Källaren Saga, en diskosaga
Författare: watermelon Datum: 2023-03-14 17:27:49
Kategori: Gruppsex och Första gången
Läst:
15 478 gånger
Betyg: 3 (3 röster)
Under glada 1970- talet var diskokulturen etablerad i hela Sverige och Europa, discodrottningen Grace Jones och studio 54 i New York, Donna Summer med sin discolåt " I feel love " på närmare sex minuter bäddade för en enorm diskosaga.
Det kom hur mycket discomusik som helst, och senare under-70- talet Saturday Night Fever med John Travolta och riktig feberhysteri i hela Sverige, kön till olika diskotek runt om i landet ringlade långa.
Sveriges Lustans Lakejer med sin lite skumma musikstil och Strixen och hans band, det var tider då det fanns ett diskotek i varje bonnhåla.
Tyvärr stängdes Studio 54 i New York redan i februari 1980 och det sägs att Sylvester Stallone beställde in den sista drinken.
Det lilla diskoteket Källaren Saga i den trånga gränden på Borganäsgatan i Borlänge, höll öppet några år till, och senare utnämndes Saga till en av 12 diskofavoriter av "Clabbe" Claes af Geijerstam i Aftonbladet.
Den här storyn handlar om hur mycket vi knullade under diskoeran som pågick under hela-70 talet och början av 80-talet. Det var f- n klackarna i taket och både mellanöl, och viner runt 20 spänn som Beyaz, Vino Tinto, Kir m.m och i början av 80-talet kom alla billiga lantviner, livet lekte, tyckte vi som var med.
Slagsmål med raggare och punkare, rätta till diskofrillan till helgen och ragga brudar på olika diskotek, blev en kultur för många av oss ungdomar.
Varje fredag och lördag besökte vi olika diskotek runt om i regionen, men oftast gick vi till vårt älskade Källaren Saga i hemstaden Borlänge.
På måndagmorgon kom vardagen ikapp oss, antingen gick man till plugget eller jobbet, ungefär som i filmen Saturday Night Fever, och längtade till helgen att supa, gå på disco och ragga tjejer, som John Travolta i filmen.
Peter var 19 år och precis börjat på SJ och blivit antagen som Tågmästare i Borlänge, eller Tågvärd som det kallas idag, och jobbet bestod i att visera biljetter ombord på SJ tågen.
Det var ett perfekt jobb som ung kåt yngling på 19 år, att åka runt i Sverige och jobba ombord på tåg.
Det blev att sova över i bl.a Stockholm, Västerås, Gävle, Falun Örebro, Hallsberg, Malung och Mora.
Det fanns flera diskotek i alla dessa städer som Peter kom till, att ragga brudar och dricka grogg ingick i livsstilen, ombord på SJ tågen, på den tiden.
Det första Peter fick lära sig som nybliven Tågmästare var att vi som jobbar ombord på tågen, vi håller ihop i vått och torrt. Det var en generationsväxling under-70 talet och början av 80- talet med många äldre tågmästare som avgick i pension under tiden.
Många nya ungdomar anställdes samtidigt och det blev en bra mix av gamla kåta gubbar och vi unga purfärska nybörjare.
Det var några magiska år att få utöva ett toppenyrke som konduktör och sova borta och samtidigt få knulla på arbetstid
- Peter, kom får du se ! Ropar "Kvarnis" som var från Yttemalung i norra Dalarna, då vi kom till överliggningen i Mora.
" Kvarnis" eller Björn som han var döpt till, hade gått den långa vägen, han började med att sälja tidningar på tågen i början av 50- talet, som ung granbb.
Han var en av veteranerna bland konduktörerna i Borlänge och jag skyndade dit för att höra vad han ville, snart skulle vårt tåg anlända Mora jvstn.
- Du Peter, kolla här ska du se! Det var en hög med smålappar han lagt ut på kupébordet i tjänstekupen och jag frågade nyfiket vad han menade.
Nu var vi snart framme I Mora med Intercitytåget 680, det var alltid många resande på fredagar, därför jobbade vi alltid två konduktörer ombord.
