Den Där dagen...Bok 4 England Kapitel 9

Författare: sammet Datum: 2018-02-11 13:07:46

Kategori: Heterosex

Läst: 2 318 gånger

Betyg: 5 (2 röster)



Kapitel 9


Vi vaknade samtidigt och tittade på varandra, vi var fortfarande synkade och gick upp. Vi klädde på oss träningskläder och snörade på oss skorna och gav oss ut och sprang. Vi sprang en annan runda än vi brukade.


Efter ett tag så fick vi stannade för Rebeckas mage ville annat än springa. När hon kräkts färdigt så fortsatte vi springa. Vi kom hem och gick ner i källaren och körde ett pass med svärden.


Vi dansade runt och slogs som om det gällde livet, vi var totalt fokuserade och adrenalinet pumpade i kroppen. Efter en timme så hamnade vi i ett dödläge, svetten sprutade från oss och vi stirrade på varandra.


Jag släppte mitt svärd och drog henne till mig och kysste henne hårt. Hon släppte sina svärd och kysste mig tillbaka, snart så slet vi av varandra kläderna och hamnade på golvet.


Jag tog hennes bröst i mina händer och började slicka på dem och lekte med hennes bröstvårtor. Hon greppade tag om min kuk och började runka den. Jag vände mig om så att min kuk hamnade över hennes mun och jag begravde min mun på hennes fitta och började slicka som en galning, hon tog mig i munnen och sög min kuk.


Vi låg där i en 69: a och tillfredsställde varandra. Jag drog mig ur henne och vände mig om igen. Jag tog tag i min kuk och Rebecka vände sig och ställde sig på knä och jag riktade kuken mot hennes fitta och satte den mot hennes hål.


Hon stötte bak och den gled in i henne. Jag tog ett fast tag om hennes höfter och började knulla henne. Jag ville knulla henne hårt men jag tyglade mig och tog henne långsamt och jag kände hennes värme omsluta mitt kön.


Vi stönade i takt med att jag bottnade henne. Jag tog tag om hennes hår och drog hennes huvud bakåt. Hon stönade till högre, vi knullade lika mycket mentalt som fysiskt våra kroppar var ett och vi kände båda hur närmade oss, jag ökade takten och jag tog henne hårdare.


Jag släppte hennes hår och började smeka hennes andra hål med mitt finger. Hon stönade till igen. Jag tryckte in fingret i henne och hon skakade till och hon kom, vi var förenade i hennes orgasm och det blev för mycket för mig så jag kom också. Vi delade våra orgasmer med varandra och vi skrek rakt ut i luften jag vet inte vems orgasm som var vems eller om det var en sammansmältning mellan båda.


Jag bara skrek tills luften tog slut i mina lungor. Vi red ut orgasmerna tillsammans och det kändes som om de aldrig skulle ta slut. Vi andades i samma takt våra hjärtan slog som ett. Till slut vilket kändes som en evighet så tog orgasmerna slut.


Jag stannade och Rebecka föll sakta framåt, jag följde med i hennes rörelse och vi la oss på sidan och bara låg där. Ord var inte nödvändiga, vi talade på ett annat plan. Vi log båda två kände jag, jag smekte hennes mage och kände hur hela hon pulserade, jag märkte att vi lös båda två. Jag drog mig långsamt ur henne och vi reste oss upp och gick in i duschen.


Vi duschade av oss och gick nakna upp till vårt sovrum. Vi klädde på oss och gick ut i köket. Jag plockade fram havregryn och gjorde gröt, Rebecka lagade kaffe och plockade fram smörgåsar, smör och pålägg.


Vi satte oss på vår uteplats. Vi åt och tittade på varandra. Vi lös fortfarande och vi brydde oss inte. Vår kärlek till varandra brann. Telefonen ringde men vi brydde oss inte.


Vi åt färdigt och dukade av och diskade. Vi smekte varandra när vi kom åt och varje gång vi rörde vi varandra så bildades det en aura runt oss och rysningar for genom våra kroppar som elektricitet. Telefonen ringde igen och jag gick och svarade


- Hej
- Hej detta är Delila Pendragon
- Hej
- Vi har landat nu och är på väg till er
- Vad trevligt kör försiktigt
- Det skall vi göra, jag hoppas inte att det inte gör något att vi är lite tidiga?
- Nej då ni är välkomna
- Tack
- Ingen fara vi ses på en stund
- Det gör vi
- Hej
- Hej


Jag gick ut i köket igen och tog Rebecka i min famn och kysste henne, det formligen exploderade blixtrar runt oss och vi lös ännu starkare. Jag hade sagt att kärleken hade räddat oss och som det stämde.


Vi delade på oss och gick in i sovrummet och tog fram de kläder vi skulle ha på oss. Jag gick ner i källaren och hämtade våra svärd både de i trä och de riktiga. Jag satte dem vid matplatsen så att de var synliga. Jag gick ut i trädgården


- De kommer om tjugo minuter sa jag på italienska. Gör er redo, ta hand om alla som inte skall vara med, de får ha två livvakter inte mer. Alla andra är era, inga dråp dock
- Som du befaller fick jag till svar


Jag gick in igen


- Redo?
- Mm
- Bra


Vi gick ut på grusvägen och ställde oss. Vi bara stod där och sa inget. Vi var inte medvetna om tiden. Det kom en stor limousin som stannade vid grinden, jag öppnade den och limousinen svängde in framför huset. Vi stod där och väntade på dem chauffören gick runt och öppnade dörren. Ur bilen steg en kvinna ut och efter henne en man, jag sträckte fram handen


- Niklas
- Delila
- John
- Rebecka
- Välkomna sa Rebecka och jag med en röst. Vi är de vi är, på gott eller ont, vi är de vi är. Vi väntade och de tittade på oss och böjde på huvudet
- Vårt hus är ert att göra vad ni vill med
- Tack sa vi fortfarande med en röst, skall vi gå in


Ur bilen kom två män som hade öron snäckor och jag såg att det putade innanför kavajerna. Vi gick in i huset och vi gick in i vår salong och satte oss. Jag hade satt svärdet bredvid min stol. Vi satte oss bredvid varandra jag och Rebecka, de satte sig mittemot oss. Jag kunde se hur de stirrade på svärdet


- Nå sa jag ni ville träffa oss?
- Ja sa John vi ville träffa er för att
- Är det, det svärdet jag tror att det är?
- Detta? Vilket svärd tror ni att det är?
- Wallace svärd?
- Ja sa jag det är det
- Hur har ni fått tag på det?
- Vi tog det från galenpannan


John ryckte till när jag sa hans öknamn


- Ni gjorde vad?
- Vi tog det från honom
- Ok?
- Var det svärdet vi skulle diskutera frågade Rebecka?
- Va? Nej det var det inte


Det knackade diskret på fönstret


- Vänta lite sa jag


Jag gick ut i trädgården och där stod den unge livvakten


- Hur många fler?
- Sex
- Ok är de omhändertagna?
- Ja vi neutraliserat dem
- Ok var är de?
- Vi band dem och nu är de i gästhuset
- Ok tack vi kommer att gå in där nu bevaka de två som är kvar
- Givetvis signore
- Tack


Jag gick in igen och satte mig i min stol


- Tillit sa jag är något som vi uppskattar
- Vi med sa Delila
- Och bryter man mot vår tillit så blir det konsekvenser
- Vad menar du?
- Det skall jag visa er, kom med mig


Vi reste oss och gick ut i trädgården och bort mot gästhuset, jag öppnade dörren och släppte in dem. På golvet låg det sex personer bundna


- Som sagt tillit, ni vill kanske diskutera hur vi skall gå vidare med det här. Vi går in i huset och lämnar er här att prata igenom situationen


Vi gick in jag och Rebecka


- De är rädda sa Rebecka
- Mm jag kände det. Men inte för oss, ja inte innan i alla fall
- Nej det är något annat de är rädda för
- Men vi tog dem på sängen med vårt bemötande
- Mm de vet inte vad de skall tro
- Svärdet var en bra effekt
- Mm
- Hur gör vi nu?
- Vi ser vad de kommer fram till
- Ok
- I värsta fall så skickar vi hem dem med svansen mellan benen
- Mm, hon är en vacker kvinna
- Nej hjärtat du är vacker, hon är blond
- Haha jag älskar dig hjärtat
- Och jag dig


De kom in i huset och de såg skakade ut. Jag hade dragit mitt svärd och stod med det med spetsen mot golvet och båda händerna på hjaltet. Rebecka stod bredvid mig och hon bara tittade på dem


- I vanliga fall så hade vi utmanat er nu. Men vi skall ge er en chans att förklara er, bara för att vi är på glatt humör idag. Förresten det var detta svärd jag använde när jag skar av Wallace hans högra hand och hans högra öra, efter att vi slagit honom sönder och samman.


