Om hon reste på huvudet såg hon bordet och de tre stolarna. Hon såg parasollfoten och den stora kylboxen som stod direkt på sanden. Det hade gått en och en halv vecka sedan hon kom till Sicilien, till den lilla italienska badorten på ostkusten. Så gott som varje dag gick hon till stranden och varje gång lade hon sig på samma ställe. Hon hade varit på ett par pliktskyldiga fast överraskande trevliga utflykter med de andra svenskarna - och några norrmän - på den här charterresan. Oftast hade hon gett sig ut på egna promenader och ensam upplevt en myllrande tågresa till den stora staden några mil bort. Men mest hade hon varit på den här stranden utan krav på att göra någonting. Tvärtom, kravet hon hade ställt på sig själv var att inte göra någonting. Göra ingenting. Hon tyckte själv det var lustigt att hon gick till samma ställe varje gång. Hon tyckte inte hon var någon speciellt stor vanemänniska hemma.
Men första dagen hon kom, en sen eftermiddag, hade hon av en slump lagt sig nära det här bordet med kylboxen. Det fanns bara detta enda bord, stolarna och parasollet med reklam för Martini. Inga av de andra som kom med samma charterresa hade gjort henne sällskap den första eftermiddagen. Hon misstänkte att de i stället förberedde sig för välkomstdrinken på en bar nära hotellet. Hon var glad över att få vara ensam. Hon behövde ro. Inte så att hon tyckte att de anrda resenärerna var otrevliga på något sätt. Hon hade pratat med dem som satt närmast henne i bussen från flygplatsen, ett norskt par lite yngre än hon själv. Trevliga, öppna människor. Men hon behövde vilan som ensamheten gav.
Dagen efter ankomsten, den första riktiga semesterdagen, hade hon på förmiddagen återvänt till samma plats på stranden och insett att när solen var som hetast mitt på dagen låg hon i skugga under det stora Martini-parasollet. Det var skönt, både att slippa solens hetta och slippa oroa sig för att bränna sig, slippa tankar på cancerrisk. Hon jagade inte längre den mörka solbrännan, det räckte så bra med att inte vara vintervit. Då och då kom det folk och ville köpa något kallt från den stora boxen. Det störde inte henne. Ett par gånger hade hon sett kunder, eller kanske var det vänner till försäljaren, sitta i stolarna och prata. Eller rättare sagt, hon hade från sin utkikspunkt mest sett fötterna och benen på dem som satt där. Hon hade själv pratat lite med försäljaren när hon började köpa mineralvatten den andra dagen. Hon pratade italienska eftersom hon när hon var ung hade jobbat i Italien och sedan hållit sin italienska levande. Hon älskade språket. Det fick henne att prata på ett annat sätt, med armarna, huvudet, med hela kroppen. Svenskan var hennes modersmål. Men italienskan var hennes språk, det var henne närmare. I Italien räcker det inte att rycka lite försiktigt på axlarna då och då, du måste prata med händerna, armarna, kroppen också. Det passade henne bättre. Försäljaren, Renato hette han - typiskt italienskt hade hon tänkt - var kanske knappt 40, verkade ha samma blå linne varje dag över sin rymliga mage, hade fru och tre barn och klagade över att turisterna hade allt mindre pengar och inte köpte så mycket kalla drycker som förr. Så lät de italienare hon jobbade tillsammans med för 30 år sedan också. Men hon tyckte att Renato var trevlig. Han hälsade när hon kom eftersom de kände varandra nu eftersom hon kom till just hans ställe och köpte sitt mineralvatten av honom. Han pratade lite om vädret, frågade hur hon mådde, hon frågade hur han mådde, han svarade om hon frågade något men var inte påflugen. Hon fick ligga i fred för honom och uppskattade det. Hon behövde ligga i fred, hon behövde den här semestern. Vila, ligga, låta tankarna fara som de ville, läsa, inte läsa, tänka, inte tänka alls utan bara uppleva den varma dåsigheten. Våren hemma hade varit hektisk, jobben hade staplat sig, hon hade inte kunnat säga nej, hon hade arbetat för mycket, tagit ut sig och närmat sig gränsen för vad hon kunde klara av. Han, hennes man, hade förstås märkt det. Han hade inte direkt kritiserat henne, men de hade pratat om det. Hon kände själv att hennes engagemang i arbetet sög must ur deras förhållande. De pratade och hade vardagsgemenskapen kvar. Men hon orkade inte med helheten och deras sexliv blev lidande.