Vi skulle sova över på överliggningen som låg i stationshuset och för Peter var det första gången han skulle sova i Mora.
- kolla här, säger Kvarnis och visar att det står kvinnonamn och telnr på baksidan av varje lapp.
Du förstår, viskar han lurigt till mig och förklarar att det är
telefonnummer till potentsiala " knullobjekt" som han fått tigga till sig av andra gamla konduktörer genom åren.
- Du skojar med mig ! Peter tittar på Kvarnis, men han nickar bestämt, att det är riktigt sant och nu ska jag få äran att på måfå välja en lapp.
- Det är namn och telefonnummer till kåta dalkullor från Mora och det är bara att ringa från telefonkiosken utanför stationshuset sen, Kvarnis ser fortfarande lurigt på mig.
ÄHH, du driver med mig, är det verkligen riktigt? Frågar jag igen. Nu var Kvarnis en hedersman, och det visste Peter, men han kunde inte riktigt tro att det var sant, det han säger.
Peter tog en lapp på måfå vände på den och det visade sig stå Britta-Stina på lappen och ett telenr.
Det blir att snabbduscha på rummet och klä på sig konduktörsuniformen igen.
Peter hade inte ens tänkt tanken på att han skulle ut och ragga fruntimmer i Mora den kvällen som han var i tjänst.
Kvarnis som hade varit med många gånger, har en kvarting renat med sig som de delar broderligt på och Kvarnis ser riktigt stilig ut i sin skinnpaj och svarta jeans, som han alltid hade med sig då han sov borta.
Styrkt efter lite sprit letar jag ändå reda på telekiosken och provar att ringa numret som står på lappen.
- Hallo, svarar en kvinna på älvdalska och presenterar sig som Stina, och jag är mycket välkommen att träffa henne lite senare utanför Terrassen i Mora centrum.
Kvarnis har redan fått hugg på sin lapp, och är på språng att åka iväg med en taxi han beställt, då jag i sista minuten för fatt i honom och får åka med ner till centrum.
Taxin släpper av mig vid klockstapeln och Kvarnis vinkar då han försvinner iväg norrut och jag står ensam kvar och går mot Terrassen som är ett diskotek där jag och Stina bestämt träff.
Stina visar sig vara en tio poängare, vilken skönhet, vilka spiror, hela hon, och jag blir faktiskt nervös, spriten har inte samma effekt på mig som för en timme sedan.
Jag betalar inträde för oss båda och vi gör entré till diskotek Terrassen, det var ett bra ös på detta diskotekek under slutet av 70-talet och början av 80.
Vi dansar loss till gruppen Boney M och låtar som Daddy cool, l can boggi och Bee Gees, Donna Summer m.fl och har skitkul, vi grovhånglar på nattkröken innan stängning klockan två på natten.
- Ska vi gå hem till dig, flåsar jag i örat på henne under grovhånglingen och ser alldeles för mycket pilsk ut, och tror det är fritt fram.
- Tyvärr, jag måste jobba tidigt imorgon bitti viskar hon så in i helvete sexigt tillbaka, och det känns lite som det blev punka på mitt framdäck.
Jag är ändå en gentleman och betalar hennes taxi och vinkar efter henne då taxin försvinner genom klockstapeln i Mora och norrut mot Älvdalen.
' Jahapp, det var det, tänker jag och börjar sakta gå tillbaka till SJ överliggningen någon kilometer söderut och ser att klockan snart är halv tre tre på morgonen.
Mitt tåg avgår om ganska precis drygt tre timmar klockan 06.05 och jag får lite lätt bråttom och skyndar på stegen.
En bil bromsar plötsligt in alldeles bredvid mig och jag hoppar i ren överraskning ner i diket och plurrar med bägge skorna i en dypöl.
Döm om min förvåning om det inte är Kvarnis som ropar från taxifönstret åt mig....
- Hoppa in ropar han och jag är fort på fötter och skyndar mig att ta plats bredvid honom och två vrålsnygga tjejer i baksätet och en till goding i framsätet.
Kvarnis är på väg till en efterfest där många heta brudar väntar och han ska få äran att vara discjockey under tidiga morgontimmarna.
