Vilsen och hemlös 3

---

---

Jag skyndade mig hem. Mina blöta kläder låg kvar i badrummet på hans bottenvåning. Jag sprang hela vägen hem i hans mjukisställ. Tygskorna jag haft på mig när jag kom var inte optimala för ändamålet, men de dög. Efter någon kilometer började tårarna komma igen.

Det var hopplöst. Han var för bra för att vara sann, jag kunde inte vara kvar där. Jag skämdes liksom i hans närvaro. Soppan, brasan, hans omsorg om hur jag mådde, orgasmerna, hans jättekuk och värst av allt, floderna av sperma i hans 'ovanligt lilla sats'. Jag kunde inte ta emot mer, jag var inte värd det.

När jag kom hem insåg jag att klockan var långt efter midnatt. Hans kläder var blöta av regn, svett och en del tårar. Jag hängde dem över stolen i köket, la mig direkt i sängen och somnade huttrande under täcket innan jag fått upp värmen igen.

På morgonen kändes det bättre. Det gör det alltid. En ny dag, den gamla är borta, välj vilken klyscha du vill, men det stämde för mig. Redan vid frukosten kunde jag inte låta bli att smsa honom. Han hade nog ingen aning om varifrån jag fått hans nummer, men jag hade grävt fram det för över en vecka sen. Jag tvekade lite med hur jag skulle formulera mig, men efter att ha skrivit om meddelandet fem gånger tryckte jag 'Sänd' innan jag hann ångra mig igen.

'Godmorgon! Förlåt för igår, jag är inte sur på dig. Det blev bara lite känslosamt för mig. Vet inte varför. När kan du ses, jag vill prata mer. Kram'

'Hej! Skönt att höra. Är det för snart att ses redan i eftermiddag? Jag jobbar bara halv dag idag. MVH' löd svaret bara någon minut senare och mitt hjärta tog ett lättat skutt.

Vi träffades parken. Jag gjorde yoga-övningar där i hans mjukiskläder när han kom. Jag hade bett honom komma i träningskläder också. Han skrattade när han såg mig och började direkt försöka härma mina rörelser utan att säga något mer. Jag var snäll mot honom och gjorde några enklare övningar som han hjälpligt kunde ta efter.

När jag höjde svårighetsgraden såg jag att jag skulle behöva lära honom en hel del smidighet. Men jag slog snabbt undan den tanken. Han var inte min att lära en massa saker. Han var kär i någon annan, och jag fick vara glad så länge han ville ha mig som vän. Jag hade tänkt flera gånger under förmiddagen att jag kanske bara borde låta honom vara istället, men det var precis det jag hade försökt i flera veckor utan framgång. Antingen fick jag vara olyckligt kär på egen hand, eller så fick jag vara olyckligt kär med åtminstone en vänskapsrelation med honom. Ville han lära sig yoga-övningar och smidighet lärde jag honom gärna, men jag kunde inte kräva något av honom.

Vi skrattade båda två åt hur mycket sämre han var på övningarna, men snart gav han upp och satte sig i gräset och väntade. Jag gjorde några extra sexiga övningar på slutet bara för att retas med honom.

Vi sprang en runda i parken. Löpning var han bättre på, så jag svängde av från stigen som skulle ta oss varvet runt parken och fortsatte ut mot hamnen istället. Vi sprang flera kilometer längs kaj- och strandkant utan att säga mer än några få ord. Bebyggelsen hade tagit slut och klipporna blev allt svårare att ta sig förbi. Efter att den sista stigen tagit av uppåt land försökte vi fortsätta en bit, men snart fanns ingen bra väg förbi klipporna. Istället för att vända satte vi oss ner på varsin sten. Vågorna slog in mot klipporna och vi tittade på dem en stund.

"Jag ..." jag tvekade, men bestämde mig för att säga det. "Jag uppskattar att ha en vän."

"Jag också" sa han och mötte min blick. Han såg ärlig ut. "Alla mina kollegor på universitetet verkar tycka att livet är så enkelt. Antingen har de familj och barn och allt, eller så lever de ensamma och är nöjda med det. Ingen där skulle bry sig om att höra på mina grubblingar om livet och kärlek och sånt... Och bland industri-folket och investerarna, så tror alla att jag är nån sorts Tony Stark med hur mycket kvinnor som helst att välja och vraka bland."