Inte så att det var direkt dåligt när de älskade, men det var inte lika ofta och inte lika spännande och uppfinningsrikt och inte lika bra för någon av dem som hon visste att det var där, kunde vara där, på andra sidan tröttheten. Han jobbade ofta på annan ort och de hade inrättat sitt liv efter det. Barnen, deras barn, hade flyttat ut till sina egna liv redan. När han kom behövde de varandra. De var två vågor som slog ihop och blev en och sedan flöt tillsammans tills han reste nästa gång. De förberedde sig för sina möten, längtan var stark, närheten omedelbar, lusten till varandra stor. De byggde upp kapacitet var och en på sitt håll för sina intensiva dagar eller veckor. Den känslan eller förmågan hade minskat hos henne undan för undan under våren och hon visste att det berodde på att hon jobbade för mycket. Och hon fick förstås dåligt samvete för det. Inte mycket, men tillräckligt mycket för att det inte gjorde saken bättre.
- Varför tar du inte semester efter det här jobbet du håller på med nu, åker någonstans du vill åka till och vilar. Bara du, inte du och jag, hade han sagt och tagit hennes huvud mellan sina händer och tittat allvarligt på henne. Hon kände hans krav på att hon skulle ta ansvar för sig. Hon kände samtidigt också hans förståelse för att hon hamnat i den här situationen. Hon visste att han hade rätt. Pengar hade de, eller hon, eftersom allt arbetet under våren hade gett henne ökade inkomster. Så hon hade inte funderat särskilt länge. Hon fick knuffen hon behövde. Redan dagen efter ringde hon den resebyrå hon brukade använda i jobbet, berättade vad hon ville och blev ringd tillbaka efter en halvtimme och fick veta att det fanns en resa till solen i Italien om tio dagar. Hon tackade ja direkt, brydde sig inte ens om att fråga om det fanns billigare resor och kände när hon lade på luren att hon gjort rätt, gjort precis vad hon skulle. Satt sig själv i första hand, varit snäll mot sig. Hon andades ut, djupt, och kände att bara att ha beställt resan kändes redan som en anings semester.
Nu hade hon varit här mer än vecka. Mer än en och en halv till och med. Det var torsdag. I morgon var det fredag och tidigt på lördag morgon gick bussen till flygplatsen för resan hem. Hon kände hur hon fått krafter tillbaka, hur glädjen över att få vara i Italien hade vuxit, hur aptiten både på livet och den italienska maten vuxit, hur hennes sinne hade vänt och hon såg allt runt sig med mer positiv blick. Hon såg många fler vackra och leende människor nu än i förra veckan. Hon hade också sedan några dagar känt hur lusten hade kommit tillbaka. Det hade tagit mer än en vecka att hitta känslan i kroppen. Hon hade börjat tänka på honom och deras älskande och hon hade de två senaste kvällarna smekt sig själv och sett bilder med honom och henne bakom sina ögonlock och nått lätta mjuka orgasmer. Hon hade på dagen legat på stranden, på den varma sanden och känt ilningarna i kroppen. Det var mer en behaglig stilla lust i sinnet än i kroppen och hon längtade efter honom och hans kropp, deras älskande och deras närhet. Nu var det eftermiddag. Hon hade flyttat handduken och låg fortfarande i skugga och värmen var behaglig så här tidigt på