Oliver & Julia - Del 1 - Sommarnatten
Författare: cozynovels Datum: 2025-08-22 14:26:37
Kategori: Heterosex
Läst:
4 566 gånger
Betyg: 5 (2 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Musiken låg som ett mjukt bakgrundssorl i den ljumma sommarkvällen. I trädgården spred sig doften av grillat kött och nybakat bröd. Oliver hade dragit sig undan en bit från den mest högljudda delen av sällskapet och stod lutad mot altanräcket med ett glas öl i handen. Han trivdes, men kände sig ändå lite som en gäst på fel plats.
Julia kom in i trädgården tillsammans med en väninna, skrattandes högt åt något internt skämt. Hon lät blicken svepa över folkmassan, och det var då hon fick syn på honom – mannen som stod för sig själv, med det där halvt drömmande uttrycket i ögonen.
”Du ser ut som om du inte riktigt bestämt dig för om du vill vara här eller inte,” sa hon och log, när hon plötsligt stod framför honom.
Oliver blinkade till, nästan lite överrumplad. ”Oj, ja… kanske du har rätt. Jag känner mest värden här, jag är nog lite dålig på mingel.”
Julia höjde på ögonbrynen och tog ett kliv närmare. ”Tur för dig att jag är bra på det, då.” Hon räckte fram sin hand. ”Julia.”
Han tog den och kände värmen i hennes grepp. ”Oliver.”
”Så, Oliver,” sa hon och lutade huvudet lite på sned. ”Vad gör man för att överleva en hemmafest om man inte gillar mingel? Har du någon hemlig strategi?”
Han log snett. ”Stå nära grillen och hoppas att någon pratar med en, tydligen.”
Hon skrattade till, och ljudet var lätt och smittande. ”Bra taktik. Och nu fungerar den – för här står jag.”
Deras blickar möttes för en sekund längre än nödvändigt. För Oliver var det som om sorlet runtomkring dem tonade bort en aning.
”Kom,” sa Julia med en glimt i ögat, ”jag ska visa dig runt. Det är ju synd att bara stå här och missa allt det roliga.”
Han hann knappt protestera innan hon redan lagt sin hand lätt mot hans arm och ledde honom bort från altanen. Han följde efter, något överraskad men också road av hennes självsäkerhet.
De gick genom trädgården där små grupper av människor satt i olika hörn, några spelade kubb, andra satt och pratade under ljusslingorna som hängde mellan träden.
”Här borta,” sa Julia och pekade mot ett stort bord där efterrätter stod uppdukade. ”Om du inte gillar mingel kan du alltid gömma dig vid cheesecaken. Jag lovar, ingen kommer döma dig.”
Oliver skrattade lågt. ”Det där låter faktiskt som en plan. Cheesecake över sociala plikter, vilken dag som helst.”
”Exakt!” Hon log stort. ”Fast å andra sidan… om alla gömmer sig vid cheesecaken blir det ju tråkigt. Då blir det ingen som dansar senare.”
Han sneglade på henne. ”Och du ska dansa, gissar jag?”
”Självklart.” Hennes ögon glittrade. ”Frågan är bara om du vågar.”
Han skrattade igen, men skakade lite på huvudet. ”Jag är nog mer typen som står vid sidan och tittar på.”
”Mm,” svarade hon långsamt, nästan retfullt. ”Det låter som en utmaning.”
De stannade vid ett lugnare hörn av trädgården, där ljusen föll mjukare och musiken kändes mer avlägsen. Julia lutade sig mot ett bord och såg på honom med ett halvt leende.
”Så, Oliver,” sa hon och korsade armarna lätt. ”Om du inte är festtypen… vad gör du helst en kväll som den här?”
Oliver tänkte efter en stund, snurrade lite på glaset i sin hand. ”En kväll som den här… då hade jag nog suttit på en balkong med en bok. Eller kanske gått en promenad när det blivit svalare.”
