Olivia skyndade sig att kliva på tåget för det hade börjat duggregna. Enligt tidtabellen skulle hon vara framme i Limoges klockan fyra, om en knapp timme. I den första kupén hon passerade var det tomt, i den andra satt två lite äldre män som verkade en aning berusade. Hon gick vidare till nästa kupé, där satt ett par i 30-årsåldern och en yngre präst.
Hon stack in huvudet och frågade på engelska om det var ledigt. Det verkade inte som att någon där inne förstod språket, men kvinnan tecknade att hon var välkommen. Prästen satt till höger närmast fönstret och läste, och paret satt bredvid varandra snett mittemot prästen, närmast dörren. Olivia satte sig på den lediga fönsterplatsen. Hon hade just studerat två år i Leningrad och eftersom de andra inte kunde någon engelska chansade hon med ryska, men de verkade inte kunna något annat språk än franska. Hon fick i alla fall veta så mycket som att paret hette Thierry och var på väg till Toulouse. Olivia började bli lite less på att resa i Frankrike utan att kunna någon franska.
Precis när tåget började röra på sig kom en flicka med en stor ryggsäck. Hon andades häftigt efter att ha kånkat på den tunga bördan och herr Thierry reste sig och hjälpte henne att lägga upp ryggsäcken på hyllan ovanför sätena. Flickan satte sig på den mellersta platsen mittemot herr Thierry.
Till Olivias stora glädje och förvåning visade det sig att flickan talade utmärkt ryska eftersom hennes mor var ryska. Hon hette Genéviève och var nitton år gammal, och var just på väg för att hälsa på sin far i Montauban.
Olivia tyckte att det var kul att de kunde tala obehindrat utan att de andra förstod ett ord av vad de sade. "Vad tycker du om herr Thierry?" Genéviève log. "Han tittade ner i min urringning när han hjälpte mig med väskan.. försökte verka hjälpsam men jag märkte nog vad han hade för syften!" "Men prästen verkar helt försjunken i sin bok." "Han har det nog svårt, han ska ju leva i celibat," menade Genéviève. "Vilket slöseri.. jag tycker han är söt." "Lite lagom småtjock." "Jag ska testa honom lite", sade Olivia, reste sig och lämnade kupén.
När hon återkom och satte sig igen undrade Genéviève var hon varit. "Du får väl se" sade Olivia med ett leende. Hon lade benen i kors och hennes korta kjol kröp några centimeter längre upp längs benen. Medan de fortsatte småprata rörde hon sig lite då och då så att kjolen kröp allt längre upp.
"Du tog av dig trosorna?" utbrast Genéviève, road och förvånad. Olivia bara log och flyttade benen lite till. Nu hade både prästen och Genéviève full insyn i hennes lurviga kön.
"Han verkar inte ha märkt något," konstaterade Olivia. "Eller också kanske han bara försöker verka oberörd." "Tycker du att jag är elak mot honom?" "Nej.. han kastar ju bort sitt liv, vi måste rädda honom!" utbrast Genéviève med spelad upprördhet. "Jag kanske skulle göra ett försök jag också, men jag har för lång kjol," tillade hon.
Olivia var dock inte den som saknade uppslag. Redan när hon gick i lågstadiet hade någon kommit på att hon hette "Lydia Olivia Sundgren" och därefter hade hon fått heta "Olydiga Livia" resten av skoltiden. Det var ett smeknamn hon alltid levt upp till, även om upptågens karaktär hade ändrats alltefter det att hon blivit äldre.
Olivia berättade om sin idé, och snart var det Genévièves tur att uppsöka toaletten. När hon kom tillbaka lyfte hon ner stegen som gick att haka på bagagehyllan, klättrade upp och låtsades rota i sin väska.
Tåget krängde och stegen tycktes inte stå helt stadigt, så Olivia reste sig och höll tag i den. Samtidigt passade hon på att hålla ut Genévièves kjol en aning så att prästen bättre skulle kunna se hennes bakdel.
"Äh, han är hopplös!" utbrast Genéviève när han fortfarande inte reagerade. "Håll ut kjolen längre!" Olivia lydde och höll ut Genévièves kjol ordentligt, så pass mycket att det nog faktiskt var svårt att tro att det skulle vara av misstag. Genéviève sköt försiktigt sin väska en bit bort från stegen, så att hon blev tvungen att luta sig snett ut från stegen. Snart "råkade" hon halka med ena foten så att ena benet for ut från stegen och hon hängde med benen brett isär strax över den stackars katoliken. I rörelsen flög kjolen upp över huvudet på Olivia.