säsongen. Hon kände den varma sanden mot magen, hon kände hur brösten plattades ut och hur sanden formades lite grann efter hennes bröst och bröstvårtor. Hon var nära sömn, kände svag lust igen, gled iväg in i dåsigheten, kom tillbaka, gled iväg igen, vaknade till. Hon reste lätt på huvudet och tittade bort mot Renatos kylbox som hon gjort så många gånger förr de här dagarna. Framför stolen rakt framför henne, knappt två meter bort, såg hon ett par fötter. Mansfötter, kraftiga fötter - kraftfulla, starka fötter tänkte hon - och hon såg tofsar av svart hår på stortårna mot den ljusa sanden bakom. Måste vara en hårig italienare som sitter där tänkte hon. Utan att lyfta huvudet mer kunde hon se mannens underben, kraftiga vader, mer svart hår och markerade, ganska spetsiga knän. Hon blev nyfiken vem det var som såg ut så under knäna, lyfte huvudet lite till och såg knänas rundning gå över i muskulösa lår, marinblå små badbyxor och hans lem som låg ner mot hans vänstra lår. Hennes blick fastnade där. På hans lem. Hon hade aldrig förr sett en så stor lem, en så stor lem fast den låg i vila. Den avtecknade sig som en ås över hans lår och underliv. Hennes synfält sträckte sig inte mycket längre upp. Hon registrerade hans navel och den breda strängen av svart hår som försvann ner i hans badbyxor, högre såg hon inte. Men hennes blick släppte inte lemmen. Framför henne låg en stor orm och väntade på att få anfalla. Hon blev plötsligt offret.
Hon kände en rusning genom kroppen, något grep tag i hennes underliv och hon lade ner huvudet på badlakanet och tänkte herregud! Hon försökte sansa sig, titta åt sidan, lyssna på vågorna, men hon hörde inte vågorna. Den stora lemmen fanns kvar i hennes blick fast hon inte längre kunde se den. Hon reste på huvudet igen, lite högre den här gången, och såg hela honom. Han tittade åt höger, såg henne inte. Det var en man någonstans mellan 25 och 30, kanske äldre, i alla fall inte ung, men inte heller gammal. Vackert ansikte utan att vara bildskön, vältränad utan svällande muskler. Det såg ut som de muskler han hade var av arbete. Han hade mycket, väldigt mycket hår på bröstet, hela bröstet från naveln upp till halsen var täckt och hon såg genom håret en platt mage, som avtecknade sig som smala ränder, svartnande av hår och solbränna. Magen var nog mer muskulös än resten av kroppen tyckte hon. Det var en vacker kropp, en mycket vacker manskropp. Men vackra kroppar hade hon sett förut. En av de vackraste hon visste var hennes mans sedd genom hennes kärleksblick. Kroppen framför henne var som en bild, den var sexuellt vacker, men utan närhet, på distans. Utan kärleksblick var den långt borta. Som en bild bara. Men så var det lemmen, hans lem, hans stora, tjocka lem! Den var nära, den var ingen bild på avstånd, den var fysiskt närvarande, knappt två meter bort. Aldrig hade hon sett något liknande! Hon lade ner huvudet igen och kände tusen tankar fara genom huvudet samtidigt som hon kände sig tömd på vettiga tankar. Herregud, tänkte hon igen och kände plötsligt att hennes blygdläppar svällt och hennes bröstvårtor styvnat mot den varma sanden. Det här är ju löjligt, tänkte hon. Men samtidigt var det inte löjligt.
