Björn och Karin, en cuckolding-novell del 10
Författare: bjorn_karin Datum: 2021-09-06 09:06:15
Läst:
2 664 gånger
Betyg: 3.4 (9 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Kapitel 10
Björn stängde kontorsdörren bakom sig och andades ut. Han tänkte på vad Karin hade sagt igår, om hur svårt hon hade att koncentrera sig på jobbet, och han kunde bara bekräfta att han förstod henne. Själv kände han det som att han gick runt som i en bubbla, men en bubbla med geléaktiga väggar, som omgivningen hela tiden försökte sticka hål på.
Var det inte en kollega där som ville fråga något, så var det en kund där som undrade något, ett mail som behövde besvaras, en… Han suckade tungt och gled ned i sin kontorsstol. Det hade varit en direkt prövning att sitta igenom en hel lunch. Han kände sig helt färdig.
De senaste månaderna hade han varit sån här mer eller mindre konstant, men det blev verkligen inte lättare en sån här dag. Han svalde tungt för sig själv. En sån här dag… Ikväll skulle det ske. Igen. De tusen olika känslor som rusade genom hans kropp sa allt om hur svårt han hade att förhålla sig till det som snart skulle hända igen. Han var så svartsjuk att han mådde fysiskt illa, och så kåt att han knappt kunde gå rakt.
De dagar, kvällar och ibland nätter hon var borta var fruktansvärt svåra, och då önskade han att det alltid var hemma hos dem som hon och hennes älskare träffades. Men nu när de faktiskt skulle ses hemma hos Karin och Björn önskade han nästan att det skulle ställas in. Det var…
Det knackade på dörren igen. Fan också.
”Ja?” svarade han och dörren öppnades. José kom in och nickade mot honom.
”Upptagen?”
”Jag, ja…” Han tittade på sin svarta datorskärm och flinade mot José. ”Inte direkt.”
”Hehe, nänä… Du jag skulle bara höra om du fått svar från Hamburg?”
”Mmm” svarade Björn och riktade uppmärksamheten mot datorn. ”Det har jag ju, vänta…”
Han tystnade och väntade på att datorn skulle tugga igång.
”Ska du på matchen?”
”Nja” svarade Björn lite tankspritt. ”Jag tror inte… där ja. Jag tror inte det.”
”Trodde inte du missade en match?”
Björn tittade ut genom fönstret, på hällregnet som slog mot rutan. José följde hans blick och nickade.
”Fattar.”
”Fan vet om det ens blir match. Då så, här. Leverans den tjugonde.”
”Hinner vi då?”
”Tja… hinner och hinner. Frågan är väl hur mycket ledigt vi får i mellandagarna bara. Men det är som det är”
”Fan, jag… jaja. Hör av dig om det blir någon uppdatering”
”Visst”
”Hörs. Eller du, ska du på fikat sen?”
”Vilket?”
José skrattade till.
”Jorden anropar Björn. Nån hemma? Maggan har ju sin avskedsgrej vid tre.”
”Jaså det” svarade Björn och letade febrilt i minnet. ”Ja, jo jag kommer förbi.”
Dörren stängdes bakom hans kollega och han pustade ut. Hamburg-grejen ja. Det borde han verkligen ha prioriterat. Han borde ha…
Skit samma, tänkte han. Ibland är det jag som släpar fram hela det här stället. Kan inte jag få ta en månad då jag gör lika lite som alla andra?
Som svar på sina egna tankar sköt han bak stolen och stirrade upp i taket. Vem lurade han? Det skulle inte bli något samtal till Hamburg, eller till Madrid för den delen. Om någon frågade skulle han ha försökt, men du vet hur tyskarna är, och tullen, och… Något.
Han suckade igen och tankarna vandrade tillbaka till Karin. Han borde verkligen, på tal om det, borde verkligen fundera igenom vad han ville och vad han kunde göra. Han visste att det var hon som fick dra dem in i det här. Skulle sanningen fram ville han fråga mer, ville… fan vet. Han ville veta mer.