De stirrade på mig, sedan på svärdet, sedan på Rebecka och till sist på svärdet igen. Jag hade inte torkat av det, där var blod kvar på det


- Herregud sa Delila
- Vi ber så hemskt mycket om ursäkt sa John. Men det finns en förklaring till att vi bröt mot vår överenskommelse
- Den får vara bra för att vi skall förlåta sa Rebecka med iskall röst
- Kan vi sätta oss sa John
- Javisst sa jag och log, vi kan sitta här sa jag och pekade mot bordet med svärdet


De ryckte till när de såg blodet. Vi satte oss och de tittade på oss igen.


- Kan du lägga undan svärdet frågade John
- Kan jag det? Ni har inte fler överraskningar på gång?
- Nej inga fler överraskningar, jag lovar och svär på mina barns huvud
- Våra
- Förlåt, ja just det våra
- Sam och Gwen sa Rebecka
- Hur?
- Hur vet vi det? Jisses trodde ni att vi inte gjorde vår hemläxa? Jag beklagar missfallet, jag är själv gravid och kan inte föreställa mig hur jag skulle känna om jag drabbades av det sa Rebecka
- Hur, herregud ingen vet om det utanför familjen
- Jo vi sa Rebecka, men fortsätt ni svor vid era barns huvud, inga fler överraskningar
- Hur mycket vet ni om våra familjers affärer
- Allt sa jag, hur ni överlevt så länge som ni gjort är ta mig fasen ett under. Vi tyckte att italienarna var förvirrade, för att inte tala om grekerna, men ni är ta mig fasen ännu mer förvirrade. Hur får ni något gjort?
- Haha ja det måste vara förvirrande för utomstående, men vi har levt med det så länge att det blivit en vana.
- Stackars er
- Ja sa Delila, vi är så trötta på det
- Men kom till saken sa Rebecka
- Vi har ett dödshot på oss, från Wallace familjen, de har hotat att radera ut oss om vi inte gör som de vill
- Och vad vill de?
- Döda er, det var därför vi ville ha detta möte för att varna er och för att söka en allians mot Wallace
- Jaha det gick sådär med deras försök att döda oss sa jag lakoniskt
- Ja vi förstod det när vi såg svärdet därinne, jag höll på att få en hjärtattack sa John
- Wallace har inget överhuvud just nu, och det säger jag. Få inga idéer om att ta över deras roll, vi är för tillfället överhuvud över Wallace. Tills vi hittar en värdig arvtagare
- Nej vi förstår att balansen måste finnas där sa Delila, vi vill inte ha deras territorium, vi vill sköta vårt
- Ok
- Vi är inte som de andra Pendragons, vi vill inte återuppliva Arthur
- Ok det är väl det som är ryggraden i er släkt?
- Haha ja och ni kan inte ana hur mycket pengar släkten slösat på att leta efter en myt
- Jo vet precis hur mycket pengar de spenderat på det sa Rebecka och log
- Ok sa John
- Nu skall vi göra en sak klar så vi slipper komma tillbaka till det sen. Vi vet allt och när jag säger allt så menar vi allt. Vill ni att vi skall berätta att vi vet att ni har sex minst 4 gånger i veckan? Att ni ibland besöker klubbar med mindre smickrande rykte för att leva ut er fantasi om att se andra par älska. Att du John har storlek 43 i skor och att du Delila egentligen vill gå i mys kläder i stället för märkeskläder. Att du är hjärtligt trött på aristokratlivet och att du inte vill säga det till John för att du tror att hans skulle lämna dig då? Du behöver inte vara orolig han är lika less på det livet. Skall jag fortsätta?
- Herregud sa Delila
- Så då kan du fortsätta John ni är stämplade av Wallace, det har vi stoppat, ni vill inte expandera. Ni vill modernisera men har krafter mot er som lever kvar på istiden? Ni ville träffa oss för att vi skulle stoppa Wallace och se till att era släktingar rättar in sig i ledet och blir moderna. Ni vill att vi skall städa upp. För er för att ni ha målat in er i ett hörn som ni inte kommer ur? Sammanfattar det läget?


Han stirrade på Rebecka som log mot honom


- Men
- Så andas nu sa jag och tittade leende på honom och när du andats så bekräftar du eller förnekar det som Rebecka sa
- Det stämmer sa Delila, vi trodde
- Att ni kunde spela husens spel med oss och ni kunde spela ut oss? För vi är ju så unga och oerfarna? Var det ungefär så ni hade tänkt det?
- Ja sa John, precis så hade vi tänkt
- Tack för ärligheten sa Rebecka, då skall vi göra en sak klar. Lyssna nu uppmärksamt, vet ni vad det innebär att vara de utvalda?
- Enligt våra legender så är det att ni är tvillingsjälar och att ni på något vis skall ena familjerna under en flagga så att säga
- Inget mer?
- Nja en del myter om att ni är reinkarnationer av Leonardo och Mona – Lisa att de skulle varit ett par med förmågor som är mytiska. Att de skulle varit de smartaste som vandrat på jorden och att de bestämde tillsammans vilket var väldigt ovanligt på den tiden. Att de reste till Asien i tio år och kom tillbaka som nästintill trollkarlar
- Var står det sa jag skarpt
- I vår krönika, Pendragon krönikan
- Den vill jag läsa sa jag
- Den är bara för Pendragons
- Vi skall läsa den och det är inget önskemål, men fortsätt
- Men den är bara för Pendragons
- Vill du gå samma öde tillmötes som galenpannan sa jag lågt?


Han svalde och stirrade på mig


- Nej
- Bra då hittar vi en lösning på det, vi skall läsa den
- Det vet jag inte om ni kan den är skriven på en särskild engelska
- Nej inte på en särskild engelska, den är skriven av en man som faktiskt hette Merlin, han använde en kod som Leonardo knäckte, eller inte kod utan han uppfann ett språk som kallas Arthurian, denne Merlin har inget med trollkarlar att göra, han var präst med en livlig fantasi