Hon såg honom plötsligt naken framför sig, såg hur hon tog honom i sin hand, hur den stora lemmen växte i hennes hand, hon hade aldrig förr hållit i något liknande, hon såg sig själv böja sig ner och forma läpparna runt ollonet och hon blundade hårt. Så öppnade hon ögonen, såg sanden några centimeter bort och reste svagt på huvudet, den här gången bara så mycket att hon igen såg upp till naveln. Lemmen låg fortfarande mot hans lår, men hon tyckte att den nådde längre ut i hans ljumske nu och var ännu lite tjockare, ännu större. Den ser ut som en falukorv, tänkte hon utan att tanken kändes det minsta löjlig. På nytt sjönk hennes huvud ner på badlakanet. Nu fanns ingenting annat i hennes medvetande. Hon såg sig själv försöka få in den i sin mun, ollonet var säkert stort som ett äpple, hon såg sig själv sitta över honom, sänka sig ner mot hans svarthåriga underliv, över hans uppresta lem. Hon kände där hon låg hur hon skulle öppnas stort och oundvikligt och större än någon gång förr och oerhört upphetsande. Lusten tog henne i besittning och hon tänkte; ”lugna ner dig nu, ta det lugnt, tänk på något annat. Tänk på något annat, ta det lugnt! Så här kan du inte vara, så här kan du inte göra!” Men hon tänkte inte på något annat och hon lugnade inte ner sig och hennes huvud lyftes igen som av sig självt, denna gång högre. På vägen upp fastnade blicken på lemmen igen och hon såg att det var rätt det hon sett, den var större nu, den hade svällt upp fast den låg fortfarande mer neråt än upp mot naveln. Blicken gled vidare uppåt, över hans bröstkorg upp till ansiktet. Han tittade inte längre bort. Han såg henne i stället rakt i ögonen, hon såg och insåg på en gång att han visste, att han känt hur han och hans lem påverkat henne, han hade känt hennes lust och han hade själv påverkats av den och av henne. Hon insåg att det inte var första gången kvinnor påverkades av honom och hans synliga, stora, dominerande manlighet. Hon höll kvar hans blick i sin längre än vad hon borde och sedan lät hon blicken glida ner över hans kropp igen och stanna vid lemmen. Hon kände sig skamlös men ändå inte. Hon kunde inte göra något annat. Med något sådant framför ögonen måste hon få titta, ta in, njuta, bli upphetsad. Hon hade aldrig sett en sådan lem förut och skulle nog aldrig få se något liknande igen. Hon såg en liten men tydlig rörelse under hans badbyxor, lemmen sträckte ut sig ytterligare och strävade samtidigt uppåt. Hon förstod att rörelsen kom av hennes blick rakt på, av hennes lust som hon visade honom. Hon började känna sig dimmig, het, utan kontroll, lade ner huvudet igen, var bara uppfylld av det stora växande framför henne. Det här är inte klokt, tänkte hon och pressade samtidigt ihop låren och svankade lätt, svankade upp och trycke sedan skötet mot sanden under henne. Men sanden var för mjuk och svarade inte mot hennes tryck, mot hennes behov. Vad gör jag nu? tänkte hon.
Plötsligt var det självklart vad hon skulle göra. Hon kände sig med ens säker både på situationen och på sig själv. Hon reste sig upp på armarna, tittade honom rakt i ögonen, tog kommando över sig själv, log och sade:
- Posso t'offrire qualcosa di beve? Får jag bjuda dig på något att dricka?
- Si, grazie, volontieri signora, svarade han utan att tveka och log svagt tillbaka.
