Plötsligt upptäckte jag att kaffet var slut och jag blev med ens fruktansvärt blyg. Rodnade nog en aning och blev så där förbannat stum igen. Funderade en aning på om han försökte vara insmickrande eller så, för att försöka påverka mig på något sätt.. Kikade ner på mina händer och
skruvade på mig, upptäckte att min ena fot hade somnat. Han tystnade också. När jag sneglade mot honom så satt han och ordnade med påsen som han hade haft fikat i, han såg lugn och trevlig ut, precis som jag först tyckte att han gjorde. Varför var jag tvungen att vara så här hela tiden,
alltid tro alla om ont?!
Precis när jag satt där i mina egna funderingar så vände han tillbaka sitt ansikte mot mig och log, hans bruna och vackra ögon såg snälla ut och jag tappade andan för ett ögonblick. Slog ner blicken och tittade på mina stora och klumpiga händer.
”Ibland är det verkligen skönt att få vara ifred, att vara ensam..” sa han stilla. ”Men samtidigt så kan det ju bli lite väl ensamt också! Och det är nog mest för att man inte har hittat rätt sällskap som man tycker det är skönare att vara ensam. I varje fall känns det så ibland…”
Jag kikade upp på honom, han såg allvarlig och lite sorgsen ut. Plötsligt fick jag lust att sträcka ut handen och röra vid hans kind, men jag lyckades skaka av mig impulsen.
”Det var jättetrevligt att prata med dig!” sa han med ett leende. ”Så jag hoppas att jag inte har stört dig för mycket, du får säga till om du vill vara ifred. Jag kan stövla på lite väl mycket ibland kanske..” Jag skakade på huvudet, men han satt just och såg rakt ut i luften så jag harklade mig och fick ur mig ett svagt:”Det gör absolut ingenting! Jag tyckte det var trevligt att prata med
dig också..”
Han la sig ner på armbågen och såg upp på mig med lugna och varma ögon.
”Då tycker jag ändå inte om särskilt många människor!” kläckte jag ur mig och förbannade ögonblicket efter min stora och glappande käft.
”Varför inte då?” replikerade han snabbt.
Jag ryckte på axlarna och mumlade något om att de flesta jag mötte ju var så himla jobbiga och självupptagna. Han funderade över det jag hade sagt, men släppte mig inte med blicken och såg rätt så allvarlig ut.
”Nej, det är klart, i din ålder kanske det är rätt många som är odrägliga och osäkra av sig..” sa han långsamt. ”Fast det är nog mest på ytan, under ytan så är de flesta nog rätt så trevliga ändå.””Ja, fast det är ju inte bara de i min ålder som är puckade, och det är väl okej på sätt och vis att vara det när man är ung..” sa jag nästan lite ilsket.
”Vilka mer är puckade då?”
”Alla vuxna! Eller nästan alla i varje fall…”
Han garvade åt det jag hade sagt och jag rodnade igen. Kände mig minst sagt lite dum och önskade att jag kunde hålla käften lite mer och inte säga sådana där saker. Jag förolämpade ju honom, han var ju också vuxen.
”Usch vad dumma människor du måste ha stött på!” sa han när han hade slutat skratta.
Jag kände mig så generad att jag inte kunde svara, jag ryckte bara på axlarna igen.
Han var tyst en liten stund och jag såg i ögonvrån att han reste sig upp och drog till sig sin ryggsäck. Jag hörde ett klirrande ljud och plötsligt dök det upp en flaska öl. Han vände sitt ansikte mot mig och såg lite fundersam ut. Efter viss tvekan så sa han:
”Jag är inte säker på att jag borde fråga, men det känns så dumt att sitta här och njuta utan att bjuda.. Och en enda kan ju inte vara farligt. Så… Vill du ha en öl?”
