Ljusglimtar i betongen
Författare: zarathustra Datum: 2025-06-04 14:34:21
Kategori: Första gången och Onani
Läst:
4 718 gånger
Betyg: Inget betyg ännu
I ett betongmassiv till miljonprojekt, strax utanför en av vårt lands största städer, löper veckorna stafett. Den nya tar över pinnen efter den förra. Samma lunkande tempo och samma grå trikå.
En gång i tiden benämndes dessa områden som framtidens och möjligheternas kvarter. Idag är de tristessens och uppgivenhetens epicentrum. Det är fascinerande vad en handfull decennier kan göra med en dröm.
Mitt i denna dystopiska tillvaro finner vi Karl.
Utan att på några sätt förminska honom som individ så skulle nog folk i hans närhet beskriva honom som en tänkare. Han är introvert, men inte på ett avvikande sätt. Det är bara det att han aldrig kännt det där primitiva behovet som killar, i slutet av sin tonårstid, har att synas och höras mest hela tiden.
I samma trappuppgång som Karl finner vi även jämnåriga Rakel.
Ända sedan de tidiga åren har hon och Karl hängt ihop. Det har aldrig gnistrat till mellan dem, utan tvärtom har deras relation varit asexuellt kamratlig. Det har spelats spel, setts på film, gjorts läxor och bara funnits där för varandra.
Rakel är vad man en gång i tiden skulle benämnt som en ”pojkflicka”. Hon har aldrig själv ifrågasatt sin sexualitet. Det har bara varit så att klassiskt pojkkodade aktiviteter fallit henne bättre i smaken.
Rakel hade en kort blond pagefrisyr. Hon bar nästan alltid stora t-shirts eller linnen, så former var inte så lätta att urskilja. Hon var även rätt tunn i kroppen.
Jämfört med Karl var hennes språkbruk betydligt grövre och burdusare, och hennes extroverta personlighet kompenserade verkligen för hans.
Karls estetik bestod upptill av en snaggad hjässa, tydligt markerade käkar och ett par grövre svarta glasögonbågar.
Vad gäller garderoben hade den inte gjort något avtryck i Milano, då gråa och beiga skjortor kompletterades med välanvända 501:or.
Trots att Karl senare i år skulle fylla arton år hade han än så länge aldrig haft en riktig kärleksrelation. Han hade blivit kysst någon gång av någon överförfriskad flicka på en hemmafest tre trappor bort, men aldrig något mer. Det fanns därmed en väl dold frustration inneboende i den snart vuxne unge mannen. Lustarna lockar även dem som inte öppet dreglar inför bytet. Åtrå är ett kall få tar sig undan.
Vad gäller Rakels erfarenheter visste han inget. Han var inte den personen som frågade sådana saker. Kände han dock henne rätt, vilket han ofrånkomligen gjorde, så visste han snart att det skulle sippra ut.
Det var en eftermiddag som alla andra. De båda ungdomarna satt på Rakels tonårsrum med varsin bok i famnen. Det brukade vara så de umgicks nu för tiden. Att kombinera skolarbetet med socialt umgänge var mycket bättre än att själv sitta och stirra tomt in i böckerna.
De satt med sina ryggar mot väggen i Rakels säng. Tysta.
Det brukade inte hålla länge. Rakel hade en viss förmåga av att inte kunna sitta stilla. Med jämna mellanrum brukade hon trumma med en penna mot pärmen eller knäcka sina fingrar.
Nu hade hon dock suttit en lång stund.
Plötsligt och oförvarnat flög hon upp och hoppade jämfota ner på golvet med en duns.
Karl tittade förvånat upp på henne men tänkte samtidigt att ”Rakel är Rakel”.
- Det här går inte längre. Jag känner mig så fruktansvärt obekväm i jeans. Dubbla tröjor har jag på mig dessutom. Inte konstigt att jag håller på att smälta bort här. Jag är så jävla varm, skanderade hon.
- Du är alltid så dramatisk, responderande Karl.
- Lilla Kalle, du hade inte lyckats skrämma en gråsparv om du så försökte, retades Rakel tillbaka.
Karl bara skrattade åt henne.
Hennes rum var rektangulärt utformat, och dörren återfanns på mitten av ena långsidan. Till vänster när man kom in stod ett smått kaotiskt skrivbord. Till höger en fåtölj och en stereo. Längst andra långsideväggen till höger stod sängen vågrätt placerad. Den kortsidevägg som mötte sängens huvudgavel hade ett centrerat fönster. Den kortsidevägg som återfanns en och en halv meter från sängens fotända var försedd med ett par garderober in mot hörnet av rummet.
