När hon släppte taget
Emma sorterade kvitton. Det var torsdag kväll, och köksbordet var som alltid täckt av små buntar, märkta med post-it-lappar i prydliga färger. “El”, “Mat”, “Bil”. Hon gillade ordning. Hon gillade att ha kontroll. Eller rättare sagt: hon hade lärt sig att älska den, för det var så livet blev hanterbart. Förutsägbart. Fredrik satt i soffan och muttrade åt ett Excelark. Han var liten till växten, smal, med en tunn röst som ändå bar en nästan komisk skärpa. Allt skulle vara på hans sätt – när maten lagades, hur bilen skulle köras, till och med hur disktrasan skulle vridas ur. Emma höll tyst. Som vanligt. Hon hade aldrig varit typen som tog plats. Hon hade aldrig lärt sig att be om mer. Men ibland, när hon låg vaken om nätterna, tänkte hon på hur det kunde kännas – om någon verkligen ville ha henne. Inte bara som en funktion. Utan som kvinna.
Det var i föreningslokalen det började. De höll på att förbereda vårens gårdsfest. Emma hade ansvar för listorna – igen. Fredrik var ordförande i styrelsen, förstås. Det var där hon först såg honom. David. Han var nyinflyttad. Stor. Inte tjock, men kraftig – lång, bredaxlad, med stora händer och ett skägg som inte bad om ursäkt. Han bar en svart t-shirt med något tryck på bröstet och rörde sig som om han ägde varje rum, men utan att vara arrogant. Han såg på henne. Inte som andra gjorde. Han såg på henne som om han verkligen såg. När de gick igenom grillinköpen drog Fredrik igång med sin vanliga ton: “Det där borde ju Emma ha tänkt på redan”, sa han och pekade med pennan. Emma log ursäktande. Men David sa ingenting. Han bara vände långsamt blicken mot Fredrik, och något i hans ögon fick Fredrik att tystna. Sen, när mötet var slut och Fredrik gått i förväg, sa David: “Du förtjänar att slippa bli behandlad så där.” Hon skrattade till. Nervöst. “Det är inget… vi har varit ihop länge. Man vänjer sig.” David svarade inte. Han bara såg på henne. En lång, tyst blick.
De började ses när Fredrik inte var hemma. Först oskyldigt – David hjälpte henne bära ut grejer till gårdsfesten, satte upp belysning, lagade en trasig stol. Han var händig. När han höll i hammaren såg hon hur underarmens muskler spände sig. När han sträckte sig efter ljusslingan ovanför hennes huvud, doftade han något hon inte kunde sätta ord på. Maskulint. Tryggt. Och sen en kväll, efter att Fredrik rest bort över helgen, knackade det på dörren. David stod där med en flaska vin och ett mjukt leende. “Jag tänkte… du kanske ville ha sällskap?” Emma tvekade. Hon ville säga nej. Ville säga att det inte passade. Men hon öppnade dörren på vid gavel.
Det började med ett glas vin. Några skratt. Hon kände sig märkligt lätt i kroppen. Trygg. Men nervös. Som om något stort väntade. När deras händer möttes över bordet kände hon elektriciteten, på riktigt. Hennes puls ökade. Hennes bröstvårtor svarade direkt, genom tyget på hennes blus. “Du är så vacker”, sa han. “Nej… jag… alltså… jag är inte den typen”, svarade hon. “Jo. Du är precis den typen. Du vet bara inte om det än.” Han reste sig, gick runt bordet, lyfte varsamt hennes haka. Hans läppar mötte hennes. Det var ingen tvekan i kyssen – bara värme, hunger och ett obevekligt lugn. Hon följde med, in i ögonblicket. Lät honom styra. Hans händer var stora. När han knäppte upp hennes blus kändes det som att varje knapp var ett beslut. När hans hand gled in under bh:n och masserade hennes bröst med en trygg, stadig rörelse, höll hon andan. När han lyfte upp henne – bokstavligen lyfte – och bar henne till sängen som om hon vägde ingenting, var hon redan genomblöt. Han drog av henne kläderna långsamt. Som om han ville minnas varje sekund. Själv stod han kvar i dörröppningen ett ögonblick, som för att låta henne se honom. Han var mycket större än Fredrik. Överallt. När han ställde sig mellan hennes ben och lät handen glida in mellan dem, stönade hon högt. Ingen hade någonsin rört henne så. “Jag vill känna hela dig”, viskade hon. “Du ska få känna allt”, svarade han.
