Monica lämnade mig ett ögonblick och gick på toaletten. När hon återvände, bar hon en rosa sidenkimono och gav mig en blå att ta på mig.
‘Jag känner mig litet hungrig, Monica. Skall vi inte ta och äta den där smörgåstårtan? Men först måste jag också gå på toaletten, tror jag. Jag är väldigt kissnödig, förstår du. Det är bara det att jag vet absolut inte hur jag skall kunna kissa med det här ståndet, som du har gett mig, iranska gudinna!’
”Kom, så visar jag dig vägen till badrummet, Martin. Vi kan äta sedan.”
Jag följde henne förbi tre andra rum; lägenheten var verkligen stor, säkert tio-tolv rum. Jag frågade mig varför hon gick på KTH, hon som hade en förmögen far och redan var en så duktig och kunnig teknolog. (Att studera vid Harvard eller MIT, några av de platser där många Nobelpristagare undervisar och forskar, hade alltid varit min dröm - men vem kunde betala 5 miljoner för en komplett utbildning? Iallafall inte en misslyckad ishockeyspelare!) Vi kom fram till badrummet, vars dörr pryddes av en vacker spegel med en kraftigt utsmyckad, förgylld ram. Jag fick en kort skymt av mig själv i kimonon. Den klädde mig faktiskt, även om den såg något feminin ut, i mitt tycke. Monica öppnade badrumsdörren. Där inne var några stearinljus redan tända och varmt vatten fanns upptappat i det stora badkaret. Det doftade sött av rökelse och orientalisk, egendomlig musik hördes svagt från högtalare i taket.
‘Jaså, kära gudinna, du hade redan planerat att följa med mig hit?’
”Givetvis, Martin. Det kan man väl förvänta sig av en gudinna, att hon är förutseende och planerar i förväg?” Hon stängde dörren och lät kimonon falla till golvet. Jag förstod att hon själv, liksom många andra kvinnor som hon, visste hur vacker hon var, hur förhäxande det var för en man att se kimonon falla från hennes kropp, att se hennes tjocka hår falla på och bölja över de vackra axlarna, att se hur låren övergick i den fasta, muskulösa stjärten och hur de breda höfterna smalnade av till en nästan osannolikt smal midja. Hyn var lätt ljusbrun och hade en underbar lyster. Hon var verkligen livet självt!
Hon satte upp ena foten på badkaret och vände sig mot mig. Hon gav mig en blick, en vild och djurisk men ändå lugn blick, som hade paralyserat vilken man som helst! Hon var verkligen ett naturens barn, som ett oförstört exemplar från djungeln - hälften djur, hälften människa! Med en typiskt elegant rörelse, vände hon sig om och sjönk ned i badvattnet. Jag tog av mig kimonon och gick fram till badkaret och såg hur rosenblad flöt omkring.
Några blad hade satt sig på hennes ena lår, som stack upp ur vattnet.
Jag böjde mig ned och kysste låret och tog tag i ett rosenblad med tänderna. Jag höll kvar det mellan tänderna och sjönk ned i badvattnet. Jag kröp nära Monica och hon tog bladet ur min mun med sina tänder, lade det på tungan, slöt ögonen och svalde det. Långsamt, långsamt gjorde hon allting. Jag ville inte störa henne, men kände mig hungrig och frågade försiktigt:
‘Skulle vi inte äta, Monica?’
”Ja, Martin, det skall vi. Jag är förrätten, förstår du!”, sade hon, och gav mig återigen ett av sina förföriska leenden och lyckliga skratt!
”Blir du törstig så skall jag berätta att badvattnet är en iransk örtdryck som jag värmt upp med doppvärmare. Den är mycket livgivande, både att bada i och att dricka.”
‘Du är den ovanligaste kvinna jag någonsin mött, Monica. Du upphör aldrig att förvåna mig.’
