Att lyda en främling (2)
Inte heller nu var mannen alls säker på att kvinnan skulle vara beredd att lyda honom. Men eftersom han inte hade väntat sig något när han satte in annonsen hade han inget att förlora. Han hade ju redan en trevlig erfarenhet i bagaget med den här kvinnan, och han var beredd att nöja sig med det om hon skulle backa ur.
Han valde en plats nere i hamnen, längst ute vid vattnet. Förra gången hade hon tagit med sig en väninna till mötesplatsen, och han hade blivit tvungen att improvisera. Nu skulle han göra ett nytt test, och i mejlet han skrev till henne gjorde han klart att han förväntade sig att hon skulle hålla sig till reglerna. Han valde en plats där han hade fri sikt åt alla håll och tydligt kunde se om kvinnan hade någon med sig.
Mannen hoppades, men gjorde sig inga förväntningar. Därför blev han positivt överraskad när hon i ett kort mejl bekräftade att hon skulle följa instruktionerna. På den angivna dagen körde han ner till mötesplatsen och hukade bakom en hög med träbråte, som var det enda gömstället så långt ögat nådde. Strax före skymningen kom en annan bil och parkerade strax framför hans. Han kunde se kvinnan kliva ur och se sig omkring. Kroppsspråket vittnade om hennes tydliga nervositet, en omständighet som hade en härdande effekt på mannen, men han tvingade sig att kontrollera omgivningarna medan kvinnan låste sin egen bil och gick till passagerarsidan på hans. Hon bar högklackade skor, svarta strumpor och en snäv, svart kjol – allt enligt instruktionerna.
Efter att än en gång ha sett sig omkring öppnade kvinnan bildörren och klev in. Mannen satt kvar och spanade medan hon lutade sig fram och tog fram ögonbindeln han hade placerat i handskfacket. Snabbt knöt hon den runt huvudet och placerade den tillrätta över ögonen. Det hela gick så smidigt att mannen lekte med fantasin att hon gjort så många gånger förut. Han spanade än en gång efter andra bilar. På håll kunde han se några mindre personbilar, men de svängde alla av åt andra håll. Med snabba steg tog han sig raskt fram till sin egen bil.
Han tyckte sig se hur kvinnan ryckte till när han slet upp dörren på förarsidan och satte sig tillrätta. Visst var hon nervös, men något annat var ju inte att vänta. Han vred om startnyckeln och gjorde en helomvändning. Kvinnan trummade med fingrarna mot låret, men satt i övrigt helt stilla. Hon sade ingenting, och mannen hade inte för avsikt att prata alls. Han körde snabbt ut på kustvägen, ville inte köra genom stan med en kvinna i bilen som hade ögonbindel. Det var en sval kväll och det mörknade snabbt. Då och då sneglade han på kvinnans fylliga kropp, på hennes rödblonda hår som ringlade ner över axlarna, hennes hjärtformade, rödmålade läppar, och inte minst hennes lår, som inkapslade i svart nylon försvann in under den korta kjolen. Att hon var lite mullig var i hans ögon inget problem alls – hon hade i alla fall former, och det viktigaste för honom var trots allt hennes förmåga och vilja att lyda.
Han körde landsvägar i något som liknade en cirkel. Efter en timme var de tillbaka i hamnen. De hade inte sagt ett ljud till varandra, hade inte haft någon kroppskontakt. De hade kört omkring oavbrutet i en timme. Först när mannen hade parkerat strax bakom kvinnans bil och stängt av motorn lutade han sig mot henne.
Han märkte att kvinnan var medveten om rörelsen. Hon stelnade till, en ofrivillig reaktion som förstärktes när han lade högerhanden på hennes lår, precis där strumpan mötte kjolen. Han hörde hur hon drog efter andan, och kunde känna upphetsningen komma medan han med den vänstra handen grävde i kavajfickan. Han rörde inte handen som vilade på hennes lår, utan höll den där medan han började tala.
”Du klarade mitt lilla test med bravur. Jag är imponerad. Så imponerad att du ska få en sak av mig.” Han gjorde en konstpaus medan han strök med fingertopparna mot nylontyget. ”Men först vill jag att du lovar dyrt och heligt att lyda mig.”
Kvinnan sade först ingenting, men han hade tålamod, väntade. ”Jag lovar”, sade hon. Hon lät inte helt övertygande.
”Dyrt och heligt”, upprepade han. ”Säg så här: 'Jag lovar dyrt och heligt att från och med nu lyda dig, vad du än begär av mig'.”
