Maria går på vägen
Författare: imperator666 Datum: 2023-09-21 13:38:39
Kategori: Heterosex
Läst:
8 863 gånger
Betyg: 3.3 (4 röster)
Maria går på vägen
Ni som vet ni vet. Detta är titeln på en underbar sång, mörk men ändock vacker i sitt framförande.
Denna titel får bli fortsättningen på berättelsen om Maria, den unga tjejen som i förra (Flickan och kråkan) sökte tröst över en skadad kråka, men fick njuta av samlagets magi.
Maria går på vägen fram, det är kyligt ute. Hon är tunt klädd, i en klänning och en sjal för halsen. Kylan biter tag, och de känsliga bröstvårtorna skavs mot tyget, samtidigt är det hemskt njutningsfullt, Maria känner sig varm i skötet, hon längtar faktiskt efter en lem att rida.
På sistone har hon fyllt sina djuriska behov av manslemmar, hon har haft bra och dåliga sejourer med byns män och yngre killar. Vissa har gett henne njutning medans andra bara tänkt på sig själv och nyttjat hennes lekamen för sina behov, men Maria tar det hon får.
Hon kommer till minnes över en man som kom på genomresa i byn. Han fångade hennes intresse, de hamnade såklart i hans bädd på värdshuset. Maria idkade samlag som man bör, men när mannen sen ville sprida sin säd, trängde han in i bak på henne. Detta gjorde till en början mycket ont, men då han var en gentleman njöt hon faktiskt av det oväntade intrånget. Detta har givit en smak av mersmak hos Maria, som kan tänka sig fler besök i sin bak. Det var dock en konstig känsla när säden pumpades in i rumpan, men samtidigt så exotiskt, inte trodde väl hon att hennes kropp gick att nyttja på fler än ett sätt.
Skammen över den njutning har hon trängt undan, hennes förhoppning ligger hos Herren som ändå har gett henne sköte och en bak att njuta med och i. Så mycket vet hon nu att om männen tömmer sin säd i baken kan hon ej bli havande, bara en sån sak, gott som något.
När hon går där i sina dagdrömmar hör hon en ryttare närma sig, hon viker ner i diket, inväntar och ser snart en av kungens män i en skinande rustning och skölden vid sin sida.
“vik hädan kvinna, kungens man kommer ridande” Ryttaren ryter åt henne.
Maria ler åt ryttarens ord, kliver upp på vägen igen. Hästen och ryttaren får knappt stopp. När nu ekipaget står alldeles framför Maria ser han ilsket ner på henne, ryter till så det ekar i skogen omkring dem:
“Slyna! Skall du ha ihjäl kungens sändebud, vet hut!” Han stiger av hästen.
Maria backar, hon förstår att nu får hon prygel.
Soldaten greppar tag i henne, kastar henne till marken, står där med ridspöt redo.
“På knä, upp med kjoltyget” Han vrålar.
Maria gör som hon blir åthutad. Hon står nu på alla fyra, med klänningen i svanken, med baken bar.
“Åh en sån utsökt ändalykt, inte skall väl jag förstöra den!” Soldaten tvekar.
“Kan han komma på ett mer passande straff för en synderska som mig?” Frågar hon över axeln.
Soldaten ser sig om, greppar henne, sliter med henne in i skogens dunkel.
Han häktar av sig rustningen, drar ner sina byxor och Maria ser en präktig pjäs, svullen och i resning mellan hans muskulösa lår, hon sväljer djupt...
Maria stålsätter sig, hon vet vad som nu kommer hända.
“Stå inte bara där kvinna, hon vet väl vad hon skall göra?” Han tecknar ner mot lemmen.
Maria funderar, hon har ingen aning. Vad önskar han av henne? Hon vågar inte fråga, utan fattar ömt tag om lemmen, känner hur den styvnar i hennes hand. Mannen suckar, tar hennes hand, rör deras hårt om lemmen, nu förstår hon. Hon smeker mannen efter bästa förmåga, men han verkar rastlös.
“Sug mig hynda!” Han trycker ner henne på knä.
