I praktikantens klor
.
Ska berätta något som hände mig för några år sedan,
Jag heter Anna och var vid tillfället cirka 30 år, jag arbetade då som administratör på ett medelstort byggföretag.
Jag har alltid varit nöjd med mitt utseende då jag fångar mäns uppmärksamhet med min kropp som har en väl avsmalna midja som övergår till välformade höfter och ben och med fasta och fylliga bröst Jag är medveten om att mina former uppskattas av många, med mitt medellånga ljusbruna hår och ljus blåa ögon får jag ofta höra hur fin jag är från kvinnliga och manliga i min omgivning.
Företaget som jag arbetade på tog ofta emot praktikanter från gymnasiet som läste på byggprogrammet, nu så skulle en ny praktikant komma som skulle göra sin praktik en lite längre period. Han var runt 18 år och hette Anton. Han var lång och tanig, nästan ranglig i sin kroppsbyggnad. Hans ansikte var smalt, med hög kindben. Hans hud var solkysst och ett fåtal fräknar strödde näsa och kinder. Ögonen var stora, mörkbruna och intensiva. Håret var kortklippt och lite rufsigt, som om han aldrig riktigt brydde sig om att kamma det och redan från början märkte jag hur annorlunda han var.
Jag insåg snabbt att Anton var av den oblyga typen – nästan på ett sätt som kändes påträngande. jag förstod snabbt att han var intresserad av mig. Jag kunde känna hans blickar, som om han följde mig med ögonen vart jag än gick när han var inne på kontoret. Det var en märklig känsla, för även om han var så mycket yngre än mig, så fanns det något i hans sätt som gjorde att jag kände mig… liten. Nästan förflyttad ur min egen självsäkerhet. Och det störde mig.
Jag hade egentligen ingen lust och intresse av att lära känna honom men det var oundvikligt att undvika att prata med honom fast jag verkligen inte vill det eftersom han skulle vara här en längre period.
Hans sätt att prata med mig – så rakt på, ibland nästan respektlöst – fick mig att känna mig både irriterad men också väcktes en nyfikenhet på samma gång. han betedde sig som en ouppfostrad skitunge, en som verkligen behövde ordentlig uppläxning hur man behandlar andra människor, särskilt kvinnor. Ändå var det något i hans sätt som gjorde att jag inte riktigt kunde värja mig. Det var provocerande – och lite spännande.
Efter ett tag bad han sin handledare Patrik om att få möjlighet att vara med mig någon dag, för att se hur det fungerade med det administrativa arbetet. Det gick igenom, och plötsligt satt han där – i mitt kontor, vid mitt skrivbord, med blicken ständigt vänd mot mig. Två hela dagar skulle han vara med mig. Jag som annars alltid var ensam när de andra var ute på uppdrag skulle tillbringa tid ensam med honom.
Det var en känsla av att något låg i luften. Något outtalat. Något jag inte visste vad jag skulle göra med när han kom in på kontoret första dag han skulle vara med mig. Det var som om han, bara genom sin närvaro, tog mer och mer plats i rummet – i mitt huvud. Han pratade inte särskilt mycket, men när han gjorde det, så var det med ett slags självklarhet, som om han redan visste att han påverkade mig. Och på något konstigt sätt gjorde det att jag började ifrågasätta mig själv. Min egen roll. Min egen pondus.
Han satt bredvid mig och ställde frågor om mitt arbete – ibland ärligt nyfiket, ibland med ett halvt leende som fick mig att känna att det fanns något bakom varje ord. Jag försökte vara professionell. Hålla distansen. Men när han lutade sig in över min axel för att se skärmen, så kom han så nära att jag kunde känna värmen från hans kropp, doften av honom. Och varje gång det hände, så frös jag till och det var något som hände i min kropp jag märkte att mina bröstvårtor styvnade till ofrivilligt och jag kände hur det skickade pulser ner till mitt underliv jag inte riktigt kunde kontrollera.
”Du är verkligen noggrann,” sa han vid ett tillfälle och log snett, som om det var något ovanligt. ”Kanske lite för noggrann.”
Det var sagt som ett skämt, men det träffade mig. Jag skrattade till, nervöst, och försökte slå bort känslan. Men den satt kvar. Hans blick, hans närhet, sättet han drog ut på tystnaden mellan våra repliker – allt det gjorde att jag, trots min ålder och erfarenhet, började känna mig osäker. Eller… kanske inte osäker mer en ofrivillig känsla av upphetsning på ett sätt jag inte var van vid.