Den här gången varade tystnaden ännu längre, men så sade kvinnan: ”Jag lovar dyrt och heligt att från och med nu lyda dig, vad du än begär av mig.” Hon darrade på rösten, men mer kunde han inte begära av henne.
Han tog bort handen och lade istället en mobiltelefon i hennes knä. Hon famlade efter den medan han talade: ”Den är endast till för kontakt mellan oss. Kontakt kan också ske med e-post. Jag kontaktar dig. Du kontaktar inte mig, om jag inte begär det av dig. Förstår du?” Hon nickade. ”Nu tänker jag kliva ur bilen. När du hör att jag slår igen dörren tar du av dig ögonbindeln och lägger den i handskfacket. Sedan kliver du ur bilen, sätter dig i din egen och kör hem. Jag hör av mig.”
Mannen öppnade dörren och svängde sig ur bilen, slog igen bildörren och hukade vid sidan av bilen. När han hörde hur kvinnan öppnade passagerardörren rörde han sig runt till baksidan av bilen, kikade, kontrollerade så att hon inte försökte lokalisera honom. Det gjorde hon inte heller. Snart hade hon startat motorn och dragit iväg.
***
Kvinnan förstod ingenting. Allra helst förstod hon sig inte på sig själv. Hennes första tanke när hon fått hans mejl där han sade åt henne att köra ner i hamnen, sätta sig i hans bil och ta på sig ögonbindel, var att hon inte skulle göra det. Vem trodde den här mannen att han var egentligen? Och vem visste vad han egentligen hade för planer? Det fick räcka med erfarenheten i parken. Men sedan började erfarenheten i parken att förfölja henne. Hon tyckte sig nästan kunna känna hans händer över hela kroppen varhelst hon än gick. Minnet av hur hon blivit till den milda grad upphetsad att hon satt sig i bilen sedan och smekt sig till orgasm var ett som som gjorde henne skamsen, men som hon hade svårt att värja sig mot.
Alltsammans var fullständigt befängt. Okej, så hon hade lovat, men det behövde hon inte bry sig om. Det var inte som om hon var skyldig honom något. Okej, hon hade fått en telefon, men den kunde hon återlämna på omvägar. Det var inte som om han visste något om henne, var hon bodde, eller ens vad hon hade för telefonnummer. Bara hennes mejladress, och den hade hon ändå uteslutande för sina kontakter i dejtingsvängen.
Det som bekymrade henne mest var att hon inte kunde bortse ifrån vad hon hade misstänkt innan hon gav sig iväg. Hon hade innerst inne varit övertygad om att han skulle försöka sig på något med henne. Vilket måste innebära att hon hade velat det på något plan. När han hade lagt handen på hennes lår hade hjärtat bultat så hårt i henne att hon trodde det skulle gå sönder. Det hade känts som en eld där hans fingertoppar nuddat hennes lår. Och när det inte hade hänt mer än så... Hon kunde inte riktigt förmå sig att erkänna för sig själv att hon hade känt sig besviken, men i just den stunden var det exakt så hon hade känt.
Hon lade den lilla telefonen på soffbordet medan hon strötittade på teve, övertygad om att den snart skulle ringa. Men den förblev tyst. Innan hon gick och lade sig loggade hon in på en av dejtingsidorna hon låg ute på. Hon fastnade för någon som skickat en flört och skrev några rader i retur, men när hon låg i mörkret och försökte somna kunde hon bara tänka på den främmande mannen som kört runt med henne i en timme och knappt rört vid henne alls.
Hela nästa dag gick utan att den lilla telefonen ringde. Hon gick som på nålar, och det var inte utan att hon kände sig lite besviken över att ingenting hände, fastän en del av henne – den förnuftiga delen – sade henne att hon måste sluta det här nu, skicka ett mejl och tala om för mannen var han kunde hämta telefonen.
Inte förrän nästa kväll ringde det på telefonen hon hade fått. Hon höll precis på att göra sig i ordning för att gå på ett möte med bostadsrättsföreningen och tänkte sig inte för när hon svarade: ”Gunilla.”
”Hej, Gunilla”, hörde hon mannens röst. Hjärtat började bulta i bröstet och hon kände att hon fick lite svårare att andas. ”Fint namn.”
Hon lyckades få fram ord, men var samtidigt medveten om hur skrovlig hon måste låta: ”Vad vill du?”
Mannen skrattade till. ”Jag vill att du skall lyda mig, det vet du. ”Några sekunders tystnad följde. När hon inte svarade på det sade han: ”Vad har du på dig ikväll.”
”Jeans. En tröja.” Inte säga mer än nöden krävde.
