig mellan Madeleines ben, lade en kudde under ländryggen och särade mjukt på låren.
— Jag kommer först att trimma. Med sax. Sen kammar jag. Sen rakar jag det du vill ha rakat. Vill du lämna något? En triangel, kanske?
— Lämna en tunn linje. Som en stig.
Colette log.
— En stig till paradiset.
Saxen klippte med ett svagt, hemtrevligt ljud. Hårstrå efter hårstrå föll i den lilla skålen, medan Colette lät fingertopparna smeka huden runtom. Hon kammade långsamt, metodiskt, lät kammen vila, glida över venusberget. Hon pratade hela tiden.
— Din hud är len. Det finns så mycket känsel här, vet du. Kvinnor glömmer det. De tror att njutning bara sitter i klitoris, men det är inte sant. Allt detta är erotiskt. Ljumskarna. Blygläpparna. Till och med insidan av låren. Får jag röra här?
— Ja, viskade Madeleine.
Colette lät fingrarna följa blygdläpparna, långsamt, med respekt. De yttre var mörkare, fylliga, de inre lite ljusare, gömda – men blottades lätt när Colette särade på dem.
— Du är redan varm. Din kropp vet att du är här.
Hon hällde lite olja i handen, värmde den, och började smörja huden. Först över venusberget, sedan över blygdens kurvor, hela vägen ner mot öppningen. Madeleine stönade till – oväntat högt – och rodnade genast.
— Förlåt…
— Nej, sa Colette. Ljud är gåvor. De berättar för mig var du njuter. Fortsätt.
Rakkniven drogs varsamt över huden, bara i ytliga drag, med massor av vatten och olja. Colette rörde sig med precision, som en konstnär. Och hela tiden: små beröringar med handflatan, med fingertopparna. Inget var mekaniskt. Allt var vårdande.
— Jag känner mig så blottad.
— Det är meningen, sa Colette. Blottad är vacker. Blottad är ärlig.
När hon var färdig tog hon en varm handduk och torkade varsamt, duttande.
— Vill du att jag… fortsätter? frågade hon, och lät tummen vila just ovanför klitoris, utan att röra.
— Ja. Snälla.
Colette böjde sig ner. Hon andades in först – doften av kvinna, kropp, värme. Sedan lät hon tungan glida långsamt över blygläpparna. En gång. Två. Madeleine suckade. Benen särades mer. Händerna grep tag i linnetyget.
— Du smakar som sommar, viskade Colette, och förde in en finger i den nu fuktiga öppningen. Den välkomnade henne.
Hon slickade med rytm. Mjukt. Sedan med spetsen. Sedan hela tungan. Tungan cirklade över klitoris, små rörelser som skickade stötar genom Madeleines mage.
— Mer, vädjade hon. Snälla. Mer.
Colette ökade tempot, la till ett andra finger, tryckte uppåt inuti, och höll tungan stadig. Madeleine skakade. Ropade. Det lät nästan som gråt.
— Jag kommer, jag… åh gud, jag kommer!
Och så kom hon – med en våg som rullade genom hela kroppen, hela salongen, hela regniga Paris. Hon låg kvar, andfådd, bröstet hävde sig.
Colette reste sig tyst. Lade en filt över henne. Satt vid hennes sida och höll handen.
— Det var… började Madeleine.
— Det var du, sa Colette. Jag bara hjälpte dig dit.
Madeleine låg kvar på britsen, inlindad i filten, med ena handen vilande över bröstet. Bröstvårtorna var fortfarande styva, huden fuktig av svett och njutning. Colette satt tyst bredvid henne, strök långsamt med fingertopparna över hennes arm – en beröring så lätt att den knappt kändes, men ändå gick rakt in i nerverna.
— Hur känns din kropp nu? frågade hon till slut, med låg röst.
— Som om den släppt taget om något den hållit fast vid för länge. Som om jag äntligen tillåts… känna.
Colette log, men sa inget. Istället drog hon långsamt undan filten och lät Madeleines kropp blottas på nytt. Huden var rödfläckig efter orgasmens hetta. Lårens insida glänste.
— Vill du att vi avslutar här? frågade hon varsamt.
Madeleine mötte hennes blick. Hon var inte längre osäker, inte längre blyg. Hennes ögon var klara, förväntansfulla.
— Nej. Jag vill mer. Jag vill känna allt.
Colette lutade sig närmare.
— Då vill jag visa dig något många kvinnor aldrig vågat be om.