När alla andra hade lämnat kontoret och vi blev kvar själva - sa han plötsligt:
”Du är inte som jag trodde. Jag trodde du skulle vara mer strikt.”
Jag tittade på honom, försökte läsa honom. ”Vad trodde du då?” frågade jag irriterad
Han lutar sig tillbaka, lägger armarna i kors och ser på mig som om han redan visste svaret. ”Jag vet inte. Men det är något med dig. Du säger inte alltid vad du tänker. Du försöker hålla dig professionell, men det syns att du inte alltid lyckas.”
Det var som en käftsmäll – för han hade rätt min kropp hade ofrivilligt börjat leva sitt egna liv som jag inte kunde kontrollera jag kunde inte dölja mina generade kinder. jag märkte att mina bröstvårtor hade styvnat som jag försökte skymma så gott jag kunde men det var svårt med den tunna vita blusen som jag bar.
Jag försöker skratta bort det, säga något snabbt, men han bara ler. Inte retsamt, utan nästan… lugnt. Som om han precis tagit ett litet steg närmare något han varit säker på skulle hända.
Och det var då jag insåg det. Det var inte jag som höll i tyglarna längre. Det var han. På något sätt hade han ett övertag – inte genom makt eller hot, utan genom att läsa mig, se mig, förstå vad jag försökte dölja. Och det gjorde mig både rädd och… upphetsad.
Han luta sig fram och tog oblygt tag i min blus " du behöver inte dölja hur du känner" säger han med en lugn och trygg ton samtidigt som han börjar knäppa upp knappar på min blus och öppnar upp den så att min vita bh tittar fram, sedan säger han med ett självsäkert lugnt
"vill att du plockar fram din fylliga bröst och visar dem för mig".
Han hade gjort mig så tveksam och osäker, vanligtvis om en man hade sagt så hade han fått en ordentlig örfil, men jag vet inte varför men jag gör som jag blivit tillsagd och börja osäkert fumla med bh-n och drar ner den en bit så att brösten faller över bh-kanten och blottar dem. jag tittar osäkert ner och konstaterar att mina bröstvårtor nästan pulserar av styvheten.
Det blir tyst en kort stund. Den där sortens tystnad som inte är obekväm, men som vibrerar av något outtalat. Han tittar på mig med en stadig blick, inte påträngande, bara självsäker och lutar sig fram och tar oblygt i mina styva bröstvårtor och börjar masserar och nypa dem mellan sina tummar och pekfingrar, jag kan inte låta bli att flämta till. Jag inser då att jag har tappat fotfästet . Det var som om han redan visste att jag kände mig dragen till honom – fast jag knappt erkände det för mig själv.
Jag gör ett försök att återta min självsäkerhet och reser mig snabbt upp för att "hämta" något vid skrivaren, men det är för att komma ur situationen och för att försöker stoppa tillbaka brösten innanför bh-n igen, innan jag hunnit rätta till bh:n så hör jag han säga
"nej jag vill att de ska vara ute, det är bara vi på kontoret och du har redan visat mig dem"
Jag försöker samla mig, tänka klart men jag låter mina bröst hänga ut när jag fortsätter gå mot skrivaren. Jag känner hans blick i ryggen. Den följer varje rörelse jag gör, som om han läste av mig hela tiden.
När jag går tillbaka till skrivbordet så känner jag hettan blossar upp i ansiktet och mina kinder blir knallröda av rodnaden än mer när jag går tillbak med mina bröst fortsatt blottande inför honom, jag känner mig så osäker på vad som håller på att hända.
Anton sitter fortfarande kvar, men nu med en annan hållning, "sätt dig ner" säger han och pekar mot stolen jag satt på och han tar åter igen tag i mina bröstvårtor mellan sina fingrar och nyper och dra i dem lite retsamt men nu lite mer hårdhänt. så att jag inte kan låta bli att flämta av kåthet. det är som om han släppt taget om rollen som praktikant fullt medveten om vad han gör med sin närvaro.
”Du försöker fortfarande hålla tillbaka,” säger han med en låg röst. Nästan som ett konstaterande, inte en fråga.
