Förutspådd
Författare: zzzzaragon Datum: 2021-09-06 09:18:36
Kategori: Heterosex
Läst:
6 556 gånger
Betyg: 3.8 (7 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Jag var ute på en helt vanlig promenad i skymningen när jag hörde skramlet följt av ett förskräckt rop. Jag sneddade genom dungen över till stigen jag visste fanns på andra sidan för att se vad som hänt. När jag kom fram snurrade fortfarande framhjulet på cykeln som låg i det höga gräset nån meter från stigen. En person höll på att resa sig ur förödelsen.
"Hallå, hur gick det?" ropade jag, dels för att höra hur det gått, men också för att ge mig till känna.
"Åh, hej! Jag hoppades att du skulle komma!" svarade en andfådd kvinnoröst.
Jag hann rynka på ögonbrynen medan jag funderade på det konstiga svaret - Var det inte ett ganska konstigt sätt att säga att man var glad att hjälp kom så snabbt? - innan jag såg hennes leende. Det riktigt blixtrade till, nästan som att jag kände chockvågen av det. Jag skämdes nästan för att närma mig när jag märkt hur fantastiskt hennes leende var, som om jag inkräktade på något jag inte var riktigt värdig att ta del av.
"Hur gick det?" frågade jag igen, medan jag spanade över platsen och försökte förstå vad som hänt.
"Bra! Tror jag..." svarade hon och såg sig om, hon också.
Att döma av det jag såg hade hon alltså cyklat på den ojämna stigen, ramlat över en rot och vurpat. Mobilen låg tre meter bort och lyste med ficklampan rakt upp i luften. Cykelkorgen, som förmodligen bara hängt löst över styret, låg i närheten, och runt den låg lite mer lösa prylar. Ett par meter åt andra hållet låg en mindre resväska som inte borde kunna få plats i cykelkorgen. Tjejen försökte ta ett par steg mot mobilen men vacklade till och det blev tydligt att hon inte riktigt kunde stödja på ena benet. Jag skyndade mig bort, plockade upp hennes telefon och med hjälp av ljuset från den samlade jag ihop resten av hennes saker i korgen. Hon tackade när jag ställde korgen och väskan framför henne, och jag vände mig om för att titta till cykeln. Hjulen var raka, så ingen allvarlig skada hade uppstått, men när jag vände den rätt håll märkte jag att kedjan slitits av.
"Åneej" stönade hon, som måste ha sett samma sak. "Hur ska jag nu komma fram?"
"Vart ska du?" frågade jag.
"Vandrarhemmet i gamla kyrkbyn."
"Och jag gissar att appen sa åt dig att cykla detta hållet?" frågade jag och hon nickade. "Då vet du nu att detta inte är en bra cykelväg."
"Haha, nu vet jag det, ja!" Hennes leende smällde till mig igen och höll nästan på att smitta av sig, men innan hon hann se mig le började hon se sig bekymrat om.
Det var skönt att slippa le. Jag hade inte gjort det på länge, vad jag kunde minnas. Bitterheten hade blivit min vän, sedan min tidigare sambo lämnat mig för någon annan. Jag hade blivit bränd förr och det var med skepsis som jag gick in i det förhållandet. Efteråt hade jag lovat att aldrig lura mig att gå in i nån sån skit igen. Jag trivdes ändå bättre med mig själv, det var enklare så. Att jag blivit allergisk mot att le var bara en liten bieffekt av något som annars funkade väldigt bra. Men jag kunde inte lämna tjejen ensam här, skadad och med trasig cykelkedja, utan jag skulle bli tvungen att riskera ett par leenden till.
"Hoppa upp på cykeln, så hjälper jag dig sista biten" sa jag i en muttrande ton, för att hon inte skulle inbilla sig att jag skulle haka på hennes livsglädje.
"Tack! Kamilla heter jag förresten!" svarade hon och försökte tränga igenom än en gång.
"Jaså?" svarade jag och tog hem den poängen.
Hon såg slugt på mig medan jag ledde fram cykeln till henne. Jag hängde på cykelkorgen och höll frågande upp väskan. Hon signalerade mot pakethållaren och jag såg att hon skämdes lite. Jag såg till att det syntes hur dum idé det var att balansera en sådan väska på den lilka pakethållaren, men till sist fick jag den att stanna kvar där.
Jag ledde cykeln, med Kamilla på sadeln. Jag kunde stigen utan och innan och kunde välja vilka rötter jag skulle köra över för att det skulle skumpa tillräckligt för att hon skulle fatta vilken dum väg hon valt att cykla på i mörkret - men undvek samtidigt de största rötterna för jag tänkte inte försöka få fast väskan på pakethållaren igen om den ramlade av.
Så småningom om kom vi ut på en mindre grusväg och det blev lättare att rulla cykeln. Jag var ändå tvungen att hålla ena handen på styret för att kunna leda henne, och trots att jag hela tiden flyttade mitt grepp, så lyckades hon hela tiden nudda mig med sin hand. Inte så att det var uppenbart att hon sökte kontakten, men varje gång jag flyttat på handen så tog det aldrig lång tid innan vi rörde varandra igen.