"Jag förstår. Jag har kollegor och lite andra kompisar, men ingen av dem verkar bry sig eller förstå mina problem heller. Det löser kanske inte alla problemen, men det är skönt att bara ha någon att berätta för."

Han nickade. Jag insåg att det var ett självmordsuppdrag för mitt hjärta att låta mig bli friendzonad av killen jag älskade, men jag hade inget val.

Vi träffades inte varje dag. Ibland skulle han iväg på nån jobb-resa några dagar. Och jag hade mina klienter fortfarande. Det var lite lättare att göra mitt jobb när jag hade honom att prata med. Under sexet saknade jag visserligen honom, men det var i alla fall så hopplöst deppigt som det varit veckorna efter vår första träff. Jag insåg ändå att jag inte skulle kunna vara kvar i branschen för evigt om jag skulle fortsätta känna såhär, men för nu stod jag ut med livet i alla fall.

Det gick några veckor och vi kom varandra närmre. Jag började berätta saker om min bakgrund som jag knappt avslöjat för någon nånsin. Han lyssnade, förstod mina val och var så fin mot mig att det gjorde ont. Vi hade pratat några gånger om våra förälskelser, men aldrig gått så djupt på det, mer än att vi uppmuntrat varandra att våga ta något steg.

"Får jag fråga vem hon är, den där tjejen?" sa jag en dag när jag inte stod ut längre. Vi satt på stenarna vid havet igen, det hade blivit vårt nya favoritställe för att prata.

"Det finns inte så mycket att säga. Hon älskar någon annan, och jag kan inte skaka av hur jag känner även om jag vet att det är hopplöst."

"Ja, men vem är hon? Har du träffat henne i jobbet eller?"

Han var tyst en stund innan han svarade. "Ja, det kan man säga."

"Hur är hon?"

"Hon är ... den vackraste personen jag träffat. Till utseendet definitivt. Men också på insidan, även om det känns som att de flesta inte fattar det. Hon är liksom missförstådd och kämpar på med livet. Hon är skickligare på det hon gör än jag nånsin kommer kunna bli på mitt jobb, men ändå finner hon liksom inte lyckan..."

Han såg ut i havet medan han berättade. Jag försökte se henne framför mig. På ett sätt hoppades jag verkligen att han skulle finna lyckan med henne. Han förtjänade det. Även om jag visste att det skulle krossa mitt eget hjärta.

"Din kille då. Hur är han?" frågade han.

"Han är allt man kunde drömma om och mer. Den finaste som finns, mot allt och alla. Och i sängen, du förstår inte hur han får mig att känna där!"

"Är han en klient?"

"Nej... Nej, det skulle jag inte säga."

"Men ni ligger med varandra ändå?"

Jag rodnade. "Ja ... Det händer."

"Har du många såna kompisar som du ligger med?"

"Nej, inte så många."

"Nån mer än jag och han?"

Jag tittade ner i stenarna. "Nä. Bara han och du..."

"Men om han ligger med dig, hur kan du veta att han inte gillar dig?"

"För att jag är som jag är. Jag har ljugit för honom. Jag skulle inte kunna berätta sanningen sen."

"Får jag fråga vad du ljugit om?" frågade han.

Jag fortsatte att titta ner i stenarna för att han inte skulle se om jag började gråta.

"Jag spelar med hans känslor. Utnyttjar honom. Han tror att vi är kompisar och att sexet bara är på skoj. Han tror att jag spelar och leker i sängen, att jag gör mina vanliga yrkes-tricks för att det ska verka som att jag njuter. Men du vet vad jag sa, han får mig att känna som ingen annan i sängen. Jag håller tillbaka min njutning för att jag inte vågar visa för honom hur mycket jag älskar honom och det han gör med mig. Jag kan inte säga nu att jag lurat och utnyttjat honom hela tiden."

"Vill du veta vad jag tänker när jag hör det?"

"Vet inte, vill jag det?"

"Du BEHÖVER höra det. Helt ärligt. Jag tycker det låter som en dålig ursäkt. Det kan kännas jobbigt för dig att öppna dig och förklara för honom att han är lite bättre på sex än du låtit honom tro. Men det duger inte som ursäkt för att leva i olycklig kärlek."

"Men tänk om jag förlorar honom. Jag har inte så många vänner. Jag vet inte om jag är redo att offra hans vänskap för att kanske få kärleken!"

"Mitt råd står kvar. Och vad som än händer så har du mig kvar. Är han dum nog att överge din vänskap för en sån sak, så har du åtminstone en vän kvar."