Maria vet inte hur detta skall ske, hon har aldrig ställts inför detta tidigare, trots otaliga sammankomster med olika män.
Mannen ilsknar till, greppar om hennes hår, trycker henne mot den grova lemmen. “Gapa” väser han. Maria gapar och nu fylls munnen av lemmen. Smaken är sur, otvättat, men vilka alternativ har hon?
Mannen trycker sig mot svalget, Maria kväljs men mäktar med att suga på lemmen. Han drar i håret, styr henne och om och när tänder rispar får hon en hurring, denna sveda tänder en gnista i henne, hon känner med ens hur kroppen brinner av lust och skötet savar rikligt nu.
Lemmen i hennes mun och hals pulserar, Maria finner detta behagligt, att med munnen ge mannen njutning, ännu ett sätt vår Herre gett oss människor att njuta och ge njutning, allt har en mening!
“Nog, du får ta mig i ditt sköte, på alla fyra!” Mannen skriker ner åt henne.
Maria ställer sig på knä, lutar sig mot sina knän och nu faller han ner bakom henne, bökar med sin mandom in mellan låren, in i skötet och aj, han är våldsam.
Med bestämt grepp om hennes axlar för han in sin lem på djupet, den känns upp i maggropen, tycker Maria, inte alls oangenämt, men detta våld är för henne nytt.
Mannen frustar i hennes nacke, drar och sliter i henne, dunkar sig hårt i henne, det skaver lite, trots att hon flödar ur skötet, han är nog överdimensionerad för henne.
“Ack så skönt, men inte trångt nog!” Mannen väser, drar sig ur och nu känner hon ett tryck mot baken sin. “var nådig herrn, jag är ovan” viskar hon blygt.
Mannen har ej hört eller så bryr han sig föga om hennes önskan, då han bestämt forcerar hennes trånga passage. Det blixtrar för hennes ögon och en sveda från helvetets brinnande sfär river hennes bak nu.
Hon svär till, biter ihop då mannen är obeveklig. Nu är han i henne, hon kan känna hans fulla längd fylla baken, hon grinar illa, det smärtar, men i allt detta finner hon även njutningen, av att bli nyttjad och ändå vara föremål för njutning.
Mannen stegras i sin njutning, han tar henne ryckigt, ivrigt och inom kort tömmer han sig i henne. Mannen vrålar ut i luften, öppnar dammluckorna och fyller henne med all sin varma, klibbiga säd. Det forsar in i henne, det bubblar skönt där i baken, innan mannen drar sig ur, torkar av mandomen mot hennes tyg och reser sig.
Maria står kvar, vilsen, onöjd...hon ser på mannen där han klär på sig sin skinande rustning, spottar på marken bredvid henne och rider snart därifrån.
Maria darrar av upphetsning. Skamlöst lägger hon sig på rygg, särar på benen och rör vid sitt sköte. Detta har hon upptäckt efter de mindre lyckade sammankomsterna, att hon kan ge sig själv njutning, oftast som belöning till sig själv.
Det dröjer inte länge förrän hon i ett kvävt skri exploderar i sin njutning. Skötet savar rejält. Hon smeker sig, för ner fingrar i baken, känner säden från riddaren rinna ur henne. Hon kladdar i den, smeker sitt sköte, förstår att hon kan använda detta som mjukgörande. Hon leker där i gläntan en stund. Hon ger sig stunder av extas med soldatens säd om fingrarna, detta upplever hon njutningsbart. När hon hör kyrkklockan slå sex slag skyndar hon sig att klä sig och rusar hemåt, nu är hon sen hem, far blir ilsk.
Ensam i sin bädd senare tänker Maria på dagens förlustelse, hon kan ännu känna soldatens säd klibba mellan skinkorna, hur den smort hennes sköte där hon låg och tog på sig själv som den hynda hon är, ett djävulens redskap för att gäcka män. Detta är vad Maria kommer nyttja framöver, för sin njutning skull, inte för männens...
Hon vet en klok kvinna i byn hon kan anförtro sig till, hon ses som häxa, och där stannar allt som sägs och görs, det vet Maria, dit skall hon imorgon för att fråga råd.
Fler noveller av samma författare