Jag smakade på vattnet och det var verkligen underbart gott, ungefär som en blandning av jasminte och rosente. Jag fyllde munnen med örtdrycken och droppade sedan denna över Monicas ansikte och mun. Hon sträckte ut tungan och fångade upp dropparna, med slutna ögon. Jag upprepade detta många gånger, och det kändes igen som om tiden stod stilla. Jag smekte varje del av hennes kropp och förde min hand till hennes kön.‘Visa mig hur du vill att jag smeker dig, Monica!’
Monica lade sin hand ovanpå min och rörde den på ett speciellt sätt. Jag försökte att göra likadant en stund, utan hennes hjälp, och sedan visade hon mig igen.
”När man smeker så här, Martin, så följer man de kraftlinjer som går genom hela kvinnans kropp. Om man lär sig den konsten, kan man kontrollera en kvinna hur man vill, göra henne till sin slav. Jag har lärt mig hur dessa kärlekens linjer går, både inom mannen och kvinnan. Det tar många år att lära sig. Jag lärde det i Singapore av en älskogens mästare, en yogi.
Jag gick där i en privat fransk skola tills jag reste till Stockholm, för mindre än ett år sedan. Min far har aldrig tyckt om Iran, förstår du, men har heller aldrig velat att jag skall vara i USA mer än nödvändigt. Jag har lärt mig många olika saker på mina resor i världen, Martin, och du är den förste man jag mött som jag vet kan ta emot mina lärdomar. Tillsammans kan vi utforska universum genom våra kroppar och genom våra intellekt.”
” är en speciellt behaglig och oerhört intensiv stimulans av mannens penis som kvinnan kan utföra endast med en man som hon älskar högt. Det innebär att kvinnan kysser penis med munnen, samtidigt som mannen dricker den örtdryck som nu finns i vattnet, som omger oss. Han skall dricka mycket och kvinnan skall anpassa sin stimulans så att den hela tiden följer vätsketrycket inom mannen. Idealet är attmannen skall nå orgasm samtidigt som han måste kissa, när han är sprängfylld, och för att detta skall fungera, måste kvinnan suga hårt på penis just i orgasmögonblicket. Genom att klämma på dessa ställen på den styva penis”, sade hon och visade, ”kommer penis att bli litet slakare omedelbart efter orgasmen, lagom för att vätskan skall kunna tränga ut. Vätskan smakar heller inte som annars, när mannen druckit Niijadrycken, utan den blir nästan smakfri, med en lätt rosensmak. Genom att dricka all denna vätska, blir kvinnan ett med sin älskade och kan aldrig igen skiljas från honom. Deras sinne och själ blir ett, för evigt.”
Monica gjorde en lång paus och sade sedan: ”Vill du att jag skall göra Tojarinti Niija, för dig, Martin?”
Jag kände mig mycket yr, men oerhört varm. Jag insåg att denna örtdryck, som omgav mig, inte var något annat än en drog! Jag hade bara uppfattat hennes fråga på ett ungefär. Mina synintryck var lätt förändrade; medan jag tittade på saker så förändrades deras utseende. Så länge jag tittade på precis en enda punkt så var synintrycken som annars, men när blicken flyttade sig, om så bara en liten bit, förändrades formen på föremålen; det kändes ungefär som om jag tittade genom en ojämn glasbit. Mitt sinne var bedövat samtidigt som det var kraftigt skärpt; tiden rörde sig ojämnt, det hade jag alltid tyckt bestämt, men nu kunde jag liksom se i rummet hur tidsströmmarna flöt, tjockt och oljigt! Trots dessa underliga intryck och känslor, kände jag mig mycket lycklig och harmonisk. Monica var den varmaste, mänskligaste och vackraste kvinna jag någonsin mött och det fanns ingen anledning att tveka med mitt svar på hennes fråga. Jag tittade Monica i hennes stora, svarta ögon, och sade:
‘Ja, Monica. Jag vill att vi skall bli vänner för evigt. Du är min själsfrände och ingenting kan ändra detta.’ Monica nickade och drog upp ett föremål som tydligen hade legat någonstans på badkarets botten. Det var något slags pinne med ett vävt tygband i ena änden, c:a två tum brett. Monica bad mig att sätta mig på badkarets kant, och tog tag om mitt stenhårda stånd. Hon satte bandet runt basen på penisen och drog åt det ganska hårt. Sedan pekade hon på en trämugg som stod en bit bort, också på badkarskanten. Hon gav mig en gest att börja dricka av badvattnet, alltså Niija- drycken. Trots att jag visste att det var en drog, var det nu för sent att göra någotl. Beslutet var fattat och jag och Monica hade redan börjat vår resa in i ett för mig okänt territorium. Trots att detta var okänt, så kände jag mig lugnad av att detta var något som människor förmodligen hade gjort i tusentals år; här fanns gammal mänsklig insikt och visdom, i arv från förfäderna. Och nu skulle vi förenas med dem!