Jag kände hur det pirrade till i kroppen, det här var så förbjudet! Att dricka öl mitt på dagen! Att dricka öl eller vin eller något alls med alkohol i var ju liksom totalt förbjudet i hemma. Och om mamma visste om att jag just nu blev erbjuden en öl av en nästan vilt främmande man så skulle hon nog nästan få spader! Men hur farlig var det egentligen, jag kunde ju knappast bli full på bara en enda öl. Jag tvekade bara någon sekund sedan nickade jag nästan lite väl ivrigt, och försökte
nollställa ansiktet i stället så att han inte skulle tro att jag var alldeles oerfaren på den här punkten. Då kanske jag inte skulle få den där ölen.
Han öppnade oss varsin öl och sedan böjde han bak huvudet och halsade stora klunkar, jag kikade på hur han gjorde och gjorde likadant. Medan den beska drycken landade i magen och fick mig att börja känna mig lite varm och mysig inombords, så tänkte jag lite på att det kanske var barnsligt att inte ha provat alkohol alls när man var arton år. De flesta i min klass hade ju varit fulla nästan varje helg sedan i nian, och en del var fulla första gången redan mellanstadiet. Inte för att det väl var bra, men det var ju fånigt att vara som mamma och inte kunna dricka någonting alls! Och det här var ju faktiskt gott ju.. Fast lite beskt förstås.
”Gud det här är livet!” suckade han nöjt och sjönk ner på filten igen.
Jag la mig också ner, fast kände mig lite obekväm, och funderade på om jag inte skulle gå och hämta mina saker som låg kvar på andra sidan buskarna. Om jag nu ändå skulle bli kvar här och hålla honom sällskap. Det verkade som om han tyckte om mitt sällskap och det var ju faktiskt inte så hemskt att umgås lite med honom. Jag mumlade något om att jag skulle hämta mina saker, och skuttade upp och gjorde det. När jag kom tillbaka igen så bredde jag ut min egen filt och la mig på den. Jag plockade fram den bok jag hade med mig och tänkte att jag ju kunde ligga och läsa lite, med sedan upptäckte jag att orden bara dansade framför ögonen på mig. Jag vet inte om det var orden eller solen som gjorde det..
”Vad har du gjort där?!?” utbrast han och pekade ner mot mina ben. Jag satte mig upp samtidigt som han gjorde det och våra huvuden krockade nästan. Jag tittade förvirrat ner och såg vad han menade samtidigt som han satte handen på mitt lår och försiktigt petade på det stora skavsåret
på insidan av det ena låret. Jag tappade andan och blev helt paralyserad. Hans händer var så mjuka och han såg så äkta bekymrad ut. Han rynkade på pannan och tittade upp på mig.
”Gör det inte ont?!”
Jag nickade, jo. Det gjorde det ju. Men just nu kunde jag bara tänka på värmen från hans hand och att det kändes som om huden brann under hans beröring. Det stockade sig i min hals och jag visste inte vad jag skulle göra. Antagligen så borde jag be honom ta bort sin hand, men jag kunde inte. Det var så skönt! Ville helst att han skulle fortsätta uppåt, smeka mig så där mjukt och skönt som mannen i mina drömmar hade gjort.
”Det är ju helt sönderskavt!” sa han. ”Vad har du gjort?”
”Det var shortsen, de är av jeans..” mumlade jag.