"Hjälp, jag faller på riktigt", skrattade Genéviève. Olivia grep tag runt hennes ben med ena armen, fortfarande med ansiktet under kjolen. Belägenheten gjorde att hon kom att ha kinden tryckt mot insidan av Genévièves lår. Det hade hon ingenting alls emot, och hon passade på att testa Genéviève lite genom att ge henne en lätt puss på låret.
Genéviève verkade inte klaga, däremot gled hon allt längre ner i Olivias grepp, fortfarande med det andra benet på stegen. Olivia fortsatte att ge henne små kyssar längre och längre upp på låret. Tyvärr kunde hon inte hålla upp kjolen och låta prästen få se det hela, för hon var fortfarande tvungen att hålla fast stegen med den andra handen.
Snart hade Genéviève glidit så långt ner att hon hängde med raka armar från bagagehyllan. Nu behövde Olivia inte hålla henne uppe längre. Med händerna fria tog hon tag i kjolen och lyfte den upp över ändan på Genéviève. Nu kom det in ljus under kjolen och Olivia kunde se Genévièves alldeles slätrakade kön alldeles framför ansiktet!
Olivia greppade Genévièves skinkor med bägge händerna och tryckte henne mot sitt ansikte. Kjolen föll ner igen så att Olivia inte kunde se, så hon avbröt sig och drog helt sonika av Genéviève kjolen helt. Det var ingen tvekan om att alla i kupén redan måste förstått vad som försegick så det var lika bra att låta föreställningen vara öppen.
Genéviève blev snart ganska trött i armarna, men hon ville absolut inte att Olivia skulle sluta och höll i för allt hon orkade. Efter någon minut sade dock fingrarna ifrån och hon tappade greppet och föll. Olivia försökte fånga upp henne men orkade inte hålla henne, och det ville sig inte bättre än att Genéviève dråsade rakt ner i knät på herr Thierry.
Olivia var också alldeles slut och sjönk ner i sätet mittemot. Herr Thierry verkade befinna sig någonstans mittemellan skräck och förtjusning och satt som förstenad.
Fru Thierry verkade dock inte alls ha någonting emot att ha en flicka med bar underkropp i knät på sin man. Hon lutade sig över och knäppte upp de översta knapparna på Genévièves blus, och började leka med hennes ena bröst lite. Sedan tog hon tag i herr Thierrys hand och lät honom känna. Hennes egen hand vandrade ner mellan benen på Genéviève. Hon knäppte upp herr Thierrys byxor, drog fram hans erigerade lem och började smeka Genévièves blygdläppar med den. Nu verkade herr Thierry ha kommit ur sin förlamning en smula. Han tog tag under armarna på Genéviève och lyfte henne uppåt. Genéviève som fått vila armarna en stund fick tag i några krokar ovanför och hjälpte till att hamna i rätt läge.
Olivia satt kvar mitt emot och såg på hur Genéviève åkte upp och ner. Det var verkligen en ställning som lämpade sig att se på! Fast å andra sidan var den ju inte särdeles bekväm. Kanske var den arbetsamma positionen eller något annat, men redan efter en knapp minut började herr Thierry att slakna. Fru Thierry viskade något och kysste sin man på kinden, vilket fick Olivia att misstänka det senare. Genéviève såg dock lyckligt in i ögonen på Olivia.
Olivia tog ett par dynor och lade på golvet. Sedan drog hon Genéviève med sig ner på dynorna i en passionerad kyss. De tryckte varandra till sig och Olivia pressade med ett fast grepp om halvryskans stjärt sin ludna öppning mot hennes slätrakade.
Efter några minuters kyssar och smek tyckte Olivia det var dags att ge prästen en sista prövning. "Upp med rumpan!" Genéviève var med på noterna och putade villigt med stjärten. Olivia förde händerna mot hennes underliv, stack in två långfingrar och spärrade upp fittan mot den stackars prästen.
Kanske hade denne hopp om att hitta en biktfader som skulle visa sig förstående. I vart fall kom han på fötter och fick snabbt av sig byxor och kalsonger. Han började knulla Genéviève med bestämda, kraftiga stötar. Olivia fick hålla fast henne med ett ordentligt famntag. Prästen fortsatte, fortfarande i ett lugnt tempo. Genéviève skruvade på bakdelen och andades allt mer häftigt i örat på Olivia.
Det hela fortsatte i åtminstone tio minuter, när Olivia plötsligt märkte att tåget stannat med ett ryck. De var framme i Limoges! Hon gav Genéviève en djup avskedskyss och slingrade sig ut. Hon tog fram sina trosor ur handväskan och satte på sig dem innan hon steg ut ur kupén. Hon kunde inte låta bli att kasta en sista blick på den makalösa scenen innan hon rusade ut på perrongen strax innan tåget startade igen.