Jag sa detta på det språk som de trodde att bara de talade

- Fortsätt sa jag
- Ja sa han skakat när de kom tillbaka så var det kaos i Europa. En galning i Transsylvanien hade gått bärsärk när turkarna eller osmanerna hade dödat två av hans söner
- Mm inte släktens ljusaste stund sa jag
- Va?
- Jag är Dracul
- Du är vad sa Delila
- Haha jag är inte vampyr, den myten kan vi tacka Stroker för, han är Tudor förresten. Fortsätt
- Vi är Dracul hjärtat du glömmer alltid det
- Oj förlåt, vi är Dracul, men fortsätt om myterna
- Ja som sagt det var kaos när de kom tillbaka och om man skall sammanfatta det så återställde de balansen och den varade i trehundra år. Och myten säger att en dag när nöden kräver det så skall de återfödas i ett avlägset land som de utvalda, de skall vara märkta två gånger för ett svek. De skall ha levt under svåra förhållanden som skall stärka deras hjärtan för att klara av det som krävs av dem, de skall ha samma förmågor som de två hade. Vilka är höljda i dimma. Förlåt det högtravande språket jag citerar nu, de skall bringa balans i det som varit skevt
- Där ser man hjärtat det kommer alltid tillbaka till det sa jag
- Mm alltid
- Förlåt? sa Delila
- Ja alla myterna kommer alltid tillbaka till att vi skall bringa balans i det kaos som är just nu
- Men är ni dem? Sa Delila
- Ja vi är dem sa jag, jag trodde att vår ljusshow bekräftade det för er? Vi är märkta två gånger för ett svek som vi betalat, det som ni kallar myter är inga myter. Vi har gått igenom saker som skulle få andra att tappa förståndet eller i alla fall tvivla på deras förstånd. Vi är reinkarnationer av Leonardo och Mona – Lisa. Vi delar alla deras förmågor som är höljda i dimma, poetisk tvist får jag säga
- Mm nästan lite romantisk, inte vad man väntade sig av en präst kanske sa Rebecka
- Han var inte präst av eget val eller hur
- Nej den stackaren blev tvingad
- Vem pratar ni om frågade Delila förvirrat
- Merlin förstås sa jag och log
- Va?
- Ja inte den Merlin utan Merlin som skapade Pendragon familjen
- Ursäkta?
- Går det för fort?
- Ja lite
- Ok en sammanfattning. Merlin blev präst för att inte svälta ihjäl, han var en om ni ursäktar språket en man som gillade att så sin havre. Men som präst gick inte det så han skapade myten om Arthur och klädde ut sig till nobel man och lurade alla och fick så sin havre bäst han ville. Sen skrev han Arthur legenden. Han var stark i kraften så han kunde dupera alla. Ett av alla hans barn ärvde förmågan och sen var Pendragon familjen bildad, han fortsatte sprida legenden och det är den som ni lär er idag. Men er anfader var en präst med en livlig fantasi och om jag får säga det en smart hjärna
- Herregud om detta kommer ut sa Delila
- Vem skall sprida det?
- Ja ni
- Varför? skulle det bringa balans?
- Nej
- Precis, vi har valt sida i en väldigt spännande ceremoni. Eller vi valde inte själv, vi jobbar för det goda så kan vi väl sammanfatta det
- Ok sa John, kunde det blivit det onda så att säga
- Absolut vi hade inte så mycket att säga till om sa Rebecka. Men nu blev det inte så
- Men för att återgå till ämnet, vi är de utvalda tvivla inte på det


Vi reste oss upp, jag drog av min tröja och visade min rygg, Rebecka knäppte upp sina byxor och visade sin tatuering på benet, vi tittade på varandra och nickade jag knäppte upp mina byxor och visade min panter, inte hela men så mycket jag kunde utan att visa mitt kön, Rebecka gjorde likadant.


- Vi lös när ni kom det är ett annat bevis på att vi är de utvalda. Som jag sa innan vi är reinkarnationer av dem, tvivla inte på det i heller, vi har alla de där mytiska förmågorna som de skulle haft. Jag anar vi har ett par till men det hör inte hit. Vi talar de flesta kända språk. Vi har alla de tre största bloden i oss som blandades i en pakt som bildades för 600år sedan. Mellan Medici, Da Vinci och Dracul. De åkte mycket riktigt till Asien, närmare bestämt det som idag är Vietnam och Laos och till Japan, de var inte borta i tio år, de reste när de var 15 och kom hem när de var 28. Ja de hade förmågor när de kom hem, men inga som de inte hade när de åkte. De bara förfinade dem i Asien. De levde ett långt liv tillsammans, längre än vad man brukade leva vid den tiden, de dog inte av ålder utan av eget val. De ville sluta av eget val. De fick barn varav ett togs om hand av Dracul.


De stirrade på oss


- Det kan vara mycket att ta in. Det förstår vi, vill ni ha något att dricka?
- Ja tack gärna en Whiskey om ni har
- Jag tar gärna ett glas vin sa Delila
- Är du säker sa Rebecka?
- Va?
- Jag tror att du skall kissa på en sticka
- Va?
- Jag tror att du skall kissa på en sticka sa Rebecka långsamt
- Hur? Va?
- Det känns som att du är gravid
- Hur kan du känna det?
- Lita på mig sa Rebecka och log, du kanske skall skicka en av dina hejdukar att köpa ett test, man köper de på apotek här i Sverige
- Men?
- Så andas nu. Fundera inte på hur jag kan veta, bara gör som jag säger
- John
- Mm
- Använde den micken du har och säg till en av dina hejdukar att göra som jag sa
- Javisst
- Tack
- Då var det dricka, Whiskey till dig och vi andra tar mineralvatten. Ni vill kanske tvätta ansiktet eller något?
- Ja tack gärna sa Delila
- Jag behöver luft sa John
- Visar du damen toaletten så följer jag John ut
- Ok sa Rebecka och log


Vi reste oss och gick ut på framsidan av huset, vi stannade utanför dörren och han tog ett par djupa andetag och tittade upp mot himlen. Det såg ut som han fattade ett beslut och tittade rakt på mig


- Jag känner mig rent vimmelkantig. Vi kom hit i tron att vi skulle om möjligt vara jämbördiga med er, men vi är inte nära ens. Inte för att skryta så anses vi vara de starkaste med kraften som Pendragons fått fram på århundraden och jag känner mig som ett litet barn i jämförelse
- Vi är unika jag och Rebecka, det finns inga som oss. Vi föddes med ett enda mål och för att uppnå det målet så var vi tvungna att få vissa fördelar. Det känns ibland som att de gick för långt med oss, eller de visste inte vad de skulle vänta sig 600år senare så det blev extra allt så att säga. Ni kan spela spelet nog så bra på er hemmaplan, vår hemmaplan är hela världen. Inte bara här hemma, där är en stor skillnad mellan oss. Sen så var Leonardo och Mona ännu intelligentare än vad som sägs om dem, och jag och Rebecka är intelligentare än dem. Det är deras arv till oss, vi är mer än dem.
- Herregud
- Något sådant ja
- Hur gör vi nu?
- Tja är ni allvarliga med era intentioner?
- Ja vi kan inte fortsätta som vi gör i England, det kommer sluta i kaos
- Där är vi eniga, hur långt är ni beredda att gå?
- Vad menar du?
- Det kan komma att flyta blod
- Ok inga problem för mig, jag kan inte tala för Delila
- Kommer vi fram till en överenskommelse. Så måste ni vara beredda på att löpa linan ut, ni får inte backa för då kommer ni förgöras. Vi kämpar för det goda, men det innebär inte alltid att det slutar lyckligt. Går ni med på vår överenskommelse så måste ni löpa linan ut och det kan som jag sa flyta blod. Det har det redan gjort. Vi uppskattar att ni ville varna oss, det var det enda som gjorde att vi fortsatte lyssna på er. Annars så hade du också kanske förlorat en lem eller två
- Ok som sagt vi ber om ursäkt för att vi gjorde som vi gjorde, just nu så befinner sig våra barn på hemlig ort med ett hav av livvakter
- Alaska skall vara fint såhär års sa jag
- Hur fan visste du det sa han skakat
- Vi vet allt sa jag. Du behöver inte vara orolig jag skadar inte barn, jag är inget monster. Men jag vill poängtera att vi vet allt
- Ok förlåt om jag lät aggressiv
- Ingen fara jag skall själv bli förälder
- Grattis det är den mest magiska resa man kan göra att bli förälder
- Jag ser framemot det sa jag och log


Telefonen ringde


- Ett ögonblick
- Javisst


Jag gick in och svarade


- Niklas
- Hej det är Gert
- Tjena
- Nu är RR här kan jag lämna den?
- Javisst när är den här?
- Ja han är utanför strax
- Ok kalas tack
- Ingen fara, du jag har en galen bil på gång om du är intresserad
- Ok?
- Vad skulle du säga om att äga Mustangen från Bullit?
- Jo tack det skulle jag vilja göra
- Chargern med?
- Ja vad kostar de?
- Vi får lägga ett bud
- Ok säg 1 200 000
- Ok hur högt är du beredd att gå?
- Hm 1 500 000
- Ok jag meddelar honom
- Kalas tack
- Hej
- Hej
- Vem var det? Frågade Rebecka
- Gert din bil kommer nu
- Oj vi kommer ut


Jag gick ut och ställde mig bredvid John


- Det var min bilförsäljare
- Aha ok samlar du på bilar?
- Ja jag har ett par stycken
- Kan jag få se dem?
- Javisst men vi väntar på de senaste inköpet. Damerna skulle också komma ut, det är Rebeckas bil som kommer
- Ok
- Hej sa damerna när de kom ut
- Hej


