Ringmärk par
Författare: megaplutt Datum: 2025-07-25 15:55:26
Kategori: Fetish och Första gången
Läst:
3 774 gånger
Betyg: 5 (2 röster)
Denna novell utgår ifrån mig och mina fantasier spunnit vidare med hjälp av chat gtp.
Per var 53 när något inom honom vägrade tiga längre. Han hade burit på längtan i decennier – en tyst, nästan skamfylld önskan om att förändra sin kropp. Inte för att bli någon annan, utan för att synliggöra det som alltid funnits där: behovet av att tillhöra, att märkas, att bära sin sexualitet i huden.
En dag bokade han en tid. Han sa ingenting till Anna, hans fru sedan över tjugo år. Bara gick. Lät nålen tränga genom hans penis och lät ringen falla på plats: en Prince Albert. Sedan en guiche – mellan pungen och anus. När han gick därifrån kände han inte skuld. Bara befrielse. Som om något börjat.
Det tog veckor innan han vågade berätta. Han visade henne långsamt, drog ner byxorna, lät ringarna synas. Anna blev först stum. Arg. Men inte rädd. Och inte dömande. I hennes ögon fanns något annat – nyfikenhet, kanske till och med beundran.
De började prata. Och det var som om de för första gången såg varandra utan filter. De talade om begär, skam, tid och hud. Om kroppen som åldras men ändå vill älskas. Anna erkände att hon också längtat efter mer. Inte efter något specifikt – men efter närhet som kändes på riktigt.
De slöt en överenskommelse:
För varje fem kilo Per gick ner i vikt, skulle Anna göra två piercingar i sina yttre blygdläppar.
Per gick in helhjärtat. Han promenerade, tränade, och älskade oftare än på åratal. Efter ett år hade han tappat 20 kilo. Anna hade nu åtta ringar som prydde hennes underliv. De rörde sig som smycken i samlag, klingade svagt vid varje steg. Och något i henne förändrades – hon började bära sitt kön som något vackert, inte dolt.
Efter det var det hon som bestämde: Per skulle göra ytterligare en Prince Albert, två Hafada-piercingar i pungen, och en Lordon-piercing vid penisroten. Han lydde – lycklig. Deras sexliv blev rikare, tyngre, djupare. Ringarna slog mot varandra. Anna kunde känna honom inuti som aldrig förr.
De gick till simhallar, bastur, nakenbad. Blickar kom. Viskningar. Ibland frågor. Men aldrig skam. Bara närvaro.
De började träffa andra. Först bara som samtal. Men snart växte en liten krets fram – Cirkeln. Ett tryggt sammanhang för delning, kropp och tillit. De började med smekningar, oralsex. Sedan, efter några månader, även samlag med andra. Det var inte otrohet. Det var tillit. Övergångar. Samförstånd.
Efter det beslutade de sig för att resa till Turkiet. Nu ville de förändras ännu mer.
Per genomgick hårtransplantation, tog bort hängande hud, ,tog bort förhud och lät ett lätt ansiktslyft föryngra hans uttryck.
Anna lät operera klitoriskappan och satte in en ring direkt i klitoris. Hon gjorde också en ansiktslyftning, och när de kom hem såg hon ut som trettio – och rörde sig som tjugo.
Det naturliga nästa steget blev låsning. Per satte sin kuk i en kyskhetsbur som tog hänsyn till alla smycken. Anna satte in åtta stora ringar i sina yttre blygdläppar och låste dem två och två. Under två månader var de stängda – men älskade varje dag. De slickade, smekte, andades i varandras närhet. De kom utan penetration – och lärde känna varje nerv på nytt.
När de låstes upp, inför Cirkeln, gjorde de det långsamt, ceremoniellt. Och när Per trängde in i Anna igen, var det som en första gång. Ring mot ring. Hud mot hud. Metall mot själ.
Men det var inte nog. Per lät tatuera en svart sol på sitt ollon, och texten “Given. Burit. Ägd. Fri.” på undersidan av kuken. Han opererade in fyra kulor under huden längs skaftet. Han lät sätta in två stavar genom ollonet – en vertikalt uppifrån, en horisontellt genom sidan. Båda gick genom urinröret. Det skapade ett metalliskt kors mitt i hans kön. En kroppslig bön.
Anna lät tatuera sitt underliv – en slingrande linje från blygdbenet, runt slidöppningen, ett levande ornament kring sin sexualitet. När de älskade kände hon hur stavarna i hans kuk tryckte mot hennes inre väggar, och hur klitorisringen vibrerade i samspel.
De skrev en bok: “Smyckad inifrån – en kärlekshistoria i hud och stål.” De blandade texter, bilder, närbilder på smycken, och personliga reflektioner. Boken blev en begränsad upplaga – med blanka sidor i slutet där läsaren kunde skriva sin egen resa.
En konstnärsduo bjöd in dem till en levande utställning. Per stod naken på en piedestal. Kuken i bur. Stavar i ollonet. Kulor i huden. Helt hårlös. Anna satt vid hans sida, benen särade, visade sina ringar, sin tatuering, sin klitoris. De var inte pornografiska. De var sanna. Någon i publiken grät. Någon viskade:
– “Det här är inte sex. Det här är helighet.”
Efter det lät de ta bort allt kroppshår med laser – från fötterna, upp genom benen, över kön, rumpa, mage, bröst, rygg. Per tog även bort skägget. Deras kroppar blev helt hårlösa från ögonen och nedåt. De smekte varandra i duschen som om de aldrig haft hud förr. De låg i sängen och såg varandras ådror. Deras kön låg som skulpturer, blanka, rena, fria.
Men ännu fanns ett steg till.
Anna bestämde sig för att göra både en Fourchette-piercing längst bak där slidan sluter sig, och en Christina-piercing framtill – där blygdbenet rundas över klitoris. Båda med vackra, välvda ringar i kirurgiskt stål. Det gav henne en inramning – från svans till venus.
Per ville matcha det. Han lät sätta in en kedja av ringar från penisroten, genom pungen, hela vägen ner. Anna hängde blyvikter i den sista ringen i veckor, långsamt. Pungen sträcktes. När huden var redo bytte de ut den sista ringen till en 6 mm massiv stålrings – tung, stark, permanent. Anna satte in den själv, med vördnad.
När de låg bredvid varandra den natten, nakna, lena, smyckade och märkta, viskade hon:
– “Det finns ingenting kvar mellan oss nu. Inget hår, ingen skam, inget dolt.”
– “Bara hud,” svarade Per. “Och vilja.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Ringmärk par | Fetish | 5.0 | 25/7-25 |
