Dagboken - Johans introduktion till underkläder
Denna historien handlar om Johan. Han lever ett ganska vardagligt liv men med en passion i livet. Den passionen fick honom att hamna i situationer som spännande och utmanande. Han älskar kvinnliga underkläder. Han samlar på dem. Det är ett utdrag från hans dagbok. Du kommer totalt få läsa om 4 dagar i hans liv som på ett eller annat sätt vänds upp och ner. Kanske inte så mycket sex utan mer en kinky sida av en ung man .
Inlägg 1 - Moster Anna- Det var där allt startade
Det var en vecka som skulle vara enkel. Bara vattna blommorna, ta in posten och hålla ett öga på huset medan moster Anna var iväg på solsemester i Spanien. En vecka i ett stort, tyst hus som alltid doftade svagt av vanilj, tvål och hennes parfym.
Det var enkelt. Tills det inte var det längre.
För det hände något första kvällen. Något jag inte planerat. Jag hade varit i huset en timme, kanske två, när jag passerade hennes sovrum och dörren stod på glänt. Solen föll snett in över sängen, silade genom spetsgardinerna och lyste upp ett plagg som låg slängt på det vita överkastet. Smått, skirt. Vitt.
Spetstrosor.
Mitt hjärta stannade. Bara i några sekunder. Men något i mig vaknade. Eller snarare, släpptes lös. En nyfikenhet som snabbt gled över i något annat. Något jag inte kunde kontrollera.
Jag gick in i rummet som om jag inte visste vad jag gjorde, men mina ögon var låsta vid trosorna. De var tunna, vita med spets i midjan och ett litet rosettband fram. Jag kunde inte låta bli. Fingrarna skakade lite när jag nuddade dem. De var fortfarande ljumna... som om hennes kroppslukt fortfarande fanns kvar i dem.
Och det gjorde den.
Jag förde dem mot ansiktet och drog in doften. Kvinnlig. Mjuk. Svett och parfym och något djupare, fuktigare. Jag visste att det var fel. Men min kuk bultade redan i byxorna. Den reagerade innan hjärnan hann stoppa mig.
Jag släppte trosorna mot ansiktet, kände spetsen mot huden, såg bilder för mitt inre: Anna ståendes i det här rummet, när hon drog ner trosorna långsamt innan hon lade sig... kanske naken under sitt tunna täcke. Kanske med handen mellan benen. Jag kunde inte stoppa mig. Tog fram kuken ur jeansen, fortfarande med trosorna mot ansiktet, och runkade i tystnaden. Hårt. Snabbt. Bilder av henne. Hennes ben. Hennes höfter. Hennes bröst utan bh under linnet.
Jag kom snabbt. Sprutet slog mot min hand, en droppe mot golvet. Jag kved ljudlöst. Benen skakade. Jag föll ner på knä vid sängen, andfådd, skamsen, men också... salig. Jag torkade upp, diskret. Lämnade inga spår. Sängen förblev orörd.
Men trosorna. Dem kunde jag inte lämna. Jag vände ut och in på dem, vek dem smått och smög ner dem innanför linningen på mina kalsonger. Mot huden. Mot kuken.
De följde med mig hem.
Resten av veckan gick jag som i trans. Varje natt hade jag dem mot ansiktet, mellan läpparna, ibland lindade runt kuken. Jag runkade till tanken på hennes röst, på hur hon låg i sängen i dem. Jag sniffade, slickade, kysste den fuktiga spetsen tills det inte fanns någon hejd. Jag kom som en tonåring, flera gånger per kväll. Jag torkade alltid upp efter mig, lade trosorna på plats under kudden tills nästa kväll.
Men idag kom hon hem.
Jag hade städat hela huset nitiskt. Allt såg exakt ut som när hon åkte. Jag tog en sista vändande blick innan jag stängde dörren. Inget kunde avslöja mig.
Trodde jag.
"Tack för hjälpen, Johan," sa hon när jag kom för att lämna nyckeln. Hon log stort. "Det är så tryggt att veta att du vaktar här. Du är en riktig gentleman."
Jag log stelt. Kukens bultningar hade inte försvunnit. Inte ens nu. Hon var solbränd. Hennes linne var tunt och avslöjade skuggor av huden under. De mjuka byxorna satt slappt på höfterna.