Han sträckte fram handen. Jag tog den och klämde fram ett tacksamt leende. Men inombords var jag frustrerad. Han förstod inte att det handlade om honom.

"Vet du vad? Inom en vecka har du berättat för honom. Okej? Lovar du det?"

Jag svalde. "Bara om du berättar för din kärlek först."

"Vi får båda en vecka. Exakt en vecka!" sa han och kollade på klockan. "Vid exakt denna tiden om en vecka måste vi båda ha berättat. Okej?"

Jag nickade. Försökte verka lugn, men mitt hjärta rusade. Jag hade panik. En vecka till med honom och sen var det slut för alltid. Crash and burn! And when it's over you'll breath again. Fan att det ska finnas en låttext till allt. Det skulle göra så jäkla ont att skiljas från honom, men på något sätt skulle väl ändå livet gå vidare så småningom.

Det var en svår vecka. Vi träffades ett par gånger, jag försökte vara som vanligt. Att visa upp en falsk fasad var jag proffs på, bokstavligt talat. Kanske fattade han inte hur tankfull jag var. Och hur kåt jag var. Vid slutet av veckan skulle jag behöva berätta för honom att det var honom jag ljugit för. Efter det skulle jag aldrig få uppleva hans läppar, tunga, fingrar och kuk igen. Jag frestades att utnyttja honom igen, lura till mig mer sex, men det hade inte varit rätt.

Jag kände mig smutsig som ens funderade på att bedra honom på det sättet. Jag var definitivt inte värd honom. En falsk jävla hora som egoistiskt ville suga livet ur honom. Han var den perfekta rena mannen som räddade världen med sitt snille, och jag bara tänkte på hur jag kunde lura till mig en stund med hans kuk.

Jag försökte hitta något att hoppas på. Om han berättade hur han kände för sin tjej och fick nobben, kanske skulle han då vara så ledsen att han välkomnade mitt sällskap trots att jag hade ljugit för honom? Kanske vore det rent av barmhärtigt att erbjuda honom tröst-sex då? Jag kunde ställa mig till förfogande gratis för honom att göra vad han ville med. En krossad själ i en sexslavs kropp, men jag skulle åtminstone få vara med honom. Nej, han skulle förmodligen aldrig utnyttja min kropp på det sättet.

Jag kunde såklart ljuga. Om han fick nobben kunde jag låtsas att jag fått nobben också. Då kunde vi trösta varandra och fortsätta vara vänner. Vänner med tröst-sex... Nej, sanningen måste fram.

Och förmodligen skulle han inte få nobben. Vilken kvinna kunde nobba honom? Han skulle få sin perfekta kärlek och jag skulle bli avslöjad som den sorgliga prostituerade som blivit kär i sin klient och blev lämnad ensam, förkrossad och utan framtidsutsikter. Så skulle det bli. Jag förenades så småningom om med insikten om mitt öde. Jag var redo att möta undergången och skulle göra det med rak rygg.

"Men hur ska jag göra då?" frågade jag när vi satt på stenarna vid havet igen, med två dagar kvar. "Hur skulle du vilja att den du älskar erkänner sina känslor för dig?"

'Jag har bestämt mig för att köpa en enkel ros och sen bara vara ärlig med hur jag känner. Jag har funderat på restaurang, picknick, och eller möjliga sorters romantiska överraskningar, men inget av det kommer ändra hur hon känner. Jag måste bara våga berätta. Rosen är mest för min egen skull. När jag lämnat över den kan jag inte slingra mig längre, utan måste förklara mig."

"Smart. Får jag sno din idé?" frågade jag och han nickade. "Tack."

Vi reste oss och joggade tillbaka in mot stan. Det kändes så ödesmättat inför varje gång jag skulle träffa honom denna veckan. Jag hade svårare att spela glad och naturlig, men jag ville samtidigt suga ut det mesta av dagarna, om vår vänskap snart skulle ta slut. Han gjorde det lättare för mig, för han hade alltid förslag på vad vi skulle hitta på. Ibland kändes det nästan som att han också ville suga ut det mesta av de sista dagarna, men det var såklart bara inbillning.

"Jag har funderat" sa han medan vi satt och stretchade i parken efter löpningen. "Vill du komma över till mig i övermorgon? Så att vi liksom kan följa upp hur det ... gått?"

"Gärna" svarade jag.