- Alora, andiamo, sade hon bara. Låt oss gå. Hon reste sig upp, drog en lång t-tröja över huvudet, samlade ihop resten av sina saker och stoppade ner dem i den enkla tygväskan. Hennes styva bröstvårtor avtecknade sig igenom både bikinibehån och t-tröjan. När hon tittade upp satt han fortfarande i stolen med blicken mot hennes mellangärde och bröst. Hon visste att hon fortfarande var tilldragande, att hon hade en vacker och sensuell kropp trots sina år och log lite åt hans oförställda tittande. Han försökte inte som hon smygtitta, utan tittade rakt och öppet på henne. Hungrigt, tänkte hon och log lite igen, drog axlarna bakåt så att brösten spändes ut och kände kvinnan i sig, kände kvinnans makt över mannen. Hon stod lite bredbent och lät honom titta några sekunder till och tog sedan ett steg framåt. Han reste sig mjukt, tog ett par shorts som hon inte sett tidigare från stolsryggen bakom sig och drog dem på sig. Det kan han behöva med den jättelemmen, tänkte hon när hon såg shortsen glida över bulan i hans badbyxor. Hon noterade att han var lång för att vara syditalienare, ungefär lika lång som hon. De gick mot strandpromenaden där alla uteserveringarna låg. Hennes hotell låg också där. Hon kände hans närhet, hans doft, en svag doft av solvarm hud, salt, ett avlägset rakvatten och kanske en aning svett. Han luktade man, han luktade gott. Hon tyckte att hans doft var upphetsande. Men det mesta var upphetsande för henne just nu. De sade inte så mycket till varandra på vägen. Hon sade sitt förnamn, men märkligt nog sade hon inte sitt riktiga namn utan ett helt annat namn som kom för henne. Han hette Ruggiero, vilket hon tyckte lät strävt som sandpapper och lite hårt. Namnet var som hans muskulösa och håriga mage.
Hon undrade varför hon inte sagt sitt riktiga namn, det spelade ju ingen roll, men kanske var det för hon inte var sig själv, kanske för hon ville vara en annan med den här italienske mannen än med sin man hemma. Kanske han inte heller heter Ruggiero förresten, tänkte hon. Strunt samma. En undran vad hon höll på med trängde igenom upphetsningen, men hon tänkte att en drink kan vi väl alltid ta, jag har inte bestämt något eller lovat något. I hennes underliv fanns dock hettan kvar och hon visste att han hade tänt på henne som hon tänt på honom och att han väntade sig mer än bara en drink.
Under den korta promenaden växlade de några ord till. Ja, han var från den här byn, han arbetade sedan tonåren på den stora vingården utanför byn, han tyckte om att simma och dyka, han hade spelat fotboll i den lilla stadens lag tidigare men tyckte nu att han var för gammal. Framme vid den första uteserveringen stannade hon och frågade om det gick bra här. Han vände sig mot henne, lade handen på hennes underarm, tog ett mjukt men överraskande bestämt grepp om armen och sade:
- Penso que adesso la vostra camera è piu bene per il drink, signora Anna. D'accordo? Jag tycker att ert rum passar bättre för drinken nu. Okej? Hon kände hans varma hand hålla hennes arm fast. Inte så att hon inte kunde komma loss, men tillräckligt fast för att om hon ville komma ur hans grepp fick hon ta sig loss själv. Hon ville inte ta sig loss. Hon kände att hon ville löpa linan ut nu, hon ville få känna, se, smeka den där stora lemmen. En gång i sitt liv ville hon känna hur en sådan lem kändes. En riktigt, riktigt stor kuk, en sådan som hittills bara funnits i hennes fantasi och på någon bild någon gång, inte i verkligheten. Nu fanns den där nere under hans arm som höll om hennes arm och den väntade på henne. - D'accordo, sade hon. Okej. Han lättade på sin hands grepp men lät handen ligga kvar tills hon började gå igen. Då släppte han. Hotellet låg bara 200 meter bort. Hon sade ingenting under den korta promenaden. Hon märkte när hon kom till hotellentrén att hon inte märkt eller registrerat mycket av det som varit runt henne. Hennes sinne var bara inriktat på honom nu. Eller snarare på det han hade i sina shorts och badbyxor.