Det är något speciellt med kroppskontakt ändå. Om det är något magiskt, andligt eller bara rent naturligt med hormoner och sånt vet jag inte, men något speciellt är det definitivt. Särskilt när det är mellan en man och en kvinna - Ja, om det är så man är lagd i alla fall. Och det är jag. Det var inte så att jag störde mig på kontakten, utan precis tvärtom. Redan första gången hon nuddade mig var det som om en rejäl portion av min bitterhet höll på att sköljas bort. Minst lika effektivt som av leendet. Till mitt stora förtret.
Nånstans visste jag att bitterheten var skadlig i längden. Lite som jag inbillar mig att en alkoholist känner inför spritens rus. Man vet att det inte är bra för en, men man har sina anledningar till att undvika nykterheten - eller lyckan, som det var för mig. Lycka är bra och jättehärligt, men jag orkar inte bli besviken något mer. Blir jag inte lycklig, så blir jag inte besviken. Därför skydde jag solljuset som smet in i min själ när våra händer rörde varandra.
Vi sa inte mycket på vägen, och det var bara några hundra meter att gå innan vi var framme - På min gård. Tekniskt sett ägde jag vandrarhemmet, men det drevs av ett par som hyrde in sig i ett av de tre boningshusen som fanns på gården. Det andra boningshuset var alltså vandrarhemmet, och det sista var alltså mitt eget hem. Men jag berättade inte det för Kamilla, utan släppte av henne utanför vandrarhemmet.
"Tack så jättemycket" sa hon och jag tittade ner i marken för att slippa se hennes leende igen.
"Jag ställer cykeln här utanför sen. Den behöver inte låsas här." Hon såg frågande på mig och jag förklarade. "Det finns inga tjuvar här, så jag ställer den här utan att låsa den." Hennes fråga verkade finnas kvar, så jag suckade och förklarade. "Ja, jag tar hem cykeln till verkstan och fixar kedjan."
"Åh, det behöver du inte" svarade hon, men jag såg på henne att hon visste att hon behövde ha en fungerande cykel här ute. "Är det långt till din verkstad?"
Jag tvekade med att svara, ville inte avslöja att jag bodde så nära. Men å andra sidan visade jag gärna att det inte var någon stor uppoffring att ta med mig cykeln. Så jag pekade mot ladan alldeles bakom vandrarhemmet och Kamillas blick fick något lurt över sig igen.
Innan hon hann säga något mer gick jag med cykeln. Jag hörde gnisslet från brevlådan där vandrarhemsvärden brukade lägga gästernas nycklar och hoppades att Kamilla kunde ta sig upp för trapporna med sin skada.
Jag ska vara ärlig. Det kändes bra att laga Kamillas cykel. Inte på ett själviskt duktigt sätt. Utan mer för att hon på något sätt förtjänade det. Det var skönt med lite omväxling, att det hände något oväntat. Jag hade inget bättre för mig än att jag kunde ställa upp och hjälpa henne som kommit in och blixtrat till i min tråkiga vardag. Det kändes lite fånigt att jag var så ensam att en främling med en trasig cykelkedja räckte för att göra mig på bra humör, men uppenbarligen var det så. Jag var inte GLAD att jag stött på henne, men omväxling förnöjer, och man kan bli nöjd utan att behöva bli glad.
När jag var klar med kedjan fortsatte jag att se över resten av cykeln. Stödet hängde lite löst, men det kunde jag lätt spänna till. Ramen hade mycket ingrott gammalt smuts, men det lyckades jag skrubba bort. Stänkskärmen på framhjulet skramlade, kanske sedan kraschen på stigen i dungen, eller sedan längre tillbaka. Medan jag rasslade i mina lådor efter en bult och mutter som skulle passa för att fästa stänkskärmen uppfattade jag något i ögonvrån.
Kamilla gläntade på dörren och kikade in med nyfiken min. Jag var nära att möta henne med ett leende, men lyckades få fram en mer frågande min. Jag tänkte fråga vad hon gjorde i min verkstad och om hon inte hade ett rum på vandrarrummet att hänga i, men jag fattade själv hur dum frågan var. Klockan var bara sju på kvällen och om hon inte var en väldigt flitig pusselläggare eller bokläsare så var det inte konstigt om hon blev rastlös.
Hon mötte min blick med en min som sa 'bättre kan du' och jag svarade med en surare min. Kamilla la huvudet på sne och väntade. Okej, vem försöker jag lura. Jag är inte ens gammal nog att drabbas av fyrtioårskris än, jag kan inte gå runt och spela sur gubbe hela livet. Det kändes som att hon genomskådade det, att hon fattade att jag faktiskt inte bara var en tjurig lantis-ungkarl. Jag lät bitterheten smälta bort ett ögonblick. Exakt vilket uttryck mitt ansikte fick vet jag inte, men hon svarade med ett leende. Med garden sänkt strålade leendet rakt in i hjärtat på mig och höjde min temperatur med ett par grader - kanske både kroppsligt och själsligt.
"Skulle du inte bara fixa kedjan?" sa hon när hon gick in genom dörren. Hon haltade tydligt, men hon kunde ta sig fram i alla fall.
"Hur är det med benet?" frågade jag istället för att svara på hennes fråga.
"Foten. Jag måste ha stukat den."