"Jag har bara en fråga," sa hon. "Kanske konstig. Men... har du sett ett par vita trosor? Små, spets. Jag brukade sova i dem. De låg på sängen när jag reste. Tror jag."
Jag frös till. Blev iskall. Varm. Kall igen.
"Vita?" svarade jag. "Eh... nej, jag... kanske de kom med i tvätten? Jag tvättade lite handdukar."
Hon log lite snett. "Du är verkligen huslig, va?"
Jag skrattade stelt. "Ville bara att det skulle vara rent."
"Du är röd i ansiktet," sa hon efter ett tyst ögonblick. "Allt okej?"
"Bara varmt."
Hon log. Lutade sig lite närmare. "Du är söt när du ljuger."
Den meningen slog mig hårdare än en smäll. Inte vad hon sa, utan hur. Rösten. Blicken. Lekfull. Eller visste hon? Hade hon anat något?
Jag lämnade snabbt, vågade inte stanna. Vågade inte se om hon skulle säga något mer.
Nu sitter jag här. Trosorna under madrassen. Doften har börjat avta, men jag minns. Kroppen minns. Jag drar fram dem. För dem mot ansiktet. Kukens ryckningar är tillbaka, starkare än någonsin. Bilderna flimrar förbi. Hennes blick. Leendet. Orden:
*"Du är söt när du ljuger."*
Det här är inte över. Det har knappt börjat.
Inlägg 2 – Emils mamma
Det var en av de där heta, dallrande sommardagarna när luften stod stilla och solen brände som en svetslåga mot huden. Jag hade dragit hem till Emil för att bada, mest för att det inte gick att vara hemma. Han hade pool, och framför allt: hans mamma. Linda. Fyrtiosex år, tränad kropp, smal midja, fyllig rumpa och fasta bröst som alltid verkade pressa mot tyg. Hon var en av de där kvinnorna man inte kunde slita blicken från – och hon visste det.
Vi låg i solstolar vid poolen. Emil hade dragit fram en kylväska med läsk och musik dunkade från en högtalare under parasollet. Jag låg där, i bara badbyxor, blundade mot solen och lät värmen slicka kroppen. Då hörde jag grinden öppnas. Snabba steg mot stengången. Jag vred på huvudet – och där var hon.
Linda. I tajta löpartights, svarta och blanka, svettiga längst insidan av låren. En sport-bh som knappt höll tillbaka brösten. Hon var genomsvettig. Kinderna blossade röda av ansträngning, håret uppsatt i en lös knut. Lukten av kvinna, av kropp och hetta, nådde mig som en mjuk smäll.
– Hej grabbar, pustade hon och drog med handflatan över nacken. – Fy fan vad varmt det är. Jag måste duscha.
Jag stirrade. Kunde inte låta bli. Svetten som rann längs med hennes hals, ner i klyftan. Hennes andhämtning. Kroppen som rörde sig under tyget. Allt i mig vaknade. Jag vred mig lite i stolen för att dölja reaktionen i mina badbyxor.
– Vill du ha vatten, mamma? ropade Emil från sin stol.
– Jag tar det i duschen! sa hon med ett skratt och försvann in i huset. Dörren slog igen. Jag kunde inte tänka på annat än hur hon såg ut bakifrån. De där tightsen var som en andra hud. Svettiga, åtsmitande, avslöjande.
Emil slumrade till i sin stol. Jag låg vaken, varm, hård. Tankarna surrade. Jag borde inte, men fan. Jag ville. Ville känna lukten. Ville ha något från henne.
Efter kanske tjugo minuter hörde jag dörren igen. Jag vred lite på huvudet, kisade genom solglasögonen. Linda kom ut på altanen, nu klädd i en tunn, lös sommarklänning som fladdrade lätt i vinden. Den täckte hela kroppen – men när hon gick mot oss och solen låg rätt, syntes det: hon bar något under. Spets. En body, vinröd, transparent i midjan, smetande över höfterna. Jag såg hur den följde formerna – en spetsbody som avslöjade mer än den dolde. Mina ljumskar pulserade. Kukens tyngd i badbyxorna blev nästan olidlig.