Han trängde in i henne långsamt, centimeter för centimeter. Hon kände sig utspänd, fylld på ett sätt hon aldrig känt. Hennes rygg böjdes instinktivt bakåt, och hon flämtade hans namn. Han höll om hennes höfter och började röra sig i ett stadigt, rytmiskt tempo. Djupt. Mjukt. Kontrollerat. Det var som om kroppen inte längre var hennes – varje nervände svarade, varje rörelse skickade stötar av njutning genom henne. Hon kom första gången efter bara några minuter, oväntat och kraftfullt. Kroppen krampade, benen skakade. “Jag… jag har aldrig…” – “Du behöver inte förklara”, sa han. Han fortsatte. Bytte vinkel. Djupare nu. Hon kom igen. Och igen. Varje gång mer okontrollerat. Hon skrek. Hon bet i kudden. Hon kände tårar i ögonen utan att veta varför. När han slutligen kom, var det med ett dovt stön, och hon kände honom fylla henne inifrån. Varmt. Tungt. Fullständigt.
Men efter den där helgen med David… något i henne hade gått sönder. Eller rättare sagt: något hade spruckit upp. Och vad som fanns därunder var… hunger. Hon tänkte på honom hela tiden. När hon stod i duschen lät hon fingrarna glida mellan benen, men det var inte tillräckligt. Hon behövde hans tyngd. Hans hud. Hans kuk. Den där grova, svarta kraften som tryckte henne till bristningsgränsen och fyllde henne till hon inte visste vad som var upp eller ner.
En natt stod hon där igen. Utanför hans dörr. Klänningen utan trosor, regnet i håret, hjärtat bultande. Han öppnade, drog in henne utan ett ord. Slet klänningen av henne.
Men den här gången höll han henne inte direkt hårt. Han lät henne falla på knä framför honom. Hon såg upp på honom – kuken stod redan rak och tung. Hotfull i sin grovhet. Den var inte bara stor. Den var maffig, bultande, som om den hade ett eget hjärta. Ådrorna pulserade längs skaftet, ollonet mörkt och svällt. Hon drog in den mellan sina läppar långsamt, som om hon inte ville förstöra ögonblicket. Och han stönade lågt. Plötsligt drog han upp henne, vände henne runt. “Lägg dig. På rygg.”
Han klev över henne, sänkte sitt ansikte mot hennes lår medan han pressade kuken mot hennes mun igen – 69. Hon tog honom genast. Djupare. Han doftade henne, smakade henne, sög på hennes klitoris med en skicklighet som inte gick att värja sig från. Hon vred sig under honom, men fortsatte att suga. Hon visste inte exakt när det hänt – men hon tillbad honom nu. Som om hans kropp var svar på allt hon saknat.
När hon kom – kom hon på hans mun, med honom fortfarande i sin egen. Hon försökte inte ens hålla tillbaka ljuden. Hon ville att han skulle höra henne förlora kontrollen. Och när han äntligen drog sig ur och kom över hennes bröst, sprutade han i varma, tunga stötar. Hon slickade sig om läpparna, vände blicken upp mot honom med blanka ögon.
“Du är det sjukaste som hänt mig”, sa hon.
“Du är vackrast när du ber om mer”, svarade han.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| När hon släppte taget | Heterosex | 4.2 | 24/7-25 |
Kommentarer
Fin novell! Den kändes väldigt detaljrik till en början så min känsla var att den skulle vara mycket längre... Men vem vet, det kanske kommer en del 2? :)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Den är lite kort kan jag hålla med om, det som står är dock rakt igenom sant och självklart så finns det material för en fortsättning, vi får se när andan faller på. Det var skönt att skriva av sig, vissa saker är tunga att bära.