Hans ansikte var så nära mitt och jag kände hans doft, så stark och manlig, och det luktade så gott att jag blev alldeles yr i huvudet. Mina ögon fastnade vid hans läppar och jag såg hur de rörde sig men uppfattade inte ett ljud. Kände bara hur det vattnades i munnen och överfölls av en impuls att böja mig fram och kyssa honom. När han vände sitt ansikte mot mig så blundade jag och tryckte plötsligt mina läppar mot hans. Det var som om världen stannade runt om kring mig. Han stelnade till och hans läppar var som ett förvånat ’O’ under mina. I nästa sekund så kände
jag hans händer på mina axlar, hur han sköt mig ifrån sig några decimeter och jag tittade yrvaket upp. ”Lilla gumman!” utbrast han. ”Jag menade inte så.. Jag ville inte försöka.. Du får inte tro att…”
Jag kände hur skammen plötsligt vällde in över mig och tårarna kom forsande. Vad i helvete höll jag på med!? Och hur djävla dum var jag egentligen?! Allting bara rasade in över mig, och jag skakade av mig hans händer och rusade upp. Rafsade ihop mina saker så fort jag kunde, i stort
sett blind av tårdimman, och vände mig om och skyndade mig bortåt. ”VÄNTA!!” hörde jag bakom mig. ”Stopp!! Ta det lugnt vännen!!”
Han kom ifatt mig bakifrån, högg tag i mig och snurrade runt mig mot sig. Mitt huvud slängde som en trasdockas och jag tappade hälften av mina saker på marken. Han höll i mig så att jag inte skulle slita mig loss, och jag kände hur han försökte få ögonkontakt med mig.
”Lilla gumman!” sa han med mjuk röst. ”Spring inte iväg sådär! Stanna nu, du kan inte bara fly.. Jag ville inte göra dig så ledsen ju! Lugna nu ner dig lite, och stanna kvar ett litet tag. Hörru…”
Han drog in mig i sin famn och kramade mig hårt. Jag kände hur mina tårar blötte ner hans bomullslinne. Skämdes så att jag ville sjunka ner igenom jorden, och skakade i hela kroppen. Ville bara komma loss och få sticka därifrån. Men han höll om mig med sina starka armar och hyssjade
på mig och lät mig inte slita mig loss. Och gradvis så lugnade jag ner mig lite, fick kroppen och tårarna under kontroll. När han kände det, att jag inte längre kämpade emot och försökte ta mig loss så började han prata med mig med lugn och trygg röst:
”Kom nu och sätt dig här borta, sätt dig på min filt så hämtar jag tillbaka dina saker. Du kan inte bara sticka sådär.. Vi måste prata lite, du och jag. Det blev ju så fel..”
Han placerade mig på sin filt och gick efter mina saker. När han kom tillbaka så bredde han ut min filt och frågade om det var okej att han tog min filt nu när jag satt på hans eller om jag ville byta plats. När jag inte svarade så satte han sig ner. Han satt tyst en stund, sträckte bara ut handen och strök bort lite hår ur mitt ansikte. När han såg hur blött mitt ansikte var av tårar så sträckte han sig över mig och plockade fram en servett. Han torkade mig ömt och försiktigt i ansiktet, och jag visste inte hur jag skulle göra nu. Vad skulle jag säga? Kände mig så himla dum och bortgjord, ville helst att han inte skulle vara så där himla snäll mot mig.. Det gjorde bara att det kändes ännu värre.
Han makade sig närmare mot mig och satte sig så att han satt nästan rakt framför mig. Men eftersom mina ben var i vägen och jag höll armarna i ett hårt grepp om dem så befann han sig ändå någon meter bort. Först när min andhämtning hade lugnat ner sig och jag inte längreskakade så mycket så började han prata:
”Jag blev så förvånad och rädd lite förskräckt bara.. Du är jätteattraktiv vet du, faktiskt fruktansvärt snygg! Din kropp är jättefin och du är jätterar..”
Nu kände jag hur jag nästan blev arg. För det hängde ett sådant där djävla ”men” i luften och allt det han sa nu lät bara som fånigt smicker. Jag kände hur musklerna i min rygg och mina axlar stelnade till. Men även om han såg det så fortsatte han med samma mjuka röst:
”Men du är så ung! Och jag är ju en gammal gubbe för dig!”Nu blev jag plötsligt så arg att jag inte längre kunde hålla käften:”Nej det är du inte!! Och jag är inte så djävla ung heller! Sluta klappa mig på huvudet för faan!! Jag hatar sånt, det är nedlåtande!”Han tystnade och flyttade sig sedan närmre, drog bort mina armar och puttade ner mina ben, så att han kunde komma riktigt nära. Sedan la han händerna om mitt ansikte och vände upp det mot sitt. Jag tappade återigen andan och kände hur hjärtat bankade så där hårt och snabbt igen, men jag spände mig i hela kroppen och försökte se så kall ut som möjligt. Inte för att jag var det, men jag kände mig så förvirrad.