Hon sa något till Emil, men jag hörde inte. Allt jag såg var konturerna under klänningen. Bröstens rundning, hur spetsen skar in mellan skinkorna. Hon gick in igen, dörren slog mjukt igen.
Jag låg kvar en stund, försökte andas normalt. Men åtrån växte, kröp upp längs ryggraden, fick hjärtat att banka. Till sist ursäktade jag mig och reste mig. Sa till Emil att jag skulle låna toaletten. Han mumlade något i sömnen.
Inne i huset var det svalt. Jag gick förbi köket, vidare ner mot badrummet. Toaletten låg intill tvättstugan – samma som tidigare. Jag stängde dörren efter mig, låste. Där inne, i tvättkorgen, låg nytvättat – och ovanpå, slarvigt slängd, låg en liten hög med hennes avlagda kläder från duschen.
Mina ögon fastnade direkt. Ett par vinröda stringtrosor i spets. Minimala. Fukten hade gjort dem mörkare mellan benen. Tyget glänste svagt, genomblött av svett och… något mer. Kvinnlig doft. Kropp. Begär.
Jag skakade. Kunde knappt andas. Höll dem i handen, de var varma, tunga av fukt. Jag drog dem mot ansiktet, tryckte in näsan, andades djupt. Doften knockade mig. Syrlig, salt, kåt. En doft som grep tag i hela mitt nervsystem och skickade elstötar rätt ner i kuken.
Jag kunde inte kontrollera mig. Tog upp dem, slickade långsamt där tyget varit pressat mot henne. Smaken var stark, djup, kvinnlig. En blandning av tvål, svett, och något djuriskt. Jag drog ner mina badbyxor, satte mig försiktigt på toalettlocket. De vinröda trosorna i ena handen, andra handen runt min kuk som redan bultade och droppade förväntan.
Jag runkade med snabba, hårda drag medan jag andades in henne. Tryckte tyget mot mitt ansikte, kände hur jag blev yr. Ville inte sluta. Ville aldrig sluta. Kukens pulserande växte, hjärtat rusade. Sen kom det – en skälvande orgasm som sköt ur mig i ryck. Jag tryckte de fuktiga trosorna hårt mot ansiktet, kom i tystnad, bet mig i läppen för att inte stöna.
När jag var klar satt jag kvar länge. Torkade av mig försiktigt, såg till att inget syntes. Tvättade händerna. Hängde tillbaka klänningen där den låg. Allt exakt som förut. Förutom ett par saker. De vinröda trosorna vek jag tyst ihop och smög ner innanför linningen på mina badbyxor, pressade mot huden. Jag kände deras fukt som ett hemligt minne.
Tillbaka ute låg Emil fortfarande utslagen. Jag la mig i solstolen igen. Linda var inte ute än. Jag blundade, lät solen slicka min hud – men det var inte solen jag kände hetta från. Det var henne. Hennes lukt, smak, kropp. Hon var runt mig. Inom mig.
Inlägg 3 - Eva – Morgonen efter studenten
Solen smög in genom de tunna gardinerna i Evas rum och kastade ett mjukt, gyllene skimmer över sängen. I det ljuset låg hon som en tavla – en kropp i vila, men samtidigt laddad med en underström av rörelse, som om natten fortfarande vibrerade inom henne. Studentfirandet var över, men huset vilade ännu i tystnad. Några gäster sov kvar, däribland jag – Johan – som låg på en madrass i vardagsrummet med en annan kompis. Men jag kunde inte sova.
Jag behövde gå på toa. Jag smög upp och gick i hallen och passerade Evas sovrum. Evas dörr stod på glänt. Månljuset vilade över henne. Hon låg där, med armarna ovanför huvudet och bara en tunn t-shirt, uppdragen över magen. Inga trosor. Benen lätt särade. Höfterna vickade rytmiskt som om hon älskade någon i drömmen. En dämpad viskning, ett litet stön. Ett namn som kanske var mitt.
Mellan hennes ben glittrade något fuktigt till i det svaga ljuset. Jag kunde inte titta bort. Hennes kropp rörde sig i vågor, tyst men fyllt av laddning. Trosorna – en ljusrosa spets – låg slängda vid kanten av sängen. Jag böjde mig fram och tog upp dem. Fuktiga. Värmen och doften av henne – söt, djup, omtumlande – slog emot mig. Den var rå och kvinnlig. Nästan för mycket.