En lastbil stannade utanför grinden och jag gick bort och öppnade den, han rullade av RR och jag fick nycklarna. Jag körde in bilen framför garaget och gick in och öppnade dörrarna. De kom gående mot mig och jag backade in bilen. När de kom fram till garaget så stannade John och stirrade på Aston Martinen


- Ja det är den sa jag
- Jisses ser du Delila
- Mm det gör jag sa hon och himlade med ögonen
- Hur fick du tag på den?
- Min kontakt sa jag
- Herregud får jag sitta i den?
- Javisst sa jag och tog fram nycklarna och kastade dem till honom
- Får jag sitta i min sa Rebecka
- Visst hjärtat den är öppen och nycklarna sitter i
- Funkar sakerna?
- Ja, jag har inte skjutit med den och jag har inte tryckt på den röda knappen men allt annat funkar, till och med GPS: en eller den lyser i alla fall
- Jisses sa han och sen härmade han Sean Connery perfekt när han sa You must joking
- Bättre än min imitation sa jag och log
- Vilken bil sa Rebecka galen lyx
- Mm sa jag


En av deras livvakter kom med en påse till Delila och räckte över den, hon tog den och tackade. Hon tittade på Rebecka och log


- Ursäkta mig sa hon och gick in
- Javisst sa vi
- Jag hörde ditt samtal med John
- Mm han är beredd att gå all in vi får se vad Delila säger
- Ja, jag vet inte men jag gillar dem. De skulle kunna bli bra vänner
- Mm sa jag vi får se hur det slutar men jag håller med dig
- Nå John kan du slita dig?
- Javisst sa han och log förläget
- Vi skall nog gå in igen
- Var är Delila?
- Hon gick på toaletten
- Nu igen?
- Denna gången så var det i ett annat ärende
- Jaha sa han och såg förvirrad ut
- Män sa Rebecka och himlade med ögonen, vad sa jag att du skulle göra med din mikrofon?
- Erh va?
- Hon är på toaletten för att göra det testet som du skickade livvakten att köpa
- Oj förlåt vi går in


De gick före mig in jag stängde och låste garaget och gick efter dem. Vi satte oss vid bordet igen och John snurrade på sitt Whiskey glas och vi väntade på Delila. Hon kom ut från toaletten och log med hela ansiktet och hade tårar i ögonen


- Det var positivt
- Grattis sa jag och Rebecka
- Är det sant sa John
- Mm det är det sa hon och pussade honom
- Jisses sa John och log


Han kramade om sin fru och de log med hela ansiktet båda två.


- För barnen skull så måste vi få ordning på familjerna sa John
- Mm sa Delila
- Hur långt är du beredd att gå frågade jag Delila
- Hur menar du?
- Jo som jag sa till John att vi kommer att städa upp i England. Vi kan inte ha den röran som är där, det funkar inte. Det kan komma att bli blodspillan
- Kan ni reda upp röran som ni kallar det så får det bli så jag vill inte behöva skicka iväg mina barn mer
- Är ni säkra på att det bara är Wallace som ligger bakom hoten?
- Så säkra som vi kan vara
- Ok en minut sa jag


Jag gick bort till telefonen och ringde Gunther


- Hej det är Niklas
- Hej hur går det?
- Framåt
- Bra
- Kan du kontakta Callum?
- Ja
- Bra jag vill ha ett samtal från honom inom tio minuter
- Ok
- Tack hej
- Hej


Jag gick tillbaka


- Era barn kommer att vara här i morgon kväll senast sa jag
- Ok
- Men som sagt. Vi kommer att städa upp där över oavsett vad ni familjer tycker, det kan som i Wallace fall innebära att ni förlorar ett par lemmar eller så hittar vi en annan lösning. Vi föredrar det andra
- Vi gör som ni säger, vi lägger vår familjs öde i era händer och vi står bakom i er
- Ok bra då var det avklarat


Telefonen ringde jag reste mig och svarade


- Ja det är Niklas
- Hej detta är Callum Wallace
- Hej du erkände igår vårt anspråk på ert svärd
- Ja
- Då inser du att vi bestämmer alla era affärer
- Ja jag är införstådd med det
- Bra alla kontrakt på att mörda oss eller Pendragons är nu förverkade. Jag räknar med att du löser det direkt och ringer tillbaka hit när du är klar
- Ja det skall bli som du befaller, tack gode gud, gäller det även kontrakten på Tudors
- Ja det gäller på alla. Om det så mycket som kröks ett hår på någon så kommer jag att hämta fler kroppsdelar från ansvarig
- Bra tack förresten. Nu kanske det äntligen kan bli lite ordning och reda, vill du framföra mina ursäkter till John och Delila
- Det kan du göra själv sa jag, vänta lite. John kom hit


Han reste sig och gick emot mig


- Här är en person som vill prata med dig


Jag gav honom luren och lyssnade


- Jag förstår, ok tack jag skall framföra det. Jag accepterar din ursäkt.

Han räckte luren till mig och såg fundersam ut


- Tack Callum sa jag
- Det är jag som skall tacka min bror hade lett oss in i fördärvet
- Stabilisera läget i din familj så kan du komma och hämta svärdet sen
- Jag lovar och jag tackar för förtroendet
- Ingen fara visa dig värdig för det
- Tack igen och tack för att jag fick möjligheten att be om ursäkt till dem direkt
- Ingen fara hej
- Hej


Jag la på luren och ringde Gunther


- Hej det är jag igen
- Hej
- Kan du kontakta Tudor på något vis?
- Javisst
- Bra hälsa dem från oss att de har ett pris på sitt huvud och det kommer att plockas bort inom det snaraste och att de är skyldiga oss en
- Javisst
- Sen vill jag att planet flyger till Alaska och hämtar Pendragons barn och levererar dem till oss så fort som möjligt
- Ja visst var är de?
- Det står i mappen vi fick av dig titta på ditt original
- Ok
- Tro inte att jag är dum
- Nej jag glömde mig
- Mm ring tillbaka när du vet att planet är tillbaka
- Javisst
- Tack hej
- Hej


Jag gick tillbaka till bordet och satte mig


- Så då var det fixat
- Vi hänger inte med riktigt sa Delila
- Ok följande har hänt sa jag. Jag har stoppat alla kontrakt på mord från familjen Wallace, han hade tydligen tänkt rensa ut er alla, även Tudors. Jag satte stopp för det. Callum, som verkligen bad om ursäkt för sin bror, kommer stoppa dem. Jag har sett till att Tudors i och med detta är skyldiga oss en tjänst och det vet vi alla vad de tycker om det. Sen så har jag skickat vårt plan till Alaska för att hämta era barn, de kommer att komma i morgon eller senast på söndag morgon. Så de kommer att resa med er hem

- Ursäkta?
- Gick det för fort?
- Nej men hur?
- Allt på grund av att galenpannan gjorde ett stort misstag
- Bara ett sa Delila
- Nja men ett stort
- Vilket?
- Han underskattade oss, det kostade honom som jag sa innan en hand och ett öra, samt all makt han hade innan.
- Men hur kan du veta vart våra barn är. Det är bara jag och John som vet det
- Nej vi vet också, och som jag sa till John vi skadar inte barn
- Galenpannan kommer inte ge sig
- Om Callum vill ha det som står därinne vilket han gärna vill så kommer han att ta mått och steg för att se till att galenpannan ”försvinner” annars så gör vi det
- Och med försvinner menar du
- Nej jag beordrar inte mord, vi ser till att han blir inlåst på ett trevligt hem för galna människor eller liknande
- Ok
- Så våra barn är säkra nu?
- Så fort Callum ringer tillbaka till mig så är de säkra
- Tack sa Delila med gråt i rösten


Hon tog fram en kniv från sin handväska och skar sig i handen, John tog kniven och gjorde samma, Rebecka tog kniven och skar sig hon med och räckte kniven till mig, jag snittade och sen ställde Delila sig upp. Vi andra reste oss också


- Vid Pendragons liv svär jag trohet åt de utvalda
- Vi Pendragons blod svär jag evig trohet åt de utvalda sa John


