Liten erotisk novell, sista delen
Sista delen
De lg i hennes badkar och drack var sitt glas rdvin. Han visste att klockan redan var fr mycket men knde, att han inte brydde sig. Marie hade sin hgra fot p hans vnstra axel och lekte med sina tr kring hans ra. Vattnet var behagligt och badbomben, som hade ilat runt frsande i vattnet som en rabiessmittad groda, spred sin vldoft i de stigande ngorna frn vattnet. Ett stearinljus spred sitt mjuka ljus i badrummet och han mdde bra, s ondligt bra och inom sig fann han ett lugn som han inte upplevt sedan idrottsren. Endorfiner? Kanske, who cares?
- Det var det absolut sknaste jag varit med om, sa han.
Hon log mot honom. Hennes rynkor kring munnen var s fina.
- Samma hr, svarade hon och fortsatte: hur klarar dufrlt men nu blir jag lite personlig igen men..hur klarar du av att leva utan regelbunden sex, jag skulle aldrig greja det, tror jag.
ven om han knde ett obehag av att behva stllas s konkret infr frgestllningen, s visste han att det var en helt relevant frga. Uppriktigt sagt s visste han inte i grund och botten hur det kom sig, att han p ngot vis bara lt livets tid passivt rinna frbi honom i det avseendet. P jobbet var han effektiv och spirituell; hemma var han mest en passiv betraktare som gradvis invaderades av en trg lavastrm fylld med cynism och illusionslshet. Han skt ngot slags naivt hopp om en frndring framfr sig men visste ju s vl, att livet sllan verraskar med pltsliga ppningar. Det mesta i tillvaron var produkter av aktiva handlingsval. Ocks att avst en handling var ett val som han hade gjort. Det var det som blev s frbannat smrtsamt att inse. Barnen var ju ganska stora nu; ngra r till s var deras flykt frn barndomshemmet ett faktum. Och d?
- Jag vet inte, sa han. Jag vet frbanne mig inte.
Marie betraktade honom msint och han knde sig irriterad ver att vara objekt fr hennes medlidande. Vad fan ska det bli av allt, tnkte han.
- Har hon ngon annan, tror du? frgade Marie.
Han tnkte efter ett litet slag. Hade slentrianen frblindat honom s till den grad, att han inte skulle knna av det? Hade Monica i s fall behvt lgga ut sin frustration till honom p det viset hon gjort vid frukosten? Skulle hon inte i stllet, om hon var njd med en frtrfflig lskare ngonstans, bara spela med och hlla god min i elakt spel?
- Jag tror faktiskt inte det, sa han slutligen. Ibland har jag nskat att hon hade det.du vet, att hon liksom skulle komma igng igen med hjlp av ngon annan men..nej, jag tror faktiskt inte det.
Marie betraktade honom med ett frdjupat skimmer i sina gon. Det var som att det ver henne lgrade sig ett skikt av strre allvar eller kanske kunde man kalla det fr seriositet. Han frbluffades en smula av hur hon alltid kunde lta stmningen i sin sjl omge hennes gestalt s frankt och ppensinnat. Hon var en frbannat modig mnniska, tnkte han, en otroligt modig mnniska. Varifrn kom all naturlig kraft i henne?
- Hon kanske vill ha en lskarinna? frgade Marie pltsligt.
Erik blev terigen s perplex av hennes samtalsvndning att han nstan brjade skratta. Hon r ju fr fan helt otrolig, tnkte han. Vad r det hr egentligen? Det kanske finns ngon liten kamera i taket, trots allt, tnkte han och kunde faktiskt inte lta bli att snegla lite mot vggar och tak dr han satt. Han log mot henne.
- Du r ju som du blev..vad menar du med det?
Marie log tillbaka.
- Jag r bisexuell, sa hon, och det tror jag mnga fler kvinnor n mn r. Tnk om vi skulle trffas alla tre ngon gng? Slppa loss ordentligt.och s skulle du slippa ha en lskarinna i smyg.och hon fr chansen att prva ngot alldeles nytt.det vore vl inte s dumt?
Hon log lite slugt men samtidigt alldeles frtjusande oskyldigt mot honom.
- Jag trornej, fan, du r verkligen ngot extra, skrattade han och fortsatte: jo, jag har svrt att tro att hon.vill det men, ja.jag frstr hur du tnker samtidigtdu pratar om njutning fr din del och fr min ocks, det frstr jag men..om det skulle fra mig och Monica nrmare varandra, skulle inte det knnas bittert fr dig?
- Inte alls, svarade hon snabbt. Inte alls, jag skulle lska att njuta av dig och frmodligen av henne och att du r gift, det sg jag ju redan frsta gngen p bussen. Jag inbillar mig ingenting men jag tycker om dig och vem vet, rtt som det r kanske det r jag som frsvinner med en Calvin-Kline-modell som just vunnit nobelpriset i medicin och r en jvel p att laga mat.vem vet?