Jag stannar upp. Hjärtat slår snabbare än jag vill erkänna. Jag borde säga ifrån. Jag borde markera en gräns. Men det är något i hans röst – självsäkerheten – som får mig att tveka och bli osäker.
”Du har ingen aning om vad jag känner,” säger jag lite irriterat ,
Han ler . Inte retsamt, bara lugnt. Som om han viste att jag redan var långt över gränsen än jag själv vill inse.
”Jo,” säger han, ” tror du inte jag har sett att du har haft svårt att dölja dina styva bröstvårtor för mig och jag vet nog att du är blöt under dina trosor att ditt underliv pulser av kåthet nu.
"lyft upp kjolen så får jag se hur blöta dina trosor är" säger han med en låg men bestämd röst.
utan att vänta så tar han tag i min kjol och hasar upp den till midjan och lägger sina händer bestämt på insidan av mina lår och börjar försiktigt särar på dem. Jag vill bara fly från förödmjukelsen och skammen inför vad som håller på att hända att Anton kommer kunna bekräfta att mina trosor är plaskvåta. Precis när han har särat tillräckligt på mina ben för jag i panik ner mina händer för att kunna skymma mina trosor men han tar lugnt tag om mina handleder och utan något större motstånd så låter jag honom föra bort dem. Jag vill bara försvinna så jag vänder bort huvudet och fäster blicken i golvet en bit bort när jag inser att han kommer titta och jag antar att han beskådar ett par plaskvåta trosor. Det är tyst men jag känner hans blick beskådar noggrant, jag släpper inte blicken från golvet, plötsligt så påminns jag vilka trosor jag har på mig och det är ett par gråa stringtrosor i bomull.
"Det var det jag tänkte .....att du skulle vara blöt och valet av trosa ser man det väldigt tydligt” samtidigt som han för ett finger mot den blöta fläcken och smeker lätt över trosan.
"Du kan inte gå runt så här med blöta trosor, de måste torka" med uppmanade ton. jag känner hur han tar tag i troskanten för att dra av dem. Han drar dem ner och försöker komma förbi min rumpa och ber mig ” lyft upp rumpan så att jag kan komma förbi med trosan”. Omedvetet så lyfter jag upp rumpan så att han kan fortsätta dra av mig trosan. han dra ner dem över mina ben och låter dem falla mot golvet och hjälper till och lyfter upp mina ben så att jag kliver ur dem där jag sitter i kontorsstolen.
Jag sitter i min egen kontorsstol, mitt eget jävla kontor. Det är jag som bestämmer här – det är vad alla tror. Men just nu… just nu sitter jag med ryggen pressad mot ryggstödet, blusen uppknäppt, BH:n dragen åt sidan, mina bröst blottade, styva och svullna under hans blick.
Och han bara står där, nonchalant, med mina trosor hängande i två fingrar.
"De är våta. Det vet vi båda". med ett leende.
Det leendet får det att hetta över hela kroppen – utan av skam. En brännande förödmjukelse. Jag borde köra ut honom. Jag borde resa mig, dra åt mig kläderna och säga åt honom att aldrig mer se på mig så där. Men jag gör inte det. Jag sitter kvar. Med benen pressade samman, som om jag fortfarande kunde gömma nåt för honom.
“Isär,” säger han bara. Ett ord. Mjukt, men med ett underliggande kommando som får mig att darra.
Och långsamt, som i trance, särar jag på benen. Min kjol kasar upp. Mitt nakna, våta underliv blottas för honom, helt öppet. Jag kan knappt andas. Det sticker i bröstet av hur förnedrande det är – att visa mig så här. Så billig. Så kåt.
Han är så mycket yngre än jag. Yngre och ändå… så förbannat självsäker. Han betraktar mig som ett rovdjur som redan vet att bytet har slutat kämpa. Och min kropp… min jävla kropp lyder honom innan jag ens hinner tänka. Pulsen slår hårt i underlivet. Jag är så våt att jag skäms för ljudet av mitt eget andedrag.
Mina bröst rör sig i takt med min flämtning. De bränner av lust. Jag känner hur insidan av låren klibbar. Och han bara står där. Ser på mig som om det här är hans kontor. Som om jag är något han har rätt att använda.
Och jag låter honom.
