Inneboende
Författare: silvertunga Datum: 2018-07-02 12:06:53
Läst:
26 523 gånger
Betyg: 3.8 (6 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Jag hade struktur på mitt liv. Ett välbetalt och stimulerande arbete. Vänner som jag litade på och trivdes med. En sambo som jag sedan flera år delade allt med. Det fanns inga större bekymmer i min tillvaro och jag levde lycklig i tron om att det så skulle förbli. Jag insåg alldeles försent hur fel jag hade.
Det som initierade allting var ett smärtsamt och abrupt slut på det förhållande jag levde i. Från början var det nog min partner som inte tyckte att vår relation utvecklades i "rätt riktning". Hon ville att vi skulle gå skilda vägar. Detta var naturligtvis en långdragen process men vi kunde inte rädda vår relation och beslöt oss till slut för att skiljas åt.
Naiv som jag var hade jag inte planerat för att bli ensam. Jag stod utan bostad då hyreskontraktet stod på min sambo. Det jag tog med mig i min bil, som jag förvisso ägde, var flyttkartonger från mitt tidigare liv som ungkarl och de tillhörigheter som vi kom fram till var mina i bodelningen.
Att flytta hem till föräldrarna var inte att tänka på. De vänner som bodde inom räckhåll var antingen småbarnsföräldrar eller så fanns det inte en sängplats tillgänglig.
Jag var desperat och mån om att flytta så snart som möjligt och lyckades återupprätta kontakten med en vän sedan ungdomsåren. Efter att vi snabbt talats vid på telefon löd vår fortsatta skriftliga konversation ungefär enligt nedan
"Hej Felicia!
Precis som jag nämnde för dig på telefon så är jag i desperat behov av tillfälligt boende. Jag har nyligen valt att gå skilda vägar med min partner och hade behövt någonstans att sova tills jag kan komma på fötter igen.
Jag betalar naturligtvis mer än skälig ersättning om det skulle vara så att du har möjlighet att ställa upp.
Tack på förhand
/Filip"
Efter bara några timmar fick jag svar.
"Hej
Precis som jag sa när du ringde passar det egentligen inte jättebra just nu. Jag reser rätt mycket och är inte bekväm med att någon jag inte känner lever i mitt hus.
Det kanske skulle funka en kortare tid förutsatt att vi sätter upp vissa förhållningsregler.
/F"
Jag slogs av hur kort hon var i sitt svar. Formellt och nästan lite kyligt. Jag hade ändå precis blivit lämnad av min partner. Jag hade däremot inte råd att vara stolt utan svarade istället
"Hej igen Felicia,
Tack för ditt svar! Jag har självklart förståelse för din situation men är samtidigt i stort behov av någonstans att bo. All tid som jag kan få att hinna ordna med egen bostad är ovärderlig!
Name your price!
Vänligen
/Filip"
Det dröjde längre innan ett svar kom den här gången. Sent på kvällen fick jag slutligen följande.
"Om jag ska överväga att ha dig som inneboende under en kortare tid är följande mina krav.
- Hyra för det rum du disponerar är 4300/månad
- Du ordnar med eget förråd för eventuella tillhörigheter som inte får plats i rummet
- Städning är något som du främst kommer få hantera
- Mitt rum är off-limits, du går aldrig in där
- Om du ska träffa vänner gör du det någon annanstans
- Vid de tillfällen som jag begär att du lämnar huset ansvarar du för att hitta ett annat tillfälligt boende
Ovan krav är inte förhandlingsbara. Det är mina regler som gäller."
Felicia lät hänsynslös i sitt svar. Ingen artighet utan rakt på sak, och heller inget utrymme för kompromisser. Trots det accepterade jag efter endast en kort stunds övervägande hennes villkor. Min tanke var att jag alltid kunde hitta något nytt i värsta fall. Jag tänkte också att det säkert låter hårdare än vad det är och hade svårt att tänka mig att hon skulle tillämpa reglerna fullt ut.
"Tack Felicia!
Det låter jättebra. Återkom gärna så fort du har bestämt dig.