Vi tog deras händer och pakten förseglades med blod. Vi satte oss igen och Rebecka började lysa sen helade hon Delila och John och de bara stirrade på henne


- Ett tecken på vår tacksamhet sa Rebecka
- Herregud sa Delila
- Nja inte riktigt eller jag vet inte om han är inblandad sa Rebecka och log
- Haha skrattade John, men återigen tack
- Jaha mat någon?
- Ja tack sa Delila
- Bra då börjar jag laga mat så kan Rebecka visa er runt i huset


Jag gick ut i köket och började laga mat, jag stekte svärdfisken och gjorde risotto till smaksatt med saffran. Jag sa till Rebecka i tanken att maten var färdig


- Ok vi kommer


De hade tagit en rundtur i trädgården och kom in och satte sig till bords


- Det är ett vackert hus ni har sa Delila
- Tack sa Rebecka, vi har fått det som vi ville
- Jag såg träningslokalen därnere tränar ni ofta?
- Varje dag sa Rebecka
- Oj varje dag?
- Ja eller den sista tiden så har det inte blivit det av olika anledningar
- Ok sa John
- Morgon kräkningar
- Aha sa Delila, det hade jag med mitt första barn
- Det är jobbigt sa Rebecka men det går när man vet vad som kommer
- Ja då är det värt allt
- Herregud vilken mat sa John, har du lagat detta?
- Ja sa jag, det är en hobby jag har
- Hobby jisses du hade kunnat lära vår kock ett och annat
- Kockar brukar börja gråta när Niklas kommer in i deras kök, vår kock på restaurangen grät senast igår sa Rebecka och log
- Hahaha är det sant
- Jag vet inte om han grät, igår men han gjorde det första gången jag ockuperade köket
- Haha
- Vad är det för fisk?
- Svärdfisk
- Ok den smakar nästan som kotlett sa Delila
- Mm sa jag
- Detta är min favoriträtt, men riset var nytt hjärtat
- Ja jag tänkte variera lite sa jag


Telefonen ringde och jag reste mig


- Hej det är Niklas
- Hej det är Callum alla kontrakt är nu stängda, de är säkra i alla fall från Wallace sida
- Bra tack sa jag, som jag sa innan städa undan hos er så är svärdet ditt och det största för dig att städa undan är din bror
- Ja men jag vill inte döda honom
- Nej det förstår jag. Jag uppmuntrar inte till dödande, men ett sjukhus i ett annat land för sådana som honom kanske är att rekommendera. Jag har hört att de har bra sådana i Sibirien eller Kina eller nåt
- Tack för idén jag undersöker det direkt
- Bra sa jag tack för hjälpen Callum de utvalda uppskattar det
- Tack själv igen
- Ingen fara på återhörande
- Detsamma hej
- Hej


Jag la på och satte mig igen


- Det var Callum alla kontrakt från Wallace är nu dödade
- Tack gode gud sa Delila
- Han sa från Wallace och antydde att det kanske fanns fler från någon annan
- Vad menar du?
- Hade jag varit Tudor och velat ha makt så hade jag gömt mig bakom Wallace och fått det till att se ut som att det var de som gjorde det sa Rebecka
- Hm sa jag


Jag reste mig och lyfte luren igen


- Hej Gunther
- Hej Niklas
- Kontakta Tudor och säg till dem att vi skulle se det som en personlig skymf om det hände Wallace eller Pendragons något. Du kan ju lägga till att vi är överhuvud över Wallace och att vi har en blod pakt med Pendragons, alltså som de utvalda, ring tillbaka till mig när du fått bekräftat att de är dödade kontrakten, diskuterar de för mycket så be dem ringa mig
- Ok jag fixar det
- Tack


Jag gick tillbaka och satte mig


- Så då var det snart fixat
- Bra sa Rebecka
- Vi hänger inte med sa Delila
- Jag har nu hotat Tudors med att himlen kommer att ramla över dem om de inte gör som vi vill. Dels som de utvalda och dels som överhuvud över Wallace familjen, och om man besegrar galenpannan. Så måste vi ju vara galnare än honom, det är därför ni inte gjort något åt honom eller hur? Ni var rädda för honom eller hur?
- Ja lite så ja, var inte ni rädda
- Nej jag tyckte mest att han var patetisk sa Rebecka
- Ja lite så sa jag, vi har mött galenskap och han var inte nära ens
- Nej inte direkt sa Rebecka
- Jisses har ni mött värre än honom?
- Jag levde med en i 15 år
- Och jag i 19 sa Rebecka, men Niklas pappa var värre
- Tja allt är relativt hjärtat, kommer ni ihåg myten med våra uppväxter för att härda våra hjärtan?
- Ja
- Vi har blivit härdade
- Herregud
- Förresten vi kan läsa krönikan nu
- Va?
- Ja vi har blandat blod
- Ok
- Mm nu har ni bjudit in de utvalda i Pendragons, läs er historia
- Ok jag litar på dig
- Tack sa jag och log
- Hur gör vi nu?
- Vad? Sa Rebecka
- Ja ni har lovat att städa upp i England
- Ja
- Hur skall ni göra det?
- Vi? Vi skall köpa ett stort jäkla slott. Sen kommer vi att bjuda in alla tre familjerna, sen skall vi förklara vad som gäller från och med nu, och accepterar man inte så utmanar vi alla som tycker annorlunda och får bort ogräset och planterar nytt sa Rebecka lugnt
- Ursäkta sa John
- Gick det för fort?
- Nja lite
- Vår rådgivare ringer snart eller Tudor sa jag och meddelar att de är hemskt ledsna men det måste blivit fel eller liknande. Då säger jag till min rådgivare att köpa ett slott i England. Vi köper det och bjuder in alla som har något att säga till om i familjerna. Sen berättar vi hur det skall se ut från och med nu. De som inte vill lyssna eller sätter sig emot. Kommer vi att utmana på duell och sen kommer vi att lära dem en läxa. Sen sätter vi nya på deras platser. Hängde du med nu?
- Det kommer aldrig att lyckas sa Delila
- Skall vi slå vad sa Rebecka lugnt?


Delila tittade på henne och tvekade


- Vad skulle vi slå vad om?
- När vi vinner så blir vi gudföräldrar åt ert ofödda barn
- Och om vi vinner?
- Då får John, Niklas Aston Martin
- Taget sa John och log
- Vi får även välja namn åt barnet sa Rebecka allvarligt
- Ok sa Delila och log taget
- Bra han kommer heta Vincent efter det barn som Mona – Lisa var tvungen att skänka till Dracul sa Rebecka allvarligt
- Ok sa Delila, men om det blir en flicka
- Det är en pojke sa Rebecka allvarligt
- Ok hur vet du det
- Jag bara vet sa hon, han kommer att gifta sig med Isabella
- Vem är Isabella sa John
- Hon ligger här bredvid Leonardo sa Rebecka
- Hur kan du veta sa Delila?
- En fördel med att vara den utvalda, man vet saker sa Rebecka leende
- Ok sa Delila
- Jaha då var det bestämt sa jag och log
- Hur får era livvakter mat förresten?
- Det förser sig själv sa John
- Ok sa jag
- Skall ni stanna här hela helgen eller ni åker tillbaka till hotellet senare?
- Vi hade tänkt att åka tillbaka till hotellet men jag stannar gärna sa Delila
- Då gör vi det sa John
- Ni kan snart skicka iväg era livvakter, eller ja så många ni vill skicka iväg
- Ja de behöver ändå hämta vår packning
- Har alla ätit klart?
- Ja
- Då diskar jag sa jag, sitt ni kvar vill ni ha kaffe? Eller te?
- Jag tar gärna lite Te sa Delila, jag kan ta en kopp kaffe sa John
- Ok det kommer om en stund


Jag gick ut i köket och lagade kaffe. Jag satte på vatten till Te och sen började jag diska. Jag diskade färdigt och dukade fram kaffe och Te. Jag slog upp till dem och satte mig och vi drack och pratade om allt möjligt