I receptionen tvekade hon igen, tvekade mer den här gången, tänkte nej, det är fel det här. Vad håller jag på med egentligen? tänkte hon, samtidigt som hon fick nyckeln av receptionisten, som såg neutral ut och inte tycktes se mannen som stod helt nära snett bakom henne. Hon vände sig om för att säga att nej, vi tar inte drinken på rummet utan på serveringen här utanför och inget mer än drinken och tack ska du ha. Hon vred sig mot honom. Han stod så nära henne att när hon vred sig mot honom för att föreslå en drink och inget annat kom hennes högra lår i direkt kontakt med hans lem och hon kände för första gången med en del av sin kropp hur stor han var och hon kände att han fortfarande var lite svullen, inte hård men inte heller mjuk och hon kände omedelbart suget och hon sade i stället bara: - Veni. Kom. De tog hissen upp till femte våningen och tog de få stegen från hissen till hennes dörr. Hon låste upp, de gick in, hon före, han efter men nära, nära nu, det var ingen tvekan om vad han ville. Hon tog några snabba steg från honom mot balkongen, sparkade av sig sandalerna, öppnade balkongdörren och hörde ljudet av Medelhavets vågor som slog mot stranden.
- Voglio DUSCHA, sade hon. Jag vill duscha.
-Si, certo, svarade han. Javisst. Han stod kvar bredvid sängens kortända, tittade på henne och på rummet, på henne igen. Hon blev plötsligt generad när hon förstod att han inte tänkte flytta sig eller sluta titta på henne. Ville hon inte klä av sig i duschen, och det kändes löjligt, fick hon klä av sig inför honom. Han kändes på en gång mera främmande igen. Men det fanns samtidigt ingen återvändo längre. Hon ville ha honom, se honom, känna honom, få det som hon hade sett i hans badbyxor och känt nere i receptionen. Hon drog hastigt av sig t-tröjan, knäppte upp bikinibehån i ryggen och lät den glida av armarna framåt-neråt. När hon grep tag i troskanten och började dra av dem såg hon hur han började knäppa upp sina shorts. Hon blev lite förvirrad, hade på något konstigt sätt inte räknat med att han också skulle klä av sig. Hon böjde sig ner, lyfte först det ena och sedan det andra benet och klev ur trosorna. Det här är inte klokt tänkte hon för hundrade gången och gick snabbt förbi honom in i duschen. När hon passerade honom började han dra av sig badbyxorna, men hon vände sig inte om. Hon vred på vattnet och gick in under duschstrålen. Varmvatten behövdes inte, det kalla vattnet var nästan ljummet och behövdes för att kyla ner henne. När hon vände sig efter tvålen kom han in genom den öppna dörren mot henne i duschen. Hon såg hans leende, det var både mjukt och belåtet på samma gång, som ett stort men vänligt sinnat rovdjur och hon kunde inte låta bli utan sänkte blicken, lät den glida från hans ansikte ner över hans hårighet. För första gången såg hon hans lem. Den var ännu större än vad hon hade tyckt när han hade haft badbyxorna på sig. Den såg ut att gå halvvägs mot knäet och hängde tungt mot hans vänstra lår och hon såg hur lemmens hud knappt räckte över kanten på ollonet. Och ollonet var verkligen som ett äpple, ett rödbrunt vackert äpple med mjukt, blankt skinn, lite ljusare än huden på lemmen. Herregud, tänkte hon, vad har jag gett mig in på?
Hans lår var svarthåriga, hans skrev fyllt av svart hår och genom håret såg hon hans pung. Den var också stor, större än någon annan pung hon någonsin sett både i verkligheten och på bild, och hängde djupt ner mellan hans ben. En tjur, tänkte hon, han är en hingst. Och hon drog efter andan, kände hur någonting drog sig samman i hennes sköte och släppte och hon kände hur det sipprade någonting ur henne mellan hennes blygdläppar, något som kändes varmt mot det svala vattnet från duschen. Det hade aldrig tidigare hänt att hon blivit så våt innan hennes man eller hon själv smekt skötet. Hon fylldes av så mycket lust, av så mycket kåthet, att det rann över. Han grep efter tvålen i hennes hand, tog den och började tvåla in sig, tvättade den stora lemmen utan att verka det minsta generad och frågade:
- Quanti anno ha? Hur gammal är du? Hon svarade:
- 51. Quanti anno hai tu? Hur gammal är du?
- 29, sade han. Fyra år äldre än min äldste son, tänkte hon.