Vänliga hälsningar
/Filip"
Så började väntan på ett svar. Dagarna gick. Jag höll ständigt ett öga på min inkorg. Efter en vecka började jag bli otålig. Jag skrev ett kortare svar för att igen påminna om hur kritisk min situation var. Det visade sig vara ett stort misstag.
"Jag vet inte vem du tror att du är Filip. Vi har inte träffats på flera år varpå du hör av dig och vill ha någonstans att bo. Inte ett "hej", inte en fika eller en lunch, utan direkt på sak. Seriöst?
Jag har dessutom redan förklarat för dig att jag har ett krävande arbete. Om du kräver ett svar nu så kommer det bli ett nej."
Jag kände direkt en skam över hur jag hade betett mig även om jag tyckte att det var delvis oförtjänt kritik. Det fanns uppenbarligen inget utrymme att gå in i försvar så jag ursäktade mig.
"Kära Felicia,
Jag menade absolut inget illa! Jag ber om ursäkt om jag har betett mig illa eller fått dig att känna att jag tränger mig på. Finns det fortfarande en möjlighet inväntar jag åter ditt svar!
Jag ber återigen om ursäkt!
Varma hälsningar
/Filip"
Det verkade som att svaret gav effekt för bara efter ytterligare några dagar hörde Felicia av sig med ett inflyttningsdatum. Hyran fick jag betala väl i förskott och den skulle vara betald den 20:e varje månad.
Rummet jag disponerade var ett gästrum. Utöver en enkelsäng fanns enbart ett par garderober och ett nattduksbord. Efter att ha placerat merparten av mina tillhörigheter i ett lånat förråd på min arbetsplats och resterande i mitt nya rum var min nya boplats ett faktum.
Felicia var förvånansvärt tillmötesgående och vänlig. Hon kokade kaffe och pratade gamla minnen medan jag bar in mina flyttkartonger. Hon hjälpte förvisso inte till mer än att hålla upp dörren men tonen var ändå en annan nu. Jag kände mig tryggare i att det här har rätt beslut och till en början flöt tillvaron på nytt på utan några större problem.
En morgon innan jag gav mig iväg till arbetet kom Felicia in i mitt rum. Hon var redan ombytt till sin något strikta men på något sätt utmanande arbetskläder och höll sin mugg med te i handen medan hon stod i dörren till mitt rum. Efter en stund sa hon rakt ut
- "Jag hade behövt att du stannar någon annanstans ikväll."
- "Uhm. Jaha." svarade jag smått förvirrad.
- "Är det ett problem?" fortsatte hon och jag anade en utmanande ton.
- "Nej, nej. Inte alls. Det är bara det att det är lite kort varsel men det löser sig."
- "Det här var reglerna du ställde upp på när du flyttade in."
- "Jag vet, jag vet. Det är inga problem Felicia. Jag ordnar det."
Hon stod kvar en stund innan hon med ett kort "Bra" vände och gick. Själv stod jag kvar och funderade på var jag skulle ta vägen efter jobbet. Och varför behövde jag spendera natten någon annanstans?
Timmarna gick och innan jag visste ordet av var arbetsdagen över. Jag hade inte många gångbara alternativ och när jag hade spenderat några timmar i köpcentret och ätit middag ute visade klockan fortfarande bara 19:37.
Sedan mitt förhållande tog slut hade jag inte haft någon större lust att umgås med någon, vänner och familj inkluderade. En tanke växte således långsamt fram i mitt huvud. Om jag ställde bilen en bit bort från mitt nya hem vore det ju faktiskt att räkna som att jag var "någon annanstans". Ju mer jag tänkte på det desto mer övertygad blev jag. Att sova i bilen var inte främmande och kändes bättre än att sova på någons soffa.
Sagt och gjort styrde jag färden hemåt. På grusvägen några hundra meter hemifrån svängde jag av vägen och parkerade i en dunge. Jag började göra i ordning min sovplats för natten när en stor pickup med tonade rutor och extraljus rullade förbi på vägen framför mig. Eftersom det hörde till ovanligheterna att andra än grannarnas fordon kom körandes på kvällarna så följde jag bilen med blicken. När bilen svängde in på Felicias infart blev jag om möjligt än mer uppmärksam.