Jag sitter där, blottad i stolen där jag brukar fatta beslut och skriva under kontrakt. Men just nu – just nu är jag inte annat än en förnedrad, bultande kropp i hans händer.
han slänger i väg trosan som landar en bit bort och lägger sedan sina händer igen mot insidan av mina lår för att åter sära dem men nu särar han lite mer. Jag sitter fortfarande och stirrar ner på golvet och vågar inte släppa blicken. jag har aldrig känt mig så förödmjukad som nu när en 18 åring skitunge precis tagit av mig trosorna och utan att ha gjort en minsta protest och nu exponera min plaskvåta fitta inför honom.
" Så du är renrakad och som den glänser av din safter" säger han med en belåtenhet i rösten.
Hans blick fastnar mellan mina särade lår. Det är ingen tvekan i honom, inget sökande, inget samtycke han väntar på. Han bara kliver närmare, långsamt, som om varje steg är helt naturligt – som om det är en självklarhet att han får göra vad han vill med mig.
Och sen… så är hans hand där. Hans fingrar. Hud mot hud. Jag kippar efter andan.
Han drar långsamt fingertopparna genom mitt våta veck – och det låter. Ett svagt, fuktigt ljud i det annars tysta kontoret. Ljudet får mig att vilja sjunka genom golvet. Jag vrider på huvudet, kan inte möta hans blick, men han märker det. Han märker hur jag kvider till, hur jag försöker pressa ihop benen fast jag vet att det redan är för sent.
“Så här våt… för mig?” viskar han, och rösten får hela mig att knyta sig inifrån.
Jag vill säga nej. Vill säga att det här är fel, att han inte har rätt. Men min kropp skvallrar. Mina bröst står fortfarande styva. Min fitta rycker till under hans beröring, som om den bönar om mer. Min mun är öppen men tom på ord – det är bara andetag som kommer ut. Små andetag blandade med stön jag försöker hålla inne.
Han smeker mig långsamt, med självsäker precision. Fingrarna glider genom min blöta fitta som om han kartlägger mig. Utforskar mig. Äger mig.
Och jag… jag sitter still. Knäsvag, trots att jag sitter ner. Jag känner en hetta sprida sig från skrevet upp genom magen, upp i bröstet och ansiktet, tills jag rodnar så djupt att jag tror att han måste känna värmen från min hud. Jag är så skamligt kåt att det gör ont. Det dunkar i mig. Jag vill ha mer. Men att vilja det – att veta att jag sitter här, så jävla blottad, så undergiven, så redo – det förnedrar mig ännu mer.
Han ser det. Han njuter av det. Njuter av hur jag förlorar mig själv för varje rörelse han gör.
Och ändå rör han mig fortfarande så sakta – som om han vet att det är just det som bryter ner mig allra mest.
Hans fingrar cirkulerar långsamt runt min svullna klitoris. Inte rakt på, inte ännu – han vet precis hur man håller mig där, precis på gränsen. Jag hör små, ynkliga ljud komma ur min mun. De låter inte ens som jag. Som en annan kvinna, en som tappat all kontroll. Och det har jag. Jag kan inte dölja det längre. Med benen vidöppna, med mina bröst blottade och darrande, och låter honom leka med mig som om jag inte vore mer än ett nöje för honom. Som om min kropp är ett verktyg han testar. Och jag hatar… hur mycket jag älskar det.
“Så ivrig,” mumlar han med ett leende, utan att titta mig i ögonen. Hans blick är kvar där nere. “Så desperat. Tänk att se dig så här.”
Hans ord bränner. Jag känner hur de borrar sig in i mig och förvandlas till ren kåthet. Min fitta rycker till varje gång han rör vid mig. Våt, öppen, beroende av hans beröring.
Jag försöker trycka mig närmare hans hand. Slutet är så nära. Jag skäms för hur mitt bäcken rör sig mot honom – girigt, tiggande. Jag hör min egen röst: korta, darrande flämtningar, små “ah”, nästan viskningar. Mina naglar gräver sig in i armstöden på stolen. Jag känner hur hela kroppen bygger upp, musklerna drar ihop sig, värmen stiger från magen, från fittan, ut i varje nerv…
Jag är där. På randen när till en explosion av orgasm som kommer att skölja över mig, slita sönder mig.
Och så – slutar han.
Han tar bort handen. Bara så. Som om han inte rört mig alls.
Kylan av att bli lämnad är omedelbar.