Jag drack av drycken så mycket jag kunde, samtidigt som Monica sög, slickade och smekte med ett oerhört tålamod. Jag var oviss över varför trämuggen var nödvändig för ceremonin; kanske var den bara till för att jag skulle kunna dricka medan jag satt på badkarskanten? Monica tryckte med händerna på olika punkter på min kropp, under fötterna, på låren, djupt in i magen, bakom testiklarna, i anus och det kändes som om en våg av energi hade satts i rörelse inom mig. Monica hade väckt upp energierna och styrde dem nu så att de skulle växa sig starkare. Hon flyttade dem till olika delar av min kropp och jag kände på så sätt hur en hand, en vad eller mitt bröst blev mycket varmt.
‘Kan jag inte göra något för dig, älskade Monica?’
Monica drog åt bandet runt penis, ännu litet hårdare, och reste sig upp.
”Du kan, om du verkligen vill, smaka min . Jag har också druckit av Niijadrycken och medan jag nu har smekt dig har det inom mig bildats en vätska som liknar den som jag snart kommer att dricka ur dig. Om du vill, kan du få dricka Tojare.”‘Ja, Monica. Jag vill smaka din Tojare. Jag vill det nu.’
Monica drog ned mig i badvattnet och ställde sig sedan så att hennes kön var ovanför mitt ansikte. Hon tog tag i mina händer och kysste dem.
”Blunda nu, Martin. Och öppna din mun.”
Jag blundade och öppnade munnen.
”Nu skall du dricka Tojare, varje droppe du kan.”
Monica placerade sitt kön framför min mun och släppte äntligen fram Tojare. Tojare var varm och söt och smakade absolut inte som kiss. Smaken var väldigt lik Niijadrycken, fast med en ”eldigare” smak. Redan efter att jag hade svalt några klunkar, kände jag hur mitt hjärta började banka. Det susade i öronen och det stack i fingertopparna, tårna och öronen. ”Känner du nu elden i din kropp, Martin??!” ”Känner du elden!!” Monica blev nu helt vild, helt rasande! Hon slet i mitt hår och rev mig rygg med naglarna!
Hon tjöt: ”Det är min kropp du nu känner! Det är min eld som nu finns inom dig!!!” Efter en lång stund slutade Tojare att komma och Monica sjönk ned i vattnet. Hon lade sin hand på mitt hjärta och satte min hand på hennes eget.
”Känner du att vår puls har synkroniserats?”, frågade hon upphetsat. Hon andades häftigt och stirrade på mig med stora ögon!
‘Ja! Det är verkligen sant, det du har sagt! Men hur är detta möjligt?!’, stönade jag, halvt medvetslös av alla intryck som hotade att överhetta mina sinnen! Rummet var nu i alla möjliga färger, rött, blått, gult. Badkaret tycktes vara stort som en bassäng, för jag anade inte var det slutade och kunde inte heller känna dess botten. Stearinljusen såg ut som fyrar långt, långt borta, och Monica kändes som en jätte, 100 meter lång.
Monica smekte nu sitt bröst med hjälp av min hand. Jag ropade:‘Men Gud! Jag känner ju vad du känner! Jag känner dina bröst! Jag känner inom mig själv hur mina smekningar rör sig genom din kropp, Monica. Vilken trolldom!’ Jag kysste brösten och kunde verkligen uppleva kvinnans njutning, själv.
