Ett annorlunda matteprov - fråga 1

Författare: spökdjuret Datum: 2023-05-16 16:36:18

E-post: tarsiussyrichta@protonmail.com

Kategori: Age play och Gruppsex

Läst: 24 551 gånger

Betyg: 4.6 (10 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit



Ett annorlunda matteprov – fråga 1
--------------------------------

[Läs först ”Ett annorlunda matteprov – förspel]

”Lyssna nu tjejer. Jag tror vi ska kunna komma överens.” Jubel från alla tjejerna. Linda lade armarna om min hals och kramade mig. ”Ni vill vara säkra på att slippa IG, och ni är villiga att gå ganska långt för det. Jag… jag vill gärna se hur långt ni vill gå… jag vill gärna se ER… ” – mer jubel – ”…men jag vill inte helt släppa matten.” Jublet tystnade lika snabbt som det börjat. ”Låt oss göra en lek av det i stället!”

”En lek? Hur tänkte du då?” Nu såg de nyfikna ut. ”Så här: Matteprovet har åtta uppgifter. Ni får ut en uppgift i taget och får försöka lösa den en och en. När du löst första uppgiften kommer du fram och visar mig ditt svar. Är svaret rätt händer inget – men är svaret fel så tar jag ett klädesplagg. Sedan får du ut nästa uppgift, och så fortsätter vi så. Räcker kläderna till alla uppgifter är du godkänd.” Tjejerna tittade på varandra, diskuterade tyst, jag såg att flera av dem nickade. Det här går nog vägen. Undrar hur många av dem jag skulle få att näcka på det här sättet? Nog de flesta, att döma av deras prestationer hittills i matte.

”Vad händer om mina kläder inte räcker?” frågade Camilla oroligt – utan underkläder hade hon inte många plagg på sig. ”Om du redan är naken och ditt svar inte är sanning, så blir det konsekvens i stället.” Camilla rodnade och fnittrade. ”Bara jag blir godkänd så tar jag konsekvenserna.” ”Vad räknas som kläder?” undrade Anna. ”Bara riktiga klädesplagg, inte smycken och hårband och sådant. Och ditt skärp räknas som en del av klänningen.” Jag tittade ner under bänkarna. ”Ingen av er har strumpor ser det ut som, så då spelar det ingen roll. Era sandaler räknas inte.”

Jag såg en del oroliga blickar i rummet när tjejerna räknade efter hur många frågor de hade råd att missa. Inte särskilt många. Var man lättklädd från början blev det lika svårt att ta sig igenom det här med kläder i behåll som att bli godkänd tjänstevägen på ett vanligt prov. Undrar hur många av tjejerna som insett det?

”Om någon inte vill vara med i leken får hon helt enkelt skriva provet på vanligt sätt, utan strippande eller konsekvenser, och betyget får bli vad det blir.” Ingen sade något. ”För formens skulle tänker jag ropa upp er nu och pricka av er, och fråga hur ni vill ha det med provet. Ni ställer er upp och säger om ni vill leka eller skriva vanligt prov.”

”Katarina.” Den mörkögda skönheten reste sig, mötte min blick och slickade sig om läpparna. Hon hade en röd helt genomskinlig blus på sig, men såklart en lika röd behå under. Hennes tunga bröst gungade under blusen. ”Jag vill leka.”

”Linda.” Hon stod fortfarande intill mig. Jag fick en ny kram och en kyss, hon pressade sin kropp mot min och viskade i mitt öra: ”Leka med dig!” Sedan satte hon sig på sin plats.

”Ulrika.” Ljusblond och slank stod hon upp på sin plats vid fönstret. Solljuset sken genom hennes luftiga vita sommarklänning så att jag såg silhuetten av hennes slanka kropp. ”Jag vill också leka!”

”Malin.” Adopterad från någonstans i Asien, Korea kanske, fast hon var brunare än koreaner brukar vara. Kort och lite knubbig vickade hon på höfterna där hon stod i små shorts och en topp som lämnade både midjan och axlarna bara. ”Vill gärna leka med dig!”

”Anna.” Ytterligare en slank blondin, men lite längre än Ulrika och med större bröst. Hon snurrade runt ett varv när hon ställde sig upp, klänningen lyfte så att jag kunde ana hennes trosor. ”Vill du leka med mig? Jag ställer upp!”

”Camilla.” Med händerna mot bänken reste hon sig och stod framåtlutad. Hennes korta glittriga topp var djupt urringad. ”Leksaker för magistern!” Hon log mot mig, skakade på brösten, och satte sig igen.

”Kirsi.” ”Leka” svarade den korthåriga finska blondinen.