Min kropp skriker i tystnad. Jag kippar efter andan som om jag blivit berövad något livsnödvändigt. Mitt bäcken höjs reflexmässigt, söker efter honom, men han backar bara ett steg och tittar ner på mig. Med ett svalt, hånfullt leende.
“Nej,” säger han lågt. “Inte än. Du är inte värd det. Inte riktigt.”
Orden träffar som en pisksnärt. Min skam slår till igen – våldsamt. Jag sitter där som en kvinna överkörd av sin egen åtrå. Svettig, rodnande, svullen mellan benen och helt jävla förödmjukad. Men det värsta är att jag fortfarande är så kåt att jag skakar.
Och han bara står där. Lugn. Oberörd
sittande kvar i stolen, öppen, darrande, svettig – fortfarande pulserande av den orgasm jag aldrig fick. Min kropp skriker efter lättnad, men han bara betraktar mig. Som om det här är ett experiment och jag är försöksobjektet han långsamt bryter ner.
Så böjer han sig fram igen. Hans fingrar hittar tillbaka till min fitta – men inte för att ge mig det jag vill. Nej. Han rör vid mig med samma långsamma, retsamma rörelser. Cirklar runt klitoris, nuddar bara ibland, som om varje beröring är en viskning istället för en smekning. Och det är så förbannat mycket värre. Det retar varje nervtråd tills jag nästan vill gråta.
Jag biter mig i läppen för att inte stöna högt. Men mina höfter rör sig – jag kan inte hindra dem. Jag tigger med hela kroppen.
“Du ska inte få komma,” viskar han. “Inte än. Du förtjänar inte det.”
Hans ord får mig att flämta. Jag är så skamligt upphetsad att jag nästan önskar att han skulle skälla på mig. Sparka undan stolen. Göra vad han vill. För allt är bättre än den här retsamma tortyren.
Och då – plötsligt – drar han undan handen. Jag kippar efter andan, i tomhet.
Han gör inte ett ord, bara börjar knäppa upp bältet. Långsamt. Som om han vill att jag ska se varje rörelse. Mina ögon är fastnaglade vid hans händer. Jag vill säga något, men jag är för tom, för andfådd.
Han drar ner dragkedjan, öppnar byxorna – och tar ut den.
Stor. Tung. Välutrustad och redan hård.
Min mun öppnas instinktivt. Jag hinner inte ens tänka – det är som om kroppen själv vet vad den ska göra. Den står där, som ett kommando. Han håller den i sin hand och låter den vila framför mitt ansikte. Det finns inget erbjudande i hans blick. Bara krav.
“Visa vad din mun är bra för,” säger han, lugnt men skarpt.
Jag sväljer hårt. Hela jag är förödmjukad – våt, blottad, utan kontroll, och nu med hans kuk bara centimeter från mina läppar. Jag skäms över hur gärna jag vill smaka honom. Hur jag nästan lutar mig fram utan att han ens rört vid mig igen.
“Öppna munnen,” säger han bara.
Och jag lyder.
Den går in sakta först – varm, tung, fyllig – och jag måste hålla tillbaka ett stön. Skammen bränner ännu mer nu.
Hans hand kommer upp till mitt hår. Greppar det. Fast.
“gör det skönt för mig nu, Anna” viskar han, och pressar långsamt längre ner.
Jag tar honom djupt, känner hur han fyller min hals bit för bit, hur mina läppar töjs kring honom. Tårarna stiger i ögonen men jag kämpar för att inte vända bort blicken. Han håller kvar mig där ett ögonblick – testar mitt gränsläge – innan han drar ut sig igen, långsamt, låter mig andas. Jag kippar efter luft, saliv rinner längs mungipan, men jag sträcker genast på nacken och öppnar munnen på nytt.
Det är förödmjukande hur villigt jag låter honom använda min mun. Hur kåt jag blir av varje rörelse han styr. Varje gång han trycker mig djupare, långsammare eller snabbare, känner jag hur mitt underliv reagerar – pulserar, bultar – som om det är fittan som sugit in honom, inte min mun.
“Du ser rätt bra ut så här,” säger han mellan andetagen.
Orden träffar som slag.