Jag hade själv undrat medan vi sprang hur jag skulle få ett tillfälle att lämna över min ros så sent som möjligt. Att göra det hemma hos honom precis när det gått en vecka, var bättre än något alternativ jag själv kunnat komma på och ta initiativ till. Jag skulle se till att komma i riktigt gympadojor denna gången, så att jag kunde springa hem utan att få skoskav, sen när allt var över.

Stretchingen var klar. Jag skulle träffa en klient, "gubben", på kvällen och behövde sticka. Dagen efter skulle han jobba hela dagen och kvällen. Så nästa gång vi sågs skulle vara när jag kom med gympadojor på fötterna till hans hus med en ros gömd i väskan. Detta var alltså vårt näst sista avsked nånsin. Vårt sista som vänner.

Jag kramade honom, med armarna om hans bröst och huvudet lutat mot hans starka axel. Han höll om mig och strök mitt hår med ena handen. Han kunde inte veta att detta avskedet var speciellt, men det var precis en sån här kram jag behövde. Lång och innerlig.

Innan jag började gråta och skulle lämna spår av tårar på hans tröja, klev jag ur kramen. Ingen av oss sa något när jag gick. Jag hade inte kunnat säga något utan att avslöja hur känslosamt ögonblicket var för mig och jag var tacksam att han inte sa något som skulle tvinga mig att svara och avslöja mig.

Dagen kom. Jag sminkade mig tre gånger om, men inget kändes rätt. Efter att ha tvättat bort tre omgångar med vatten- (och tår-) -fast mascara var min hy slitnare än nånsin. Det skulle inte göra någon skillnad. Jag gick hemifrån utan smink. Köpte en röd ros hos floristen på hörnet. Jag hade velat köpa den största hon hade, men jag hade bara en liten höftväska med mig som jag kunde springa hem med sen, så det blev en fånig liten knopp som knappt slagit ut. Den skulle fylla sin funktion ändå han skulle förstå var jag menade direkt när jag visade den.

Jag hoppade på bussen. Det knarrade i bussens säte och plastinredning, som om allt skallrade och darrade lika mycket som jag skakade på insidan. En kvart senare knackade jag på hans dörr. Han välkomnade mig hjärtligt och jag försökte verka normal och stabil, trots att hela min värld höll på att rasa samman. Det var 45 minuter kvar tills veckan hade gått och jag hade ont i magen av oro.

Vi hjälptes åt att laga mat. Han hade förberett surdegsjästa pizzadegar som vi kavlade ut. Jag kokte tomatsåsen medan han skar upp tillbehören. Det var ett skönt sätt att umgås på utan att behöva säga så mycket, men det kändes ändå onödigt. Min mage var alldeles för orolig för att jag skulle vara sugen på pizza, och jag skulle inte få smaka på den sen ändå. Tiden gick fort och när vi sköt in pizzorna i ugnen var det två minuter kvar. Mitt hjärta bultade så att jag trodde att det skulle höras.

Han mumlade något jag inte hörde och gick ut i vardagsrummet, jag tror han skulle hämta något. Jag tog chansen och gick ut i hallen och hämtade min ros. Jag plockade upp den ur väskan. Lite tilltufsad hade den blivit av bussfärden i väskan. Min sista gåva, min sista livhanke. Jag tittade på den så länge jag vågade, men insåg att tiden höll på att gå ut.

Jag höll rosen bakom ryggen när jag gick tillbaka in i köket. Han var kvar i vardagsrummet, men hörde mig och kom tillbaka till köket. Jag blinkade långsamt, blundade någon sekund. Tog fram rosen och höll den nervöst i båda händerna framför mig. Nu skulle det ske. Jag öppnade ögonen.

Där stod han. Han hade stannat mitt i steget, som om han kom av sig när han såg mig. I sin ena hand höll han en enorm röd ros.

Jag vände mig bort och föll ihop på golvet. Det måste vara nån sorts missförstånd. Annars var det här nog det värsta scenariot av alla. Om han älskade mig skulle mitt svek och mina lögner mot honom vara ännu värre. Världen gungade och jag behövde stödja mig med båda händerna mot golvet för att inte kollapsa totalt.

Plötsligt kände jag hans armar runt mig. De gjorde allt stabilt igen.

"Jag förstår inte..." stammade jag.

"Det är du. Det är DU! Det är dig jag älskar!" sa hans röst, skälvande som av tårar.

"Men, hur...? Du måste ju avsky mig!"