Jag grimaserade till svar, men var samtidigt lättad att det inte var något värre. "Jag har en gasbinda där inne om du vill linda den. Jag ska bara..."
Jag hade hittat rätt mutter och skruvade snabbt fast stänkskärmen innan jag gick mot dörren för att hämta den elastiska bindan. Kamilla flyttade sig ur vägen och jag märkte inte förrän jag öppnade ytterdörren på huset att hon följde efter. Jag gick in med skorna för att plocka fram bindan ur ett skåp i badrummet, skyndade mig för att hon inte skulle behöva vänta så mycket. Men när jag kom ut ur badrummet hade Kamilla hängt av sig ytterkläderna.
Jag hade bara tänkt att jag skulle gå in, hämta bindan, och lämna den till Kamilla ihop med cykeln, så att hon kunde gå hem och linda foten själv. Jag hade inte välkomnat henne i mitt hem och det störde mig lite att hon klev in bara så där. Ljuset och värmen som sipprat in i mig fick ge plats för lite bitterhet igen. Men hon var så frimodig i hur hon tog av sig skorna och klev längre in i hallen medan hon såg sig nyfiken om, så jag lyckades inte bli tillräckligt sur för att förmå mig att köra ut henne ur min ostädade ungkarlslya. Jag blev inte heller tillräckligt sur för att missa hennes kropp.
Kamillas kropp var tillräckligt otrolig för att påminna mig tydligt om hur länge sedan det var sen jag höll en kvinnas kropp i min famn. Medan Kamilla, utan att ha bett om lov, stapplade runt i mitt hem och synade varenda detalj slets jag mellan två starka viljor.
Den ena delen irriterade sig på hur hon inkräktade i mitt hem. Delvis som ett sorts primitiv behov av att försvara det som var mitt mot främlingen, men kanske egentligen mest för att jag skämdes för hur dåligt jag tagit hand om huset de senaste åren. Jag ville inte att hon skulle se, jag ville bara att hon skulle gå så fort som möjligt.
Men den enda delen kunde inte sluta snegla på hennes kropp. Jag upptäckte mer och mer med den som gjorde mig väckte ett intresse till liv. Hennes ögon och hennes näsa var extra tilldragande på ett märkligt sätt, medan hon klev runt och såg sig om. Men det fanns mycket annat att titta på. Låren, höfterna och rumpan i all ära. Men mest försökte jag förstå om hon hade någon behå eller inte. Om hon inte hade det var det verkligen imponerande, men samtidigt var det något med formen och hur de rörde sig som gjorde det svårt att tro att hon hade behå under koftan och tröjan.
När hon kom till vardagsrummet tog hon plats i soffan med ena foten upp på armstödet. Hon tog själv av strumpan och vek upp byxorna innan hon la sig ner och väntade på mig. Kampen i mig hettade till där. Det var ju inte meningen att JAG skulle linda hennes fot, och inte i MIN soffa, i MITT hem. Varför skulle hon vara så svår att bli av med? Men samtidigt. Hennes intressant formade vader, hennes slanka fotleder och små fötter var svåra att motstå. Även om foten tydligt hade svullnat runt ankeln på utsidan ville jag ta i den ömma lilla foten. En liten stund till av kroppskontakt, det var svårt att tacka nej till. Det skulle gå snabbt, att linda den lilla foten och sen skulle hon få gå hem till sitt rum på vandrarhemmet.
Jag gick fram, satte mig på knä vid soffändan och tog hennes fot försiktigt i mina händer. Hennes hud kändes het mot mina kalla fingrar och jag visste inte inte om hon skulle rycka undan foten för att jag var för kall, eller för att det gjorde ont. Men hon gav ifrån sig en lång avslappnad suck och jag vågade hålla kvar foten i ett försiktigt grepp.
Fötter är tydligen en stor fetisch-grej på vissa håll. Jag har aldrig förstått det, men trots svullnaden vid ankeln var det något sensuellt över Kamillas fötter. Tårna, fotvalven, hälen, fotleden, allt var så intrikat format. Jag följde formerna med fingertopparna. När jag kom till svullnaden tryckte jag till lätt och när hon stönade till viskade jag "Där ja", som om mig enda syfte var att ta reda på var det gjorde ont nånstans.
Under mina år som innebandyspelare hade jag stukat fötterna flera gånger - Gör man det ordentligt en gång händer det lätt igen, när ligament uttänjda. Så jag hade lindat många stukade fötter förr, och vanan satt kvar i ryggraden. Med vana rörelser drog jag bindan runt Kamillas fot och försökte hitta rätt spänst. Kamilla stönade flera gånger, ibland tydligt av smärta, men ett par gånger som av nån sorts välbehag. Ljudet av stönen ringde kvar i mina öron och jag drog åt lite i bindan för att höra henne stöna igen. Jag ville inte åsamka henne någon smärta, men det var något i hennes röst när hon stönade som jag inte kunde få nog av.
Jag fick anstränga mig för att återgå till min plan när jag fäst änden på bindan och lagt ned hennes fot på armstödet igen. Jag letade i mitt sinne efter den tjuriga känslan som skulle behövas för att få henne att gå. Hur skulle jag formulera mig? Behövde jag låta bitter och arg? Eller räckte det med ett 'Sov så gott, så ses vi kanske imorgon. Du hittar tillbaka i mörkret va?'?