”Ok, alla vill leka. Då ska vi se till att ha roligt tillsammans här ikväll. Sitter ni utspridda nu… Katarina och Ulrika, kan ni flytta isär?” Katarina satte sig längst fram vid katedern och började pilla på knapparna på sin röda blus. En extra knapp öppnades, men hon fortsatte pilla på nästa.

”Nu delar jag ut första frågan. Sitt nu tysta och räkna, var och en för sig, precis som ett vanligt prov. När du är nöjd med din lösning kommer du fram.” ”Hur lång tid har vi på oss för varje fråga?” ”Få se… det är åtta uppgifter och vi har tre timmar… ni får 20 minuter per uppgift. Den som inte är klar efter 20 minuter får strippa.”

”Lös båda rötterna till andragradsekvationen 3x^2 + 12x -18 = 18” Tjejerna lade sina pannor i djupa veck, en del tuggade på sina pennor. Några började skriva direkt, andra satt med blicken i fjärran och tänkte. När de hade kommit igång ordentligt gick jag en runda i rummet och kollade läget. Som vanligt passade jag på att kasta en blick ner i de urringningar som bjöds, men idag behövde jag inte vara lika diskret. Mer än en av dem log mot mig när de kände mina blickar, och Katarina knäppte upp ytterligare en knapp.

Tillbaka i katedern satte jag mig ner. Vissa bänkar stod så att vinkeln var rätt för insyn under bänken. Och vissa tjejer satt inte med benen tätt hopknipna. Ulrika hade små vita spetstrosor på sig. Och när Camilla flyttade lite på sig i bänken kunde jag bekräfta att hon verkligen hade lämnat trosorna hemma. Äkta blondin var hon visst inte, utan busken var bra mycket brunare än huvudhåret. Jag kunde inte slita blicken från hennes fitta, men hon var djupt försjunken i andragradsekvationen och det tog lång tid innan hon märkte var jag stirrade. När hon till slut tittade upp och såg min blick slog hon ihop benen – men hon log också utmanande mot mig.

* * *
Det gick tio minuter innan den första var klar. Kirsi kom fram med sin lösning, som var helt korrekt. Lite besviken blev jag, hade gärna sett vad som dolde sig under hennes ljusblå klänning. Men hon var glad, och jag fick åtminstone en kram och en liten puss.

Malin däremot hade räknat fel på ett ställe. När jag förklarat felet suckade hon. ”Vad vill du ha från mig nu?” Jag tittade på henne från topp till tå. Halvlångt mörkt hår som precis nådde ner till hennes bara ljusbruna axlar. Vit topp utan axelband, bara ett elastiskt tygstycke två decimeter brett runt överkroppen… inte mycket plats för behå under den. Frestande… men lite synd att göra henne topless i första ronden. Ska inte eskalera för snabbt, det är många ronder kvar och det här blir inte sista räknefelet om jag känner lilla Malin rätt.

Malin snurrade runt framför mig och vickade på rumpan när hon såg min blick gå söderut. Hennes jeansshorts var avskurna så att de inte var mycket större än ett par rejäla trosor. De hängde så pass lågt på höfterna att hennes röda trosor syntes vid sidorna. Sandaler hade hon också, men de var utom tävlan, och roligare än så ville ändå jag ha. ”Jag vill ha dina shorts.” Hon stod kvar med ryggen mot mig och knäppte upp shortsen. Med viss möda hasade hon ner dem, och med mer möda hindrade hon trosorna från att följa med. Halva rumpan blottades innan hon fick särat på plaggen. Trosorna fick hänga på halv stång medan hon böjde sig framåt och klev ur shortsen. Rumpan putade ut precis framför mig där jag satt, jag hade kunnat bara sträcka ut handen och klappa den. Så rätade hon på sig och drog upp trosorna ordentligt innan hon tog nästa uppgift och gick tillbaka till sin plats med vickande trosklädd rumpa.