Och ändå… jag suger honom ännu ivrigare. Pressar tungan mot ådrorna längs hans skaft, låter honom glida bak mot gommen, slickar honom girigt varje gång han drar sig ut. För varje sekund som går försvinner lite mer av min värdighet. Min skam driver min lust. Min fitta dunkar av lust. Jag känner hur musklerna drar ihop sig, hur min kropp desperat försöker jaga en orgasm som aldrig kommer. Den bränner i magen, ligger där under huden som ett löfte som aldrig infrias. Jag är så kåt att jag nästan hulkar.
Han drar sig ut ur min mun bara för att pressa sig in igen – hårdare den här gången. Inget mer långsamt, inget mer lekfullt. Nu knullar han min mun. Ett fast grepp i mitt hår håller mig på plats. Jag är maktlös. Jag kan bara gapa och ta emot. Han stöter djupare, snabbare, till den punkt där jag knappt hinner andas. Tårarna bränner i ögonen, saliv droppar nerför min haka.
Hans stön blir tyngre, andetagen snabbare. Hans kuk bultar i min mun, och så plötsligt drar han sig ut.
Jag hinner knappt reagera innan han vrider mitt huvud bakåt med ett hårt ryck i håret. Min mun är öppen av reflex – med den andra handen, börjar han runka. Snabbt. Kraftfullt.
Och så kommer det.
Den första varma strålen träffar mig rakt över läpparna. Den andra över kinden. Sedan hakan, näsan, pannan. Jag blundar av ren chock, men håller ändå munnen öppen, och känner smaken av honom när han sprutar direkt på tungan.
Min andning är borta. Jag är helt täckt. Sperman droppar ner över mitt ansikte, ner över min hals, blandar sig med saliven från tidigare.
Han tar sin kuk och drar den långsamt över mitt ansikte, smetar ut sin sats, som om han markerar mig. Som om han vill att jag ska minnas exakt vem som äger mig nu. Han smetar den över min mun, över mina kinder, till och med över ögonlocken.
“Öppna munnen,” säger han lågt.
Jag lyder. Helt tyst. Förödmjukad.
Han stoppar in kuken igen – nu slak, men fortfarande varm, kladdig – och jag förstår. Jag suger långsamt. Rengör honom. Smakar mig själv och honom blandat. Jag känner hur mitt hjärta dunkar så hårt att det ekar i huvudet. Jag borde vara arg. Jag borde vara förnedrad.
Och jag är det.
Men jag är också så jävla kåt att jag skäms.
När han är nöjd, drar han sig ut, torkar av sig med min blus – som fortfarande hänger uppknäppt över mina axlar – och knäpper lugnt byxorna. Jag sitter där, flämtande, med sperma i ansiktet, benen isär fittan exponerad bultande av behov, fortfarande utan lättnad.
Han säger inget. Ger mig inte ens en blick till.
Han bara går.
Och jag… jag sitter kvar så skamligt kåt att jag knappt kan andas. Men ändå förnedrad till tystnad. Ingen orgasm. Ingen förlösning.
Bara resterna av honom över hela mitt ansikte – och en längtan jag inte vet hur jag ska överleva.
Dörren stängs bakom honom med ett stilla klick.
Och det är som om luften i rummet ändras.
Tystnaden som följer är total, men inom mig är det kaos. Hela kroppen brinner fortfarande. Min fitta dunkar, nästan ilar av frustration. Den där orgasmen… jag känner den fortfarande, som ett eko i underlivet, en våg som aldrig bröt. Som om han stängt av mig precis innan jag fick explodera.
Men det är inte det värsta.
Det värsta är hur jag ser ut.
Jag sitter kvar i stolen, helt öppen brösten fortfarande framme, svullna och blottade, huden klibbig av torkande sperma. Mitt ansikte… jag kan känna det. Det stramar där han smetade ut sig. Över kinden. Hakan. Ögonlocken. Munnen.
Och det är då jag hör det.
Bilar. Bildörrar. Skratt.
Kollegor.
De är här.
Paniken träffar mig som ett slag. Jag stirrar mot dörren som om den ska sprängas upp vilken sekund som helst. Jag känner hur hjärtat slår vilt i bröstet, hur kallsvetten blandar sig med det kladdiga på min hud. Jag försöker resa mig – benen är ostadiga. De darrar, sviker mig nästan. Jag famlar efter pappersservetter, men händerna skakar.
. Jag ser mig själv i skärmen på min laptop, i svart spegelbild – ögon fyllda av skam, kinder röda, munnen svullen.