"Hur skulle jag kunna avsky dig? Du är den vackraste människan jag träffat!"

"Men jag har ju ljugit för dig. Inte varit ärlig. Utnyttjat dig."

"När då?"

"När jag lurade sig att ligga med mig igen. När jag låtsades att det bara var på skoj för mig. Jag spelade en roll istället för att vara mig själv med dig."

"Tror du jag känner mig utnyttjad för att jag fått ha sex med Sveriges sexigaste tjej två gånger om? Tror du att jag är besviken på att du inte vågat berätta förrän nu hur du känner? Jag har ju själv gjort precis samma sak!"

"Så du hatar inte mig?"

Han drog in mig i hans trygga famn och jag la mig huvud mot hans bröst.

"Vet du vad?" frågade han. "Jag tror det är du som behöver jobba lite på ditt självförtroende nu."

Jag sa inte emot honom. Jag lade mig till rätta i hans famn. Hur kunde det bli så här? Jag försökte förstå. Han hade alltså pratat om mig hela tiden? Allt det där fina han sagt om tjejen han var förälskad i, handlade det om mig? Den där underbara tjejen som lät så perfekt för honom, hur kunde det vara jag?

"Det där du sa om killen du älskar och sex..." sa han plötsligt.

"Att han får mig att känna saker jag aldrig känt förr, fast jag håller igen och vågar inte visa fullt ut hur underbart det är?"

"Ja, det. Det syftar alltså på mig...?"

Jag vände mig om i hans famn och såg honom i ögonen. "Och det beror delvis, men inte bara, på att du har den största kuken jag nånsin sett!"

"Så pass..." svarade han och jag såg hur insikten sjönk in efter ett par sekunder. "Så, eh. Är du sugen på att öva lite?"

"Nej" sa jag och skakade på huvudet. "Inte öva. Jag är sugen på att njuta. Fullt ut. Släppa loss och visa allt jag känner."

Hans ögon lyste, hans leende blev bredare och hetare än jag nånsin sett det innan. Jag kikade in i ugnen. Osten bubblade och kanterna hade börjat få lite färg. Jag drog ner termostat-vredet till noll och såg honom djupt i ögonen.

"Hur, eh ... Hur vill du göra detta?" frågade han, som om han plötsligt drabbats av nån sorts nervositet inför mig.

"Du behöver ingen handledning. Detta är betalad tjänst, ingen lektion. Nu gör vi detta som två personer som älskar varandra!"

Han tvekade och log förläget. "Jag har aldrig gjort det på det sättet innan."

"Det har knappt jag heller" erkände jag.

Vi såg varandra i ögonen. Jag hade längtat efter och hoppats så mycket på detta! Jag log slugt och kutade sen iväg mot trappan.

"Ta mig då, om du kan!" ropade jag lekfullt medan jag sprintade upp mot hans sovrum.

När han kom in i sovrummet stod jag naken vid sängen. Han tog några steg mot mig men jag höjde pekfingret och försökte signalera att han skulle klä av sig innan han fick komma fram till mig. Han fattade vinken och slet av sig sina kläder innan han kastade sig över mig. Jag välkomnade honom, föll baklänges ner i sängen med honom över mig och slog mina ben om hans midja. Han hittade rätt direkt och vi hade knappt landat i sängen när han började tränga in i mig.

Känslan av hur han egentligen inte verkade få plats i mig var den bästa som fanns! Jag slängde undan alla inövade reaktioner och lät min kropp totalt ge sig hän åt känslan. Jag tror jag var tyst de två första stötarna. Jag hade fullt upp med att känna efter och njuta och lägga märke till hur min kropp vred och bände sig av sig själv. Men känslan blev snart så intensiv att det inte gick att hålla tillbaka ljuden längre. Jag tjöt högt varje gång han stötte in i mig. Jag var totalt överlycklig, men mitt leende förvreds snart av det som byggdes upp i mig. Jag försökte hålla mig kvar i sängen men han var så ivrig och dunkade in roten av sin kuk så hårt att jag föstes längre bak i sängen. Jag låg snart mer eller mindre dubbelvikt mot sänggaveln och tog emot stöt efter stöt av hans kuk. Där fick jag den första orgasmen.

Medan jag kom vek han över mitt ena ben, så att jag låg som i fosterställning medan hela kroppen skakade, men han fortsatte att knulla mig lika hungrigt. Innan orgasmen var över hade han knullat mig hela vägen tillbaka ner till fotändan av sängen på något sätt.