"Har du en flaska vin?" frågade Kamilla innan jag hann säga något. "Eller en öl. Jag skulle verkligen behöva en öl nu!"
Den tjuriga känslan blev plötsligt mycket lättare att hitta. 'Käften och stick iväg från mitt hem' ville den ryta, men när jag såg hur hon drog upp benen i soffan och satte sig till rätta kom jag av mig. Jag förbannade att jag nånsin tänkt att omväxlingen förnöjde, att det oväntade lyste upp min tråkiga vardag. Hon hade inget i mitt liv att göra. Jag borde lämnat henne på stigen i dungen!
"Folköl. Jag har några folköl i kylen." muttrade jag och behövde inte anstränga mig för att låta sur.
På väg till kylen undrade jag varför jag inte bara kunde köra bort henne direkt, varför jag tvunget skulle bjuda henne på en folköl först. Jag vred på ett par flaskor och burkar med starköl i kylen innan jag hittade två som det stod 3,5 % på. När hon gått skulle jag ta en eller två starköl i min ensamhet, dem skulle hon åtminstone inte få röra.
Jag satte mig i andra änden av soffan efter att vi skålat med aluminiumburkarna. Jag är ingen stordrickare av alkohol längre - Det är något ensamhetens bitterhet ännu inte fått leda till. Det var många år sen nu man kunde dricka tio starköl med polarna och fortfarande ha sinnesnärvaro nog till att kunna låtsas att man knappt var påverkad. Så kanske var det den lilla alkoholen i folkölen som fick mig att tina upp lite. Vi småpratade lite, tassade försiktigt runt opersonliga och okänsliga ämnen tills Kamilla druckit upp in burk och viftade menande med den. Jag sänkte resten av min i två klunkar och reste mig.
Jag plockade ut två starköl ur kylen och stannade till med luckan öppen. Vad höll jag på med? Varför kunde jag inte vara köra iväg henne? Vad var hon egentligen ute efter? Och varför lät jag henne dricka av min starköl?
Jag öppnade kapsylerna i köket, gick tillbaka till vardagsrummet och räckte över den ena flaskan till Kamilla. Hon synade den och såg frågande på mig med ena ögonbrynet höjt. Hon hade såklart noterat att jag inte alls bara hade folköl i kylskåpet. Tassandet runt samtalsämnen blev lite mindre försiktigt. Det var något speciellt med henne, och med ett finger i taget släppte tjurigheten taget om situationen. Hon var verkligen snygg, det noterade jag. Och jag noterade också att min kropp var väldigt med på idén att bryta mitt ofrivilliga celibat med henne.
En ny del av mig tog upp kampen i mitt sinne. Nu fick jag väl ändå skärpa mig. Jag borde vara glad att jag fick chansen att vara lite social. Men bara för att en snygg främling på vandrarhemmet är sugen på en pratstund, så betyder inte det att det ska börja liggas. Så lågt fick jag inte sjunka i min ensamhet att jag inte kunde prata med en främling utan att vilja knulla.
Den nya delen höll vakt medan samtalet gick vidare. Hon var trevlig, ja. Hennes leende var otroligt, ja. Och hennes skratt hade samma effekt som hennes stön när det gällde att vilja höra mer av vilka ljud hon kunde ge ifrån sig. Men jag måste kunna hålla mig i schack. Jag lovade mig själv att om lusten höll på att gå över styr, så måste jag be henne gå hem, skylla på att jag ska jobba imorgon eller något, och sen gå och runka i min ensamhet. Längre än så fick jag inte gå.
"Du är frimodig, för att inte säga påträngande, i hur du välkomnar dig själv i mitt hem. Får jag fråga vad som får dig att ta dig såna friheter?" frågade jag när jag kom tillbaka från kylen igen med nya flaskor. Frågan var rakt på sak, men jag visste att hon skulle kunna hantera den.
"Jo jag ..." Hon tvekade men log snart så där lurigt igen. "Jag vet hur detta slutar, och jag kan knappt vänta!"
Jag rynkade ögonbrynen och försökte förstå. Fanns det mer än ett sätt att tolka det hon sa på? Var syftet med att komma hit redan från början att ligga med mig? Jag kände mig nästan kränkt. Och vad var hon i så fall för tjej, som vill hoppa i säng med första bästa främling hon ser? Det måste finnas någon förklaring.
"Förstår jag dig rätt nu? Är det för att jag hjälpte dig med cykeln och så? Nån sorts tillbakabetalning?" frågade jag forskande. Hon log och skakade på huvudet, men sa inget. Jag sa inget heller, och jag vann tysta leken. Det är sen gammalt, att tystnad är det effektivaste sättet att få någon att prata.
"Okej, jag ska förklara. Du får inte skratta! Lova!" sa hon fordrande.
"Jag lovar" svarade jag med händerna lyfta.
"Jo. Jag har varit hos en spåkvinna. Jag brukade inte tro på sånt trams, men hon har gjort några otroliga förutsägelser, så jag vet inte längre. Jag var där senast i förrgår och hon gav en ganska ... märklig spådom."