Min kropp reagerade direkt. Kukens hårda puls bultade mot kalsongtyget. Jag sjönk på knä och drog ner mina kalsonger, höll hennes trosor mot mitt ansikte och drog in hennes doft med ögonlocken slutna. Min hand gled längs skaftet, sakta först, men snart med ett stadigt grepp.
Eva suckade i sömnen och vred sig. Ett bröst gled fram under t-shirten – fast, mjukt, med en mörk vårta som reste sig i rummet svala luft. Hon gned sig mot madrassen, långsamt men med en intensitet som ökade för varje andetag. Jag såg hennes mage spännas, hur höfterna lyftes i små rörelser. Hennes stönande blev tyngre, djupare.
Plötsligt välvde hon ryggen som i ett ljudlöst skrik, händerna kramade lakanet. Och så – som om någonting brast inom henne – kom hon. Hennes kropp exploderade i spasmer. En fontän av klar vätska sprutade fram mellan hennes lår, träffade lakanet och fläckade madrassen. Det rann längs hennes skinkor, droppade mot golvet. Hennes ögon var stängda, men munnen öppen, stönandet nu ett vilt läte av ren urladdning. Hon skakade i efterdyningarna.
Jag tappade kontrollen. Ett utdraget, djuriskt stön bröt fram från min strupe när min orgasm tog över. Kukens ryckningar skickade sprut efter sprut över min mage, mitt bröst, till och med ner på hennes golv. Det var våldsamt. Jag bet mig i underarmen för att inte skrika högt. Varje puls var som en explosion i min ryggrad. Jag satt där, andfådd, skakande, med hennes doft i mina näsborrar och bilden av hennes orgasm inristad i mitt sinne.
När våra kroppar till slut stillnat – hennes i sömn, min i darrande efterspel – drog jag hennes trosor mot min kind. Kysste dem. Torkade av mig med tröjan jag haft på mig, noggrant. Jag vek hennes trosor försiktigt och stoppade dem innanför kalsongerna. Slöt dörren bakom mig så tyst jag kunde.
Kompisen sov fortfarande. Jag tog mina kläder och gick hem.
Hemma la jag mig i sängen, fortfarande varm och fuktig. Med fingrarna vilande över tygstycket jag gömt. Det kändes som att bära på en hemlighet som brände mot huden.
Några timmar senare pep mobilen till.
"Jag vet vad du gjorde... du lämnade spår. Men jag älskar det. Hör av dig."
Jag stirrade på skärmen. Kroppen frös – sen kom värmen. Den flöt genom mig som ett rus.
Hon visste. Hon hade känt. Och hon ville mer.
Inlägg 4 – Josefin i tvättstugan
Det var en sån där morgon när allt går lite snett. Jag hade glömt att ställa larmet och var sen till min tvättid. Solen stod redan högt över takåsarna, och jag kände hur irritationen växte när jag trasslade med tvättkorgen i trapphuset, trött och ofixad.
Tvättstugan låg i källaren. Trappan ner var sval och luktade som den alltid gör – fukt, stenmjöl och gammal såpa. Jag öppnade dörren och stannade. Helt stilla.
Underkläder.
Inte bara några strumpor eller en BH slängd över gallret – nej, tvättlinan var full av dem. Trosor i spets, enfärgade bomullstrosor, stay-ups med spetskant, till och med en bodysuit i svart mesh som klängde som en andra hud mot snöret. Vissa fortfarande fuktiga, tunga. Doften i rummet var... kvinnlig. Det slog emot mig direkt – nytvättat, men inte helt. Något mer privat låg kvar i luften.
Jag visste direkt vem det var. Josefin.
Hon bor två våningar över mig. Jag har sett henne hela mitt liv – alltid perfekt. Rak i ryggen, diskret sminkad, håret i en stram knut. Typisk 49-årig kontorskvinna med lågmäld pondus. Hon jobbar med båda mina föräldrar på kommunförvaltningen. Sträng, vass, korrekt. Inte otrevlig, men inte varm heller. Hennes gång i trappen är bestämd, alltid i klackar. Hon hälsar med ett kort leende. Jag har nog aldrig sett henne i jeans.