När jag återhämtat mig lät han mig övermanna honom och komma överst. Jag hade en plan och drog ner på tempot. Jag red honom långsamt, långsamt, och gav mig helt hän i njutningen. Att bara känna honom, långsamt, erövra mitt inre om och om igen, jag kunde aldrig få nog av det! I mitt yrke hade jag alltid undvikit detta långsamma ridande med motivationen att det förmodligen uppfattades som tråkigt av klienten. Sen var det såklart inte samma sak att rida långsamt på en liten kuk som på en enorm. Men jag insåg att den största anledningen till att jag undvikit detta var att det blev så sensuellt och känslomässigt. Jag hann tänka på hur skönt det var, hur enorm hans kuk kändes i mig, men också på hur mycket jag tyckte om honom.

Jag hade börjat rida honom med överkroppen upprätt och armarna över huvudet, medan jag lät min kropp sakta dansa hit och dit av njutningen medan jag långsamt trädde mig uppe och ner längs hans stam. Jag ville bara vacker och sexig for honom. Snart blev dock känslan överväldigande och jag blev tvungen att ta stöd med armarna på hans bröst. Så småningom var min överkropp vågrät längs hans och vi kysste varandra så ofta våra läppar kunde nå varandra.

Jag hade inlett detta lägre tempo med en särskild plan, men var inte riktigt beredd på hur skönt och känslomässigt det skulle vara. Jag ville berätta för honom hur mycket jag tyckte om honom, men fick inte fram några ord. Mina tårar, kvidande stön och kyssar fick berätta det istället.

Till sist började något byggas upp i mig igen. Det var något alldeles speciellt som var på väg. Mina orgasmer med honom var alltid något helt annat än vad jag nånsin upplevt tidigare, men på grund av hans storlek hade det ofta gått fort mellan dem. Men när jag nu red honom långsamt så hann något mycket större byggas upp än jag nånsin trott var möjligt.

I takt med att den närmade sig kunde jag inte låta bli att öka tempot något. Det började blixtra för ögonen och jag var rädd att min plan skulle gå i stöpet. Jag samlade all koncentration jag kunde och hoppades att han skulle lyckas uppfatta och förstå vad jag bad honom om.

"Vänta ... snälla" var det enda jag fick fram.

Sen kom den. Jag kommer inte kunna beskriva ens en bråkdel av vad jag upplevde under de kommande minuterna. Mitt inre kramade med allt vad jag hade om hans kuk, så djupt i mig. Det fick den att kännas som att den var minst en decimeter i diameter och en halvmeter lång. Den liksom pulserade ut paralyserande vågor av överväldigande och överjordisk njutning, långt bortom vad min kropp kunde hantera. Länge, länge var jag någon helt annanstans, helt omedveten om den vanliga världen där min mänskliga kropp låg över hans där i sängen. Det jag kände och upplevde rymdes inte i dimensioner som en liknar vår vanliga verklighet.

Men långsamt blev jag medveten om hans läppar mot mina, hans stånd i mig, hans händers fasta grepp om mina överarmar. Allt fanns kvar, jag satt kvar där på honom, och smakens av hans kyss var på riktigt. Vansinniga utomgalaktiska evighetslånga orgasmer i all ära, men att vara i hans armar var det bästa och det viktigaste.

Så fort mitt sinne samlat ihop sig blev jag varse om att hans stånd fortfarande bultade hårt i mig. Tack och lov. Planen hade inte gått i stöpet. Jag försökte prata, förklara vad jag ville att han skulle göra, men ljuden jag fick ur mig saknade meningsfull betydelse. Istället sa han vad han ville.

"Jag vill komma över dig... Spruta ner dina bröst... Med min största sats nånsin..." väste han fram med skälvande röst.

Där. Det var precis det jag önskat. Jag lyckades nicka. Lät honom rulla runt oss så att han låg överst. Och sen började han röra sig in och ut i mig igen. Jag kämpade för att hålla mig närvarande. Jag hade kunnat komma ett par gånger om jag hade velat, men jag tillät det inte. Jag ville se, känna och smaka hans säd.

De andra gångerna han kommit när vi haft sex hade han knullat mig så hårt att jag varit helt borta när han kom - utom den gången när jag sugit honom, försökt svälja den största sats jag nånsin upplevt och sen hört honom förklara att den var ganska liten med hans mått mätt. Denna gången fick jag inte missa det. Och jag hade laddat upp honom så länge jag bara orkade för att maximera utlösningen.