”Det duger inte”, sade mannen. Vadå duger inte? Ville Gunilla säga, men av någon anledning gjorde hon inte det. Bara lyssnade. ”Du ska ha kjol, inga trosor. Ikväll och hela dagen imorgon. Du ska ta en bild med telefonen så att jag har den om högst fem minuter, som bevis för att du verkligen gör som jag säger.”
Du är inte klok, sade hon i sitt eget huvud. Dra åt helvete. I telefonen sade hon bara: ”Jag är på väg ut.”
”Så mycket bättre”, sade mannen. ”Det kan ju vara en spännande upplevelse för dig.”
Hon tryckte av samtalet. Dra åt helvete, tänkte hon igen. Men samtidigt hade mannen satt fingret på hennes ömma punkt. Det var just spänningen hon hade uppskattat i parken och under bilfärden fram och tillbaka från hamnen. Det var spänning hon hade saknat i sitt liv. Utan att riktigt våga vara närvarande i det hon gjorde drog hon av sig jeansen och trosorna och plockade fram en kjol ur garderoben som räckte henne ner till knäna.
Sedan vaknade hon till liv igen. Herregud, vad gjorde hon? Fortsatte hon att lyda den här vansinniga främlingen? Varför? Och varför i hela friden skulle hon skicka en bild på sitt underliv till honom?
Porten hade precis slagit igen bakom henne när det pep till i telefonen. Ett SMS: ”Fem minuter har gått.”
Vid det här laget kände hon sig stressad, visste att hon bara precis skulle hinna i tid. Hon ville inte att telefonen skulle hålla på att gå hela tiden. Hon tog sig tillbaka in i trappan och lyssnade. Inte ett ljud. Snabbt fick hon upp kamerafunktionen, höll kameran så långt ifrån kroppen hon kunde, lyfte på kjolen och knäppte av en bild. Sedan skickade hon den till mannen.
Inte förrän hon var halvvägs till mötesplatsen och kände den svala kvällsluften in under kjolen kom hon att tänka på att det enda hon egentligen hade behövt göra var att stänga av telefonen. Det i sin tur antydde något som hon inte alls ville ta till sig. Inte här, inte nu. Hon stängde resolut av telefonen.
Och det var inte förrän hon kom hem som hon tillät sig att känna det som legat och bubblat under ytan hela tiden. Han hade rätt, mannen. Det hade varit en spännande upplevelse att sitta där på mötet utan trosor. Och undra vad han hade för planer. Hon måste genomgå något slags tillfällig sinnesförvirring, för hon kom på sig själv med att önska att den lilla telefonen ville ringa...
Sedan kom hon på att hon hade stängt av den.
Ett missat samtal, bara minuterna efter att hon hade stängt av telefonen. Inget mer. Och inte ringde telefonen på hela kvällen heller.
Det var inte förrän strax efter elva nästa dag som det pep till i den. Det var knappt hon hörde där telefonen låg i hennes handväska bredvid skrivbordet på kontoret där hon jobbade. Hon kände sig nästan lite svimfärdig, men kunde inte låta bli att genast ta upp telefonen och läsa meddelandet: ”Du har en fin fitta, men jag uppskattar inte att du stängde av telefonen. Bekräfta att du har kjol utan trosor per mina instruktioner.”
Kraftiga svallningar genomfor hennes kropp. Hon visste inte alls hur hon skulle ta meddelandet och kom plötsligt på att hon satt och stirrade på skärmen, läste orden om och om igen. Hon reste sig snabbt, samlade sig så pass att hon inte skulle darra när hon gick mot toaletten. Nästan som i trans började hon knappa på telefonen. ”Bekräftar”, var det enda hon kom på att skriva.
Och det var sant. Utan att hon varit riktigt medveten om det hade hon följt mannens instruktioner när hon klätt på sig. Bara det att sitta på jobbet utan trosor... det var något nytt, och något som fick det att pirra i henne när hon tillät sig att känna efter. Och nu: ”...fin fitta... uppskattar inte att du stängde av telefonen...”. Hur skulle hon tolka det? Det första kunde såklart vara en komplimang, om man nu tog det på det viset, men det andra... Herregud, tänkte hon plötsligt, hon hade skickat en nakenbild på sitt kön till en främmande man. Visserligen en som redan tagit på henne, men ändå...
Hon väntade i fem minuter, men telefonen förblev tyst. Sedan gick hon tillbaka till sitt skrivbord.
*****
Mannen väntade i en och en halv timme innan han ringde upp kvinnan. Han kunde höra röster i bakgrunden, något som stimulerade honom.
”Hej, Gunilla”, sade han när hon svarade. När hon inte sade något fortsatte han: ”Hur känns det att gå utan trosor?”