Och ändå... så var det hennes underkläder som hängde där. Färgerna, materialen, skärningarna – det var en annan version av henne. Något hemligt. Något levande under det där yttre skalet.
Jag stod som förstenad. Lät blicken vandra över varje plagg. Några hade små fläckar som inte gått bort helt. Andra var så tunna att de nästan försvann mot ljuset från fönstret. Mina händer ville röra, känna tyget mellan fingrarna.
Då hörde jag steg.
Hårda klackar på trappan. Jag vände mig snabbt om, och där kom hon – Josefin – i vit blus och svart pennkjol, håret i den där knuten, glasögon på näsan. Hon stannade vid dörren, överraskad.
– Åh, Johan… ursäkta, sa hon och log lite förläget. Jag blev inte klar i tid. Det kom ett samtal från jobbet.
Jag sa att det inte var någon fara, att jag ändå var sen. Men det kändes konstigt. Nära. Hon såg på mig med något mer än bara artighet.
– Vill du att jag tar ner det direkt? frågade hon och gjorde en gest mot linan. Jag skakade på huvudet.
– Ingen fara. Jag kan vänta lite.
Hon nickade, men rörde sig inte mot tvätten. Istället stod hon där, och det blev tyst. Vi såg på varandra. Det fanns något i hennes blick – en svag tvekan, nästan som om hon ville säga något mer.
– Förresten… sa hon, och justerade glasögonen lite. Jag vet att det är en konstig fråga, men skulle du kunna hjälpa mig med datorn lite senare? Jag försökte installera ett nytt e-postprogram men… jag fattar inte ens vad som gick fel.
Jag log, kanske lite för snabbt.
– Visst, självklart.
Hon log också, men det låg något bakom det. Hon plockade sakta ner ett av plaggen – en mörkröd spetsstring – och vek det med försiktighet. Fingrarna var smala, manikyrerade. Jag kunde inte låta bli att följa rörelsen. Hon märkte det. Det är jag säker på.
– Jag är hemma från jobbet vid halv sex. Kom gärna förbi då, sa hon mjukt, utan att möta min blick. Sen gick hon upp, plaggen i famnen. Jag stod kvar. Hela kroppen spänd.
Kvar i rummet hängde två par trosor hon glömt. Eller lämnat. Jag vet inte.
Men jag vet att jag kommer vara där 17:30.
Dagen flöt på. Eller… nej. Den gick. Trögt. Långsamt. Som sirap genom kroppen. Jag försökte göra något vettigt. Diskade, gick ut en sväng, satte på en serie, stängde av efter fem minuter. Tankarna var någon annanstans.
Klockan 17:24 började jag stå i hallen. Duschat, rakat mig. Tagit på mig en ren tröja som inte såg för uppklädd ut. Men inte för slapp heller. Parfymen – bara en liten dutt. Det pirrade i magen.
17:30. Exakt. Jag gick upp för trappan. Hennes dörr – den tredje på höger sida.
Jag ringde på. En gång. Tyst. Väntade. En gång till.
Inget.
Ljudet från tv:n hördes inte. Inga steg. Inget slamrande. Bara det dova suset från ventilationen i trapphuset.
Jag tog ett steg närmare och kände på handtaget.
Den var öppen.
Jag frös till. Hjärtat slog till i bröstet – en hård stöt, som om jag gjort något fel redan nu. Men samtidigt: hon hade sagt halv sex. Hon visste att jag skulle komma.
Jag tryckte sakta upp dörren.
Det var mörkt i hallen, bara ett svagt sken från längre in i lägenheten – ett gulaktigt ljus som rann ut på parketten.
– Josefin? sa jag försiktigt.
Inget svar.
Jag klev in. Drog igen dörren bakom mig. Tyst.
Doften slog emot mig direkt – samma som i tvättstugan, men nu starkare. Något blommigt, men också tyngre – moget. Kvinnligt.
Hallen var prydlig. Mörkgrå väggar, hallbänk i ek, en rak rad med svarta kängor och klackar. Allt på plats. Inga barnteckningar, inga jackor slängda. Bara kontroll.
Jag gick in ett steg till.
– Josefin?
Från vardagsrummet hördes ett svagt ljud – ett knäpp, kanske ett fotsteg.