”Jag vill nu känna Din eld inom mig och därför måste jag dricka din Tojarinti, precis som du fick dricka min Tojare. Vi kommer sedan att vara ett med varandra. Under några timmar kommer vi att dela alla känslointryck, tankar och till och med vissa minnen som vi bär inom oss. Det finns därefter inte längre några hemligheter.”
‘Samtidigt som du uttalar orden, känner jag dem inom mig själv, Monica!
Jag läser dina tankar!’, sade jag, utan att riktigt ha uppfattat det sista hon sade, då jag ännu var överrumplad av att plötsligt vara två personer istället för en enda!
”Ja, Martin. Det gör du. Du kan nu läsa mina tankar. Kan du känna hur jag älskar dig?”
‘Jag sökte i Monicas inre och överallt kunde jag liksom se mitt namn stavat (svårt att förklara!). Jag tycktes genomlöpa varje del av henne, som en tråd.’
Monica skakade till och tryckte mina armar hårt med händerna. ”Jag känner hur du utforskar mina tankar, Martin! Berätta för mig vad du ser.” Jag drog henne närmare mig och tittade på henne noga, eftersom jag inte riktigt visste om hon var verklig eller inbillad. ‘Jag ser att du talar sanning , Monica. Jag ser att du älskar mig. Och jag ser att du och jag verkligen är förenade med varandra, av ödet och de starkaste krafter.’
En rysning gick på nytt genom Monica och hon gav mig en otålig gest att sätta mig på badkarskanten, igen. Hon knuffade upp mig ur vattnet, lossade litet på tygbandet och började suga. Hon sög som galen. Hon sög, sög och sög och hon tog sina våta bröst till hjälp och drog penisen mellan dem upp och ned. Hon slickade, kysste, smekte, masserade, klämde, tryckte och snyftade, hela tiden, av okontrollerbar lycka. Jag kände hennes vansinne inom mig, hennes snabbt tilltagande otålighet, och tillsammans började vi fokusera oss allt mer på orgasmen. Jag drack mer av Niijadrycken och kände att jag verkligen var sprängfull av Tojarinti.
”Snart är det dags! Snart blir vi ett!”, tjöt Monica. Hon kastade munnen upp och ned och slickade ollonet otroligt snabbt.
”Snälla, kom! Kom! Spruta i min mun! Nu!”
‘Ja, Monica. Jag kommer nu! Jag kommer nu! Var redo!’
Hon drog åt bandet igen och körde in tummarna i mina ljumskar, samtidigt som hon lade ollonet på sin utsträckta tunga och blundade. Hon vred och tryckte med tummarna och jag kände att all energi i min kropp kanaliserades till skrevet och till hennes mun. Jag kände ollonet vila på hennes tunga och hennes varma, fuktiga andetag kittlade mig - och jag kände, egendomligt nog, samtidigt på min egen tunga vad Monica kände på sin!!! Det var fantastiskt, omöjligt, oförklarligt - men jag hade vare sig tid eller lust att fundera på det då. ”Kommer du, Martin? Kommer du?” Hon sög vidare, som om det gällde liv och död, och drog förhuden upp och ned så snabbt att det inte längre gick att se händerna. Hon stack in två fingrar i anus och började även att massera prostatakörteln. Nu blev slutligen stimulansen starkare än något jag kunde uthärda.
‘Ja, Monica! Nu! Nu! Nu! NU!’
Orgasmen började i hela kroppen samtidigt och med varje ejakulation så drog sig kroppens alla större muskelgrupper samman. Jag skälvde i min helhet, med varje stöt, och såg hur sperman sköt in i Monicas mun och hur strålarna ett ögonblick hann lägga sig över hennes tunga, innan hon svalde. Hon var så vacker med slutna ögon, då de långa, svarta, tjocka ögonfransarna avtecknade sig skarpt mot den ljusbruna, släta huden. Sju stötar, åtta... jag kände hur min kropp kastade sig av och an, utom min kontroll.
”Ja, Martin! Jag har väntat så länge! Låt din sperma fylla min mun!”