Julia log snett. ”Låter nästan lite poetiskt. Men… det säger ju också att du gillar att ha lugn och ro.” Hon strök undan en hårslinga som blåst ner över axeln, en liten rörelse som fick honom att omedvetet följa hennes hand med blicken.
Hon lutade sig lite närmare, som om hon ville höra honom bättre trots att ljudet av festen inte riktigt nådde hit. Doften av hennes parfym var svår att ignorera – en blandning av fruktig fräschör och något djupare.
”Men ibland,” fortsatte hon mjukt, ”är det spännande att kliva ur sin egen bubbla också.”
Oliver log, nästan ursäktande. ”Du menar som att låta sig släpas runt av en fullständig främling?”
Hon skrattade till och la handen lätt mot hans underarm. ”Precis så.” Beröringen var kort, knappt en sekund, men den lämnade efter sig en känsla av värme som stannade längre än hon kanske tänkt.
Han mötte hennes blick. ”Du verkar ganska bra på det där.”
”På vad?” frågade hon, fortfarande med handen vilande nära hans arm, som om hon inte riktigt bestämt sig för att ta bort den än.
”På att få folk att glömma att de är obekväma.”
Julia log, lite långsammare den här gången. ”Kanske. Eller så är du bara lättare att charma än du vill erkänna.”
Hon drog in ett långsamt andetag, som om hon lyssnade efter musiken längre bort. ”Kom,” sa hon plötsligt. ”Det finns en plats du måste se.”
Hon tog hans hand utan att tveka, och innan Oliver hann ifrågasätta följde han med, halvt motvilligt men med en nyfikenhet som växte för varje steg.
De passerade igenom trädgården och vidare längs en liten grusgång som slingrade sig runt huset. Ljudet av festen mattades av, ersatt av syrsornas sång och doften av nattblommande jasmin. Till slut kom de fram till en liten terrass på sidan av huset, halvt dold bakom klätterrosor.
”Här brukar jag alltid smita undan,” sa Julia och släppte försiktigt hans hand. ”Det är som en egen liten värld, eller hur?”
Oliver såg sig omkring. Ljusslingorna från trädgården nådde bara svagt hit, och skenet från månen gav platsen ett mjukt, silveraktigt ljus. ”Du har rätt,” sa han lågt. ”Det känns… lugnare här.”
Julia sjönk ner på den breda trappan som ledde upp till terrassen och klappade lätt på platsen bredvid sig. ”Sätt dig. Jag lovar, jag bits inte.”
Han satte sig bredvid henne, och för ett ögonblick var det bara ljudet av deras andningar och kvällens stilla sus. Hon drog benen intill sig, och deras axlar snuddade nästan vid varandra.
”Så,” sa hon efter en stunds tystnad, ”nu har du sett min hemliga plats. Frågan är… har du någon egen hemlighet du kan bjuda på i gengäld?”
Hon vände sig mot honom, nära nog att han kunde urskilja ljusets spegling i hennes ögon.
”Eller…” sa hon mjukt, nästan som en viskning, ”vi kan göra det enklare. Jag ställer frågor, och du måste svara ärligt. En liten lek.”
Han höjde ögonbrynen och log snett. ”En lek? Okej… men du får lova att vara lika ärlig tillbaka.”
”Självklart.” Hon slog lätt med fingertoppen mot hans knä. ”Första frågan: Vad var det första du tänkte när du såg mig?”
Han mötte hennes blick. ”Att du verkade självsäker. Och att du har ett skratt som får alla att stanna upp.”
Julia log långsamt. ”Inte illa. Din tur att fråga.”
”Varför kom du fram till mig, egentligen? Av alla här.”
Hon lutade sig bakåt, blickade upp mot himlen. ”För att du inte försökte vara den högljudda mittpunkten. Du såg ut som du var i din egen värld… och det gjorde mig nyfiken.”