Jag rundade hörnet.
Rummet badade i varmt sken från två tända lampor med tygskärmar. Ett glas rött stod på bordet, halvdrucket. En laptop låg uppfälld i soffan.
Men rummet var tomt.
En dörr till vänster stod på glänt. Sovrummet.
Jag hann tänka att jag borde gå. Att jag inte borde stå här. Men fötterna bar mig ändå ditåt.
Jag la handen på dörrkarmen och såg in.
Sängen var bäddad med ett överkast i dovt grågrönt. På sängkanten låg något – en blus, slarvigt vikt, och under den: en svart BH.
Ljudet kom igen – ett knäpp av en dörr längre in. Toalettdörren.
Och så steg. Bara två.
Jag stod där, fortfarande i dörröppningen.
Då öppnades badrumsdörren.
Josefin.
Hon bar bara en vit handduk virad runt kroppen. Blött hår ner över axlarna. Inga glasögon. Inga skor.
Hon såg på mig. Ett ögonblick frusen. Sen log hon långsamt.
– Oj. Du var punktlig, sa hon lågt.
Jag öppnade munnen, men sa inget. Hon tittade på mig med något som inte var förvåning. Det var nåt annat. En granskning.
– Jag hörde inte dörren, fortsatte hon, och drog upp handduken en aning. Den spända rörelsen avslöjade mer än den dolde. – Kom in. Jag ska bara ta på mig något.
Hon vände sig om och gick mot garderoben. Hela ryggen syntes – slät, fuktig hud, linjen av ryggraden, handduken som rörde sig bara millimeter från att falla.
Jag stod kvar i dörren. Hade glömt hur man andas.
Sen hörde jag hennes röst:
– Du kan slå dig ner. Datorn är där. Den är lite… krånglig. Precis som jag ibland.
Och just där… visste jag inte längre vad som var verkligt.
Jag satte mig vid datorn. Hennes skrivbord var kliniskt organiserat – inget låg huller om buller. Inga post-it-lappar med glömda lösenord, inga sladdar i oordning. Bara skärmen, ett tangentbord, och doften av hennes parfym, som hängde kvar i varje detalj.
Datorn var igång. Inloggad. Ett fönster öppet med någon konstig dialogruta om nätverksinställningar.
Jag andades djupt. Försökte samla mig. Göra det jag kommit för.
Men då såg jag det.
I skärmens reflex.
Bakom mig, snett åt sidan, rörde hon sig. Jag försökte låta bli att titta. Men bilden speglade varje rörelse i det varma skenet från lampan bakom.
Först kom det svarta tyget. Ett par string, tunna som tråd, som hon drog upp längs höfterna. Sedan en BH – spets, halvt genomskinlig, svarta kupor mot ljus hud.
Hon vände sig och hukade sig ner – satte ena foten på pallen vid garderoben. Och där kom nästa lager: stayups. Hon drog dem långsamt upp över benen. Fingrarna följde strumpans kant, och så strumpebandshållaren. Fästena klickade tyst.
Jag svalde hårt.
Jag skulle lösa ett nätverksproblem. Det var det enda jag skulle göra.
Det gick… sådär. Jag klickade fel två gånger. Tog bort ett nätverk. Ångrade mig.
Hon sa ingenting. Verkade inte stressad. Men när hon kom fram, iförd kjol och en vit skjorta men en sensuell parfymdoft och röda läppar, såg hon på mig med en liten blinkning i rösten.
– Jag ska iväg på en affärsmiddag, sa hon. Men ta den tid du behöver. Jag låter dörren vara öppen, så du kan komma in igen om du behöver hämta något.
Jag nickade. Kände mig het om öronen.
– Jag ska bara hem en snabbis. Behöver hämta ett USB-minne med lite inställningar osv.
– Mm, sa hon, och log.
Hon tog sin väska och gick. Dörren stängdes inte helt. Bara ett klick.
Jag gick.
Mitt hjärta dunkade hela vägen ner till min lägenhet. Jag hämtade… USB stickan, tror jag. För att ha något i handen. Något att göra med nervositeten.
När jag kom tillbaka var lägenheten tyst.
Tom.