Madeleine nickade.
— Jag är redo.
Colette reste sig upp och rörde sig runt britsen. Hon lät händerna glida längs Madeleines lår, ner mot knäna.
— Lyft benen, älskling. Högt. Så jag får se dig. Allt.
Madeleine tog ett djupt andetag och drog sakta upp benen mot bröstet, knäna ut åt sidorna. Hennes skinkor särades, och den lilla stjärten öppnade sig en aning, som ett öga som väntat länge på att få blickas in i.
Colette betraktade henne i tystnad.
— Så vacker, sa hon. Så öppen. Det här… är också du.
Hon hämtade en liten skål med varm olja och en mjuk trasa.
— Jag ska ta hand om dig här nu. Om du vill.
Madeleine nickade. Hon kände sig inte längre sårbar – bara sedd.
Colette hällde lite olja i händerna, värmde den mellan handflatorna, och lät den sedan långsamt rinna längs skåran mellan skinkorna. Oljan följde kroppens form, letade sig ner över den mjuka huden, och samlades kring den lilla, rosaskimrande öppningen.
Hon började smeka. Cirklande rörelser, först runt huden, sedan mer centrerat. Fingertopparna gled över fjun, över veck, över gränser. Madeleine stönade till – inte högt, men med hela kroppen.
— Jag visste inte att jag kunde känna så här där.
— Din kropp är full av platser du inte fått upptäcka. Den här är bara en av dem, sa Colette. Många tror att bara vissa delar av oss förtjänar njutning. Men du… du förtjänar att känna överallt.
Hon lutade sig fram, drog långsamt med tungan längs insidan av Madeleines lår. Uppåt. Närmare. Värmen steg.
— Får jag slicka dig här? frågade hon.
Madeleine svalde.
— Ja. Jag vill det. Jag vill känna din mun där ingen annan varit.
Colette särade skinkorna försiktigt. Tungan landade först som en fjäder mot huden – ett första mjukt stråk över den oljiga skåran. Madeleine spände sig inte. Istället släppte hon efter, lät kroppen ta emot.
Tungan cirklade. Smekte. Tryckte lätt.
— Så lent du är här nu, viskade Colette. Din lilla öppning… den drar mig in med varje rörelse.
— Fortsätt, bad Madeleine. Snälla… ge mig din mun.
Och Colette gjorde det. Hennes tunga blev modigare, djupare i sina rörelser. Hon slickade långsamt över stjärten, uppåt mot mellangården, ner igen. Det blev våtare, ljudligare.
Madeleine stönade nu högt, knäna höjdes ännu mer.
— Din mun… åh, din tunga… det känns som om du älskar mig inifrån.
— Det gör jag, svarade Colette. Jag älskar varje centimeter av dig.
Orden fick något att brista i Madeleine. Hon skrattade till mellan suckarna, halvt gråtande, halvt skakande av njutning.
Colette lät ett finger glida längs med fittan – våt, bultande, öppen – och förde in det långsamt. Ett andra finger följde efter. Samtidigt fortsatte tungan att arbeta mellan skinkorna. Runt den lilla knuten. Över. Nära. Till slut – precis in.
— Jag vet inte ens vad jag kallas längre, flämtade Madeleine. Är jag en kvinna? Ett landskap? Ett instrument?
— Du är en hel symfoni, sa Colette och slickade henne ännu djupare.
När orgasmen kom var den tyst. En skälvning. En långsam, utdragen våg som fick Madeleine att nästan tappa medvetandet. Hon låg kvar länge. Ögonen stängda. Bröstkorgen som en trumma under en långsam rytm.
Colette lade sig försiktigt bredvid henne. Deras kroppar rörde vid varandra, hud mot hud.
— Hur känner du dig nu? viskade hon.
— Hel. Som om jag äntligen förstått var min kropp slutar.
Dagsljuset hade bleknat utanför Colettes fönster. Salongen badade nu i gyllene skymningsljus, doftande av jasmin, bivax, och något tyngre – som kropp, hetta och ny hud.
Madeleine låg fortfarande naken på britsen, kinden vilande mot armen. Hennes kropp hade förändrats. Inte i form – men i hållning. Något inuti henne hade släppt. En röst, kanske. En längtan som äntligen vågat höra sig själv.
Colette smekte henne tyst över ländryggen, men det var Madeleine som först bröt tystnaden.