Tankarna sökte sig tillbaka till förra gången, när de legat i sängen efteråt. Han skämdes över minnet, men det var fortfarande bland det sexigaste han någonsin upplevt. Han sökte fram detaljerna ur minnet igen och kände genast hur han hårdnade. Hur Karin tittat på hans kuk. ”Jag vet att du är normalstor, men…”
Vad fan var det för fel på honom som blev så upphetsad av det? Det var det värsta man kunde höra, det värsta en man kunde höra. Och ändå…
Han sträckte på sig och låste dörren. Det fanns ingen återvändo. Långsamt knäppte han upp jeansen.
”Jag vet att du är normalstor, men…”
*
Nu visste han ju vad som förväntades, och han borde vara mindre nervös. De hade redan gjort det en gång. Men Björn kände ändå hur fruktansvärt nervös han var. Hans händer skakade. Han sneglade bort mot Karin. Hon stod helt alldagligt och skrev något på sin mobil. Bara tanken på vem hon kanske skrev till gjorde att svartsjukan ilsket blommade upp i honom. Som hon ofta gjorde strök hon undan luggen och såg så där fundersam ut som han älskade när hon gjorde. Herregud, tänkte han, där står min unga, vackra fru och är vardagligt vacker och snart ska jag låta det hända igen.
Hon tittade upp på honom och såg hur han betraktade henne och log till svar. Han log tillbaka. Ingen som såg dem skulle kunna föreställa sig hur de snart skulle spendera sin lördag. Ett ungt, stiligt par, nyinflyttade i en mysig stuga. Bra jobb, snygga kläder, på ytan perfekt. Ändå… Björn svalde tungt igen.
Han drog på sig tröjan och funderade på vilket försprång hon hade. Han behövde kanske själv läsa på lite om… om såna här förhållanden. Varje gång han hade vant sig vid någon aspekt, trissade hon upp det ett steg till, kom med något nytt. Björn tänkte tillbaka på när de hört skvallret om hennes kollega, och hur han hade föreställt sig att kollegan såg ut. Som om det skulle synts på henne hur extravagant livsstil hon levde. Karin såg ut som vilken hipp, ung kvinna som helst. Inte ett spår av något dekadent. Ändå var det hon som drev dem allt djupare in i detta nya och märkliga.
Björn visste inte ens längre om hon gjorde det för att få vara med sin Peter, eller om Peter - han hade fortfarande svårt att tänka hans namn - blivit sekundär till det som pågick mellan dem två. Men han trodde nästan att det var så. Eller kunde bli så. I alla fall om han fortsatte följa med henne i det här.
”Jag är redo” sa han och gick fram till henne.
Karin log mot honom och gav honom en puss.
”Inte jag” svarade hon. ”Jag vet inte alls vad jag ska ha på mig sen. Kan inte du hjälpa mig?”
”Ska… ska jag…?”
Hon nickade åt honom. Björn visste inte vad han skulle ta sig för. Om jag gör detta, blir jag inte ännu mer medskyldig då? Klarar jag att…? Han visste inte, men hon visste. Hon gled in i hans famn och pressade sig mot hans redan styvnande kuk. Kysste honom på halsen. Det var allt han behövde. På vingliga ben gick han in i sovrummet. Självklart hade hon planerat detta också.
Först hade han bara stått där, sen tog han mod till sig och öppnade hennes garderob. Efter lite funderande fick han fram hennes prickiga sommarklänning. Han gillade hur hon såg oskyldigt sexig ut i den. Björn svalde tungt när han insåg att det var inför en annan man hon skulle vara sådär sexig, att det var för någon annan hon klädde upp sig. Svartsjukan rev i honom. Men valet var gjort.
Han öppnade hennes byrålåda och stirrade på underkläderna, först oförmögen att välja. Han drog upp hennes mest menlösa och trista trosor och funderade på att lägga fram dem, som ett litet uppror. Han stod där ett ögonblick och kramade dem i handen. Vad det var som fick honom att ändra sig kunde han inte svara på, men han la tillbaka dem och gjorde ett nytt val. De röda, spetsiga trosorna. De som hon fått av honom i… herregud, var det förra julen? Han hade sett henne i dem någon gång bara, men han visste hur fruktansvärt sexig hon var i dem. Hur de smet åt över hennes vulva, hur de… Björn stönade lågt. Han förde ned en hand och var tvungen att runka några drag, han var så fruktansvärt kåt.