Men hon hade lämnat doften kvar. Den låg som ett mjukt skynke över allt – blandat med något sötare nu, hennes parfym, men också något varmt, kroppsligt.
Datorn var avstängd.
Men på skrivbordet, bredvid musen, låg en liten handskriven lapp.
Jag tog upp den.
Med rak, snirklig handstil stod det bara:
"Jag gillar när någon tittar. Det gör jag också."
Min hals snörptes åt.
Jag läste den två gånger.
Sen stoppade jag ner lappen i fickan.
Och visste att jag inte skulle kunna tänka på något annat hela kvällen.
Johan satt kvar vid skrivbordet och fixade med datorn. Trots att han försökte koncentrera sig, gick tankarna ständigt tillbaka till den lilla lappen han hittat. Orden etsade sig fast i hans sinne: "Jag gillar när någon tittar. Det gör jag också."
Han kände värmen växa i underlivet, trots ansträngning att behålla lugnet. Kukens reaktion var oundviklig, hård och påtaglig under byxorna, men han lät sig hållas. Försökte fokusera på nätverksinställningarna, men fingrarna rörde sig långsamt och osäkert över tangentbordet. Han fixade inställningarna efter en stund och fick upp hennes sökhistorik. Han blev chockad. Här var hon den ordentliga och professionella kvinnan. Men sökhistoriken sa något annat. Det var allt till sexleksaker till underkläder och porrsidor. Hon verkade också vara medlem på några av dem men inga uppskrivna lösenord.
Han började leta i lådor efter lösenord och användarnamn men det fanns inget som avslöjade fler hemligheter. Han hittade prydligt vikta papper, anteckningar, pennor – men inget som avslöjade något mer personligt.
Sedan, nästan av en slump, styrde han sina steg mot badrummet. Han öppnade dörren försiktigt och lät blicken svepa över det kliniskt rena rummet. Då fick han syn på något som fick hjärtat att slå snabbare.
Precis framför toaletten låg ett par trosor. De var olivfärgade, och de såg ut att vara... blöta. Blöta av kvinna. En varm, svag doft av intim parfym och något mer, något svagt syrligt, nådde honom. Det fanns en stor mörk fläck över grenen. Detta gjorde honom ännu hårdare.
Hans hand darrade lätt när han lyfte upp dem, kände det tunna tyget mellan fingrarna. Det fanns ett litet hål i trosorna, ett diskret men tydligt tecken på något mer än vanligt slitage. Utan något levande, något sexuellt. Han kände hur kuken ryckte till vare gång han lät tyget röra vid hans fingrar.
Han tittade sig omkring som om Eva skulle komma tillbaka. Det var då han såg den. Där låg den stora, svarta dildo full med ådror och säkert 25 cm lång.. Den glänste svagt i badrumsbelysningen, kall och inbjudande på samma gång.
Med en hand strök han lätt över sin kuk genom tyget, medan han med blicken fortsatte att betrakta dildon. Han föreställde sig hennes händer som hade lämnat den där, hennes kropp som dolde hemligheter, hennes närvaro som fortfarande vibrerade i rummet.
Varje andetag blev tyngre, varje rörelse mer instinktiv. Hans tankar snurrade i en virvelvind av lust och förväntan, och den strama kontrollen han försökt hålla började ge vika.
Han lutade sig tillbaka, stängde ögonen för ett ögonblick och lät sin kropp ta över helt. Fingrarna fortsatte sin långsamma, hypnotiska rörelse över det hårda skaftet, och han kände hur en varm kittling av njutning spred sig från magen, genom varje nerv i kroppen. Han runkade kuken långsamt och passionerat till han kom, han sprutade över trosorna, över dusch väggen. Han försökte städa efter sig men trosorna tog han med sig. Han stängde dörren om sig och låste och kastade in nycklarna genom brevinkastet. Senare under natten vakande han till ett sms ”Ser att du tog mina trosor, såg även din säd i badrummet.” Vad skall han göra nu……han läste sms:et flera gånger innan han somnade. Vad som hände kanske blir en separat historia.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Dagboken - Johans introduktion till ... | Onani | 5.0 | 11/6-25 |
| Allt jag vill ha | Heterosex | 0.0 | 8/6-25 |
| Hett under ytan | Heterosex | 0.0 | 8/6-25 |