- Det känns konstigt att se er som är de utvalda att göra vardagssysslor sa Delila
- Hur menar du?
- Ja ni lagar mat, diskar och lagar kaffe osv, vi gör inget sådant
- Aha ok det handlar väl om kulturella skillnader. Vi har inte tjänstefolk längre, jag har klarat mig själv sedan jag var 15 år. Rebecka har också fått klara sig själv, för hennes föräldrar var bortresta mycket. Vi är oberoende och klarar oss själv. Men sen vi träffades så har vi inte gjort något utan de andre och då menar jag ingenting eller nästan ingenting. Vi läser olika utbildningar på universitetet, jag tränar en sport och Rebecka är mitt största fan. Men 90% av varje dag så är det vi
- Läser ni på universitet?
- Ja sa jag, jag läser historia
- Och jag läser ekonomi
- Men…
- Ja vi är normala, vi har ett liv som de utvalda och ett liv som Rebecka och Niklas
- Hur hinner ni?
- Ja vi klarar av saker snabbt så har vi tid till det vi vill
- Jisses
- Sen skall vi i ärlighetens namn säga att vi inte har blivit prövade så mycket som de utvalda innan det har varit rätt lugnt. Vi rensade upp i Grekland, vi satte rätt person att styra Da Vinci i Italien, vi har tagit hand om lite familjeangelägenheter härhemma och sen så har det väl inte varit så mycket mer
- Förlåt rensade upp i Grekland?
- Ja en gren av Dracul levde rövare med grenar av Medici i Grekland så vi fick förklara ett och annat för dem och det blev som vi ville
- Ja efter att du utmanat den obehagliga typen
- Jo förvisso
- Utmanat?
- Ja jag utmanade honom på duell
- Med ögonbindel
- Ögonbindel?
- Ja, han retade mig så jag valde ögonbindel
- Skojar du? Frågade Delila
- Nej då han spöade skiten ur honom, petade honom från tronen och vi åkte hem med det vi kom för
- Vad kom ni för?
- En tavla på vår anfader, en del av att bli de utvalda
- Ok?
- Men nu är det lugn och ro på de grekiska öarna
- Vad var det med Da Vinci i Italien
- Tja vi träffade en kvinna som försökte spela husensspel med oss. Det gick inte så bra för henne, men vi blev vän med henne och vi åkte till Italien och avsatte hennes bror som var lite
- Speciell sa Rebecka
- Det var Rebeckas stora stund när hon fick honom att slicka hennes fötter
- Han gjorde aldrig det
- Nej men han var beredd att göra det
- Jo förvisso men rätt skall vara rätt
- I alla fall så satte vi hans syster på tronen i stället
- Bara sådär?
- Ja
- Hur lång tid tog det
- Allt?
- Ja
- Tja sammanlagt 5 dagar tror jag, vi hade lite semester med
- Ja c: a 5 dagar
- Herregud sa Delila, kan jag backa från vadet?
- Nej sa Rebecka inte en chans
- Ok


Telefonen ringde och jag gick och svarade


- Hej det är Niklas
- Hej detta är Jeffrey Tudor
- Hej Jeffrey vad har du på hjärtat?
- Ja jag vill be om ursäkt för om det blivit något missförstånd angående kontrakt på olika familjemedlemmar i familjerna Pendragon och Wallace
- Ok va bra då hoppas jag att de är stoppade nu
- Förlåt?
- Ja du hörde mig, jag hoppas att de är stoppade nu annars så får jag komma över vattnet och ta med mig Wallace svärd och lära er en läxa eller två
- Det fanns aldrig några kontrakt
- Det är inte vad mina informationer säger och de är aldrig fel. Så eftersom jag känner mig på bra humör idag så skall du få en chans till att svara. Kommer kontrakten att dödas eller inte


Det blev tyst på linjen en stund, jag väntade


- Kontrakten är stängda
- Se så lätt det var tack så mycket, förresten håll utkik i brevlådan de närmsta dagarna så kommer det att komma in en inbjudan om ett möte
- Ok till vadå?
- En sammankomst på landet har jag för mig att ni kallar det, men ha en bra dag och hälsa din fru Phyllis att det är olämpligt att besöka de klubbarna hon gör. Framförallt bakom ryggen på dig
- Vad menar du?
- Precis vad jag säger, din fru Phyllis har en böjelse som inte är så trevlig, den är direkt olaglig. Du skall nog be henne berätta var hon tillbringar sina torsdagar. Ha en trevlig dag
- Vänta lite
- Jaha vad är det?
- Vad är det för klubbar hon besöker
- Där det förekommer vissa sexuella tjänster med personer som kanske inte så lämpliga att ha sex med
- VAD!
- Ta det med Phyllis gamle gosse och titta efter i brevlådan ha en trevlig dag Hej


Jag la på luren och gick tillbaka till de andra och satte mig


- Så då var ni säkra sa jag och log
- Är du säker?
- Oja Jeffrey har fått annat att oroa sig för
- Ok som vadå?
- Att hans fru ägnar sig åt att gå på klubbar med mindre bra rykte i London
- Vad för klubbar?
- Klubbar där man erbjuder sexuella tjänster med prostituerade som inte alltid har åldern inne och hon gillar dem unga tydligen, jag hade tänkt stoppa det ändå på ett eller annat vis, vi fick reda på det igår så vi har inte hunnit agera än, men nu kommer Jeffrey förhoppningsvis göra något åt det annars så gör jag det
- Ja eller jag sa Rebecka hårt
- Herregud sa Delila, det trodde jag inte om Phyllis
- Nej det är inget hon pratar om i bastun på klubben kan jag tänka mig
- Nej inte direkt. Är ni säkra?
- Har våra uppgifter om er stämt?
- Ja obehagligt säkra har de varit
- Denna information kommer från samma källa
- Jeffrey kanske skiljer sig nu så att han kan flytta ihop med sin älskare sa Rebecka
- Älskare sa John
- Mm han är homosexuell
- Ok det var som satan
- Men de har ju barn sa Delila
- Ja allt för att säkra blodslinjen sa jag
- Vad vet ni mer om oss?
- Tja det är nog inte mycket vi inte vet om er
- Vi har inga fördomar vad det gäller sexuell läggning så länge man inte går utanför ramarna som Phyllis. Men att Jeffrey är homosexuell spelar oss ingen roll. Om vi nu skall prata om er så är er voyeurism harmlös, ni skadar ingen annan, de som går igång på det och ni som tittar gör bara det tittar, ni gör det underkontrollerade former och står inte och glor in genom fönster. Var och en har sin knapp så att säga
- Får man fråga vad er är?
- Träning sa Rebecka, eller rättare sagt när vi tränar tillsammans
- Då slår det gnistor
- Annars så är vi nog ganska konventionella
- Men jag måste säga sa Rebecka att ni engelsmän har era böjelser, visste ni att Galenpannan idkade djursex? Och snortade kokain samtidigt?
- Va?
- Jodå han utförde tidelag
- Herregud sa Delila äcklat
- Han skall ha haft en favoritgris hemma på sin gård
- Så av ledarna i era familjer så är ni de som är ”normalast”
- Ja Callum är också normal eller vad man skall säga, han föredrar trekanter men av de konventionella stuket, inga utsvävningar och inga droger
- Herregud
- Mm
- Och det är bara de smaskiga detaljerna
- Vad tränar ni?
- Kenjutsu
- Vad?
- Japansk svärdskonst
- Ok är ni duktiga?
- Vi klarar oss sa jag och log
- Ja det räckte för att förnedra galenpannan sa Rebecka och log
- Hjälpte du till?
- Oja sa Rebecka
- Men….
- Jag är kvinna? Vill du en match John?
Han tittade på henne och mötte hennes blick
- Nej jag står över sa han
- Ok sa hon och log
- Vi vet att du var uttagen till OS i värja men att du var tvungen att tacka nej på grund av att du fick ta över familjeaffärerna, och vi vet att du Delila var en lovande gymnast bland annat
- Men du var även duktig i självförsvar sa Rebecka, Aikido och Karate?
- Mm svartbälte i båda
- Så du vet vad Kenjutsu är eller hur?
- Mm
- Som sagt vi vet allt
- Men återigen hur duktiga är ni?
- Tja vi har aldrig blivit slagna och då har vi varit på den bästa Kenjutsu Ryuon i världen sa Rebecka nonchalant
- Vi är Sensei sa jag
- Ok det var tur att du tackade nej John annars så hade Rebecka lärt dig lite ödmjukhet
- Vad är Kenjutsu sa John
- Vänta sa jag