Hon var tyst i några sekunder, men jag bara tittade på henne tills hon fortsatte.
"Jag ska försöka citera som jag minns att hon sa. 'Du kommer inom en snar framtid ha en helt otrolig natt. Det bästa sexet i mannaminne. Du kommer att träffa en främling och ni kommer att förena er samma natt, och du kommer känna igen honom på två saker. Det första, att han kommer som en räddare i nöden. Och det andra, att han har din absoluta ... drömkuk mellan benen.' Ja hon sa så. Särskilt det sista är jag säker på att det var ordagrant!"
Kamillas blick borrade rakt in i mig. Jag gick igenom i mitt huvud vad hon sagt och försäkrade mig om att jag fattat allt korrekt och insikten började landa och få effekt. Jag visste inte om jag trodde på själva spådomsbiten, men om Kamilla kommit hit för att få sitt livs bästa sex, så skulle antingen skulle ödet, placebo eller ren kemi se till att det blev så - Det var nu både huvud, hjärta och ... resten av kroppen plötsligt helt överens om.
Jag satt vänd mot Kamilla, med ryggen mot armstödet. Försiktigt ställde jag ner ölflaskan på soffbordet. Jag kände mig alldeles skakig, kanske inte bara på grund av alkoholen, och glasflaskan skallrade till mot bordsytan innan jag fick flaskan helt på plats. Det var en fin öl och den var helt nyöppnad, men det spelade ingen roll nu när Kamilla kom krypandes mot mig i soffan.
Hon gick rakt på byxorna och smekte oblygt över bulan som fick jeansen att strama. Utan ett ord började hon knäppa upp knapparna ända ner till den sista. Med två fingrar strök hon längs skaftet som avtecknade sig mot kalsongerna. Hon stannade upp när hon stuckit in ena handen innanför kalsonglinningen och tagit tag om skaftet strax nedanför ollonet. Vad hon tänkte visste hon bara själv, men det dröjde innan hon vek upp kuken så att den tornade rakt upp framför henne.
"Oj" sa hon, la den lediga handen över munnen och såg verkligen ut att tvivla.
"Vad är det? Hade spåkvinnan fel?" frågade jag.
"Jag vet inte..." mumlade Kamilla. "Jag ... visste inte att min drömkuk var så ... stor. Och grov..."
Hon släppte den inte med blicken medan hennes ansikte långsamt närmade sig den. Utan att väta läpparna lät hon dess längd smeka läpparna ända från roten upp till ollonet. Jag tog tag om hennes huvud och hon lät följsamt mig leda hennes huvud upp mot mitt innan jag kysste hennes torra läppar.
"Du ångrar dig inte va?" frågade jag när hennes läppar tvekade.
"Inte än i alla fall" sa hon och skakade på huvudet.
"Bra" svarade jag och kysste henne igen.
Hon besvarade kyssen denna gången, med båda händerna om mitt sprängfyllda stånd. Det bultade av längtan medan hon började stryka det upp och ner med växande inlevelse. Mina händer sökte sig runt hennes midja, innanför tröjan och upp till brösten. Hon hade verkligen ingen behå, konstaterade jag. Det var de mest makalösa brösten jag haft i mina händer och hela jag darrade av lust och otålighet. Det tog alldeles för lång tid att krångla av våra kläder, men snart satt Kamilla naken och gränsle över mina lår i soffan.
Hon hade inte släppt mitt stånd mer än nödvändighet medan jag klädde av henne. Det var så länge sen jag senast känt det bulta i en kvinnas händer, och känslorna från hormonerna som rusade genom kroppen hade jag nästan glömt bort hur de kändes. Det var som en drog, mer berusande än alkoholen, och mitt sinne, kanske hela min kropp, vibrerade av längtan.
Egentligen ville jag bara vräka omkull henne i soffan och knulla henne hårt hela natten, men jag förstod på hennes kroppsspråk var hennes tvekan var grundad. Min ena hand sökte sig ner mellan hennes ben, till den fuktiga och utslagna blomman som längtade och tvekade. De hala och feta blygdläpparna verkade vilja suga in mitt finger i slidan. Nästan precis på randen till mynningen hittade jag hennes klitoris, svullen och ivrig efter kontakt. Kamilla skälvde till och sänkte pannan mot mitt bröst när jag rörde vid den och hennes stön uppmanade mig att fortsätta.
Wow, hon verkade vara minst lika kåt som jag själv! Men jag hade känt igen hennes tvekan. Jag visste om min storlek och visste att jag, trots all iver och längtan, behövde lägga band på mig och ta rätt väg fram om det skulle bli så fantastiskt som vi båda hoppades.
Kamillas läppar hittade mina och den stundtals paralyserade, men hela tiden heta, kyssen visade tydligt vad hon tyckte om min behandling. Jag behövde knappt nudda vid hennes klitoris för att hon skulle bli helt tokig, och när den var så stor och tydlig var det svårt att inte ivra fram men jag försökte att hitta lugnet och den rätta takten för uppbyggnaden. Inte för sakta, inte för snabbt, lagom var bäst som vanligt. Men det var svårt att hålla lagom tempo när kyssen var så het, när jag kände ryckningarna fortplanta sig genom hennes kropp och när hennes grepp om mitt stånd blev mer krampaktigt.