När hon såg tillbaka på honom satt deras ansikten bara en handbredd ifrån varandra. ”Okej, min tur igen,” fortsatte hon mjukt. ”Vill du hellre sitta här hela kvällen… eller låta mig dra dig ännu lite längre ut ur din trygghetszon?”
Han höll hennes blick. ”Okej,” sa han lågt. ”Visa mig då.”
Julia log långsamt, reste sig upp och sträckte fram handen mot honom. ”Kom.”
Han tog den, och när deras fingrar flätades samman kändes det plötsligt självklart att följa efter henne.
De kom till en liten glänta mellan två höga buskar, nästan helt osynliga från resten av festen. Här var det bara de två, insvepta i månskenet.
”Perfekt,” sa Julia. ”Nu är det bara du och jag.”
Hon tog ett steg närmare. ”Att vi inte bara pratar längre,” viskade hon, medan hennes fingertoppar gled längs hans arm. ”Att vi ser om du vågar stanna kvar när det blir… på riktigt.”
”Jag tror jag vågar,” svarade han.
Och så möttes deras läppar, först försiktigt, sedan djupare, ivrigare.
Kyssarna var först mjuka, trevande, men snart blev de längre, mer krävande. Oliver kände hur världen runtom försvann. Hennes läppar smakade vin och sommar, hennes andetag blandades med hans.
Hans hand vilade försiktigt vid hennes midja, men gled sedan långsamt uppåt längs ryggen, kände värmen under tyget. Julia pressade sig närmare, hennes byst mot hans bröst, och det fick honom att dra henne ännu hårdare intill.
Hennes händer var inte stilla. Ena smekte hans nacke, lekte med håret där bak, medan den andra sökte sig ned över hans sida till hans höft. Fingrarna gled längre fram, över magen, tills han kände hennes beröring genom tyget på byxorna.
Han drog efter andan, och deras kyssar blev ännu mer otåliga. Han svarade genom att smeka längs hennes höft och ned på låret, tills hans fingertoppar fann bar hud. Julia drog in ett skarpt andetag men drog honom närmare, kysste honom djupare, som ett tyst medgivande.
De stod tätt, kroppar pressade mot varandra, händer som inte längre nöjde sig med det oskyldiga. Hans tummar smekte vid kanten av hennes trosor, hennes hand grep hårdare om hans lem genom tyget. Små ljud av åtrå sipprade från hennes hals, blandade med hans dova stön.
Hans läppar vandrade från hennes mun till hennes hals, strax under örat, vidare mot nyckelbenet. Julia kastade huvudet bakåt, andades häftigt, medan hennes fingrar ivrigt knäppte upp hans skjorta knapp för knapp.
När deras blickar möttes igen, båda andfådda, fanns det inget mer att dölja. Hennes ögon glödde, hans händer darrade av hunger. Det var då hon drog honom ned mot marken – och deras passion tog över helt.
Hud mötte hud. Hennes byst pressades mot hans bröst, hennes andning var kort och het mot hans hals. Oliver lät sina händer utforska henne med en blandning av ömhet och hunger, följde hennes former, hennes höfter, hennes lår.
Han lät ena handen smyga nedåt, mellan hennes ben, där han fann henne redan våt av begär. Fingrarna smekte hennes sköte långsamt, prövande, och Julia svarade med en flämtning som fick hela hennes kropp att spännas, för att sedan ge vika i en våg av längtan.
”Du är redo,” viskade han mot hennes hals, och hon nickade, pressade sig närmare, nästan kved av otålighet.
”Ta mig,” flämtade hon, ”jag orkar inte vänta längre.”
Hans egen kropp skakade av samma hunger. Han lät henne känna hans lem mot sitt lår, hård och otålig, innan han placerade sig mellan hennes ben. Hon höjde höfterna instinktivt, drog honom till sig, och när han trängde in i henne var det som om båda tappade andan på samma gång.