”Det går bra”, svarade hon efter en kort tvekan. Hon lät affärsmässig på rösten. Hade säkert folk i närheten.
”Inte mer?” sade han. ”Jag hoppades att känslan skulle få din fina fitta att börja längta...”
”Det krävs mer än så.”
”Jaså? Det får du förklara närmare.”
”Jag kan inte det just nu.”
Mannen log för sig själv där han satt. ”Då ska jag förklara en sak för dig, Gunilla. Det finns inget som heter att du inte kan. Har du väl lovat att lyda får du också göra det. Men eftersom vi är i början av vår relation ska jag ha lite överseende. När slutar du?”
”Halv fem.”
”Du kör raka vägen från jobbet ner till hamnen. Du skall ha med dig något som du kan ha som ögonbindel. Du ska ta på dig ögonbindeln och sitta kvar i bilen. Passagerardörren skall vara olåst. Är det förstått?”
”Ja.”
Han klickade av samtalet. Det kunde naturligtvis bli så att hon helt enkelt sket i att komma, att hon bara inte ville skälla ut honom när hon hade folk omkring sig. Men det fick helt enkelt visa sig längre fram.
Han visste inte hur långt hon hade från jobbet ner till hamnen, så han såg till att vara där redan halv fem. Det gick närmare en halvtimme innan han såg hur hennes bil närmade sig. Från sin utkiksplats såg han hur hon stängde av bilen och tog fram en tygbit någonstans ifrån som hon satte för ögonen och knöt om huvudet. Han gick raskt fram till hennes bil, öppnade dörren på passagerarsidan och satte sig.
Hennes kroppsspråk avslöjade tydligt hur spänd hon var. Han lade märke till hur ordentligt klädd hon var, men... Han lade snabbt en hand på hennes lår, grep tag i kjolen och drog upp den, såg hur hon var naken längst upp och lät fingrar nudda venusberget.
”Det är bra att du lyder så långt, Gunilla”, sade han, ”men du kan vara lite bångstyrig, det märker jag.” Hon rörde inte en min, varken av beröringen eller hans ord. ”Men jag förstår att det här är nytt för dig, så jag ska, som sagt, vara lite snäll mot dig så här i början.” Fortfarande ingen reaktion, förutom det att hon verkade andas lite tyngre. ”Du förstår Gunilla, du ska själv få välja vad som ska hända – på sätt och vis. Jag har en massa kort här.” Han blandade dem för att det skulle höras. ”Du ska välja ett och visa för mig. Jag bestämmer om det som står på kortet ska ske här och nu, eller vilken annan tid eller plats det ska ske. Du behåller kortet så att du kan kontrollera att jag håller mig till det som korten säger. Förstår du?”
Det tog en stund innan hon svarade: ”Ja.”
”Fram med handen.” Hon tog emot packen med kort. Han var imponerad av att hon inte darrade på handen alls när hon drog ut ett ur högen. Han tog tillbaka den stora bunten. ”Visa upp den”, sade han. Sedan, när han såg vad som stod skrivet: ”Det var ju inte så farligt.” Jag hör av mig med närmare instruktioner.” Han öppnade dörren och klev ur bilen.
Från sin utkiksplats kunde han se hur hon tog av sig ögonbindeln och genast tittad på kortet för att se vad som stod skrivet. Han såg hur hon rynkade pannan och drog ett djupt andetag. Hur hon sedan såg lite förbryllad ut. Någon minut senare hade hon försvunnit.
*******
”Du ska gå en hel dag klädd som en riktig slampa, och också låta dig antastas som en sådan.”
Så stod det på kortet.
Gunilla förstod ingenting. Vad var det för mening med det? Alldeles frånsett det att hon var en extremt ordentlig människa som hade en i det närmaste total brist på riktigt slampiga kläder – några plagg i underklädeslådan undantagna. Det hela var idiotiskt. Vad höll hon på med egentligen? Som gjorde precis som den här främlingen – den här galningen – begärde. Hon var en självständig kvinna. Hon hade ett hyfsat jobb med både inflytande och underlydnade. Och efter ett misslyckat äktenskap visste hon precis vad hon ville ha, och lät sin profil på olika dejtingsajter meddela just det.
Det var bara det att den profilen än så länge inte gett så stor utdelning. Det kanske bara handlade om att härda ut ett tag tills någon dök upp som visade sig vara ”rätt” man för henne. Eller så... Hon brydde sig inte om att tänka tanken slut. Tänkte istället att nu fick det vara nog med den här lydnadsgalningen. Nästa gång han tog kontakt skulle hon låta honom förstå det. Hon var inte den typen man körde med hur som helst.