”Du är verkligen fruktansvärt vacker vet du…” mumlade han med tjock röst.Jag såg honom rakt i ögonen, försökte se vad han kände och tänkte och såg hur han brottades med sig själv.
”Menade inte att försöka någonting bara.. Är inte säker på att det är så bra, att jag kan vara bra för dig. Du ÄR ung, och jag har levt så mycket längre än du, varit med om så mycket mer! Du borde vara med en jämnårig och få lära dig saker i din egen takt, inte bli utsatt för saker som är för vuxna..”Jag log plötsligt och sa med klar röst:
”För det första så tror jag att en kille i min egen ålder inte vet vad fan han pysslar med på något som helst plan, och om det är någon som kan göra mig illa så är det väl en fumlig tonårspojke! För det andra kan jag ta vara på mig själv alldeles utmärkt!”
Hans bruna ögon glödde och mötte min stadiga, men säkert rödögda blick, och han invände svagt:
”Men jag är så förbannat mycket äldre ju! Många år äldre!”Jag log igen.”Har du aldrig hört att ålder bara är en siffra, och hur kan en siffra bestämma vem som är vad??”
Det blev plötsligt väldigt tyst, men den här tystnaden kändes inte hotande utan fylld av så mycket känslor att det nästan gick att ta på dem. Jag kände mig med ens så fruktansvärt fin, nästan sexig.. Att jag kunde se på honom att han visst ville ha mig fick mig att känna mig glödande som solen. På något sätt så kändes det här precis som det skulle, och jag kände mig som om det var jag som hade makten i min hand. Som om jag hade honom i min hand. Samtidigt så fladdrade det till i min mage och marken gungade till under mig.
”Får jag kyssa dig?” frågade han, och bara det faktum att han frågade så artigt fick mig att känna mig som en drottning eller nått. Jag nickade, utan att släppa honom med blicken. Men han sänkte sin blick mot mina läppar, och sedan upp mot min panna och mitt hår. Han strök med ömsinta händer bort håret från mitt ansikte och fäste det bakom mina öron. Sedan vände han återigen blicken mot mina läppar. Medan han höll händerna om mina käkar och kinder så böjde han sig närmre min mun, ända tills hans mun befann sig alldeles tätt intill min. Men där stannade
han ett ögonblick, och jag kände hans heta andedräkt mot mina läppar. Det snurrade i mitt huvud och om jag inte hade suttit ner så hade jag nog benen vikit sig under mig just nu. När hans läppar tillslut mötte mina så var de sökande och villiga, och smakade först försiktigt och sedan girigt på dem. Jag tänkte en kort sekund:
”Hjälp, hur ska det här gå! Jag vet ju ingenting, vet ju inte hur man kysser.. Tänk om…” Sedan försvann alla tankar och plötsligt var jag mer upptagen av att svara på hans kyssar, och ömsom krävande ömsom försiktiga tunga, än att tänka en enda bekymrad tanke.
Han drog mig närmare intill sig och drog med händerna igenom mitt hår, samlade ihop det i min nacke och drog sedan med den andra hand ner längs min rygg. Jag famlade tafatt med mina händer över hans rygg, över linnets lena tyg och sedan nådde jag fram till hans starka överarmar.
