Jag minns det ännu, det har etsat sig fast i mitt minne och där kommer det alltid att leva kvar, även den dagen vi skiljs åt. Ja jag ska väl börja från början antar jag.
Lars som pojken för min kärlek heter träffade jag på en fest. Ja det var inte första gången jag träffade honom i och för sig men det var ett tag sedan vi hade setts och ja vi var glada och ses. Vi drack lite öl och festade lite, satt och gosade mest hela kvällen. Lekte lekar som gick ut på att vi skulle pussas, jag njöt verkligen.
Även om jag hela tiden visste att han har flicka så njöt jag ändå av tillvaron. Jag saknar verkligen någon att ha det mysigt med och någon som förstår mig och mina känslor, utan att för det såra mig.
Senare på kvällen blev det så att vi sov tillsammans. Hela natten låg vi och höll om varandra. Det var så härligt så underbart. När jag så vaknade satte jag mig upp för att ställa väckarklockan så att jag inte skulle missa tiden jag skulle åka hem igen.
Han vaknade och tyckte att jag inte alls skulle försvinna så där och sträckte ut armarna efter mig och ville att jag skulle komma tillbaka. Jag kröp ner hos honom igen och låg väl kvar någon timme innan vi gick upp och städade lite efter festen.
Han var så go när jag skulle åka, gav mig en bamsekram och ville inte alls släppa iväg mig. Men jag var tvungen att gå. Hela tiden på vägen hem brände frågan inom mig ”. Skulle jag aldrig att få vara honom så där nära igen. ” Det kändes lite tokigt, jag visste ju redan från början att han hade flickvän men ändå kunde jag inte låta bli att hoppas på att det skulle bli vi. Jag älskade ju honom. Han var så söt, lång och med rött vackert hår. Och med en blick man så lätt kunde drunkna i.
På kvällen satt jag i mitt rum och lyssnade på musik då mobilen ringde. Det var han. Han verkade inte lika glad som vanligt och jag frågade vad som var fel. Inget svarade han, men han ville komma över en sväng det var något han ville berätta. Men han ville inte ta det på telefon. Jag tyckte att visste kunde han det, vi bestämde att han skulle komma nästa kväll och sova över.
Hela nästa dag gick jag runt i lägenheten och gjorde absolut ingenting, men jag var så rastlös.
Jag ville verkligen veta vad det var han inte kunde säga på telefon. Så ringde det på dörren och flög nästan fram emot den för att öppna och där stod han.
Utan ett ord föll vi i varandras famn och stod där länge, länge och bara höll om varandra, sa inget. Folk tittade konstigt när de gick förbi i trapphuset men sa inget. Efter en stund så lösgjorde jag mig försiktigt och stängde dörren bakom honom.
Gick sedan före honom in på mitt rum och sjönk ner på sängen. Han satte sig bredvid mig och smekte mig lätt över håret. Jag ville inte bryta stämningen men till slut frågade jag vad det var han skulle berätta för mig.
Då sprack han upp i ett leende och berättade att han gjort slut med sin flickvän. Jag undrade varför han gjort det, och han svarade att det var för att han inte kunde vara utan mig. Inom mig jublade jag och han måste nog trott att något var fel för han såg lite oroat på mig och undrade vad som var fel.
”Inget…” svarade jag lågt och böjde mig fram och kysste honom mjukt.
Jag är bara så lycklig. För att du är min…”
Han nickade och la sig ner på sidan och bara såg på mig, så klappade han lite på täcket och jag kröp genast intill honom och kurade ihop mig nära, nära honom.
Han klädde sakta av mig plagg för plagg tills jag låg där naken och sårbar. Hela tiden såg han på mig och när han klätt av sig kröp vi ner under täcket och låg där och smektes och såg varandra djupt i ögonen.
Jag var så varm, och lycklig. Över att han hade valt mig, att jag verkligen betydde något för honom.
Vi älskade, det var första gången för mig. Men han gjorde det till något underbart, något jag aldrig skall glömma.
Jag älskar verkligen honom.