Det pep till i telefonen precis när hon skulle gå och lägga sig. Ett SMS. ”Lördag, kl 10. Stortorget. Ha på dig det slampigaste du har.”
Hon läste texten och rynkade på näsan. ”Har inga slampiga kläder. Är ingen sån kvinna”, textade hon. Sedan skickade hon iväg meddelandet och stängde av telefonen.
Hon var beredd på att det skulle finnas ett nytt meddelande på telefonen när hon slog på den nästa morgon, men nej. Däremot ett missat samtal. Från den främmande mannen, givetvis. Det ringde naturligtvis i telefonen just som hon klivit in i byggnaden där hon jobbade, men hon svarade i alla fall.
”Det var styggt av dig att inte svara igårkväll”, hörde hon hans röst.
”Tycker du?” svarade hon, försökte låta otvungen.
”Jag ska fatta mig kort”, fortsatte mannen. ”Har du inga slampiga kläder får du köpa. Det får bli på lördag, när vi ändå är ute.”
Hon ville be honom flyga och fara, men ville inte väcka uppseende så här på jobbet.
”Vi får se”, svarade hon.
”Inte alls”, svarade mannen. ”Innan klockan elva på lördag ska du se ut som en riktig liten kåtslampa. Innerst inne är du den kvinnan.”
Hon hörde hur samtalet bröts. Herregud... Han var ju precis så knäpp som han verkat när hon första gången sett hans kontaktannons på den där sexsajten. Vilken komplett idiot. Hon skulle avsluta det här ikväll.
Men när kvällen kom gjorde hon inte det. Med jämna mellanrum under dagen hade hon hört hans röst: ”Innerst inne är du den kvinnan.” Vad fan visste han om vad hon var för någon innerst inne? Men samtidigt... Någon liten del, kanske... En försvinnande liten del, men... Lite spännande var ju ändå tanken...
Sedan hittade hon mejlet: ”Glöm inte. Lördag kl 10. Stortorget. Ha högklackat. Det har du väl? Resten får du köpa med en gång på lördag. Den kortaste kjol du kan hitta och en topp som tuttarna när som helst kan välla ut från. Ingen behå. Bara ben. Du får aldrig vända dig om under dan, vad som än händer. Du köper kläderna och sedan byter du om på första bästa toalett. Klappa nu om din fina fitta, Gunilla.”
Hon bara stirrade på meddelandet. Det här var ju inte klokt. Hur kunde han...? Hur kunde hon...? Skulle hon klappa om...? Vad fan var detta för något?
Men klockan tio på lördagen stod hon på Stortorget. Hon spanade för att se om hon kunde se någon som tittade ivrigt åt hennes håll, men icke. Samtidigt undrade hon för vilken gång i ordningen visste hon knappt själv varför hon än en gång gått med på den här mannens galna idéer. För att visa lite trots och lite självbestämmande hade hon tagit på sig jeans till de högklackade skorna.
En minut efter tio pep det i telefonen. Hon tog upp och läste meddelandet: ”Då var det dags. Butiken får du själv välja. Kortast möjliga kjol, topp som visar så mycket som möjligt av brösten. Sätt fart.”
Som vanligt stod hon bara och gapade en stund. Hon såg sig omkring en gång till men såg ingen. Då ringde telefonen plötsligt. Hon tog upp och satte den mot örat. Bara lyssnade. ”Det är inte lönt att du försöker få syn på mig, Gunilla. Och kom ihåg. Vänd dig aldrig om.” Sedan tystnade samtalet.
*******
Mannen log lite för sig själv där han stod. Han följde efter på håll. Så här dags på lördagarna var det aldrig särskilt mycket människor i omlopp så han behövde aldrig komma nära kvinnan. Han såg hur hon gick in i en butik – en välkänd kedja.
Det tog tid, men det fick det ta. När hon äntligen kom ut hade hon en plastkasse i handen. Han hade redan knappat in meddelandet, behövde bara ta fram det och skicka: ”Det finns en toalett på Åhléns. Använd den. Kom ihåg, ingen behå.”
Han såg hur hon höll på att vrida på huvudet, men att hon sedan kom på sig själv med att göra det. Några tiotals meter längre fram nådde hon varuhuset och gick in. Även denna gång tog det sin lilla tid innan hon dök upp igen. Det gjorde mannen ingenting. Han gillade väntan, förväntan. Det fanns något extremt upphetsande i detta att ständigt kretsa kring det slutgiltiga målet, men att också ständigt skjuta upp tillfredsställelsen.