Jag g glömmer helt bort tiden och att vårt tåg avgår om tre timmar, Kvarnis är I högform och har inte en susning om hur mycket klockan är. Kvarnis är schysst och betalar taxichauffören tre hundra spänn, och nu börjar en natt eller tidig morgongryning som jag sent ska glömma.
Jag är ju redan klädd i min konduktörsuniform som börjar se lite ringrostig ut vid det här laget.
Det blir som sagt en natt utan dess like, vi super, dansar och knullar I omgångar, till så mycket bra diskomusik det bara går.
Kvarnis är i kanonform och krämar på låtar som Yes Sir l can Boggie med Baccara,, Village Peoples Y.M.C.A, ABBAs Dancing Queen och Magnus Uggla som just släppt Lp Boobo Viking, och mycket mer, f-n va vi kränger med kropparna till musiken och skriker som apor.
Det är säkert åtta snygga puddingar och jag och Kvarnis plus två killar från trakten, och mycket,mycket skumpa.
Agneta är skitsnygg och skitkåt på mig och drar av mig uniformsbrallorna och fillingarna på fem sekunder. Hon och jag står mitt i rummet i den lilla lägenheten ute på Mora noret och grovhånglar.
Till övrigas jubel suger hon av mig noga och smeker pungen så jag nästan faller som en fura men tack vare allt snurrdricka är jag inte ett dugg generad och stönar högt då jag kommer. AAAHHH ööö.....
Det blir mer allsång och gruppterapi, som består i att vi klänger som apor på varandra, lite huller om buller, både kukar, tuttar och fittor i en enda salig röra.
Agneta tappar jag snabbt ur siktet, och Rut är nästa pingla att puta med arslet och visar att hela hennes fitta är redo för att betäckas.
Åter blir det fart på snorren och både jag och flera andra knullar runt lite huller om buller, hur som helst och med vem som helst, medans Patrik Hernandez stora hit "Born to be Alive " dånar ut från stereon som Kvarnis krämar ur så gott det går.
Han har fullt sjå att tillfredsställa två brudar på var sin sida om stereobordet, som samtidigt suger av honom och lyckas få på LP'n Staing Alive med BeeGees, och VRÅLAR till mig.....
- Peter det här är verkligheten, håll dig vid liv " Staing Alive ".
Medans han turas om att samtidigt knulla bägge brudarna mellan skivbytena, jag och Rut ligger och slickar varandra och jag får en ny utlösning på heltäckningsmatta
Lite vila och upp och på igen, det var ungdomens Viagra som var smörjmedlet och jag känner mig ett tag odödlig, men utmattningen kommer till slut smygande.
Jag vaknar med ett ryck och kollar klockan, trött som fan med en dj-a huvudvärk.....
- Helvete, tänker jag, f-n bara 45 minuter till avgång och jag ligger här i en lägenhet ute i Mora noret.
- KVARNIS ropar jag i ren panik och ett burrigt huvud sticker fram mellan stereo bordet och soffan.....- Va ärrr deeet, raapaar Kvarnis med släpig stämma fram och ser mer död än levande ut....
- Kom, fort som fan, tåget avgår om 40 minuter, skriker jag till honom, det blir ett djävla hallå och fart på karln.
Vi får på oss våra kläder i en salig oreda och ut genom ytterdörren i raketfart och jag får tag i en gammal damhonda som jag trampar med Kvarnis sittande på pakethållaren, skrikandes att jag ska hålla mig på vägbanan.
Tio minuter innan avgång är vi framme vid plattformen, lokföraren och växlaren har just klarat av bromsprovningen av tåget, bägge gör stora ögon när jag och Kvarnis sladdar in på den knallgula damhondan och stannar vid plattformen.
- Tjena, mittbena, hojtar Kvarnis, och han och jag skyndar oss fort som f-n på tåget, för att göra oss iordning.
Jag har ändå min uniform på mig, då jag inte hade med mig civila kläder, nu är den tyvärr i ett bedrövligt skick, skrynklig med pizzarester och kebabsås som dekoration.