Rakel slet upp den ena garderobsdörren. Den skärmade av sikten från Karls position i sängen, så just nu kunde de inte se varandra.
Suck och stön hördes från Rakels sida medan hon rotade och rev runt bland sina kläder. Karl skrattade för sig själv.
Det var då han såg det.
På det röriga skrivbordet stod en mindre sminkspegel placerad. Dennes position gjorde att den i sin tur speglade den spegeln som satt på insidan garderobsdörren. Han visste inte vad han skulle göra. I samma stund som Rakel tog av sig sin övre tröja stirrade Karl fort ner i sin bok. De var ju kompisar sedan barnsben, och inte kunde han väl smygtitta på henne? Eller kunde han det? Hon skulle ju aldrig få veta.
Han kikade försiktigt åt spegelns håll och kände omedelbart en varm våg dra över hans kropp.
Där stod Rakel i bar överkropp. Hon hade inte haft någon BH under tröjorna. Hennes späda torso blottades till fullo, och de nätta brösten med storlek av en halv apelsin styck toppades av mest inbjudande vårtor en ung människa skulle kunna föreställa sig.
Karl svalde tyst. Vad höll han på med? Han kände hjärtat slå snabbare, och blodet pumpa mot en ny hållplats.
Rakel visslade på en poplåt samtidigt som hon bytte jeansen mot joggingbyxor. Karl hade nu fått se sin barndomsvän endast iförd ett par tajta boxertrosor. Byxorna gled på, men överkroppen var fortfarande bar. Karl titta fascinerat.
När Rakel böjde sig in mot garderoben för att ta fram en av sina typiska stora t-shirts fick han nu också se henne i profil. Blodet i hans kropp ökade fart söderut, och det var inte långt ifrån att hela han drabbades av ett signalfel.
När Rakel väl fått tag i sin tröja och ställde sig upp stelnade Karl till. I de båda speglarnas vinkelreflektioner såg nu Rakel honom i ögonen helt utan att säga ett ljud. Han slängde fort ner blicken i sin bok.
Vad skulle han ta sig till? Skulle han säga något? Han kände paniken. ”Förlåt för att jag tjuvkikade när du bytte om” formulerade han i sitt huvud. Nej han hörde ju själv hur ynkligt det lät. Han satt tyst och bara väntade.
Rakel satte på sig sin t-shirt och stängde garderobsdörren.
- Jag ska visa dig något. Vänta här, sa hon som om ingenting hade hänt och gick ut genom.
Hade hon inte märkt något ändå? Hade han missuppfattat situationen. Karl satt förbryllat kvar och väntade.
En kort stund senare kom hon tillbaka in i rummet. Med sig hade hon en kikare. Hennes pappa var nämligen ornitolog på hobbynivå, så den typen av utrustning fanns det gott om i lägenheten där de två bodde.
Hon ställde sig på knä framför fönstret, förde kikaren till ögonen och tittade ut. Några korta ögonblick senare gav hon kikaren till Karl.
- Se här, sa hon.
Han släpade sig ner på knä bredvid henne på ett sätt där han samtidigt försökte dölja sin byxas nya visuella station.
Han fick kikaren och förde den till ögonen.
- Vad är det jag ska kolla på, frågade han henne med en smått generad röst.
- Där i huset mittemot. Våningen näst högst upp. Andra fönstret från vänster, svarade hon med en viskande ton.
Karl fokuserade.
I fönstret han fått direktiv att titta på såg han något som gjorde honom stummare än någonsin förut.
- Hon går nästan alltid kring näck när hon är hemma, sa Rakel med samma lågmälda stämma som förut.
Karl fick inte fram mer än ett pubertalt hummande läte.
- Ibland har hon besök. Det kan vara både brudar och snubbar. Då jävlar du, fortsatte Rakel viska.
Genom kikaren såg alltså Karl nu en spritt språngande naken kvinna i, vad han tippade, fyrtioårsåldern. Hon hade långt rufsigt brunt hår på huvudet. På resten av hennes kropp kunde han inte se ett strå.
Kvinnan gick runt i sin lägenhet. Trots att fönstren var stängda kunde Karl förmoda att musik var igång i hennes lägenhet. Hon rörde sig nämligen rytmiskt och halvt dansade samtidigt som hon mimade med.
I denna ärliga dans avslöjades alla skönheter kvinnan hade att bjuda på.
Utan att vara varken särskilt tränad eller korpulent svängde denna mystiska varelse runt på sitt vardagsrumsgolv så att de ordentligt tilltagna härligheterna studsade något sagolikt förföriskt.