Över fältet kunde jag tydligt se silhuetten av en man kliva ur bilen. Han hade en stor kroppshydda och en rak hållning vilket förde tankarna till någon som spenderade allt för mycket tid på en av stadens gym. Han gick med bestämda steg fram till dörren och knackade på. Ljudet ekade i försommarnatten där jag satt och försökte räkna ut vad mannens ärende var.
Dörren öppnades av Felicia. Mannen tog plötsligt ett grepp om hennes hals och pressade sig in i huset. Dörren slängdes igen bakom de båda. Min puls skenade och jag blev torr i munnen. Vad var det som hände? Ett inbrott?
Efter att den första chocken lagt sig insåg jag att jag måste göra något. Medan jag sprang snubblandes över fältet försökte jag desperat komma ihåg adressen och postnumret. Jag bad för mig själv att mannen skulle nöja sig med att ta våra tillhörigheter och inte skada Felicia.
När jag kom fram till tomten sänkte jag tempot. Jag ville inte ge mannen någon förvarning. Jag smög fram mot dörren och öppnade den helt ljudlöst. När jag öppnade möttes jag direkt av ljudet av högljudda röster.
- "Håll käften slyna, annars blir jag tvungen att binda dig!" röt den främmande mannen.
- "Snälla, skada mig inte. Ta vad du vill men skada mig inte!" kved Felicia.
- "Jag tar alltid vad jag vill. Och just nu vill jag ha det här!" Mannens ord följdes av ljudet av kläder som rivs sönder. Felicia skrek till.
- "Nej! Snälla! Min man kommer snart hem. Låt mig gå!" Jag närmade mig sakta källan av ljudet men gladdes lite inombords att hon kallade mig för "sin man". Jag bröstade upp mig ordentligt där jag smög fram.
- "Jag skiter i om din mes till man kommer hem. Jag är dubbelt så stor som honom. Och dubbelt så grov." På sista ordet tjöt Felicia till och jag insåg att det var nu eller aldrig.
Jag sprang in i köket och slängde mig över mannen som stod lutad över Felicia som låg på köksbänken. Jag hängde runt mannens hals och försökte desperat att dra omkull honom.
- "Vad i helve-" ropade mannen förvånat. Han tog därefter ett tag om mig bakom sin rygg och kastade av mig samtidigt som han drog sig ur Felicia. Jag låg på köksgolvet och framför mig stod en stor kortklippt man med svällande muskler under sin svarta tajta t-shirt. Genom den öppna jylfen på hans jeans såg jag hans kraftiga och erigerade könsorgan som fortfarande glänste av vad som måste vara Felicias våta kön.
- "FILIP!" skrek hon. "Vad tror du att du håller på med?"
- "Ja-jag..." svarade jag mållös.
- "Kan du gå härifrån? Idiot!"
Jag reagerade inte tillräckligt fort så den främmande mannen lyfte mig på fötter.
- "Du hörde henne. Jag tror det är dags att du drar." sa han med sin djupa röst och jag snubblade ut ur huset.
Efter att jag stängt dörren på nytt snurrade frågorna i mitt huvud. Vad var det där? Kände Felicia och mannen varandra? Borde jag hålla mig i närheten? Men med Felicias ord ringade i mina öron återvände jag till min bil.
Jag satt i förarsätet medan imman långsamt täcke alla rutorna på bilen. Det var någonting med bilden av mannen ståendes över Felicia i köket. Jag hade fått känslan av att Felicia var en kvinna utom räckhåll, konsumerad av sitt arbete. Men här lät hon sig våldsamt utnyttjas av en man i sitt eget hem och visade inga tecken på några hämningar.
Allt eftersom tanken på hur Felicia hade tagit mannens lem i sitt sköte lade sig upplevde jag hur min egen upphetsning sakta smög sig på. Kanske var det situationen, kanske var det Felicias tidigare ouppnåeliga status, jag vet inte. Men allt eftersom minuterna gick blev min egen lem hårdare och hårdare. Jag tittade mig omkring som om jag inbillade mig att jag skulle se något genom de igenimmade rutorna.