De skrattade gott tillsammans dr i badrummet och ekot av deras rster klingade mot kaklet och frstrkte knslan av sammansmlt gemenskap.
Nere p gatan stod en sprillans Audi. Han hade sett modellen i tidningen men aldrig i verkligheten, det mste ha varit en kpare som verkligen sttt i startgroparna. Han bytte med darrande hand till sina se-lngt-glasgon och insp detaljerna p den linjeskna karossen. Den var verkligen vacker. Som en inoljad kvinnovrist, tnkte han och smlog. Han hade fortfarande kvar sin Lexus rsmodell 2030 men nu var det 2040 och den var faktiskt gammal, precis som han sjlv. Snart skulle lunchen serveras i matsalen och maten var ju okay s det var inget fel med det. Rutinen var enahanda men nu fr tiden bar nd inte benen srskilt lngt s det spelade liksom ingen roll. Men det var inte kul att bli gammal, det var det faktiskt inte. Monica kom fram till hon och la handen ver hans axel.
- Vad str du och tittar p d, din gamla gubbe? r det smflickor i parken?
Han skrattade till lite grann.
- Nej, inga smflickor i parken, bara ett vackert fullblod p gatan.
Monica strckte sig och kikade ut genom fnstret.
- Jaha ja, nya Audin ja.det r inget fr digdu fr hllas med vr gamla Lexus, den kommer att finnas kvar lngre n vi. Hon log mot honom och han log tillbaka.
- Var du ute vid kyrkogrden i frmiddags? frgade hon.
- Ja, jo.det sg inget vidare ut men jag kpte tv rda rosor, som vanligtsatte din till hger och min till vnster, det var ju jag som brjade p den kanten, tnkte jag.
Monica skrattade. Sedan stod de tysta ett tag och tittade ut genom fnstret tillsammans.
- Hon var en underbar person, sa Monica. Hon sknkte liv..s synd att hon skulle d s tidigt, jag saknar henne och vra hrliga stunder.
- Ja, sa Erik, det gr jag ocks.
De fortsatte att st tysta framfr fnstret. Dr ute pgick livets cykler obarmhrtigt vidare. Lngs fnsterrutan strilade regndropparna slingrigt sina banor. Det var grkallt och surregn i en novemberdag fylld med fukt och dis.
Slut
De lg i hennes badkar och drack var sitt glas rdvin. Han visste att klockan redan var fr mycket men knde, att han inte brydde sig. Marie hade sin hgra fot p hans vnstra axel och lekte med sina tr kring hans ra. Vattnet var behagligt och badbomben, som hade ilat runt frsande i vattnet som en rabiessmittad groda, spred sin vldoft i de stigande ngorna frn vattnet. Ett stearinljus spred sitt mjuka ljus i badrummet och han mdde bra, s ondligt bra och inom sig fann han ett lugn som han inte upplevt sedan idrottsren. Endorfiner? Kanske, who cares?
- Det var det absolut sknaste jag varit med om, sa han.
Hon log mot honom. Hennes rynkor kring munnen var s fina.
- Samma hr, svarade hon och fortsatte: hur klarar dufrlt men nu blir jag lite personlig igen men..hur klarar du av att leva utan regelbunden sex, jag skulle aldrig greja det, tror jag.
ven om han knde ett obehag av att behva stllas s konkret infr frgestllningen, s visste han att det var en helt relevant frga. Uppriktigt sagt s visste han inte i grund och botten hur det kom sig, att han p ngot vis bara lt livets tid passivt rinna frbi honom i det avseendet. P jobbet var han effektiv och spirituell; hemma var han mest en passiv betraktare som gradvis invaderades av en trg lavastrm fylld med cynism och illusionslshet. Han skt ngot slags naivt hopp om en frndring framfr sig men visste ju s vl, att livet sllan verraskar med pltsliga ppningar. Det mesta i tillvaron var produkter av aktiva handlingsval. Ocks att avst en handling var ett val som han hade gjort. Det var det som blev s frbannat smrtsamt att inse. Barnen var ju ganska stora nu; ngra r till s var deras flykt frn barndomshemmet ett faktum. Och d?
- Jag vet inte, sa han. Jag vet frbanne mig inte.
Marie betraktade honom msint och han knde sig irriterad ver att vara objekt fr hennes medlidande. Vad fan ska det bli av allt, tnkte han.
- Har hon ngon annan, tror du? frgade Marie.
Han tnkte efter ett litet slag. Hade slentrianen frblindat honom s till den grad, att han inte skulle knna av det? Hade Monica i s fall behvt lgga ut sin frustration till honom p det viset hon gjort vid frukosten? Skulle hon inte i stllet, om hon var njd med en frtrfflig lskare ngonstans, bara spela med och hlla god min i elakt spel?