Han la fram trosorna och en matchande BH på sängen. Stod där ett ögonblick och funderade över sitt val, så nickade han lite åt sig själv. Det blir bra.
När han kom tillbaka ut satt hon vid köksbordet och sminkade sig. Gjorde sig fin. För honom. Björn ryste till.
”Gick det bra?” frågade hon utan att titta upp. Björn hummade ett svar som hon nöjde sig med. Han betraktade henne där hon satt och fixade till sig. Hans kuk stod fortfarande stenhårt.
”Jag behöver lite nya underkläder” sa hon, nästan lite frånvarande, lite apropå. ”Vad skulle du säga om att följa med mig in till stan och handla lite nästa vecka?”
”Det… det skulle jag nog gilla” svarade han.
Hon tittade upp på honom. Log.
”Även om du inte skulle få vara den som tog mig i dem sen?”
Björn skälvde till igen, av både svartsjuka och kåthet.
”Jag… ja. Men jag skulle gärna vilja…”
Hon skakade på huvudet.
”Se, men inte röra”
Han suckade. Det lät oerhört orättvist och elakt.
”Björn, det är så det måste vara. Du är en cuckold nu. Du är min cuckold. Eller hur?”
Han var så fruktansvärt hård. Så kåt. Hur kunde han vara det, nu, inför detta?
”Jag… ja”
”Så du förstår att du inte har samma … samma privilegier som han har, när det kommer till … till sånt?”
Nej, det gjorde han inte, men han förstod att det var så hon ville ha det just nu.
”Ja” svarade han till sist.
”Att det ingår att du måste vara frustrerad, och inte får det som han får?”
”Mmm” svarade han med viss tvekan.
”Så, vad gäller?”
”Se… se men inte röra”
Hon nickade till svar och återgick till sin sminkning. Han stod kvar där han stod, väntade på henne. Tankarna virvlade runt i hans huvud. Han insåg att han inte klarade att känna efter, att tänka på vart de var på väg, vad som hände. Följ bara med.
”Kommer det… vara samma idag?” sa han istället.
”Ja. Om du inte vill göra på något annat sätt…?”
”Jag… jag tänkte väl lite på det där med… med…”
”Ja?” Karin log åt honom och hans osäkerhet. Björn trampade lite nervöst på stället.
”Det där med att liksom vara … som en betjänt”
Hon fnittrade till lite överraskat och gav honom en både förvånad och road blick.
”Det kanske är lite tidigt för det” svarade hon. ”Om inte annat så måste jag nog förvarna Peter lite, tror du inte det?”
”Ja, jo, kanske…”
”Men det är fint att du är så ivrig! Nästa gång kanske. Var det inte du som sa att det lät förnedrande?”
”Mmm. Jo…”
”Och nu står du här och ber om det…?”
Björn kände hur han rodnade, och ryckte bara lite på axlarna. Karin fnittrade till.
”Jag retas bara. Och jag är ok med att förnedra dig, bara så du vet. Du behöver inte skämmas”
”Jag…”
”Men vi kan…”
Hon tystnade och koncentrerade sig på de sista dragen med mascaran, blinkade några gånger åt sig själv i spegeln och såg nöjd ut.
”Kan vadå?” sa han otåligt. Hon log till svar.
”Jag kan göra något nu som är lite förnedrande, om du vill”
Björn skakade på huvudet.
”Nej, jag menade inte så, det är inte…”
”Scch. Det är ok. Jag vill förnedra dig lite nu. Ok?”
”Mmm, ok”
”Ta av dig kalsongerna, jag vill se dig.”
Han gjorde som hon sa, tvekade ett ögonblick som om han behövde skämmas för sin kåthet. När han ändå drog ned dem suckade Karin nöjt. Hon studerade hans hårda kuk intensivt. Björn började dra av sig tröjan också men hon skakade lätt på huvudet åt honom.