- Sei molto bella, sei bellissima, sade han och tog in hela hennes kropp med blicken där hon stod med armarna hängande utmed sidorna. Du är mycket vacker, mycket, mycket vacker. Hon lade mitt i sin växande lust märke till att han ändrade sitt tilltal till henne, från att ha varit mera artig och niat henne till att dua henne och hon tänkte en halvt förvirrad tanke att står man nakna framför varandra i en dusch är det väl inte så konstigt.
Sedan hann hon inte tänka så mycket mer. Han lade tillbaka tvålen i tvålkoppen, tog två steg mot henne, lät armarna glida in under hennes, tryckte med vänstra handen hennes korsrygg mot sig och lät den högra mjukt greppa om hennes ena skulderblad, allt i en enda lång och långsam rörelse. Hans ansikte var nära och hon såg att han tänkte kyssa henne samtidigt som hon kände hans lem mot sitt lår. Den var som en muskel utanför kroppen, utanför huden, mellan deras hud, mjuk men hård, fjädrande, fordrande, varm, våt och hal av duschvatten och tvål. Hon lade sina armar om hans hals, hon hann känna mot sin ena arm att han hade mycket hår på övre delen av ryggen också, hon drog hans huvud mot sig, lade sitt eget på sned och särade på sina läppar. Hans läppar var där i nästa sekund, lade sig över hennes, hans mun täckte hennes mun, han kysste henne med sin mun mer öppen än hennes och det kändes som om han tänkte sluka henne.
Hans tunga var hård och slickade henne direkt på insidan av hennes överläpp. Hon grep hårt utan att veta om det om hans nacke med handen och tryckte honom mot sig, hon lät sin tunga brottas med hans, försökte tvinga sig in i hans mun under, bredvid och över hans starka tunga och hon öppnade sin mun ännu mer för att möta honom. Som jag måste öppna mig för att kunna ta emot honom, tänkte hon. Jag vill ha den här stora kuken i mig, långt upp i mig, jag vill att han tar mig, jag vill ta honom, jag vill KNULLA, skrek det i henne och hon tryckte sitt underliv hårt mot hans. Hon kände lemmen växa, den reste sig, hon drog tillbaka underlivet och gav den möjlighet att fjädra upp mellan dem, sedan tryckte hon sig mot honom igen och kände hans hårdhet och storhet mot sin mage, upp till naveln. Jag kan aldrig ta emot hela honom, tänkte hon, men jag vill ha in så mycket som möjligt! Och barn har jag fött, så på bredden får han i alla fall plats, tänkte hon halvt förvirrat vidare.
Munnarna släppte inte varandra. Hennes bröst trycktes platta mot hans bröst, hans sträva hår på bröstet trycktes in i hennes hud och hon kände hur hennes stora, hårda bröstvårtor var insnärjda i hans hårighet och hon kände sig febrig och lite darrig. Det fanns en känsla av overklighet i henne och runt henne. Hon kände hur lemmen pulserade mellan dem och hon slet loss sin mun från hans, tog ett steg tillbaka och gick in under duschstrålen. Hon lät vattnet strila över sig tills tvålkänslan var borta och sträckte sedan upp handen och riktade munstycket mot honom. Han lät sina händer hjälpa till att skölja av tvålen, han tog med sin ena hand om sin lem och fast han inte hade små händer såg handen liten ut runt det stora, hårda ståndet. Hon torkade sig hastigt med handduken, han stängde av vattnet och hon räckte över handduken till honom och gick tillbaka in i rummet. När hon kom in visste hon inte riktigt vad hon skulle göra. Skulle hon lägga sig i sängen och bara vänta på att bli tagen, vara passiv? Eller ville hon fortsätta kyssen där hon stod och sedan låta kyssen bestämma vad som skulle hända? Hon stod obeslutsam kvar mitt i rummet och tittade ut över havet när hon hörde honom komma ut ur duschrummet. Hon väntade att känna hans händer runt sig bakifrån, väntade att känna jättekuken tryckas mot sin stjärt. Men inget hände. Hon vände sig om. Han hade lagt sig på rygg i sängen med ena handen bakom nacken och den andra längs sidan. När hon såg honom var det naturligt att han gjort så. Han visste vad hon ville, visste att hon ville smeka och kyssa honom, slicka och suga honom. Eller rättare sagt hans lem, hans kuk. Han log svagt mot henne och han ville bli smekt. Lemmen hade krympt när han torkade sig men låg fortfarande upp mot hans navel. Fastän den hade blivit mindre och kortare var den den största lem hon hade sett. När hon tittade på honom kände hon hur hon på nytt fick tag på situationen, att hon på nytt kunde bestämma vad hon ville och hur hon ville det. Hon tittade honom i ögonen och gick mycket långsamt, utstuderat långsamt mot sängens kortända och hans fötter. Det tog tid, han tittade på henne, vred sig lite oroligt - eller var det av lust? - och väntade, log inte längre utan såg allvarlig ut, lite spänd. Det verkade som om han tyckte det tog för lång tid. Hon ställde sig vid sängens kortända och lät blicken glida över hans kropp, hon tog in hela honom.
Hon stod så och tittade och han vred sig lite igen under hennes blick. Hon hade inte bråttom längre, nu var hon säker på att hon skulle få det hon ville. Så böjde hon sig ner och grep tag i hans fötter och drog dem utan att tveka utåt, drog isär hans ben och gjorde plats mellan dem. Hon kröp upp på knä längst ner i sängen, hade fortfarande hans fötter i sina händer och böjde sig ner och slickade hans håriga högra ben under knäet. När hennes tunga drog ett vått spår några centimeter upp mot knäet, anade mer än såg hon genom sina ögonfransar och ögonbryn hur den stora lemmen ovanför henne ryckte till. Den växte och blev större och hårdare på nytt. Hon flyttade över tungan till hans andra ben, lät den dra ett spår upp över knäet den här gången och lät samtidigt händerna glida från fötterna upp till hans anklar. Hon höll honom fortfarande stadigt, han låg alldeles stilla, men hans lem reste sig nu gång på gång, pulserade upp i luften och ner på magen igen. Hon såg det och hon kände det. Hon till och med hörde det svaga ljudet när lemmen slog i hans håriga mage. Tungan blev torr av allt hans hår. Hon började i stället nafsa i hans hud med läpparna. Hon fortsatte uppåt till halva låret, hennes händer gled upp mot hans vader och hon fick öppna sina händers grepp för att fortfarande kunna hålla om honom, hålla fast honom. Hon reste på huvudet och såg kuken resa sig snett bort från henne åt vänster, inte ens 20 centimeter bort. Hon såg strängen på undersidan som en mjuk upphöjning, hon såg hans pung ligga ner mellan hans håriga lår, hon såg de stora stenarna, den högra större än den vänstra, ligga som stora plommon alldeles nära hennes panna. Plommon och äpple tänkte hon. Så såg hon äpplet igen, hans ollon. Inte bara till formen utan också i storlek var det som ett äpple tyckte hon. Hennes erfarenhet av olika manslemmar var inte särskilt stor, men hon hade i alla fall hunnit se en del i fullt stånd och vad hon visste och kom ihåg hade de flesta hon sett ollon som möjligen var lite bredare, lika brett eller lite mindre brett som själva lemmen. Det hon såg framför sig var som en stor trädkrona på en grov stam. Det satt som en boll - nej äpple var det ju tänkte hon - på stammen. Det är ju inte klokt, tänkte hon, jag har aldrig sett något liknande. Hon såg att han tittade ner på henne, bredvid sin stora kuk. För en sekund tittade hon tillbaka, men var inte längre intresserad av honom, av att se på hans ansikte. Hon ville se på det hon hade framför sig och hon kände att hennes händer, hennes tunga och hennes mun höll honom på plats.