I varje fall om åskådaren är en snart myndig och kärlekstörstande ung person.
- Där har du någon du kan glo på istället, sa Rakel med ett skarpt tonläge.
- Ja alltså det var inte meningen att tjuvkika på dig. Det bara råkade bli så, sa Karl skamset samtidigt som han sänkte kikaren och vände sig mot sin vän.
- Äsch. Det gör väl egentligen ingenting att du råkade se mig. Du kan allt behöva se något nytt ibland din torrboll, skrattade Rakel lite försiktigt.
- Förresten är det inte så mycket att se ändå för den delen, fortsatte hon. Jag har fan inte mycket mer former än vad du har, sa hon med ett retsamt leende.
- Jag tycker du är jätte…, börjar Karl.
- Tyst. Titta nu! Ropade Rakel efter att hon kollat genom kikaren.
Hon sträckte över den till Karl.
Kvinnan hade nu sätt sig bredbent i en skinnfåtölj i hörnet av sitt vardagsrum. Med den ena handen kramade hon fast sitt ena bröst, medan hon med den andra samtidigt smekte renrakade kön.
Karl såg på Rakel, som nu hade hämtat en egen kikare. Hon stirrade febrilt och Karl kunde urskilja ett pillemariskt leende på hennes läppar.
Han återgick till kikaren och grannkvinnan.
Rörelserna över det blottade könet hade nu ökat i hastighet. Hon kramade sitt bröst i ett ännu fastare grepp nu, och dessutom kunde han se hur hon bet sig i sin underläpp samtidigt som hon njöt utav stunden.
Karls hjärta rusade av extas. Det hade pumpat varenda droppe blod från hans kropp ner till den södra stationen, och han var tvungen att trycka sin underkropp mot väggen för att inte avslöja sin prakt för Rakel.
Kvinnan i lägenheten mitt emot verkade närma sig klimax, och hon slängde sitt huvud bakåt medans hennes händer klämde och smekte i en virvlande hets. Till slut sjönk hon ihop i en omvälvande rysning.
- Nu gick det för henne, sa Rakel med en konstaterande stämma.
- Ja det verkar så, svarade Karl henne med samma röstläge.
- Ha ha du är inte så bra hemligheter, skrattade Rakel plötsligt till.
Karl lade ifrån sig kikaren och tittade förvånat på henne.
- Vadå? Sa han, ovetande om vad hon menade.
- Jo jag sa att du inte är så bra på att hålla hemligheter, sa Rakel med samma pillemariska leende på läpparna som han sett förut.
- Vadå för hemligheter? Nu hänger jag inte med, svarar Karl lika förvånat som tidigare.
- Jag fattar väl att du är hård när du står så där. Det kan du inte dölja. Dessutom är väl inte det så konstigt efter att vi nyss fått sett en sån här show, sa Rakel med en road stämma.
Jag brukar faktiskt titta på henne. Så här gör hon nästan varje kväll. Ibland får hon också hjälp som jag sa, fortsatte Rakel.
- Brukar du? Varför då? Frågade Karl och såg ut lite som en fågelholk.
- Ja vad tror du? För att det är hett förstås. Bara för att hon är tjej och jag är tjej kan man väl bli kåt? Man är väl inte flata för det, basunerade Rakel ut och såg på Karl som om att det var det dummaste frågan hon någonsin hört.
- Se så. Ställ dig upp nu, kommenderade hon.
Han gjorde som hon sa.
När han ställt sig upp och vänt sig mot henne så knäppte hon honom rappt och ganska hårt på hans resning.
Karl ryckte till.
- Där fick du för att du tjuvkikade. Gå hem nu med dig, sa hon krasst.
- Jag har lite att ta i tu med här som du kanske förstår, och med tanke på hur du ser ut strax under midjan skå skulle jag misstänka att du också har det. Vi hörs imorgon, skrattade Rakel och puttade honom kamratligt i bröstkorgen.
Karl bara skrattade åt sin vän och vände sig mot dörren.
- Ha ha ja du har väl rätt som vanligt, sa han. Vi hörs imorgon.
Karl gick därifrån. Han visste inte riktigt om det var sant det han nyss varit med om. Hur skulle detta bli hädanefter? Så här såg ju inte deras relation ut. Han grubblade medan han gick hem.
När han kommit in på sitt rum och slängt sig på sängen knäppte han genast upp sina nu rätt trånga 501:or.
Han tog ett fast grepp, slöt ögonen och tänkte på…
Sedan gick pendeltåget fram och tillbaka.
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Ljusglimtar i betongen | Första gången | 0.0 | 4/6-25 |