Jag bet mig i läppen och tillämpade mitt eget knep. "Tvättmaskin, tvättmaskin, tvättmaskin. Hur lång är en tvätt-tid i tvättstugan? 2 timmar. Då hinner jag köra en maskin på 40 grader och en på 60. Eller en på 40 med vit tvätt och en med färgad..."

Det var nätt och jämnt att det funkade, men orgasmen som varit på väg att slå ut mig rann undan när hela mitt sinne fokuserade på det tråkigaste jag visste. Och hans pumpande i mig blev mer och mer kraftfullt och frenetiskt. Jag kände honom svälla i mig och stönade uppmanande för att hjälpa honom i mål.

Och så kom den. Den där ryckiga panikartade rörelsen där han tvekar, ger mig en djup stöt till och sliter sen ut kuken. Han försökte styra ner kuken, men den första pulsen sköt över mitt huvud och upp på sänggaveln. Resten däremot, landade på mig. I håret, i ansiktet, men det allra mesta på brösten och magen. Jag brydde mig inte om att räkna hur många sprut som kom. Men mängden totalt överväldigade mig. Det måste ha varit deciliter-vis. Ett tjockt lager med varm vit sperma täckte nästan hela min överkropp och sega strängar hängde över mitt ansikte och hår, medan en tjock vit stråle fortfarande vällde ut ur hans ollon ner över min mage. Den sista droppen hängde kvar i en sträng från ollonet till min navel medan han frustade djupt. Det var så mycket mer än jag vågat hoppas på. Hur kan en människokropp producera så mycket sperma på en gång?! Lusten brann hetare i mig än nånsin förr till mannen som åstadkommit detta!

"Puuh" suckade han. "Sex mellan två som älskar varandra kan vara rätt bra det också!"

"Du har knappt sett början än!" svarade jag och drog in honom i min famn.

Hans sädesvätska smetades ut mellan våra kroppar och jag sög fast hans läppar i en kyss som visade att jag aldrig skulle låta honom gå. Olika killar kunde fungera olika efter utlösning, så jag kunde bara hoppas att det skulle gå att få hans bamsesnopp hård direkt igen, men snart kände jag hans kuk tjockna och styvna i mina händer igen.

Känslan av när han tränger in i mig kommer jag aldrig kunna få nog av. Jag var alltid mottaglig för hans skoningslösa penetration av min trånga slida. Han tryckte sin kropp mot min så att sädesvätskan gneds in över våra kroppar och jag kom igen efter bara några stötar. Han flåsade i mitt öra, hans andetag fick alltid lusten att glöda het i mig och hans ihärdiga knullande gjorde mig till den lyckligaste i världen.

"Jag ska knulla dig ... tills det inte finns ett uns av kraft kvar ... i varken min kropp .. eller din" viskade han flåsande i mitt öra under en kort paus medan han rullade över mig på mage och trängde in i mig bakifrån.

Jag kunde inte svara, men letade upp hans ena hand, flätade in mina fingrar i hans, drog handen till mig och kysste hans fingrar. När jag kom igen bet jag hårt i hans finger och innan han var klar med mig hade saliv, svett, blod och tårar blandats och smetats runt över hans hand och mitt ansikte. Jag bara låg där under honom och tog tidlöst emot hans jättekuk. Hans starka hand var den fasta punkten som jag klamrade mig fast vid. Och en evighet senare, när jag utmattad och omtöcknad kände honom komma i mig, var det hans fingrar mot mina läppar som påminde min själ om att återvända till verkligheten.

Ingen behövde säga något. Vi hade varandra. Det hade inte blivit något avsked, inget uppbrott. Istället låg vi här, utmattade, kladdiga och svettiga av all kärlek, men med lust till ännu mer så fort vi orkade. Det skulle aldrig behöva ta slut. Korta pauser för sömn, mat och jobb, men hans famn och hans kuk skulle alltid finnas där för mig och min kropp skulle alltid finnas där för honom.

Jag reste mig långsamt ur sängen. På en stol med lite använda kläder hängde en t-shirt som jag drog på mig. Den var inte lång låg för att täcka hela rumpan, men det skulle inte synas genom fönstren att jag var naken under.

Pizzorna hade blivit aning torra i ugnen av att stå på eftervärme i ugnen i några timmar, men de var i alla fall inte brända. Tillsammans med ett stort glas kallt vatten och en flaska vitt vin gav den oss krafterna åter.