Hon var varm, mottaglig, och hans första stötar var långsamma, nästan vördnadsfulla. Men snart ökade rytmen, blev djupare, kraftfullare. Julia höjde sig mot honom, mötte varje rörelse, hennes naglar grävde in i hans skuldror när han fyllde henne gång på gång.
”Ja…” hennes röst var bara ett stön, brutet av andfådda andetag. ”Mer, Oliver… mer.”
Han gav henne mer. Hårda stötar blandades med mjuka kyssar mot hennes mun och hals. Hans hand vandrade från hennes höft upp till hennes byst, grep henne, kramade henne, fick hennes ryckningar att bli ännu häftigare.
Mitt i stormen skiftade hon plötsligt, tog tag i hans axlar och rullade dem runt. Hon satte sig gränsle över honom, hennes hår föll som en mörk ridå runt deras ansikten. Hon red honom långsamt först, rullande med höfterna, cirklande rörelser som fick honom att kippa efter andan.
”Nu bestämmer jag tempot,” flämtade hon, och ökade takten.
Oliver grep hennes höfter, styrde hennes rörelser hårdare, stötte upp mot henne underifrån. Hennes byst studsade i takt med hennes rytm, och han tog en bröstvårta i sin mun, sög och bet lätt så hon stönade högt och kastade huvudet bakåt.
De båda tappade kontrollen, rytmen blev vildare. Julia lutade sig fram, pressade sina läppar mot hans, kyssarna desperata, medan hennes höfter arbetade snabbare och snabbare mot hans.
Han vände dem återigen, denna gång med en rå beslutsamhet. Han drog henne på sidan, höll hennes ben högt och trängde in från vinklar som fick henne att ropa hans namn, hennes kropp bågnade under honom. Sedan drog han henne upp på knä, böjde henne framåt och tog henne bakifrån, hans stötar djupa, hårda, fyllda av djurisk hunger. Hon tryckte sig tillbaka mot honom, höll sig uppe med armarna mot marken medan han grep hennes höfter, drev dem båda närmare avgrunden.
”Sluta inte,” vädjade hon, rösten darrande av extas.
Han lutade sig fram, kysste hennes nacke, hans andetag heta mot hennes hud. ”Aldrig,” svarade han, och stötte ännu hårdare, tills hennes kropp skakade i hans grepp.
De föll ihop igen, ansikte mot ansikte, kysstes hårt, tungt, medan han fortsatte att röra sig inom henne, nu långsammare, mer samstämt. Deras kroppar glänste av svett, deras hjärtan slog i samma takt, och känslan av att de var fullständigt uppslukade av varandra gjorde att allt omkring dem upphörde att existera.
Till slut, när de båda nådde sitt klimax tillsammans, var det som om natten själv höll andan. De stönade i varandras munnar, deras kroppar darrade, tills vågen ebbade ut och de föll ihop, sammanflätade och andlösa i gräset.
Julia låg kvar på hans bröst, flämtande, hennes hud fuktig, hennes ögon fortfarande glödande. Hon skrattade lågt, strök fingertopparna över hans bröstkorg.
”Jag borde vara helt slut…” viskade hon. ”Men sanningen är att jag bara vill fortsätta.”
Han borstade undan en hårslinga från hennes panna, log matt men lyckligt. ”Det verkar som att du är farlig för mig.”
Hon kysste honom mjukt, nästan ömt, innan hon lutade sig nära hans öra. ”Kom hem till mig istället. Natten är långt ifrån över.”
Han svarade med en kyss som sa allt, reste sig, tog hennes hand, och tillsammans gick de tillbaka genom trädgården. Mot festen, mot gatan – men framför allt mot allt som väntade dem, bortom natten.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Oliver & Julia - Del 1 - Sommarnatten | Heterosex | 5.0 | 22/8-25 |
| Oliver söker nytt jobb | Heterosex | 4.5 | 21/8-25 |
| Margot, Tyskan - Del 1 | Heterosex | 4.0 | 21/8-25 |