Jag försökte behålla lagom rörelse över Kamillas klitoris med ett par fingrar medan långfingret sökte sig den korta vägen till mynningen. Hennes stön fick en ny ton när jag pressade fingertoppen mot den trånga öppningen. Jag ville inte tränga för djupt in, för jag ville att kuken skulle få äran att tränga in först, och att hon skulle längta ordentligt efter att känna mig i henne. Men jag behövde utforska mynningen lite och lät långsamt ungefär en centimeter av fingret tränga in. När jag kände hur tajt Kamillas slida kramade om fingertoppen kändes mitt stånd ännu mer enormt i hennes händer, och hon flyttade runt sitt grepp som om hon tänkt samma sak.
"Det kommer gå bra" viskade jag och Kamilla nickade med ögonen stängda.
"Jag hoppas det. Jag viiill det!" svarade hon.
Hennes kropp ryckte fortfarande till ibland av stimulansen och närheten till orgasmen, även om jag stannat av i mina rörelser vid hennes kön. Jag ville se, höra och känna henne komma, men jag ville inte slösa för mycket kraft på detta stadiet. Vi hade en lång natt framför oss och förhoppningsvis skulle hon få tillräckligt med orgasmer under natten för att inte sakna denna första. Men Kamilla suckade ändå frustrerat när jag tog bort min hand från henne. Det påminde om när man måste stänga av det ångande heta vattnet efter en lång skön dusch, och tvingas möta den kalla luften utanför draperiet. Hon ville vara kvar i den heta njutningen, men vi skulle vidare till något bättre.
Kamilla valde själv att fortsätta i samma ställning. Hon höjde sig själv så att hon kunde sikta in mitt kön mot hennes. Hon såg mig i ögonen och tvekade några sekunder, innan hon sänkte sig. Det var omöjligt att inte röra vid hennes klitoris med ollonet medan det pressade mot hennes mynning, och hon skälvde till och var nära att tappa balansen. Jag tag om hennes midja med ena handen och nacken med den andra. Jag ville inte styra henne, hon måste få kontrollera det själv i början, men mina händer gav henne balans och trygghet.
Hade mitt ollon varit lika stenhårt som resten av staken hade nog inte gått. Men nu kunde det långsamt borra sig in genom Kamillas trånga mynning. Kamilla släppte ifrån sig korta kvidanden medan mitt ollon verkade kramas ihop till en bråkdel av sin storlek.
"Nggnn ... Ah hnnnghiii ... Skönt! Oh ah aah"
Jag klämde hårdare om Kamillas midja och nacke med mina händer och fick anstränga mig för att inte trycka ner henne över mitt stånd. Jag måste låta henne vänja sig i sin egen takt, men det var svårt när det var så skönt och jag kände hur hennes kropp började spänna sig och darra. Plötsligt fick jag ett infall och lyfte av henne från mitt stånd.
"Neeeej" stönade Kamilla medan hon darrade i min famn.
"Det är skönt, va?" viskade jag. "Tänk på att natten är ung och att du ska orka länge"
Kamilla ryckte till flera gånger innan hon återhämtat sig nog för att svara. Hon hade nog varit ännu närmre orgasmen än jag trodde.
"Jag kommer att orka!" sa hon till sist och anpassade höften så att mitt ollon styrdes mot hennes slida igen.
Det var med mer beslutsamhet som hon sänkte sig över mig denna gången. Hennes slidmynning var ännu inte redo att ta in min hårda och breda stake, men hon pressade mot den. Hennes blick glödde och hon blottade snart tänderna medan hon kämpade för att visa att hon klarade av mig. Till sist började toppen av staken långsamt tränga in i slidan. Kamillas blick tappade lite av sitt fokus, men tänderna var fortfarande blottade medan hon pressade sig ner någon centimeter till. Sen rann hennes kontroll undan.
Kamillas orgasm var extraordinär. Inte en sån med spasmer och sparkande ben. Men hela hennes kropp spände sig medan hon sjönk djupare över min kuk. Hon välkomnade och tog emot njutningen i dess fulla styrka och kanaliserade den genom magen, bröstet och ansiktet. Den kom ut först som ett vekt gnyende, men snart som korta höga tjut och till sist som ett långt öppet rop. Aldrig hade jag sett en orgasm framställas så innerligt skön.
Kamilla hämtade andan ett par gånger innan det var klart, och när hon till slut flämtade högt efter andan var hon nästan nere vid roten av mitt stånd. Hon försökte röra sig lite, jag tror hon försökte glida av lite av staken, men känslan blev så intensiv att hon skrek igen. Efter ett par sådana försök satt hon blick stilla med min kuk långt upp i hennes buk och vågade inte röra sig medan hon återhämtade sig.
"Det är skönt va?" frågade jag och hon nickade. "Lite för skönt nästan?" Hon nickade igen. "För att kuken pressar mot din klitta?" frågade jag. Kamilla bet ihop läpparna och verkade nästan vara på väg att gråta när hon nickade igen. "Vad vill du göra?"