Jag försöker torka bort bevisen, men varje rörelse påminner mig om vad han gjorde. Hur jag gapade. Hur jag sög. Hur jag tiggde. Och hur jag inte fick komma.
Och nu… kommer Kollegorna strax in . Som ser mig som professionell, stark. kvinna. Men jag vet sanningen. Jag är fortfarande så kåt att jag knappt kan stå rak i ryggen.
En röst hörs i korridoren. Dörrar öppnas. Skratt närmar sig.
Jag torkar snabbt munnen en sista gång, drar ner kjolen, knäpper blusen med fumliga fingrar – men jag vet att det är för sent. Känslan av honom finns fortfarande kvar över hela kroppen. Doften. Smaken. Bristen.
Jag vet hur män brukar se på mig.
kollegorna – som dröjer kvar lite för länge vid mina ben när jag sätter mig i ett möte. De som nervöst justerar sina skjortor när jag går förbi i korridoren. Män i ledningsgruppen som plötsligt mjuknar i tonen bara för att få ett leende av mig. Jag har alltid varit den de velat ha, den de aldrig riktigt nådde.
Och jag har älskat makten i det. Den subtila kontrollen. Det var jag som ägde rummet. Alltid.
Men nu?
En 18 årig praktikant med ett självsäkert leende, en blick som inte vek undan, en hand som inte frågade – bara tog. Han behövde inte buga sig. Han bröt bara ner mig, bit för bit, tills jag satt där med munnen öppen, kåt som ett djur, med hans kuk i halsen och tårar i ögonen – för att han nekade mig den orgasm han visste jag tiggde om.
Det är inte kåta blickar jag minns just nu.
Det är känslan av hans grepp i mitt hår.
Känslan av hans sats som landade över mitt ansikte, och hur jag… inte ryggade undan. Inte sa nej. Jag gapade. Tog emot. Som en leksak.
Och nu står jag här, ensam.
Män hade betalat för en kväll med mig. Skrivit under kontrakt för att få vara nära. De hade slickat mina skor om jag bett dem. Och ändå var det han – den där förbannat unga, kaxiga… – som bara tog vad han ville ha och lämnade mig här, sprucken inombords.
Och för första gången i mitt liv… känner jag mig smutsig. Inte för att de åtrår mig – utan för att jag vet att jag är märkt av honom.
Den kvällen gick jag hem i tystnad, men inuti skrek det. Jag försökte hålla ihop mig, men kroppen hade redan valt åt mig. Jag var så förbannat kåt att jag knappt kunde gå rakt. Varje steg påminde mig om hur blöt jag var.
När jag kom hem kastade jag mig på soffan, försökte låtsas att det skulle gå över. Men jag kände hur det redan rann ur mig – fukt som sipprade ur min svullna, bultande fitta. Jag vred mig, bet mig i läppen. Det brände mellan benen. Pulserade. Tiggde.
Jag kunde inte hålla tillbaka längre.
Jag drog av mig kläderna hetsigt, kladdigt, och föll ner på alla fyra på golvet. Som ett jävla djur. Jag spretade med benen, blottade mig för ingen – och tryckte genast ner fingrarna i mig själv. Djupare. Våtare. Det klafsade högt mellan mina egna lår, men jag brydde mig inte. Jag behövde det.
Min andra hand slet tag i mina bröst, klämde hårt, drog i mina bröstvårtor som var stenhårda. Jag var så svullen där nere. Hela fittan brände, så känslig att varje beröring var ren elektricitet.
Jag gned mig mot min egen hand, fram och tillbaka, som om jag inte hade någon kontroll kvar. Jag kom snabbt, hårt – men det stoppade mig inte. Jag fortsatte röra mig, på knä, med fingrarna kvar djupt i mig, medan fukten droppade ner på golvet.
Jag kom igen. Kroppen skakade, men jag fortsatte rida på min egen desperation. En tredje orgasm slog genom mig som en våg av skam och njutning blandat.
Till slut låg jag där, naken, utspridd på golvet. Lår glansiga av fukt. Fingrar kladdiga. Pulsen skenad. Jag somnade på golvet, med kroppen fortfarande bultande – och hans röst som ett ägande eko i mitt huvud.
Fortsättning följer….
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| I praktikantens klor | Age play | 5.0 | 11/6-25 |