Jag knäppte upp min egen gylf och hasade ner byxorna och kalsongerna till knäna. Där satt jag i en bil bredvid en grusväg mitt i ingenstans. Trots känslor av skam kunde jag inte undvika att trevande börja röra mig själv.
En blixt av vällust gick genom kroppen. Jag hade inte haft sex eller fått någon form av stimulans sedan jag flyttat. Med minnena av Felicia och mannen färskt i mitt huvud började jag med långsamma smeka mitt svullna kön. Jag började för första gången reflektera över den relativa storleken på mitt könsorgan. Jag hade dessförinnan inte några som helst komplex för min storlek men insåg att min hand helt täckte hela min längd där jag förde min förhud fram och tillbaka.
Jag hade bara gjort ett par drag men kände redan att min utlösning var nära. Jag andades tyngre och tyngre och min armrörelse blev mer frenetisk. "Mmm". Bara... lite... till...
Dörren till bilen slets upp. Felicia står och hennes ilskna blick fästs först på mig och sedan ner på min hand som jag instinktivt försöker skyla mig med.
- "Fy fan Filip." sa hon med en ton av avsmak. "Ta på dig byxorna."
Jag lyckades inte uttrycka några sammanhängande ord alls och satt med öppen mun och ett dumt ansiktsuttryck.
- "Du har seriösa problem. Vad gjorde i mitt hus? Jag sa till dig att hålla dig borta idag!" röt hon.
- "Jag trodde..." hon avbröt mig tvärt.
- "Trodde vadå? Att du kunde komma och gå som du vill?"
- "N-nej, jag trodde att du... Ehm..." jag tvekade.
- "Att vad? Att du är den lilla prinsen som kommer ridande för att hjälpa den stackars prinsessan?" Jag slog ner blicken. "Du är patetisk Filip. Du kommer få anstränga dig rejält för att få tillbaka mitt förtroende."
Hon slängde igen bildörren och jag satt kvar med händerna över mitt slaknande kön. Efter flera timmar somnade jag i den kalla bilen men jag sov oroligt och vände och vred mig under hela natten.
Dagen därpå vaknade jag med insikten av att jag behövde be om ursäkt. Jag väntade för säkerhets skull på att mannen från kvällen innan lämnat innan jag av någon anledning knackade på dörren. Efter en lång stund öppnade Felicia i sin vita morgonrock. Hennes hår var något rufsigare än vanligt och hon stod med armarna i kors över sina bröst. Jag vågade inte vila blicken på hennes kropp någon längre stund med risk för att göra bort mig ytterligare.
- "Jag vill..."
- "Ja?" sa hon kort.
- "Be om ursäkt för igår."
- "Mhmm." svarade hon likgiltigt. "Inga blommor?"
Jag blev helt stel.
- "V-va, nej, jag..." stammade jag.
- "Larva dig inte. Verkar jag vara en person som vill ha blommor? Efter gårdagen borde du veta bättre."
Jag sänkte blicken.
- "Middag." fortsatte hon. "Du lagar middag resten av veckan. Och..." tillägger hon "...städar huset i helgen när jag ska resa med jobbet."
- "Ja."
- "Ja, vadå?"
- "Ja Felicia."
- "Om jag ska vara helt ärlig börjar jag bli lite illamående av att höra dig säga mitt namn hela tiden. Men löser du middag och städning så kan jag kanske glömma detta. Kanske."
Jag stod kvar i dörröppningen.
- "Var det något mer?"
- "För jag komma in?" nästan viskade jag.
- "På riktigt? Grow a pair!" snäste hon och med en suck lämnade hon hallen.
Efter en stunds tvekan gick jag in för att byta om för en lång arbetsdag. Hur kunde jag hamna här?
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Introducerad | Bdsm | 3.0 | 4/11-19 |
| Inställsam | Bdsm | 2.5 | 11/7-18 |
| Iakttagande | Bdsm | 3.3 | 2/7-18 |
| Inneboende | Bdsm | 3.8 | 2/7-18 |