Kamilla föll fram i min famn. Hon gnydde och flämtade häftigt medan hon klamrade sig fast runt min nacke och borrade in ansiktet mot min hals. Jag slöt armarna om henne och kände hur hon skakade medan jag försökte tolka henne och förstå vad hon ville.
"Vill du vara stilla och vila lite?" frågade jag. Kamilla var stilla en sekund, men skakade sen på huvudet. "Vill du att jag knullar dig, försiktigt och långsamt?" Jag kände hur hon nickade. "Lovar du att slå till mig om det blir för mycket?" frågade jag. Kamilla började gny och snyfta och sökte upp mina läppar med sina.
Medan Kamilla kysste mig försökte jag så försiktigt som möjligt vända på oss och lägga ner Kamilla på rygg i soffan. Det var inte lätt och hon tjöt till flera gånger, men sättet hon återvände till kyssen varje gång bekräftade att det var okej.
Jag fick verkligen lägga band på mig för att inte bli för ivrig. Det var så länge sen jag hade sex senast och jag kunde inte minnas att jag nånsin trängt in i en skönare fitta. Det, kombinerat med hur Kamilla vred sig, gnällde, kved och tjöt under mig, och hela tiden ändå återvände till att kyssa mina läppar, min hals eller vad hon kom åt, gjorde mig kåtare än jag kunde minnas att jag nånsin varit. Mitt stånd bultade i sin svaga båge medan jag så försiktigt jag kunde gled ut och in, bara några centimeter åt gången för att det inte skulle bli för mycket, men det var ändå hela tiden på gränsen.
Efter hand kunde jag inte låta bli att gå lite djupare i varje stöt, och höja tempot något. Kamillas reaktioner blev mer intensiva och hon klöste med fingrarna och pressade sitt ansikte mot mig snarare än att kyssa mig. Jag var långt ifrån att knulla henne med hela kukens längd eller i, vad som kunde anses vara, normalt tempo, men det var mer än de försiktiga och minimala rörelser som varit nog i början. Jag kunde bara anta att hon kommit igen, kanske flera gånger, men det var svårt att särskilja orgasmer från hennes kontinuerliga reaktioner.
Till slut var hon genomsvettig och kanske lite matt, och jag bestämde mig för att ta en paus och låta henne vila lite. Jag gled ur henne och lade mig bredvid henne i soffan, tätt intill henne för att få plats. Kamillas stön och rörelser lugnade sig sakta.
"Åååhh, Herregud! Jääääklar! Faaaaa-aaan!" svor hon så fort hon klarade av att forma ord.
Hon tyckte sitt huvud mot mig igen medan hennes kropp ryckte till några gånger till, innan hon vred hela sin kropp mot mig. Innan hon omfamnade mig helt stannade hon upp och kollade ner mot våra kön. Hon vred sig och lyfte på höften och verkade leta efter något.
"Har du inte kommit än?" frågade hon förvirrat. Jag skakade på huvudet. "Men vafan väntar du på då?"
Jag kysste henne kort. "Jag tänkte att du behövde lite paus. Kolla så att allt känns bra och så?"
Hon tittade dumt på mig. "Framgick det inte under tiden att det gick bra?"
"Hehe, jo, det gjorde det. Men det blir inte för mycket, liksom?"
"Det här..." Hon tog tag om mitt ollon med bara tummen och pekfingret och klargjorde "... Kan jag ALDRIG få för mycket av!"
"Du blir inte trött då? Du kändes lite matt på slutet?"
"Jag är fan inte 'matt'! Om något försökte jag signalera att du kunde höja tempot!"
Jag kunde inte hålla tillbaka ett leende. "Och när jag väl kommer på riktigt, hur vill du att jag gör det då?"
Hon tuggade på läppen och funderade ett par sekunder. "Vet du hur länge jag kan hyra rummet i vandrarhemmet? En vecka? En månad? Ett år?" Jag såg förvirrat på henne. "Ökar chansen att jag får knulla med dig igen om du gör mig gravid?"
"Du behöver inte bli gravid för att jag ska vilja ligga med dig igen. Stanna här en vecka så får vi se sen. Du kanske tröttnar på mitt tråkiga ungkarlsliv och vill dra sen..."
Fler av hennes fingrar slöt sig om mitt stånd och hon tryckte sig tätare mot mig. "Käften och knulla mig nu. Var lite försiktig i början, men underskatta mig inte. Jag visar om jag inte gillar det, okej? Och kom precis hur du vill!" Hennes hand sökte sig ner till min pung och hon log lurigt. "Bara du inte kväver mig med decilitervis med sperma..."
Jag grimaserade när Kamilla klämde till på pungen och jag hämnades med att lyfta upp henne och slänga henne över axeln. Jag tog med mig ölen som stod kvar på bordet och halsade så mycket jag hann av den innan jag slängde den på golvet utanför dörren till sovrummet. Som om ödet visste att detta skulle hända att jag bäddat med nya lakan bara ett par dagar tidigare, annars hade jag nog inte vågat släppa in en kvinna där.
Jag släppte ner Kamilla på sängen och kastade mig över henne. Hon tjöt till när hon trodde att jag skulle landa med tyngden på henne, men mina armar tog det mesta. Jag vågade nafsa lätt med tänderna i hennes läppar och hon skrattade upphetsat.