Monica höll ett stadigt grepp om min penis och lät ibland strålarna lägga sig som ett skum runt läpparna, som hennes tunga snabbt och beslutsamt flyttade in i munnen, för att inte någon droppe skulle gå förlorad. ”Du smakar så gott, Martin! Mer! Mer!”Tjugo stötar, trettio... Det slutade aldrig! Monica slöt läpparna runt penis som en järnring och började att suga igen, mycket hårt. Men jag såg nu att vätskan hon sög i sig inte längre var vit, utan helt klar! Det hade skett så som hon sagt! Jag ejakulerade Tojarinti! Femtio stötar! Jag tittade på hur Monica drack Tojarinti för glatta livet, i fullständig eufori!
Detta fortsatte LÄNGE och för varje stöt så blev nervimpulserna intensivare! Min kropp höll på att slitas sönder! Hade jag sprutat femhundra gånger? Tusen? Levde jag verkligen fortfarande?Monica tryckte på några andra punkter och erektionen började äntligen gå ned. Men ejakulationerna fortsatte. Jag skrattade, skrek och ropade! Jag var helt hjälplös! ”Nu är det snart över”, sade Monica mellan klunkarna. Och mycket riktigt, snart flödade Tojarinti istället i en jämn ström, när erektionen mildrades.
Monica lät litet Tojarinti skölja över brösten och ansiktet och riktade sedan den avtagande strålen in i munnen och drack upp det sista.Jag kände mig fullständigt slut! Mörbultad! In-och-ut-vänd. Jag sökte åter efter Monicas känslor inom mig själv och fann nu att de inte gick att skilja lika tydligt som tidigare från mina egna. För nu kände ju hon allt som jag kände! Jag fokuserade på en skepnad i tankarnas dunkel som tycktes tillhöra Monica, närmade mig skepnaden, men när jag verkligen mötte de ensamma vandrarna i hjärnans långa vindlingar, såg jag att de tillhörde mig själv.
Allt var som en febrig dröm.
”Snart kommer det inte att gå att dra en skiljelinje mellan vad som är Monica och vad som är Martin. Våra hjärtan och själar löds nu samman. Vi är både Tojarinti-Tojare och Tojare-Tojarinti, samtidigt.”
Vi lade oss bredvid varandra i det sköna badvattnet och andades djupt, tillsammans. Jag höll om henne. Allt vi gjorde, kände och tänkte skedde helt synkroniserat. Vi var ett. Jag smekte hennes huvud, som låg på mitt bröst. Hon var så gudomligt vacker. Den blanka, fuktiga hyn reflekterade ljuset från stearinljuset och fick mig att tänka på en sjöjungfru med en stjärt klädd av vackra, blanka fiskfjäll i vackra mönster! Monica log.
”Jag är ingen sjöjungfru, Martin!” ”Men jag träffade en gång en kvinna som påstod sig ha varit sjöjungfru i ett tidigare liv, hos yogin i Singapore. Jag tror att hon var vansinnig.”
Jag sade ingenting, utan tänkte bara på Monicas vackra, mjuka kropp. Jag smekte brösten litet, som var så välformade, så fulländade. Jag kände kontakten mellan våra kroppar, jag kände hennes mage, rygg, lår, armar, stjärt, fötter... Jag kysste henne igen, och försökte att förstå vad det var som höll på att hända, eller som redan hade hänt. ”Jag älskar dig Martin.”, sade Monica, lugnt, utan att röra sig. ‘Jag älskar också dig, Monica. Jag förstår bara inte vem du är... Men jag förstår heller inte vem Jag är... Det känns som om vi alltid hade känt varandra. Längre än jag kan komma ihåg, på något sätt.’
”Ja, så kände jag redan tidigare om dig, när jag första gången fick höra talas om dig. Du känner nu mina känslor, mitt innersta och därför vet jag att du inte kommer att bli arg och missförstå, om jag berättar för dig att jag planerat att möta dig i många år. Allt som nu sker har jag i flera år väntat på, varje dag.”