- Jag tror faktiskt inte det, sa han slutligen. Ibland har jag nskat att hon hade det.du vet, att hon liksom skulle komma igng igen med hjlp av ngon annan men..nej, jag tror faktiskt inte det.
Marie betraktade honom med ett frdjupat skimmer i sina gon. Det var som att det ver henne lgrade sig ett skikt av strre allvar eller kanske kunde man kalla det fr seriositet. Han frbluffades en smula av hur hon alltid kunde lta stmningen i sin sjl omge hennes gestalt s frankt och ppensinnat. Hon var en frbannat modig mnniska, tnkte han, en otroligt modig mnniska. Varifrn kom all naturlig kraft i henne?
- Hon kanske vill ha en lskarinna? frgade Marie pltsligt.
Erik blev terigen s perplex av hennes samtalsvndning att han nstan brjade skratta. Hon r ju fr fan helt otrolig, tnkte han. Vad r det hr egentligen? Det kanske finns ngon liten kamera i taket, trots allt, tnkte han och kunde faktiskt inte lta bli att snegla lite mot vggar och tak dr han satt. Han log mot henne.
- Du r ju som du blev..vad menar du med det?
Marie log tillbaka.
- Jag r bisexuell, sa hon, och det tror jag mnga fler kvinnor n mn r. Tnk om vi skulle trffas alla tre ngon gng? Slppa loss ordentligt.och s skulle du slippa ha en lskarinna i smyg.och hon fr chansen att prva ngot alldeles nytt.det vore vl inte s dumt?
Hon log lite slugt men samtidigt alldeles frtjusande oskyldigt mot honom.
- Jag trornej, fan, du r verkligen ngot extra, skrattade han och fortsatte: jo, jag har svrt att tro att hon.vill det men, ja.jag frstr hur du tnker samtidigtdu pratar om njutning fr din del och fr min ocks, det frstr jag men..om det skulle fra mig och Monica nrmare varandra, skulle inte det knnas bittert fr dig?
- Inte alls, svarade hon snabbt. Inte alls, jag skulle lska att njuta av dig och frmodligen av henne och att du r gift, det sg jag ju redan frsta gngen p bussen. Jag inbillar mig ingenting men jag tycker om dig och vem vet, rtt som det r kanske det r jag som frsvinner med en Calvin-Kline-modell som just vunnit nobelpriset i medicin och r en jvel p att laga mat.vem vet?
De skrattade gott tillsammans dr i badrummet och ekot av deras rster klingade mot kaklet och frstrkte knslan av sammansmlt gemenskap.
Nere p gatan stod en sprillans Audi. Han hade sett modellen i tidningen men aldrig i verkligheten, det mste ha varit en kpare som verkligen sttt i startgroparna. Han bytte med darrande hand till sina se-lngt-glasgon och insp detaljerna p den linjeskna karossen. Den var verkligen vacker. Som en inoljad kvinnovrist, tnkte han och smlog. Han hade fortfarande kvar sin Lexus rsmodell 2030 men nu var det 2040 och den var faktiskt gammal, precis som han sjlv. Snart skulle lunchen serveras i matsalen och maten var ju okay s det var inget fel med det. Rutinen var enahanda men nu fr tiden bar nd inte benen srskilt lngt s det spelade liksom ingen roll. Men det var inte kul att bli gammal, det var det faktiskt inte. Monica kom fram till hon och la handen ver hans axel.
- Vad str du och tittar p d, din gamla gubbe? r det smflickor i parken?
Han skrattade till lite grann.
- Nej, inga smflickor i parken, bara ett vackert fullblod p gatan.
Monica strckte sig och kikade ut genom fnstret.
- Jaha ja, nya Audin ja.det r inget fr digdu fr hllas med vr gamla Lexus, den kommer att finnas kvar lngre n vi. Hon log mot honom och han log tillbaka.
- Var du ute vid kyrkogrden i frmiddags? frgade hon.
- Ja, jo.det sg inget vidare ut men jag kpte tv rda rosor, som vanligtsatte din till hger och min till vnster, det var ju jag som brjade p den kanten, tnkte jag.
Monica skrattade. Sedan stod de tysta ett tag och tittade ut genom fnstret tillsammans.
- Hon var en underbar person, sa Monica. Hon sknkte liv..s synd att hon skulle d s tidigt, jag saknar henne och vra hrliga stunder.
- Ja, sa Erik, det gr jag ocks.
De fortsatte att st tysta framfr fnstret. Dr ute pgick livets cykler obarmhrtigt vidare. Lngs fnsterrutan strilade regndropparna slingrigt sina banor. Det var grkallt och surregn i en novemberdag fylld med fukt och dis.
Slut