"Kom ihåg att börja försikt-ooaaAAAHH!!"
Utan att vara våldsam trängde jag in i henne, hela vägen till botten, i en stöt. Hon kunde sära mer på benen här än i soffan så jag kom djupare än innan och jag höll mig kvar där en sekund så att hon nästan hann återfå fattningen innan jag drog ut helt igen. Kamilla tittade på mig medan hennes kropp krampade okontrollerat i flera sekunder efter att jag dragit ut.
"Var det lagom försiktigt?"
Jag hävde mig över henne som om jag skulle tränga in i igen innan hon hann svara, och hon tjöt nästan lika högt även om jag stannade vid mynningen denna gången. Inte förrän hon tystnat och mötte min blick trängde jag in igen, fast långsamt och försiktigt. Det blev så påtagligt hur trång hon var. Mitt stånd var uppsvällt i sin lätta båge som rotade sig i henne. När jag var inne i botten fick jag känslan att jag hade kunnat lyfta henne med bara kuken, men jag testade inte. Hur mycket jag än hade längtat efter att få knulla någon ordentligt, så märkte jag att jag nog längtat ännu mer efter närheten och tillgivenheten. Kamillas händer virvlade över mitt bröst och genom mitt hår och jag böjde mig ner och kysste henne så ömt jag kunde.
"Hoppas du är beredd, för det här kan ta ett tag" viskade jag i hennes öra efter kyssen.
Hon hann nästan nicka innan jag började dra ut igen, lugnt och mjukt. Kamilla ryckte till och stönade djupt som reaktion. Just det här både kunde och ville jag hålla på med precis hur länge som helst utan att tröttna varken mentalt eller fysiskt.
Efter ett riktigt långt tag märkte jag att mitt stånd avtagit en liten aning. Jag skulle inte kalla det för att jag slaknat, men ståndet var lite mindre stenhårt och lite mer följsamt. Om det var någon gång jag skulle knulla på ordentligt var det nu. När ståndet var uppspänt i sin stenhårda båge var jag rädd att jag skulle skada henne om jag körde på för hårt, men nu kunde det gå.
Jag drog mig ur och reste mig. Kamilla låg kvar med särade ben och hade nog knappt fattat än vad som hände. Hennes glänsande och svullna blomma till kön fick mig att längta tillbaka in i henne direkt, men jag fullföljde min plan och vände henne om. Hon förstod då vad som var på gång och hjälpte till att vända sig på alla fyra.
"Om det blir för mycket får du lägga dig raklång" sa jag för säkerhets skull medan jag tog tag om Kamillas höfter.
Kamilla svarade med att svanka mer och jag började tränga in i henne igen. Kamillas stön var så innerligt att det måste ha kommit från, inte bara den omedelbara njutningen utan också förväntan inför det som skulle komma. Jag höjde tempot, men hon var så trång, hennes reaktioner var så överväldigande och det var så skönt, så jag nöjde mig med ett relativt lugnt tempo. Det var Kamilla, som trots sina tjut och att hon knappt kunde hålla sig uppe på sina armbågar, visade vad hon ville och stötte hårdare och hårdare mot mig.
Hon fick som hon ville, och jag kan inte säga annat än att jag knullade henne riktigt hårt efter ett tag. Hur hon lyckades hålla sig uppe med rumpan förstår jag inte. Hennes skrik och rörelser fick mitt stånd att hårdna helt igen, men så länge hon inte lade sig raklång så skulle jag fortsätta.
Till sist blev det för mycket. För mig. Jag hann nätt och jämt dra ut innan det var för sent. Mitt stånd ryckte och bultade, men orgasmen var avvärjd. Jag föll, snarare än la mig, ner raklång bredvid Kamilla.
"Du kom inte nu heller?" frågade Kamilla när hon återfått talförmågan.
"Jag ville inte sluta riktigt än..." stånkade jag, minst lika andfådd som hon.
Hon log med sitt makalösa leende och kysste mig. Utan att lämna kyssen klättrade hon upp gränsle över mig. Utan att dröja, som om hon verkligen också längtade efter att jag skulle vara inne i henne igen, styrde hon direkt kuken mot sig och sänkte sig över den. Hennes läppar paralyserades medan hon stönade, men hon lyckades hålla kvar läpparna vid mina genom hela rörelsen.
Jag ska inte påstå att vi höll på hela natten. Men vi höll i alla fall på långt in på småtimmarna. Till sist fick jag erkänna att hennes stamina överträffade min. Mitt stånd började mjukna igen, och hon märkte det lika tydligt som jag. Det var hon som tog initiativ till att vända sig på alla fyra, och denna gången slutade jag inte förrän jag var över orgasmens rand. Var satsen hamnade mina jag knappt. Förmodligen lite överallt.
Tätt omslingrade varandra smetade vi in de nytvättade lakanen, och våra kroppar, med säd, svett och jag vet inte allt.
Jag blev inte av med Kamilla. När jag kom in efter dagens sysslor stod hennes cykel på min uppfart och hennes väska inne i hallen. Jag hade inte bett henne att flytta in, men hon visste vad hon ville ha och jag klagade inte. Det kanske inte var så dumt att vara lycklig ändå.
Fler noveller av samma författare