‘Nu förstår jag inte riktigt, Monica. Hur kunde du veta vem jag var, när du bodde i Singapore och jag satt inlåst på ett litet universitet i Norrlands vildmarker och spelade Hockey?’
”Du är en mycket ovanlig människa och därtill en begåvad fysiker, Martin. Jag menade vad jag sade tidigare ikväll, på skolan. Du är verkligen långt skickligare än de gamla gubbarna i skolans dammiga korridorer, trots deras titel och anseende. Du måste lära dig att bortse från sådant som har att göra med samhället, för sådant är overkligt. Du är långt skickligare än de flesta, Martin, och de som inte ser det, är blinda, dödfödda. Du hade aldrig något val, Martin. Det var ditt öde att bli fysiker. Är det inte sant, att du har försökt förstå materiens inre i så gott som varje stund, sedan du var en liten pojke? Är det inte sant, att din lycka och harmoni helt utgår ifrån att du känner en sammansmältning med materien och att du känner att du har alla formlerna i fingerspetsarna? Är det inte så, att det enda som någonsin fått dig att lida, lida på riktigt, i hopplös smärta, har varit de perioder då ditt inre öga var slutet och inte tillät dig att se genom problemen och förstå? Och är det inte så att du redan som nioåring behärskade de kunskaper som du idag lär ut till studenter här på skolan?”
‘Hur kan du veta dessa saker om mig, Monica? Jag har aldrig sagt ett ord till någon om detta. Inte till någon i hela världen. Inte ens till min mor eller far! Men jag kan inte ljuga för dig och har ingen anledning att hålla något undan för dig. Ja, jag har överlämnat mitt liv tillformlerna, till att rastlöst försöka hålla mig i form, på topp, så att jag alltid är mottaglig, i varje stund, för de idéer som på något för mig oförklarligt sätt då och då faller ned på mig. Det har liksom inget med mig själv att göra; jag bara gör mig redo, gör mig öppen, och sedan kommer tankarna, insikterna, aningarna. Och då måste jag följa upp dessa med noggranna utforskningar, under så lång tid som det krävs för att formulera dem i en absolut ren form.’
”Jag visste att det är så du tänker! Jag har alltid trott och vetat att det var så din värld var! Du känner det som om du bara är en enkel människa, Martin, du ser bara dina brister, dina svagheter och ägnar därför all tid åt att försöka förbättra dig själv, som du tycker är så vek och ofullkomlig - medan andra människor lever på illusioner, på glömda, rostande bedrifter, på andra människors erkännande, och rusar sedan omkring som björnar och slår sig på bröstet och ryter. Du kan inte göra så, även om du ibland vill - inte minst när du vill imponera på en kvinna. Jag har vetat att detta är din verklighet, och jag kan bara berätta för dig att i ditt eviga sökande efter en mästare att hjälpa dig till rätta, har du misslyckats därför att du aldrig kom på att mästaren fanns inom dig själv. Du är Mästaren, Martin!”
Jag skrattade!
”Ditt liv har varit ensamt. Men se, du har fått mig, och mig hade du aldrig fått om du inte hade förstått att den enda väg som finns för en människa, är den egna vägen. Jag skall hjälpa dig att hitta dig själv, att acceptera de kunskaper som finns inom dig och din ödesbestämning. Våra vägar möttes redan långt tidigare, och jag har följt dig som en skugga en tid. Men nu skall vi vandra sida vid sida på en väg som jag lovar dig är en mycket god väg, en som leder långt, och som alltid är intressant att vandra på.” ”Tro inte att någon är anonym i den här världen. I synnerhet inte när män som min far finns, som vill ha det bästa åt sina döttrar...”
Monica vände sig om och skrattade. Hon log ett vackert leende, och de vita, perfekta tänderna var bara ännu en aspekt av hennes fulländning. Monica tog tag i min slaka manslem och lekte med den litet.
”Är du slak, Martin? Men jag har ju inte kommit än! Nu får du inte svika mig!”, sade hon med ännu ett skratt.