Jag hämtade våra träsvärd


- Kom sa jag

Vi gick ut i trädgården

- Det finns som med allting en början och ett slut, i Kenjutsu så finns det en början och ett slut i tre övningar, de är de första och de sista man lär sig


Jag räckte Rebecka hennes svärd


- Detta är de tre första


Jag gjorde mönstren långsamt, sen vände jag mig mot Rebecka och bugade, hon bugade tillbaks. Sen slog jag till, Rebecka blockerade och attackerade, vi upprepade rörelsen igen lite snabbare, och snabbare och snabbare


- Detta är grunden sa jag när vi slutat det är början och slutet
- Jisses jag trodde att du skulle slå ihjäl henne, men du vek inte en millimeter Rebecka
- Det handlar inte bara om fysisk styrka utan lika mycket om mentalstyrka sa hon, eller hur Delila
- Ja sa hon
- Men det är bara träsvärd
- Haha förlåt men du är inte den förste som säger så, träffar du galenpannan så fråga honom vad han tyckte om våra träsvärd
- Menar du att ni slog honom med dem?
- Ja i alla fall till att börja med
- Ok sa han tvivlande
- Vi får nog visa sa jag
- Vi får nog det sa Rebecka, är du redo hjärtat
- Jadå låt oss dansa
- Får jag lov
- Absolut sa jag


Sen brakade vi ihop och vi dansade. Vi slogs i ungefär en halvtimme och sen brakade våra svärd ihop i ett låst läge och jag uppfattade ett hot bakifrån och vände mig blixtsnabbt om och anföll Medici vakterna.


De var tre stycken och jag anade att de andra tre anföll Rebecka. Jag hörde Delila skrika till och att John svor. Sen brakade vi ihop och slogs, två minuter senare låg de på marken jag fullföljde min rörelse och såg Rebecka le mot mig


- Är ni ok frågade jag på italienska?
- Jadå inget som inte lite is kan fixa sa den unge mannen med ett leende
- Bra jag försökte att inte skada er för allvarligt
- Nej då ingen fara sa han, men idag har jag lärt mig en lektion i ödmjukhet sa han och böjde på huvudet
- Det är ingen fara ropade jag till John och Delila
- Va?
- Det är ingen fara, det var bara på skoj
- På skoj sa Delila i falsett
- Ja på skoj de hörde vad vi pratade om och ville visa er vad dessa svärden kan göra
- Du kan hämta is därinne sa jag
- Tack
- Förresten era batonger får jag titta på dem?
- Javisst sa han och räckte över dem


De var en fot långa, men om man tryckte på en knapp så sköts de ut och blev tre - fyra fot långa, de hade en bra balans


- Får jag se sa Rebecka
- Snillrika saker sa jag
- Mm jag vill ha sådana sa hon
- Mm jag med sa jag
- Är ni galna sa Delila
- Vem var det?
- Våra livvakter sa jag
- Era vadå?
- Våra livvakter, en fördel som kommer med att vara de utvalda sa Rebecka, de är totalt hängivna Medici, och eftersom vi är överhuvud över Medici så är de totalt hängivna oss
- Ja inte deras förre ledare sa jag
- Nej just det
- Vad gjorde ni med honom?
- Vi fick honom avsatt
- Oh herregud
- Tvivlar du fortfarande vad vi kan göra med dessa svärd frågade jag John?
- Nej sa han, och jag är också glad att jag tackade nej till att fäktas med dig Rebecka, stackars galenpannan han kan inte haft en chans
- Nej sa jag, och han blev ganska ställd när vi skar av honom alla hans kläder med våra svärd utan att han fick en rispa
- Ni gjorde vad?
- Vi skar av alla hans kläder med våra svärd
- Det är omöjligt sa John, jag har fäktats, det går inte
- Vad är du villig att sätta emot sa Rebecka?
- Erh inget sa han
- Attans
- Haha sa jag
- Är det såhär ni tränar varje dag sa Delila?
- Ja mer eller mindre, de är inte med varje dag sa jag och nickade mot livvakterna
- Jag trodde att jag var duktig sa Delila men jag kommer aldrig att anta en utmaning från er
- Om du hade haft ett riktigt svärd så hade du slaktat dem sa John, det lilla jag hann med att visade på minst 20 dödande hugg
- Ja om jag gått fullt ut så hade varit döda även med detta sa jag, det hade Rebeckas också varit
- Tack för isen sa den unge mannen
- Tack för sparringen, ni är duktiga
- Vi trodde det, men som sagt vi fick en lektion i ödmjukhet idag
- Var kan vi få tag i sådana batonger sa Rebecka
- Är ni intresserade?
- Ja sa hon väldigt
- Hur långa vill ni ha?
- Som mina Bokken sa hon
- Får jag sa han och sträckte fram handen
- Javisst
- Fyra och en halv fot
- Jag vill ha mina fem fot långa
- Ok jag meddelar vår batongmästare, ni har dem på söndag
- Tack vad kostar de?
- För er ingenting
- Tack
- Det var så lite så, jag lever för att tjäna Medici
- Och vi lever tack vare er avslutade jag frasen
- Efter idag så vetifasen sa han med ett snett leende
- Jodå sa jag ni skötte er utmärkt häromdagen
- Tack
- Skall vi gå in igen sa Rebecka
- Javisst sa Delila


Vi gick in och satte oss


- Jag tänkte duscha sa Rebecka och byta kläder
- Gör du så sa jag
- Jag kommer strax
- Hur gick det egentligen till med galenpannan
- Han försökte kidnappa Rebecka för att få en hållhake på mig, det slog snett, vi visste att de var här och de där ute rensade upp. Vi frågade ut han som var ledare för det gänget. Och han avslöjade deras planer och gav oss adressen till var galenpannan var, hans hejdukar var inte de skarpaste knivarna i lådan. Vi körde dit, jag skall erkänna att jag var ganska arg, jag blir det när man hotar Rebecka. I alla fall vi kom dit, vi skickade ut de där ute att rensa bland leden hos dem. Sen utmanade vi honom med mindre smickrande tillmälen som grisknullare osv. Han blev om möjligt galnare än vanligt och avstod från att använda svärdet. Han gick med på att vi utmanade honom båda två. Vi lekte med honom en stund och när han stod på knä så plockade jag fram mitt svärd och klädde av honom. Han kallade Rebecka för en massa mindre tilltalande öknamn som gjorde att vi kanske gick lite längre än planerat, men när han sa att han skulle våldta Rebecka så förlorade han handen, hans högra som han använder mest. Sen så satte jag mitt svärd mot hans kön och lovade att jag skulle skära av den om han inte bad om ursäkt, han fortsatte att vara tuff det kostade honom ett öra. Då gav han upp. Vi fick svärdet och han är oskadliggjord
- Herregud påminn mig om att inte reta upp er
- Hota aldrig Rebecka så är det ingen fara
- Nej han är som varghona när det kommer till mig sa Rebecka som var klar i duschen


Hon hade klätt om till en sarong från vår kollektion, den var azurblå och till de hade hon en vit blus


- Vilken sarong sa Delila
- Gillar du den?
- Ja den är otrolig, är det en
- Ja sa Rebecka
- Hur har du fått tag på den? Jag har letat hela London runt och hittar inga av det märket
- Jag känner ägaren sa Rebecka med ett leende
- Jaså hur då?
- Jag är gift med honom sa hon och skrattade till
- Vänta äger du det märket?
- Vi äger det ja tillsammans med en man från Grekland
- Det var din ide hjärtat
- Jo förvisso
- Så ni äger alltså det klädmärket
- Ja sa jag
- Vet du att det är det hetaste märket i England just nu? Att kungahuset springer runt i sådana innanför stängda dörrar?
- Nej det hade faktiskt ingen aning om, men det glädjer mig och det kommer glädja Nikos ännu mer, det är hans dotter som designar dem. Vi släpper en hel kollektion om en månad c: a. Men det är en hemlighet.
- Vill du ha en sa Rebecka? Vi har samma storlek
- Va? Är du säker
- Javisst jag har massor kom
- Ok sa hon med ett leende