När hon dök upp igen var det bättre än han kunde ha trott. Hon hade valt en jeanskjol som knappt nådde ner under skinkorna. Till det en ljusgul topp som visade en hel del av hennes generösa urringning. Man behövde inte titta särskilt länge för att se att hon inte hade någon behå under. Hon såg sig omkring lite när hon kom ut från affären, såg nästan lite villrådig ut.
Han tog fram telefonen och knappade snabbt: ”Gå var du vill. Gör vad du vill.” Det fick räcka så.
Hon verkade inte helt säker på vart hon skulle gå. Hade kanske tänkt sig att han skulle komma med befallningar även på den fronten. Men så började hon gå sakta ner mot stadens största torg. Han följde efter på håll. Höll ögonen på hennes stjärt i den korta kjolen till en början, hennes bara ben som bara blev snyggare och mer uppseendeväckande av de höga klackarna. Sedan började han fokusera blicken runt omkring henne. Log för sig själv. Lät henne gå, följde bara efter medan hon gick utmed gågatan, shoppinggatan.
Han väntade tills hon var nästan ända framme vid gallerian där han sett henne för första gången. Sedan ringde han upp henne. Som vanligt sade hon inget när hon svarade.
”Jag är mycket nöjd”, sade han istället. ”Du ser ut som en riktigt fin liten kåtslampa. Har du sett hur karlarna tittar på dig? Det ser man på dem att de inget hellre vill än att sätta på dig, ta dig hårt.”
Han såg hur hon ryckte till och tryckte av samtalet. Med lite mer bestämda steg gick hon nu mot gallerian. Där inne valde hon första bästa fik och satte sig längst in med en kopp kaffe. Satt med ryggen mot väggen och lät blicken svepa över det nu tilltagande antalet människor som var i rörelse.
Det var initiativrikt, tänkte mannen. Han hittade en bänk där han kunde se när hon lämnade fiket, men där hon inte kunde se honom. Sedan skrev han ett nytt meddelande: ”Du ska skreva med benen så att jag ser vad du har under.” Låt henne tro att han kunde se henne. Det kunde inte skada.
*****
Hon darrade invärtes medan hon lät benen glida isär. Hon försökte avgöra var han kunde tänkas befinna sig, men kunde inte se någon som passade in på hennes föreställning om honom. Samtidigt försökte hon bli på det klara med hur hon kände. Det hade inte gått henne förbi att karlarna tittade på henne. Hon var hela tiden akut medveten om hur hennes bröst gungade under toppen, om att bröstvårtorna avtecknade sig mot tyget. Hon gick omkring som ett vandrande sexobjekt. Tog emot blickar som klädde av henne vart hon än gick. Det var fel. Hon var inget sexobjekt. Hon var en självständig kvinna som... som... kände hur det pirrade lite i magen och i skötet. Herregud, det var så fel. Alltihopa var så fel.
När hon kände att hon inte kunde sitta kvar längre lämnade hon fiket. Det dröjde inte mer än någon minut innan hon kände en hand på sin stjärt. Bara för någon sekund, men hon visste att det var han, den främmande mannen. Hon stålsatte sig mot impulsen att vända sig om. Snabbade på sina steg. Irrade planlöst runt i gallerian, tittade än i det ena skyltfönstret, gick än in i den andra butiken. Då och då kände hon en hand som tafsade på henne. Varje gång fick hon tvinga sig själv att inte vända på huvudet och se på honom.
Först när hon lämnade gallerian pep det till i telefonen. Hon tog upp och tittade: ”Du sköter dig fint. Du gör dig bra som slampa. Bara fortsätt att gå. Jag gillar att titta på din sköna kropp. Och det gör alla andra karlar också.”
Hon drog ett djupt andetag. Kände att hon snart inte stod ut. Hon sökte sig till lite mer avsides gator, men kände sig mer utlämnad åt förbipasserande här och letade sig strax tillbaka till trängseln på shoppingstråket.
Han verkade heller aldrig tröttna på leken. Lät henne bara gå och gå, känna blickarna på sig, då och då en hand som tog henne på stjärten eller på låret. Eller ett vulgärt SMS. Vid lunchtid hittade hon ett matställe och tillät sig att sitta längre med maten än vad hon egentligen behövde. Bara för att få lite ro i kroppen. Men det fick hon givetvis inte. På nytt fick hon order om att sitta med benen isär. Hon såg hur en ung man med en vacker flickvän hade fullt sjå med att inte flukta under hennes bord. Det var så hon rodnade. Men han var ju så stilig, och hon hade inte haft något emot att...