Kvarnis har en salig blandning kläder på sig, allt från damblus till två nummer för stora kalsonger, han rev till sig kläderna lite hur som helst, tyvärr fick han fel sommakavaj, det grämde honom.
Resan ner till Borlänge, där vi får avbyte av andra kollegor, avlöper lugnt och turligt nog utan missöden, både jag och Kvarnis luktar som ett shaskigt ölhak.
Men några klagomål dök aldrig upp varken förr el senare som tur var, och tillbaka på hemmastationen, vill både han och jag bara hem och sova bort bakfyllan.
Nästa vecka är jag åter fullt återställd och redan på fredag ringer "Skrattis" en av mina bästa kompisar, som" jobbä i värkä" , som det uttryckes på äkta Börlänge mål, att han vill ut på diskotek, "värkä "var Domnarvets stålverk.
Jag, Skrattis och Kronis, som var en konduktörskollega jag lärt känna, han hade kronisk ryckning i mungipan, därav smeknamnet.
Skrattis han småskratta oavbrutet då han blev nervös, så han fick namnet Skrattis, vi var en trio som hette duga.
Den här fredan bestämde vi att först dra till pub Mysen efter jobbet, och klämma två, tre bärs, innan vi drog vidare till Källaren Saga, på Borganäsgatan mitt i centrala Borlänge.
Till saken hör att ägaren av pub Mysen var den legendariska numera avlidna, ikonen Rolf Sundberg.
Han gick inte av för hackor och ibland stod han även dörrvakt, så på den tiden gällde det att uppföra sig väl i kön för att bli insläppt.
Pub Mysen var hela Borlänges number one och det var alltid ett sju djävla drag och trevligt, med Sveriges goaste pizzor, som Rolf tidigt lärde sig baka och till det serverade öl i mängder.
Det finns en rolig story om ett barndomsgäng från stadsdelen Rommehed strax utanför Borlänge, som Rolf, ägaren till puben, portade på livstid.
Grabbarna till antal var sju åtta stycken och ena dj-a flicktjusare, den här gången lyckades de komma in på nåder, med både en och två bers som de druckit innan.
En av killarna i gänget hade tränat in ett Tarzan VRÅL som slog självaste Jonny Weizmuller, ni vet han i Tarzan filmerna.
Under kvällen och med åtskilliga öl innanför västen kliver Jan, i gänget från Romme, som han heter upp på ett av borden i puben.
Tarzan VRÅLet som han vrålar ut stående mitt på bordet i Roffes pub, pratas det om än idag.
Tystnaden alldeles efter han slutade vråla, liknas som efter en naturkatastrof, allt stod stilla och tystnaden var total i tio sekunder, kanske.
Sedan paniken, och folk springer över varandra i rena skräcken att fly ut från puben och det oväntade vrålet.
Som tur var ägaren Rolf Sundberg och Allan och nån till av de anställda, kapabel att få stopp på hela kalabaliken och lugna ner alla besökare.
Rolf lyckades få fatt i gänget från Romme, och Jan och kompisarna blev då portade på livstid men några år senare benådades killarna, och fick åter besöka puben.
På väg till diskotek Saga från pub Mysen, som ligger bara ett hundratals meter mellan varandra, är Peter, Skrattis och Kronis i högform.
- Hoppas det krämas mycket Saturday Night Fever låtar ikväll, tycker Skrattis som är djävligt lik John Travolta och dansar nästan lika bra.
- ÄÄHHhh sluddrar Kronis och vrålar jag vill bara ha fitta ikväll, ordentlig berusad av åtta stora starköl på puben tidigare under kvällen.
Själv är jag bara lite salongsberusad och har full koll på läget och hoppas söta, kåta Lena är på Saga, hon vet jag är ett säkert knull.
Till saken kan sägas att i slutet av 1970-talet, var jargongen bland killarna lite som Magnus Ugglas låt Varning på stan som gällde.
Det skulle dras ner till centrum, supas, slåss och ragga brudar förstås , men ändå med hedern i behåll, både då det gällde slagsmål och tjejknull.