‘Du får ursäkta, men jag har just haft en orgasm som fått hela mig att känna mig mer mörbultad än efter Hawaii ”Ironman”, som jag gjorde 97 med några vänner från min värnpliktstid.’ ”Jag vet hur du känner dig. Har du redan glömt det? Du är bestämt trött.
Men det går snart över. Och då skall du tränga in i mig och fylla min kropp med din säd, Martin! Jag har väntat på att känna din säd spruta upp i min livmoder i flera år - rastlösa år! Tro inte att jag nöjer mig med att blott ha smakat den och druckit din Tojarinti!”
‘Du är otrolig Monica. Så många sidor inom mig speglas i dig och gör att jag blir medveten om dem! Du får verkligen förlåta och förstå att jag inte kan bemöta dig på det sätt jag önskar just nu! Detta är för mycket! Men det är himmelriket jag har kommit till, Monica!’
”Ja, det är så det känns, när man möter sin Tojare. Du är min Tojarinti och vi passar ihop som Yin och Yang. Vi kompletterar varandra och går över i varandra utan sömmar, utan skiljelinjer och vi kommer under den närmaste tiden att bli medvetna om oss själva, indirekt - men på ett sätt som kommer att bli mycket påtagligt. Jag har förberett mig för detta, för förändringen, för metamorfosen, men ingen kan förutse följderna, efter att den verkligen initierats. Vi skall leva för Dagen i högre grad än vi någonsin gjort förut, men vi har varandra som stöd och rådgivare.”
Monica skrattade åter igen, ett underbart, gulligt litet skratt, och reste sig hastigt upp ur vattnet. Jag kunde inte låta bli att ge henne en kyss på stjärten, medan hon torkade sig med handduken. Hon klev ur badkaret och tog på sig sin rosa kimono igen och ett par tofflor av asiatiskt slag.
Jag kände hur Monicas tankar vävdes samman allt mer med mina egna och nu började verkligen också minnen att träda fram, Monicas minnen. Jag kunde vagt ana festen och musiken och trängseln, jag kände hur rytmen styrde min kropp och dess rörelser... detta var alltså Monicas minnen! Men vänta! Nu såg jag mig själv! Och plötsligt så brann det till inom mig! Det var Monicas kärlek till mig jag kände... så intensivt hade alltså blotta anblicken av mig berört henne.... jaha... nu pratar hon med mig.... Men vad tusan?
Medan jag tittar bort, på gästerna, drar hon ned min gylf!
‘Monica! Det var du som drog ned gylfen, på festen!’Monica kom fram till badkaret och kysste mig på pannan.
”Ja, det var det. Visst gjorde jag det elegant och omärkligt? Jag hadeplanerat det länge, må du tro!”
Jag skakade bara på huvudet. Monica gav mig en kyss på munnen och sög och bet litet på min överläpp, innan hon reste sig upp igen.
”Nu skall vi äta, Martin, så att vi får nya krafter. En lång helg väntar oss, fylld av över- raskningar”, sade hon och lämnade badrumsdörren öppen sedan hon gått ut.”
Jag lyssnade till parkettgolvets knarrande, under Monicas lätta, raska steg.Jag sjönk ned i det ännu varma badvattnet, för att värma mig, i Niijadrycken, bland rosenbladen. Jag försökte att tömma sinnet för att inte överfallas av en lavin av tankar. Jag kunde dock inte låta bli att fråga mig, , för allt kändes så besynnerligt att hela min perception av omvärlden var rubbad, alla sinnesintryck, och det berodde verkligen inte på de exotiska örter jag fått i mig, eller Tojare. Eller gjorde det det?
Tiden fram till nu kändes som en lång dvala. Jag hade fötts på nytt, det var klart, men till vad? Vilken värld var det nu som väntade mig, på min vandring utefter livets stig? Jag var iallafall inte längre ensam. Jag behövde inte längre se bort från smärtan över att vara annorlunda, blunda för känslan av total alienering, våldta mina övertygelser för att söka vara som mina medmänniskor - för nu var jag verkligen inte längre ensam. Jag hade mött min älskade; inte någon ”annan hälft” av mig själv, som det brukar kallas, utan jag hade mött mig själv.