”Nej, låt den vara. Sätt dig här”
Björn gjorde som hon sa och satte sig på stolen där hon nyss satt själv. Hon gav honom en puss i pannan och rufsade om hans hår.
”Vänta här”
Han kände sig dum och bortkommen där han satt med sitt dunkande stånd och väntade på henne. Björn insåg att just dum, bortkommen och kåt sammanfattade hur han känt sig konstant den senaste tiden. Han drog lite förstrött i sin hårda kuk, väntade på henne som hon sagt. En rysning gick igenom hans kropp när han förstod vad de just hade sagt, vad hon trodde att han just bett henne om. Förnedring. Var det så? Hade de just, lugnt och stilla, pratat om att förnedra honom? Björn ryste till.
Hon kom ut efter några minuter, insvept i sin morgonrock. Hon gav honom ett förföriskt leende. Min unga, vackra fru hann han tänka igen, innan hon var framme hos honom. Hon stod alldeles framför honom, så nära att han kände hennes doft.
”Sätt dig på dina händer”
Han tvekade ett ögonblick men gjorde som hon sa. Karin log åt honom igen, och drog sakta isär morgonrocken. Hon hade klätt sig i underkläderna han valt. Hans blick åt upp hur hennes runda bröst vilade mot BH:n, följde hennes mjuka, kvinnliga former. Trosorna var precis så sexiga som han mindes dem. Hon böjde sig fram så att hennes bröst precis ströks mot hans ansikte.
”Se men inte röra” viskade hon. Björn kunde bara stöna frustrerat till svar. Hans kuk darrade till. Hon rörde sig förföriskt runt honom, vände sig om och svankade. Trosorna smet åt över hennes höfter och försvann in mellan hennes skinkor. Han visste inte om han någonsin varit så här kåt förut.
”Hur länge sen är det…?” frågade hon honom med ett leende över axeln.
”Hnnn… två veckor”
”Vill du ha mig?” Hon strök sina händer över sina höfter och sin stjärt.
”Gud ja”
”Ge mig en kyss” viskade hon, och han böjde sig lätt fram och kysste först hennes ena skinka, så den andra. Hon fnittrade till och drog sig undan.
”Han är snart här” sa hon. ”Om du vill, kan jag berätta för dig vad vi ska göra. Vill du veta det?”
Han blundade och kände sitt eget hjärta dunka, hårt. Med viss tvekan nickade han som svar. Han kände hur hon sjönk ned i hans knä och öppnade ögonen när hon kysste honom djupt. Hans kuk pressades mot hennes lår.
”Jag ska ta in honom i sovrummet… i rummet där vi sover, du och jag. Där ska han ta mig. Helst bakifrån. Jag ska luta mig ned över där du brukar ligga, pressas ned i madrassen och han ska sätta på mig där. När han kommer i mig kommer han droppa ut, ned på ditt täcke.”
Björn gnydde till, det var ett ljud han inte kunde hindra, hans kropp som reagerade på den vansinniga, kåta svartsjukan. Han kunde känna försatsen rinna ur sin kuk. Karin fnittrade till.
”Sen efteråt… när vi vilat lite… då ska jag ta honom i munnen. Kanske precis här. Eller borta i din fåtölj”
Hon pressade sina bröst mot hans bröstkorg.
”När han kommer i mitt ansikte kommer jag använda din tröja att torka av mig med.”
”Snälla…” gnydde han fram. ”Rör vid mig”
Karin fnittrade till och för en sekund trodde Björn hennes hand var på väg dit han ville ha den. Men så stannade den upp på hans lår, nära och så långt borta.
”Men Björn, glömmer du vårt lilla kyskhetslöfte?”
”Nnnn… nej”
”Så lilleman här får allt vänta lite till, eller hur?”
”Snälla…” fick han fram. Hon flinade och skakade på huvudet åt honom och han visste att det var lönlöst.
”Kom nu” sa hon istället och reste sig upp. ”Det är dags”
Fler noveller av samma författare