Herregud, vad tänkte hon? Hon lämnade restaurangen. Leken fortsatte med oförminskad styrka en halvtimme till. När hon som bäst stod och tittade på en kappa i ett skyltfönster ringde så telefonen: ”Du har varit duktig idag, Gunilla”, hörde hon hans röst. ”Du gör dig bra som slampa, riktigt bra. Nu vill jag att du går till parken.”
Hon protesterade inte. Hade för länge sedan förstått att hade hon nu gett sig in i leken... Istället följde hon hans instruktioner. Hittade den undanskymda bänk han nämnt och slog sig ner på den. Här fanns i alla fall ingen som försökte se upp under hennes kjol eller nästan dreglade när de såg hennes svällande barm.
Det var knappt hon hann bli medveten om hur det prasslade i buskarna bakom henne innan det svartnade för hennes ögon när en tygbit fästes om hennes huvud. ”Hej, Gunilla”, sade en röst i hennes öra. Hon kunde känna mannens andedräkt mot sitt öra. En kort stund senare märkte hon hur han slog sig ner bredvid henne. Hans hand landade utan vidare på hennes nakna lår, högt upp precis där kjolen slutade. ”Det var länge sen jag såg någon som var en så fulländad slampa”, sade han.
”Vad menar du?” Hans hand kramade om hennes lår. Hon flämtade till rent instinktivt. Konstigt nog kände hon sig säker på att det inte skulle bli mer än så här, men det var ändå en nervkittlande upplevelse att sitta så här.
”Du såg väl själv hur karlarna tittade på dig, längtade efter att få ta på dig, känna på dig.”
Det tänkte Gunilla inte svara på. Hon kände hur han lade armen om hennes axlar. Sedan hur hans fingrar letade sig nedåt. Hon stelnade till, men gjorde ingenting för att hindra hans hand från att glida ner innanför toppen och krama om hennes bröst. Det fanns inget hon kunde göra för att hindra bröstvårtan från att stelna till. När han plötsligt nöp henne i den fick hon bita sig i läppen för att inte flämta till. ”Vad är det du vill?” frågade hon, märkte hur rösten var alldeles grötig.
”Du bestämmer vad som ska hända”, sade mannen. Hans händer försvann från henne för ett ögonblick. Sedan tog han hennes hand och lade den på luntan med kort han haft med sig när hon suttit i bilen senast. ”Välj ett kort.”
Hon kände en svag bris mot benen. Tänkte vilken befängd sak det var att sitta här på en parkbänk med ögonbindel och välja ur en kortlek vad en komplett främling skulle göra med henne, medan glada röster hördes på håll. Varför kunde hon inte bara slita av sig ögonbindeln, resa sig upp och gå härifrån? Hon drog ett kort och höll upp det.
”Intressant”, sade mannen. Han tog korten från henne men lät henne behålla kortet hon dragit. ”Det verkar som om du får gå runt lite till.”
Hon tog ett djupt andetag. ”Gå vart?”
Hon kände på nytt hans hand på hennes lår. ”Du ska köpa en dildo”, sade han.
******
På nytt följde han efter henne där hon gick. Innerst inne var han förbluffad över att hon fortsatte att spela med, men det bekräftade på sätt och vis den aning han hade känt... att hon trots att hon var lite avvisande ändå var rätt kvinna... Hon gick snabbt nu. Det var glesare med folk och hon gick mot den lite sjaskigare änden av centrum.
När hon kom till butiken han sagt åt henne att gå in i gick hon först förbi, stannade till först när hon kom till en gatukorsning. Hon stod där ett tag, utanför en jourbutik. Sedan vände hon om och började gå med försiktigare steg mot butiken som sålde allehanda erotiska prylar.
Han väntade tålmodigt, men behövde i och för sig inte ha så mycket tålamod. Det tog inte alls lång tid innan hon kom ut igen. Han slog hennes nummer. ”Det var raskt marscherat”, sade han. ”Du kan gå tillbaka till bilen nu.”
Inget mer än så. Bara följa efter henne, ta in hennes läckra stjärt, de bara benen, och om han kom sig för att genskjuta henne, få en glimt av brösten som toppen knappt förmådde dölja. Hon närmade se de bättre delarna av centrum igen. Han kunde staden, visste hur geografin var. Fram med mobiltelefonen.
”Här framme finns en gränd in till vänster bakom hotellet. Gå in en bit och ställ dig med ryggen mot.” Knäppte av utan att bry sig om ifall hon svarade. Han såg på hennes gång att hon blev lite mer osäker. Han hade fortfarande inte bestämt sig för om han skulle driva igenom det som hade stått skrivet på kortet idag, eller om han skulle dra ut på det.