Kände mig så osäker på vad man gjorde, hur man smekte, men lusten att röra vid hans hud var större än tvekan så jag bestämde mig någonstans mitt i upphetsningen för att skita i allt vad osäkerhet var.. Det handlade ju trots allt mest om vad jag hade lust med, vad som var skönt att göra. Och hans hud var så mjuk, len och varm under mina fingrar att jag inte kunde sluta smeka den. Mina fingrar var lika hungriga och ivriga som resten av min kropp, att tänka var bara att slösa bort tiden.
Samtidigt som jag njöt av hans hud under mina händer så var jag så intensivt medveten om hans händer, den ena med ett hårt grepp om allt mitt hår, och den andra smekandes över min korsrygg och ner över höfterna. Våra munnar släppte inte varandra, och jag slogs av hur gott han smakade, hur underbar hans tunga var.. Hörde honom stöna och kände hur någonting hårt trycktes mot mitt sköte, hur han pressade mig hårdare emot sig och hur det pirrade till sådär intensivt igen där nere. Fan! Jag ville nästan slita av honom hans kläder, trycka ner honom på marken och bara sätta på honom. Men samtidigt så var jag så ny inför det här, så förundrad inför den kraft som sprängde igenom både min och hans kropp och fick oss att bete oss så här. Att det kunde vara så härligt att vara kåt visste jag inte förut! Då hade det mest varit ett pinsamt och ofrånkomligt faktum, och även om jag hade njutit av mina egna händer många gånger förut så hade det alltid lämnat mig med en mörk och tom känsla efteråt. Det här var så förbannat mycket härligare! Att vara två om känslan, inte ensam med den.
När jag försökte lirka upp hans linne och allt mer frustrerat slet i det så släppte han min mun med sin och höll mig en bit ifrån sig, fortfarande med ett fast grepp om mitt hår.
”Vänta lite…” mumlade han och fångade min blick med sin. Han såg forskande rakt in mina, som om han letade efter någonting.. Jag kände mig plötsligt så blyg, som om hans blick klädde av mig min tuffa yta och såg rakt in i min själ. Mina händer sjönk ner.
”Det får inte gå för fort..” sa han lugnt och hans röst fick mig att rysa utefter hela ryggraden. ”Vi har inte bråttom, och jag tänker inte skynda på det här.”Han såg mig stadigt i ögonen som för att se efter att jag uppfattade det han sa klart och tydligt. När han inte fick något svar så blåste han varm luft rakt i mitt ansikte för att få bort de hårslingor som hade trillat ner. Sedan kysste han mina läppar oändligt mjukt och ömt och mumlade mot min kind:
”Jag vill vara rädd om dig, min lilla fågel.. Det ska vara fint, kännas fint. Annars är det fel. Och om det är något jag gör som känns fel så vill jag att du säger till mig. Du behöver inte säga något särskilt, bara spotta ur dig ordet ”stopp” så stannar vi upp och pratar lite istället.. Lovar du mig det? Att du säger stopp om det känns fel?”När jag märkte att han ville höra mig svara så försökte jag forma munnen till ett fungerande talorgan, det resulterade i ett svagt:
”Ja.. Jag lovar.”
Han la ner mig varsamt ner på filten och la sig vid min sida. Jag blundade och njöt av hans händer, den ena i ett fast grepp om min nacke och den andra som sökte sig ner över min kropp och fann mina bröst under det tunna tyget. När han kupade sin hand om det ena bröstet och smekte det mjukt och sedan nöp försiktigt i min bröstvårta så flämtade jag till. Det var så satans skönt och jag hade inte alls hade lust att vänta längre, ville inte att han skulle dra ut på det mer! Visste inte riktigt hur det skulle gå till, men jag ville ha honom. I mig. NU!! Jag öppnade munnen och kved:
”Snälla.. Jag vill så gärna…”Han böjde sig ner över mitt ansikte och tystade mig genom kyssa mig
djupt och hungrigt. Mina händer sökte sig upp över hans nacke och fann hans lena och mörka lockar.