Två mesar till dörrvakter står i den smala gränden till trappan ner till diskotek källaren Saga och den här kvällen är det snorlång kö. Och dörrvakterna pekar nonchalant ut du kan gå in, du kan gå hem o.s.v
Just ikväll spelar legenden inom diskokultur, discjockeyn "Clabbe " därav så förbannat lång kö.....
- HUR f- n ska vi göra för att smita före i kön och komma förbi dom där två mesarna till dörrvakter, viskar jag till Skrattis och Kronis.
Av någon dj-a anledning blir det kaos i kön precis då vi kommer fram, ett stök och ståhej och smågruff uppstår och vi lyckas ta oss ner i själva trappan under tiden.
Mesvakterna får panik och släpper in oss sju närmast dörren och på det viset slinker vi med gruppen på 7 personer in.
Källaren Saga är inte ett stort diskotek, rymmer kanske ett hundratal besökare och ligger en trappa ner med skum belysning och mysig 30-tals stämning.
Jag får genast syn på Lena i trånga svarta skinnbrallor och en nästan genomskinlig illröd tunt linne, sittande i baren, och mina radar sätter direkt pejling mot henne.
- Hej Lena, får jag slå mig ner, får jag ur mig, eller rättare sagt får jag trycka ner mig, bland alla andra ngdomar som står som packade sillar och svettas ikapp i baren.
Det är sånt förbannat skönt tryck och Clabbe spelar hit på hit och alla svettas kopiösa mängder tillsammans, i den proppfulla lokalen. Skulle en brand uppstå var det nog adjöss med oss alla.
- Lena tittar lite nonchalant på mig och får skrika för att höras, det är skithög musik och alla skriker i munnen på varandra.
-Är du kåt, skriker hon och klämmer till över framsidan på mina jeans vi kan dansa lite först sen drar vi hem till mig, skriker hon igen.
Det är mycket svenska diskolåtar som Clabbe spelar, ABBA är superstora, lika då som nu i slutet av 70-talet och få skrika och hoppa till Magnus Ugglas låtar, är skitkul och svettigt, livet leker.
Lena ger mig en blöt tungkyss och försöker göra sig hörd i dånet av en Gyllene tider låt....
- Kom min lilla kåtbock drar vi hem till mig....
Att stångas genom ett myller av halvfulla, hånglade, småkåta människor, mot utgången tar minst tjugo minuter och plötsligt är vi bara ute på Borganäsgatan igen.
Källaren Sagas diskodunk hörs avlägset i bakgrunden och sommarnattens ljumma bris möter mig och Lena då vi tätt omslingrande sakta går genom genom staden på väg hem till henne.
Epilog.
Tyvärr stängdes mitt älskade Källaren Saga några år senare, och saknaden var stor.
Vi åkte till diskotek Ofidia i Falun och Elektra i Ludvika och många andra diskon i närregionen, men mitt älskade Saga var och förblev mitt allt.
Vårt stamtälle pub Mysen med pizzor i världsklass med en stor starköl, kommer jag aldrig att glömma, tyvärr brann puben ner några år senare.
Många av mina arbetskollegor inom SJ är idag döda. "Kvarnis" min goa konduktörskollega med namn och telefonnummer på de små lapparna, han bar i plånboken och den magiska natten i Mora.
Honom och den natten glömmer jag aldrig, never, never.
Clabbe som discjockey på Källaren Saga i Borlänge under slutet av 70-talet var magiskt.
Jag förstår att han ville ha med Saga, som ett av hans favoritdiskon.
"Skrattis " och "Kronis" mina superkomipsar under 70-talet och början av 80-talet och alla otaliga besök vi gjorde på olika diskotek, har jag tyvärr ingen kontakt med idag.
Lena var en av alla underbara tjejer som gick på diskotek, och jag saknar henne och Källaren Saga och pub Mysen mycket, tänk va många roliga minnen som kommer därifrån.
Den äkta diskoeran dog sakta men säkert ut under slutet av 80-talet, och i början av 90- talet kändes den stendöd.
Men då var författaren gift och far till tre barn med villa och en 245 Volvo (hund något senare) och hade fullt upp med annat.
Fler noveller av samma författare