För tillfället snabbade han på stegen så att han kunde vända in i gränden strax efter henne. Han var redan alldeles bakom henne när hon stannade till. Hennes kropp stelnade när han lade händerna på hennes höfter. ”Böj dig framåt”, sade han. Hon gjorde som han sade. Han tog några steg tillbaka och såg att hennes trosor var hur synliga som helst under den korta kjolen.
Framme vid henne igen tryckte han sig mot henne så att hon tydligt skulle kunna känna hans stånd mot sig. Hans händer åkte in under hennes topp och kramade om brösten. Bröstvårtorna hamnade mellan hans fingrar för en kort stund. Sedan drog han ut händerna igen och tog tag i trosorna. Drog resolut ner dem. Fick henne att ta ett steg framåt så att han kunde ta upp dem från marken.
Han ställde sig alldeles bakom henne och höll upp plagget framför henne. ”De här tar jag hand om”, viskade han i hennes öra. ”Ska du slampa dig på riktigt kan du ju inte ha trosor på dig, eller hur?” Som så ofta förr svarade hon ingenting. Han stoppade ner hennes trosor i fickan och med händerna på hennes axlar fick han henne att vända sig om. ”Så, du kan fortsätta att gå tillbaka till bilen”, sade han med en klapp på stjärten.
Han följde henne på håll tills han såg att hon närmade sig ekipaget. Sedan slog han på nytt hennes nummer. ”Du ska tappa påsen och böja dig fram för att ta upp det.” Hon stod mitt på en bilparkering och nu kunde hon inte låta bli att se sig omkring. Det hade han räknat med, och höll sig bakom en reklampelare. När hon försäkrat sig om att kusten var klar åkte påsen i marken, och hon böjde sig snabbt fram för att få tag på det igen. Hon var snabb, men för några korta sekunder blottade hon hela härligheten för honom – och hade gjort det för andra om det hade funnits några bakom henne just då.
*****
Väl i trygghet i bilen började hon skaka. Hon hade aldrig i sitt liv medvetet blottat sig för någon tidigare. Hon visste att hon hade brutit mot hans regler, men det brydde hon sig inte om. Hon hade varit tvungen att se så att ingen annan kunde se, allra helst någon hon eventuellt kände. Hon hade kvar kjolen och toppen på sig, men kunde lika gärna ha varit helt naken, så som hon kände sig.
Sedan kom hon att tänka på kortet. Kortet som han sagt åt henne att inte läsa förrän hon redan hade genomfört uppdraget som stod på det. Hon tog fram det ur fickan i jeanskjolen: ”Du ska köpa en dildo som du sedan använder på dig själv medan jag ser på, på en plats och vid en tid som jag bestämmer.”
Hon blinkade både en och två gånger. Det gick inte. Mycket hade hon redan gjort som hon aldrig trott om sig själv, men att... onanera med redskap inför en komplett främling. Nej, nu fick det vara nog. Med lite viljestyrka lyckades hon ta fram nyckeln och starta bilen. Hon fick ringa honom ikväll och säga att hon inte ville vara med längre. Att han fick hitta någon annan att ha sina perversa lekar med.
När hon kom hem bytte hon om till andra kläder – kläder som var mer ordentliga, som hon själv. Sedan hällde hon upp en drink. Hon behövde det, efter dagens händelser, och inför samtalet hon skulle ringa. En drink blev två, och plötsligt ringde det i den lilla telefonen. Han hade hunnit före.
”Gunilla”, svarade hon.
”Hej, Gunilla”, kom den främmande mannens röst. ”Vi säger väl hamnen som vanligt. Klockan elva imorgon förmiddag. Du låser din egen bil, sätter dig i min och tar på dig ögonbindel. Du kan komma i dina nya slampiga kläder utan behå eller trosor.”
Hon hörde hur han tryckte av samtalet. Hon hade inte haft en chans. Naturligtvis borde hon ringa upp honom direkt och göra slut på det här, men det gjorde hon aldrig. Istället tog hon en drink till. Tänkte tillbaka över dagen. Hur konstigt allting hade varit... För när alkoholen långsamt löste upp hennes mer konventionella värderingar gavs plats för andra känslor att komma smygande. Alla ögon som tittat på henne... den främmande mannens händer på henne... När hon mindes hur bröstvårtorna hade styvnat under hans beröring var det inte utan att hon kände sig lite sugen...
Hon tog fram den nyinköpta dildon och betraktade den. Hon kunde nästan känna två halvor av sig själv kämpa om hennes framtid. Skulle hon gå med på att använda dildon på sig själv inför den främmande mannen, eller skulle hon ta sitt förnuft till fånga...?
Fler noveller av samma författare
Så otroligt välskrivet och enormt upphetsande, tack!