Katarina missade också första uppgiften, hon glömde dividera bort trean innan hon kvadratkompletterade. Vad skulle jag ta från henne? Till skillnad från Malin hade hon behå under blusen – med hennes meloner behövdes det. Nedtill hade hon en kort svart kjol med spetskant, jag visste inte om hon hade några trosor under men det fick jag väl se snart nog om hon fortsatte så här. Hon ställde sig framför mig med händerna på höfterna och väntade på mitt val med ett litet leende. Men hon studsade lite när jag sade ”Ge mig din behå” – det hade hon inte väntat sig. Hon fann sig snabbt och vände ryggen mot mig, tog ett steg närmare och gav mig en blick som utmanade mig att knäppa upp behån där bak. Men jag hade hanterat en behå förr så det gick snabbt, även genom blusen. Sedan tog det längre tid för henne att krångla sig ur behån utan att blotta allt. Först knäppa upp en extra knapp i blusen, sedan ner med både blusens och behåns axelband över ena armen, ner så långt det gick utan att bröstet på den sidan ramlade ut. Därifrån kunde hon krångla ut armen, dra upp behån ur blusen, och dra ner den över andra armen. Hon lutade sig fram över katedern och lade behån framför mig. Brösten hängde och gungade, de tyngde ner blusen så att det var vidöppet i klyftan mitt framför ögonen på mig. När hon stod rak igen framför mig sträckte hon på sig så att blusen stramade över brösten och både bröstvårtor och vårtgårdar syntes tydligt genom det tunna tyget. ”Nöjd så?” frågade hon och lyfte brösten lite med händerna. ”Mycket nöjd. Fortsätt så här!” svarade jag och rättade till byxorna där det var trångt.

”Fem minuter kvar!” ropade jag ut, och de tjejer som inte lämnat in ettan ännu ryckte till och lade på ett kol. Strax kom Linda fram med sin lösning. Krångliga uträkningar, hon tagit lite omvägar, men svaret blev ändå rätt till sist, så hon fick sätta sig med nästa uppgift med alla kläder i behåll. Även Camilla fick ihop en acceptabel lösning, tur för henne (och otur för mig).

Sämre gick det för Ulrika som hade försökt lösa andragradaren som en vanlig ekvation och inte alls fått fram något vettigt. Visst, x=sqrt(12-4x) är rent matematiskt inte fel, men det löser inte heller uppgiften. Resignerat tog hon emot sin dom med armarna vid sidorna och orolig min. Hon stod vid fönstersidan av katedern i snett motljus, solen sken genom klänningen och lyste upp hennes kropp. Hennes små vita trosor hade jag redan sett, men någon behå täckte inte de solbelysta bröstvårtorna. ”Du får välja, Ulrika. Vill du ge mig klänningen eller trosorna?” Det tog en stund innan hon svarade. Kanske inte så svårt val just nu, men hon var inte dummare än att hon kunde räkna ut att nästa matematiska miss skulle klä av henne in på bara skinnet. Till slut tog hon i alla fall upp händerna under klänningen och drog ner trosorna. Försiktigt klev hon ur dem utan att lyfta knäna mer än absolut nödvändigt. Men vad hjälpte det när solen strax belyste hennes blonda könshår genom tyget. Trosorna lade hon på katedern, och sedan gick hon och satte sig med nästa uppgift.

Innan tiden ens var ute för första uppgiften kom Linda med uppgift 2. Men där hade hon räknat alldeles för fort och åkte dit på ett slarvfel. Fast hon såg inte så ledsen ut för det. ”Vad får det lov att vara, magistern? Topp eller trosor?” Som svar tog jag tag i underkanten av hennes topp och lyfte. ”Men magistern… jag har ingen behå på mig!” Jag bara log och fortsatte. Hon log också och sträckte armarna uppåt. När jag såg underkanten på hennes bröst pausade jag ett ögonblick. ”Då får du göra nästa uppgift topless.” Med ett ryck drog jag av henne toppen hela vägen. Hon stod framför mig med bar överkropp, med brösten framme, precis de ljuva bröst som jag hade drömt om och runkat till. Hon satte händerna bakom nacken och sköt fram brösten, visade upp dem för mig. Bröstvårtorna var hårda och stod rakt ut som små fingertoppar. Men sedan lade hon en arm över brösten, tog nästa fråga, och gick och satte sig och började räkna. Topless.

Jag såg på min klocka att tiden hade passerat 20 minuter medan jag höll på med Linda, och Anna hade fortfarande inte lämnat in uppgift 1. ”Anna, tiden är ute. Dags att lämna in.” Anna reste sig och gick fram med modfälld blick. ”Det här går inte, jag fattar ingenting! Lika bra jag strippar naken på en gång och får det överstökat.” Jag tittade på henne, och var frestad att säga ok… min fantasi målade upp hennes striptease… men den drömmen fick bli verklighet senare. ”Lugn, Anna, få se vad du har kommit fram till.” ”Inte ett jävla dugg är vad jag har kommit fram till!” Hennes papper var fullt med uträkningar, överstrukna och överkorsade. Inget var ens i närheten av den rätta lösningen. ”Du har försökt i alla fall. Fast helt korrekt är det inte. Men du behöver inte strippa naken nu. Det kommer fler chanser.” ”Fler chanser att bli naken, ja!” Hon knöt upp sitt skärp och tog av sig klänningen. Under hade hon matchande behå och trosor i rosa spets. I bara underkläderna tog hon resignerat nästa uppgift och satte sig.



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright