Och människan är inget annat än ett kärlekstörstande djur


Göteborg, december 2003
Fredagskvällen sjönk utanför fönstret på restaurangen i Haga, vi hade avtalat tid här klockan sju. Nu var hon tio i. Vi har aldrig träffats innan, jag var nervös, allt kändes hemligt, som i en film. Ingen visste var jag fanns ikväll mer än hon, vem hon nu var. Jag hade inget foto att gå efter. Du känner igen mig, skrev hon i ett av sina mejl. En kompis till mig hade träffat kvinnor över nätet och berättat hur lätt det var att få kontakt. Detta var mitt första möte den vägen. Och absolut det sista. Hon bar ett namn i datavärlden, ett annat i verkligheten. Det ena suddas ut i kväll. Minuterna tickade långsamt, hjärtat slog aningen hårdare under skjortan, jag läppjade lite på ölen. Var gång restaurangdörren rycktes upp stelnade jag till.
December går mot sitt slut, om någon vecka är det julafton igen. Familjerna samlas kring granar och ljus, jag har inget hem att återvända till. Min före detta flickvän var borta sen ett år tillbaks, jag hade inte varit nära någon sen dess. Ikväll kom en jag inte kände, fast ändå. Våra e-brev blev alltmer erotiska, vi bar varsitt hål in i en förbjuden zon och stämde träff. En ljus tjej med halvlångt rakt hår kom plötsligt in, ensam, blicken sökte en annan. Var hon en o sexti, jeans, rock, halsduk. Jag tittade upp, hon såg in i mig och magen vändes tvärt. Så log jag och hon med.
Hej, sa hon och satte sig ner mittemot. Det måste vara du.
Sval parfymdoft kom emot mig. Jag reste mig och vi tog i hand.
En öl, frågade jag.
Visst, svarade hon och jag viftade mot en servitris vid kassan. Vi sitter mittemot varandra nu.
Nervöst, säger hon.
Ja, svarar jag. Mycket. Ögonen var blå och nånstans långt därinne låg två människor nakna i en säng.
Du är vackrare än jag föreställt mig, sa jag. Hon log.
Du är precis som jag trodde, fast du ser yngre ut, sa hon. Min hand ville närma sig, hon tog av rocken och bar en ljus tröja, lite tunn, hon bar en åtsittande top under. Bröstvårtorna anades. Huden kring halsen var blek, orörd nästan. Var vi bara sex och erotik? Vi fick varsin öl. Jag betalade. Ingen var särskilt hungrig. Våra berättelser i brevform låg mellan oss, vi skrev nya från varsin sida bordet. Ett tiotal gäster satt kring andra bord och åt. Några drack och rökte. Du, sa jag och sänkte rösten och hennes ansikte närmades mitt. Mitt finger petade över hennes handflata, hon ryckte inte bort.
Får jag röra dig? Hon nickade. Vi hade färdats många mil från olika håll i landet fast i våra hjärtan knappt millimeter. Ett år hade vi skrivit till varandra, den ena kände den andras innersta längtan.
Är vi ensamma här? frågade jag.
Ja, sa hon och tittade leende i mitt ansikte. Dina brev gick in i hjärtat på mig.
Dina med, de öppnade dörrar jag stängt.
Och jag tittade på hennes läppar, tunna, varma och jag ville närma mig dem.
Ska vi gå, sa jag när vi druckit upp. Och så hängde vi på våra rockar och gav oss ut i kylan och Göteborgs innerstad. Av en kompis hade jag nyckel till en lägenhet nära Ullevi, vi promenerade hela vägen. Hon berättade om sitt liv därhemma, pojkvän och jobb, min hand grävde sig in över hennes rygg och så stannade vi till mitt på en parkeringsplats. Kropparna slök varandra, vi kysstes först försiktigt, läppar mot läppar, varm tunga, kropparna nära. Jag höll händer runt hennes rygg, min näsa nosade hennes kinder och mun som för att känna doften. Värme gick genom oss. Hon drog mig till sig. Brösten mötte mina. Mjukt. Över gränsen. Kom vi går hem, sa jag. Så gick vi hand i hand bortåt Gårda och in i porten, in i hissen, upp i huset, in framför dörren, nyckeln i, vrida runt och sedan stövlar vi in i hallen. Rockarna kastas över golvet. Vi stod i ettrummaren och jag nafsade örsnibben med läpparna. Fingrarna vandrade över ansikte, axlar, ner över höfterna, långa ben, kvinnliga ben. Granskande, forskande, en ny värld, ett annat land. Vi tittade in i varandra, utanför fönstret en gatlampa, därinne bara dess svaga ljus. Hon knäppte upp min skjorta och vred av och lät den falla, sen kände jag händerna över bröstet, över magen. Lätt. Som för att känna vem jag är och för att skriva ännu ett brev över mig. Jag lyfte av tröjan och topen. Hennes bröst var små runda med mörk bröstvårta som dragit samman. Händer gick däröver, nuddade, hon skälver till. Blundar. Tankar får ord, får text, får mening och nu vilar brösten i mina händer. Vi kysser igen och händer fortsätter över ryggen, bältena tog i och jag började haka upp hennes. Hon mitt. Knapparna i jeansen. Handen över höfterna, över trosorna, ner över benen samtidigt som jag gick ner på knä. Huden doftade nybadad, hon trampade ur byxorna och jag reste mig och slet av mina. Lemmen var styv och bågnade i kalsongerna, hon rör lätt med handen, över och förbi, vi kramas, mina smeker skinkorna utanpå, sen inuti det sista tyget. Varm hud, mjuk, mjölkvit, rund. Våra kön nosar varann, de gnuggar lite försiktigt, gungande, böljande. Sängen är intill oss, jag för henne bortåt och lägger henne ner över den breda madrassen. Sedan slinker trosorna av och jag låter näsan stryka insidan av fot, vader, hela vägen upp längs låret. Ett öga ser vulvan, springan, drömmen, hemligheten ungdomen sökt så efter. Nu var jag här igen. Äntligen, underbara dofter nu, näsan går över könshåren, strävt, och ner i blygden. Längs springan, och fittdofterna bjuder in mig ytterligare. Blygden delas och hon särar på låren och håller händerna runt mitt huvud. Näsan sjunker in i det blöta. När jag drar med tungan över safterna och läpparna upp mot klitorisen så trycker hon till mig och stönar. Kuken bultar och vill ut. Jag låter den gå över hennes fot, styvt, hårt. Hon försöker greppa den med tårna. Tungan spelar över blygdläppar, insida, utsida, ner mot anus samtidigt som ena handen söker över brösten. Hon greppar den och drar intensivt över kroppen. Tiden löses upp, ansiktet söker hennes och jag ålar mig upp, vi stirrar in i varandra och är nu mer än brev och ord. Min kuk nuddar hennes kön, söker den våta springan, jag tar bröstvårtorna i munnen, saliven rinner över, allt är safter, blod och könsdoft. Knulla mig, knulla mig, viskar hon i örat. Jag ska knulla dig, jag ska köra min hårda varma kuk i din blöta varma slida, viskar jag. Sedan vänder jag runt hennes kropp och kliver över, sitter grensle över låren, drar med saliv över kuken och låter den leka mellan de runda skinkorna. Va gör du med mig, viskar hon och vrider huvudet. Jag drar lemmen över blygdläpparna och klitorisen och låter ollonet halvvägs komma in i den blöta slidmynningen. Handen blöter ner ännu mer saliv och gräver in längs magen o över slidan samtidigt som kuken nu sakta pressar in i henne. Och jag blir kvar allra längst in innan vi börjar och biter hennes öra. Sedan rör jag mig in o ut, ett finger rör över klitoris, kladdigt blött varmt. Min sjuttikiloskropp tungt över hennes rygg. Hon reser sig på knä, jag glider ur sedan greppar jag med händer över skinkorna, hon särar lite, putar med ändan och blottar fittan för mig och så trycker jag in kuken igen. Vi knullar, vi känner varandra bara genom samtal i text som även gick dit men nu knullar vi. På riktigt, nu var vi kött och lust. Nu går kuken min fram och tillbaka i hennes underbart våta slida. Säden trycker allt längre fram, jag håller tillbaka. Hon reser överkroppen och jag väger brösten, nyper till i bröstvårtorna, vi andas, vi svettas, vi knullar. Mina höfter klatschar hennes stjärt för var gång jag trycker in min längtan i henne. Min hand fortsätter över klittan, hon närmar sig, vi vänder runt, hon lägger sig på rygg och greppar kuken, runkar den lätt och för in den i sig. Jag vill komma i dej, stönar jag. Kom i mig, knulla mej, kom i mig, säger hon, komkomkomkom… och så pumpar jag säden stöt för stöt och hennes händer pressar mig allt längre in.
Vi blir liggande. Andandes, huvudena nära. Den första kåtheten lägger sig. Det är tyst. Vi säger några ord. Håller om varandra. Ligger still, nakna, sperma rinner ur slidan ner längs låret.
Vi låg still och jag hade inte legat nära en kvinna på länge nu, det kan gå timmar bara jag får ligga där. Spelar ingen roll. Gatlampans ljus strilar in över rummet och golvet. Därutanför är det fredagskväll och några fester hörs lite avlägset. Klockan har tickat in sig själv för längesen, vi låg kvar mitt i uret. Inga visare pekade ut nåt håll. Vi stannade där.
Vi kröp under täcket och somnade tätt tillsammans.
I henne fanns en dörr mellan real life och dream life, nu var allt for real och det fanns ingen återvändo. Det senaste kapitlet i hennes liv fick sätta punkt under natten och när vi vaknade tidigt nästa morgon strålade solljus in genom fönstret. Vi kröp upp i varandras famn. Nosade nattens doft. Morgonkyss. Än en gång blandade vi våra safter och snart var jag inne i hennes blöta sköte, denna gång långsamt i missionären en kvart, halvtimme, timme, vet inte, vi blev en och samma där tills båda kom. Våra själar ville komma ännu närmre och sådde en egen dröm. Alla ord vi skrivit ner till varandra blev nu viskande tal i örat och alla brev kunde vi kasta i en hög och sätta eld på. Livet var här, tiden var nu och ingen ville gå därifrån. Timmarna rann som vatten genom oss tills hennes tåg gick vid tre den dagen. Vi skildes åt på perrongen. Lycka och rädsla varvades i hennes blick, kanske var det sista gången vi sågs eller så var det början på en ny historia. Hon försvann in i tågkupén mot andra sidan sitt liv. Jag gick tvärsigenom stationsbyggnaden förbi folk och väskor och all väntan på träbänkar. Jag satte mig på ett kafé i Femmanhuset och skrev ner vad som hänt.



Tisdag morgon
Människor arbetar, bilar kör ut och iväg. Jag är hemma igen från Göteborg. Två dagar sedan vi sågs, hon och jag. Två dagar låg mellan nu och då. Allt skiftade. Hennes doft, ord, kropp, själ, brev, drömmar, dagar, nätter hade byggt ett hem i mitt hjärta. Två dagars tystnad låg mellan oss. Inte ord, inte en stavelse. Vi kände varandra genom alla brev och sedan blev vi till genom vårt möte. Natten då allt vände. Jag såg i hennes blick att det slog runt. Vad ska jag göra nu? Mitt hem är på väg att köras ut igen, ett flyttlass går om någon vecka till blekinge. Hon är i en annan del av landet, ändå är vi nära. Värmen finns kvar här. Hon åkte med tåget den eftermiddagen men klev aldrig ut ur mig. Jag petade över kartonger och lådor, jag började tömma garderober och köksskåp. Allt gick fort. Någon satte punkt härinne, fönstret ut mot gatorna i Helsingborg pekade åt annat håll, i Öresund kryssade färjorna som dom gjort i decennier nu. Var är jag, var ska jag ta vägen? Kommer vi ses? Har hon gått tillbaka till sitt gamla liv och hängt upp ”förbjuden ingång” över vår dörr? Var vi endast det mötet? Hade vi byggt upp så mycket förväntningar och sedan tömt allt över en natt? Nä, det känns inte så. Jag måste röra mig nu. Min väg ligger här framför mig. Vilket håll går hon? Jag kan inte göra nåt, hon får välja själv.
Dagarna gick.
Julafton närmade sig, det var ännu tyst. Jag skrev ett mejl som tickade i väntan på svar. Julafton kom, ljusen tändes, jag var över hos min bror och hans tjej. Vi åt julmiddag och kollade lite teve, jag satt inne med min hemlighet. Vi pratade oss fram till kvällen och sen stegade jag över till mitt. In genom dörren, in i rummen med kartonger, papperspåsar utmed väggar och allt kalare väggar. Bara dagar kvar nu. Skåpbil bokades. Juldagsmorgonen höll stängt i butiker, kyla drev in i landet. Snö föll. Vinden drog i balkongtyget. Natten kom. Ny morgon, upp tidigt. Brorsan hjälpte till att fylla skåpbilen från Statoil. Det tog några timmar. Vi tretiden svängde jag ut ur stan, brorsan bredvid, radion på, ännu en drömmarnas sång spelades upp. Hög klar himmel över Skånes slätter, luften var frisk och kall. Inte mycket bilar körde längs vägarna mot blekinge. Två timmar senare parkerade vi utanför lägenhetshuset på Trossö. Havet runt öarna, broarna över, måsar och träbryggor stack ut från kajerna. Förra hyresgästen var där med nycklar och jag tog emot dem, vi skakade hand och sen lufsade han iväg. Jag var hemma igen på andra sidan landet och ställde upp lägenhetsdörren. Två rum och kök på sexti kvadrat. Det tog oss knappt en timme att tömma bilen, sen följde möblering och inkopplingar och vi firade av med varsin pizza när allt lagt sig. Brorsan korkade upp vin mot kvällen och slog upp i två glas. Vi drack och jag berättade min historia. Han log och sa att det löser sig. Vi gick ut i min nya hemstad, ut i vimlet bland pojkar och flickor, fest och musik, bord och stolar, vi slog oss ner på Nivå med varsin öl. Två damer började titta åt vårt håll. Unga, välsvarvade, leende. Dörrarna stod öppna. Ska vi gå in? Vi gick fram till deras bord och satte oss ner. Mina tankar var åt annat håll hela tiden. Några timmar senare vandrade vi hem till mitt och somnade. Dagen efter körde brorsan hem igen. Jag satt ensam kvar i de nya rummen och försökte fästa blicken i nuet. Sen tog jag en lång promenad genom stan, över gator och broar, över vatten och hav, och en tre år lång resa vandrade runt lika mycket i mig tills den upphörde i samma stund jag kom hem igen.
Dagen efter kom min första post.
Bland all reklam fanns ett brev från henne.
Jag slet kvickt upp och läste först en gång snabbt, sen en gång långsamt. Därefter gick dagarna lätt. Och på nyårsafton kom tåget in på stationen tjugo över ett. Ut kom hon med väska över axeln. Leende, glad. Jag sprang upp till henne, vi slog armarna kring varandra och kind mot kind i vinterkylan. En minut alldeles stilla. Jag har saknat dig, sa hon. Sen såg vi varandra i ögonen för att se om vi fanns kvar, om drömmarna var utsparkade eller vid liv. Hennes liv därhemma var i gift tillstånd, det var hus och jobb, det var en flera år lång ordning som sakta blivit norm.
Genom dig har jag lärt känna en annan sida, sa hon. Nåt jag glömt bort fanns. Vad jag och min man skapat vändes upp och ner i samma stund jag kom hem efter vårt möte. En eld slog upp i mig, jag har tänkt på dig dag och natt. Efter en vecka kunde jag inte hålla emot längre utan berättade vad som hänt för honom över köksbordet. Han satt tyst först, jag blev livrädd, jag trodde han skulle slå ihjäl mig. Sen sa han att det inte kan fortsätta, jag fick välja och på julafton var vi åt varsitt håll. Jag ville bara sova med dig hela tiden men kände att mitt verkliga liv måste ändras då.
Vi gick sida vid sida längs kajerna upp till mitt, hon pratade hela vägen. När vi kom in i lägenheten satte vi oss ner i soffan, lite famlande tills vi låg ner och höll om varandra utan att yppa ett ljud. Med dofterna kom minnena och vi kysstes lätt. Tunga mot tunga och en våg av känslor bröt genom mig. Som jag hållit tillbaks sen flera veckor. Våra händer vandrade över kläderna och snart inunder. Min hand över naken mage, över ena bröstet. Varmt. Bröstvårtan mellan fingrarna. Denna gången var vi inte lika ivriga. Min lem styvnade men jag höll igen, reste mig upp och började laga lite lax och skar upp sallad. Hon öppnade en flaska vitt vin. Matdofter spreds. Några smällare började tjuta någonstans. Här var bara vi nu. I en annan värld, en egen värld, hon och jag. Våra tidigare liv hade börjat plockas ner. Jag ville vara fri att möta henne, jag ville att hon själv gick fri över mina marker. Jag dukade upp ett bord med tallrik och bestick, två glas, halvt fyllda. Vi åt med att solen gick ner utanför fönstret. Hon log och berättade om de senaste veckornas himmel och helveten. Allt var på avstånd nu. Ett tåg rullade iväg för två veckor sen med henne ombord, det stannade till här idag och hon klev ur. Lite lättare, lite friare.
Vad ska vi göra ikväll, frågade jag.
Jag ska älska med dig, sa hon. Länge, hela natten, tills du är en del av mig.
Bra, då är vi överens.
Vinet porlade upp i kupan och musiken sattes på, vi började dansa tätt intill efter maten och sakta röra över den där kärlekens alla ansikten. Öga för öga stod vi nu och flera dagar framåt, flera timmar framför oss att bara njuta av dess frukter och safter. Värmen kom, saliven, blodet strömmade till, jag bet lite lätt i hennes läppar. Händerna vandrade över klänningen, över höfter och lår och rygg. Över brösten, över det mjuka, över ansikte och hud. Hennes fingrar rörde så som kvinnors fingrar gör, lätt, kännande, drömmande, enkelt, utan iver, utan att gå på. Hon var där. Vi ville lägga oss över sängen och knulla hårt men väntade in tillfället istället. Plagg för plagg föll, hon gled ur sin klänning och stod i behå och trosa. Jag stod i bara kalsonger. Mitt kön pressade mot hennes, som brann av värme. Behån knäpptes upp och föll av. Brösten var i min mun, saliv gled av över huden och vårtorna styvnade när jag först sög dem, sedan bet dem lite lätt. Hennes händer var igenom mitt hår, hon fällde huvudet bakåt och lät mig slicka mage, navel, in i den och så körde jag näsryggen rakt in i trosorna och sliddofterna slog mig underbart. Jag älskar fittdofter. Hon stönade och pressade mitt huvud in mellan benen, trosorna skar upp i den blöta springan och mina händer kramade hennes runda goa skinkor innan jag på knä slet av det tyget. Ansiktet i skötet. Tungan över blygden. Vått över vått, läpparna nafsade i hennes, klittan i min mun, sugandes lätt, hårt, lätt. Långa smackande drag med tungan över springan, in i den, in i det våta, och kåtheten strömmar allt längre ut i min bultande kropp, i styv, hård, rest kuk. Jag drar av kalsongerna och reser mig upp. Vi står upp, först en bit ifrån, sedan greppar hon min kuk, drar saliv i handen och smeker mig. Jag sväller mellan hennes fingrar och tumme. Hon pressar den mot sitt kön, jag drar saliv över ollonet, hon drar fram och tillbaka i skåran. Sakta gungar hon höfterna och jag glider i delningen. Hon kör ollonet runt, runt över klitorisen. Pulsen bultar ut i varje cell. Jag för ett finger över ryggen och ner i skinkornas delning, ner över anus, runt. Hon pressar kuken mot fittan. Mitt blöta finger rör över anus och pressar lite lätt in, ut, bara aningen. Tycker hon om det? Vi står där i minuter tills hon vänder ryggen mot mig och sträcker ut kroppen, jag rör över bröst och mage, över kön, över lår. Kuken kilas mellan skinkorna. Jag för henne bort mot soffan, jag sätter mig ner. Hon sätter sig över mig. Brösten i ansiktet, bröstvårtor i munnen. Hon grensle med kuken i handen och för ollonet mot slidöppningen. Sakta glider hon ner och jag förs in. Svällande, allt längre in i värme, blöt nervig, kittlande, fyllande, centimeter för centimeter. Ner till roten av mig. Aaaaah. Sakta börjar hon rida, upp… och ner, in och… ut. Kuken andas allt hetsigare, orgasmen kryper ifrån anus ut till mynningen som tåras och hon håller händer över mina axlar som stöd för att gunga sig allt blötare, allt varmare. Sedan sätter hon sig och vrider mig längs slidväggarna. Hon tittar mig i ögonen. Jag knullar dig nu, säger hon. Jag knullar dig, och så fortsätter hon rytmiskt med bröstkorgen spänd ut mot mig och de mjuka runda brösten gnidandes mot min tunga. Sedan för hon fingret över vulvan, över sin klitta och med lätt hand i takt till ridandet tills orgasmen närmar sig i henne. Jag känner hur världen stormar och piskar upp allt därinne, jag följer med och kropp blir själ och vi blir ett och sedan rusar världen mot sitt öga och jag kommer i en böljande ström och hon skriker och stönar och är någon annanstans och ändå här. Puls för puls vrids hennes underliv med mig spetsad i sig och sperma fylls på stötvis. Jag håller hårt runt ryggen för att stilla orkanen med all kraft. Aaah. Hon försöker ta sig ur mitt grepp men mina armar är starka, svettiga, hon släpper taget och sedan faller vi ihop över soffan och blir liggande.
Jag drar en filt över oss.
Tiden och tanken vänder sakta tillbaka efter någon kvarts återhämtning. Ansiktet vilar över mitt bröst. Hjärtat slår sina slag. För ögonblick som dessa, vi väntar ihjäl oss, ibland i åratal av andlig torka tills den drömmen når oss. Jag ville bara ligga där och låta omvärlden passera. Stjärnorna glimmade över Östersjön, fler smällare firades av och nyårsnatten kröp allt närmare våran vrå. Vi kröp in i den. Under täcket, nära varandra, hud mot hud, pussandes, kramandes, älskandes. Var vi kärlek, var vi mer, fanns det tid för oss någonstans. En klocka stannade där. Hon kunde inte hålla tillbaka orden och viskade alldeles intill mitt öra.
Jag älskar dig. Jag älskar att vara med dig.
Och orden rullade in i mina och gav en egen mening, det fanns ingen rädsla, inget försvar, inget som höll mig tillbaka heller. Vi älskade fler gånger den natten, vi kom allt närmare. Vi åt lite mat nakna, vi drack vatten och vin, vi ville hitta till en egen plats nära källan vi hade här. Inga planer ritades upp, allt stod redan skrivet inom oss. Hur mörk och trång världen än var omkring oss så brann våra ljus starkt utan klagosång. Vi levde med och av och i varandra i flera dygn. Dagar och nätter, morgon som kväll. Snö föll någon dag. Allt stod still. Temperaturen sjönk en bit under nollstrecket. Familjerna tände ljus i fönstren och donade runt i sina hus, släkter och bilar och människor blandades där vi skred fram kvällen innan hon skulle resa bort igen. Och sista natten sov vi nära så nära, som för att hålla kvar varandra och allt vi upplevt. Här var livet, här var kärleken och drömmarna, och ju äldre jag blir ju mer förstår jag vad det går ut på. Och människor förlorar sig så lätt i plikter och ansvar, de går förlorade i korridorerna bort mot en värld som slutar i ensamhet. Allt för att vinna några slantar, någon position som gud blåser ut på ett litet ögonblick. Nästa morgon följdes vi åt till den lilla stationen och tåget stod inne. Vi ses, sa hon och vi höll om varandra en lång stund. Vi ses, sa jag. Och tåget rullade ut från perrongen bort i en böj och kvar stod jag med fötterna mot marken. Nöjd, glad. Vad som följer vet jag inte. Här återstod årtusenden. Hon var inne och vände i mitt nya hem och när jag kom dit in igen var dofterna våra. Även om tiden så sakteliga vädrar ut oss så lever drömmen kvar.
Den om oss.