"Det är en sak jag vill berätta" sa jag, där jag satt med knäna uppdragna i samma ände av soffan där jag druckit tomatsoppa för några veckor sen.

"Jag med!" svarade han. "Får jag börja? Jag har tänkt på en sak som jag vill att du får veta. Jag respekterar dig, älskar dig, för mycket för att ha några synpunkter på ditt yrke. Det är lite ovanligt, och om vår relation ska bli offentlig så får vi fundera på hur vi gör. Folk kommer ha åsikter, men jag bryr mig inte. Jag kommer inte be dig att sluta. Om det är det du vill göra så får du göra det. Jag litar på dig och att du kan hålla känslorna borta från det du gör med dina kunder. Bara så du vet, alltså, du har mitt fulla ..."

"Jag har redan slutat" avbröt jag honom. Han tittade på mig med stora ögon.

"Men, senast i förrgår..." började han invända förvirrat.

"Det var sista gången. Det var en av mina trognaste kunder, men vi har tagit avsked nu. Jag har inga fler bokningar. Stängde mitt konto i nätverket igår."

"Men ... Visste du att vi skulle ...?"

"Nix. Var helt säker på att det var någon annan du var kär i och att du inte skulle vilja se mig igen när jag gett dig min ros. Jag var rädd för vad jobbet skulle bli för mig när jag skulle vara förkrossad och ensam. Jag hade inte kunnat fortsätta utan att det blev ohälsosamt eller farligt. Jag har tillräckligt med sparade pengar för att klara mig några månader innan jag behöver hitta ett annat jobb."

"Och när det inte blev så, vill du återvända?"

"Aldrig i livet. Ännu mindre skulle jag vilja fortsätta nu. Det funkar inget bra att jobba som eskort när man är kär, har jag märkt. Du sa ju förresten att jag skulle kunna lyckas i vilken bransch som helst. Jag tror jag vill plugga. Vet inte exakt vad, men vi kan nog komma på något bra tillsammans."

"Det kan vi nog" svarade han och log. "... tillsammans!"

Jag älskade hans leende. Hela min kropp jublade av att se det. Jag lade ned ena foten på golvet så att mitt sköte blottades där jag satt vänd mot honom i soffan.

"Jag tror att det finns lite kraft kvar i den här kroppen..."

Han kröp bort mot min ände av soffan. Jag längtade efter hans kyssar och hans kuk, så när jag såg att han siktade in sina läppar mot min fitta tog jag tag om hans huvud och drog det upp mot mitt ansikte istället.

"Tack, men en annan gång" sa jag, kysste honom och kände mig fram med händerna.

Jag kände hans stånd svälla i mina händer igen och la mig till rätta för att han skulle komma åt bättre. Och så kom han in i mig. Den bästa känslan i världen. Min vältränade slida kämpade mot honom, men fick ge efter för stöt efter stöt. Han var så stor i mig, han kom så djupt upp i buken. Jag kunde aldrig få nog av honom och han var min!

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Den långa röda flätan	Heterosex	4.4	13/9-21
Grannsämja	Heterosex	4.4	8/9-21
Ett halvt liv i avhållsamhet	Heterosex	3.8	7/9-21
En tom toarulle	Heterosex	4.3	7/9-21
Skör som en dröm	Heterosex	4.2	7/9-21
Förutspådd	Heterosex	3.8	6/9-21
Betala tillbaka	Heterosex	4.0	6/7-21
One night stand?	Heterosex	4.5	26/4-21
Min barndomsvän är porrstjärna	Heterosex	4.7	26/4-21
Inte särskilt stor	Heterosex	4.1	18/4-21
Oavsiktlig tjuvlyssning 2	Gruppsex	4.6	12/1-21
Obekväm utveckling på jobbet 2	Gruppsex	4.5	12/1-21
Vilsen och hemlös 3	Heterosex	4.7	9/1-21
Vilsen och hemlös 2	Heterosex	4.7	9/1-21
Vilsen och hemlös 1	Heterosex	4.5	9/1-21
Jobba hemma	Heterosex	4.5	12/11-20
Hemlängtan	Heterosex	4.4	14/10-20
Vecka tio	Heterosex	4.5	14/10-20
Tillbaka på marknaden	Heterosex	4.6	6/10-20
Obekväm utveckling på jobbet	Heterosex	4.6	25/9-20

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.