— Jag har alltid fantiserat om… att bli dominerad, viskade hon.
— Av en man? frågade Colette stilla.
— Nej. Aldrig. Av en kvinna. En kvinna som vet vad hon vill ha, och tar det.
Colette log, kysste henne mjukt bakom örat.
— Du är vacker när du blottar dig så, Madeleine.
— Jag vill ha dig över mig. Ditt underliv… din doft… din tyngd. Jag vill känna dig mot mitt ansikte.
Colette reste sig långsamt, som en drottning som kliver fram ur skuggorna. Hon tog av sig sitt förkläde, knöt upp klänningen och lät den glida ner för kroppen. Naken nu, rörde hon sig med självklar kraft – fittan glänste redan av fukt, huden mörk och spänd.
— Du vill ha min fitta, Madeleine?
— Ja. Och din stjärt. Allt. Sätt dig över mig.
Colette tog en kudde, lade den under Madeleines nacke så att huvudet vilade i rätt vinkel. Madeleine låg nu med munnen uppåt, ögon öppna, redo.
Colette böjde sig över henne, satte sig sakta på huk – benen runt Madeleines huvud – och sänkte sig försiktigt ner tills hennes kön vilade bara några centimeter ovanför Madeleines ansikte.
Madeleine andades in.
— Du luktar… som salt hud och någonting djupare. Det gör mig galen.
— Slicka mig då. Ta mig. Du är inte längre min kund. Du är min.
Hon sänkte sig helt. Hennes fitta landade mjukt över Madeleines mun, blygläpparna särade av värmen, det lilla stjärthålet just ovanför läpparna. Madeleine slickade genast – långsamma drag först, sedan ivrigare. Hon lät tungan glida uppåt mellan vecken, leta sig in, över klitoris, tillbaka ner.
— Din tunga är girig, sa Colette andfått. Den vet exakt var den ska vara.
Samtidigt förde Madeleine en hand ner mellan sina egna ben. Hon tog en liten glasflaska från bordet – Colettes olja med eteriska essenser – och lät några droppar rinna över sin egen öppning. Fittan var redan blöt, men oljan gjorde den nästan glänsande.
Hon smekte sig själv med två fingrar – cirklade över klitoris, gled in i sig, medan munnen aldrig lämnade Colettes underliv. Hon kysste, sög, slickade. Lät tungan nudda även stjärten, långsamt till en början. Sedan, mer fokuserat, när hon hörde Colettes andning förändras.
— Du slickar min stjärt… viskade Colette. Det är så vackert!
Madeleine stönade mot henne och tryckte tungan mot stjärthålet med en nästan hungrig hängivenhet. Hennes andra hand gled nu längre bak, smorde sin egen öppning med olja, ringade runt den lilla knuten.
Hon viskade:
— Jag vill ha två fingrar i mig. En i varje hål. Jag vill fylla mig medan jag känner dig över mig.
— Gör det, befallde Colette. Jag vill känna din tunga när du knullar dig själv.
Och Madeleine gjorde det. Ett finger gled djupt in i fittan. Det andra, långsamt och med lite motstånd, in i stjärten. Hon fyllde sig själv samtidigt som hon fortsatte slicka – fukt, doft, muskler, mjuk hud. Hon kunde känna Colettes kropp vibrera ovanför henne.
— Du smakar… som kraft. Som något heligt.
Colette stönade högt nu, höfter rullade långsamt ovanför Madeleines mun. Hon tryckte ner lite mer, tillät sig själv att verkligen bli mottagen. Hennes stjärt pressades mot Madeleines näsrot, och hennes fitta pulserade mot läpparna.
— Jag kommer… med din tunga i mig och dina fingrar i dig…
Hon skakade. Lade händerna mot väggen bakom britsen för att inte förlora balansen. En djup, dov orgasm drog genom henne, från fittan till magen till benen. Hon andades snabbt, nästan panikartat, och föll sedan framåt – tung, varm, svettig.
De låg där tillsammans. Långsamt andades de ner varandra.
Madeleine låg med benen spretande, fingrarna fortfarande inne i sig. Colette smekte henne över håret.
— Du tog emot mig som om du alltid vetat hur man gör, viskade hon.
— Jag behövde bara någon som vågade sitta på mitt ansikte, log Madeleine.
Colette skrattade, drog filten över dem och kysste henne djupt – en annan sorts kyss nu. Inte bara lustfylld.
Utan tillhörig.
Fler noveller av samma författare