De reste sig och gick iväg


- Ni har gjort hennes dag
- Va?
- Hon älskar kläder och hon har letat som en galning efter en sådan sarong av just det märket, hon hade en som Gwen tyvärr fördärvade, hon blev ganska ledsen
- Ok som sagt Rebecka har massor så hon kommer nog få mer än en om jag känner Rebecka rätt, hon älskar att skämma bort människor hon gillar och jag tror att hon gillar Delila annars så hade hon inte gjort det vadet hon gjorde
- Tja om hon har rätt så skall vi ju bli släkt
- Ja och hon har aldrig fel
- Aldrig?
- Inte vad jag vet i alla fall
- Ok spännande
- Förresten jag har ytterligare en överraskning till dig i morgon
- Jaså sa John
- Mm jag tror att du kommer gilla den


Det ringde på porttelefonen, jag reste mig och öppnade. Det var deras Limousin som var tillbaka med deras saker


- Sätt de i andra huset sa jag
- Ok
- Tack


Jag gick tillbaka till John men ändrade mig. Jag lyfte på luren och ringde Gunther


- Hej det är jag igen
- Hej har allt gått bra?
- Jadå än så länge, äger vi något slott i England?
- Nej inte ett slott
- Nähä men vi äger något där?
- Nej inte ett dugg faktiskt
- Ok det skall bli ändring på det
- Ok
- Du skall köpa ett slott till oss i närheten av London. Vi skall köpa det direkt och det skall vara vårt till nästa helg
- Ok hur stort?
- Ja så att alla de viktigaste familjemedlemmarna i de familjerna där får plats med tillhörande följe
- Ok vad får det kosta?
- Du får fria händer, men det skall vara något som vi kan använda senare med
- Ok jag fixar det
- Bra skickar du ut inbjudan med till de andra rådgivarna och hälsa dem att inga ursäkter godtas till att inte dyka upp
- Ja
- Bra tack
- Kommer ni behöva planet då?
- Ja det är lika bra
- Hur många blir ni
- Hm minst 8
- Ok då vet jag det
- Bra är planet på väg?
- Jadå de är framme i natt eller någon gång
- Bra då skall jag be John se till att de barnen kommer dit
- Bra hej
- Hej


Jag la på luren och gick ut till John


- Planet är på väg så du kanske skall ringa och förbereda de som tar hand om barnen att de tar sig till flygplatsen, det kommer fram i natt eller tidigt i morgon bitti
- Tack jag ringer direkt
- Gör så


Han gick iväg och ringde. Jag satte mig vid bordet och väntade på att de andra skulle komma tillbaka. John la på luren och kom och satte sig


- Då var det fixat de åker ut med barnen ikväll
- Perfekt, följer någon med dem?
- Ja deras Nanny
- Ok bra då slipper de vara ensamma på planet det är en rätt lång flygning
- Ja en tio, elva timmar
- Ja där någonstans skulle jag tro, sen när damerna kommer tillbaka så kanske ni vill fräscha upp er och byta om. Vi tänkte ta med er till vår restaurang. Det är inte det bästa stället i stan men det är vårt och vi gillar stället
- Det låter som en bra ide sa han, vi kan behöva fräscha upp oss lite efter resan och smälta dagens intryck, det har hänt mycket på kort tid. Vi är inte riktigt vana vid att det går så fort
- Det är helt ok och vi har förståelse för att det har gått fort, men som sagt fräscha upp er och slappna av lite så åker vi iväg senare och firar er graviditet
- Tack


Rebecka och Delila kom tillbaka och Delila hade ett antal saronger hängande på armen och hon log med hela ansiktet


- Hittade du någon som föll dig i smaken?
- Jadå jag har fått ett tiotal olika de är underbara
- Va bra, jag föreslog för John att ni skulle dra er tillbaka lite och fräscha upp er och kanske vila lite. Sen tänkte vi att vi skulle åka till vår restaurang och fira er graviditet
- Ja det låter som en utmärkt ide sa Delila och log
- Bra då säger vi det


De gick ut i trädgården och jag stängde dörren efter dem, de gick runt poolhuset och bort till gästhuset.


- Jaha hjärtat vad säger du?
- Du vet vad jag tycker
- Ja och jag tycker samma jag gillar dem också. John blev nog tagen av vår uppvisning medan Delila mer kunde acceptera den eftersom hon tränat kampsport
- Mm men jag tror att Johns självförtroende fick sig en knäck när han såg vår svärdsteknik
- Ja och sen så går vi rätt fort fram med dem. Vi ligger flera steg före dem hela tiden, det var därför jag föreslog ett break. Jag vill ge dem chansen att tänka efter lite
- Ja vi är så vana vid att andra är vana vid oss. Men de stackarna är inte vana och hinner inte riktigt med
- Nej jag tror att vi på dessa timmar har fått mer gjort angående familjerna i England. Än vad de fått på decennier
- Lite så känns det ja, och alla intriger
- Ja jisses hur orkar de och hinner med
- Ja du det kan man undra
- Jag har pratat med Gunther. Han köper ett slott eller något liknande åt oss, jag gav honom fria händer
- Bra det brukar han gilla
- Precis, deras barn blir hämtade i natt någon gång
- Bra
- Jag sa att vi kom att bli minst åtta som åker till England
- För att ha folk med oss som vi litar på?
- Precis, vi får sammankalla cirkeln till onsdag och uppdatera dem angående det senaste, jag tycker att Ante och Jörgen skall vara med
- Ja absolut de är indragna i det här de med
- Vad säger du om att de och Anna och Elsa följer med. Fast jag har inte löst problemet med att de inte vet ett skit, jag skulle vilja ha med Ilse med men då får ha med Lisa också, samma med Jesper och Lotta
- Jag tycker att vi tar med Jesper och Lotta
- Ok inga fler?
- Nja jag vet inte jag tror inte det sa Rebecka, jag tror att det räcker med dem
- Ok vi har fortfarande problemet att Lotta inget vet
- Då berättar vi för henne sa Rebecka och log
- Ok ja jag har inga invändningar men cirkeln har kanske
- Då kör vi över dem
- Haha ok då gör vi det
- Vi kan förbereda henne om vem vi är, det behöver vi inte cirkelns tillåtelse till
- Nej det gör vi inte, förresten har du känt av henne någon gång?
- Nej
- Inte jag i heller vi kanske skall göra det bara för att vara på den säkra sidan
- Ja varför inte sa jag
- Skall du inte duscha och byta om, du börjar lukta lite
- Bara lite?
- Nej ganska mycket sa hon med ett leende
- Hänger du med så kan vi fortsätta prata
- Javisst sa hon och log


Jag gick in på toaletten och ställde mig i duschen och vred på vattnet, Rebecka satte sig på toalettstolen och tittade på mig


- Du gjorde hennes dag med sarongerna sa jag
- Va bra
- Hennes dotter hade tydligen tagit sönder den enda hon hade
- Aha det var ju trist
- Mm men lite galet att de är så poppis i England
- Det måste bero på att kungahuset gillar dem, de är ju galna i deras kungahus där
- Ja de är ju det, det ger klirr i kassan
- Ja det kan behövas med tanke på våra inköp den senaste tiden
- Mm vi har spenderat en del
- En del?
- Vi har spenderat massor
- Jo men vi har så vi klarar oss, vi har investerat igen
- Jaså?
- Ja mer aktier, vi äger 10% av aktierna i Apple och 15% i Microsoft
- Ok
- Sen har vi en massa andra investeringar som jag inte har en aning om, men jag tror att vi kan leva på avkastningen av våra pengar sådär en tjugofem livstider eller nåt
- Jag tror att jag skall be Gunther skicka en översikt en dag sa Rebecka, jag läser ju ändå till civilekonom
- Ja det låter som en bra ide, förresten på tal om pengar, vi har inte hört av snickaren idag sa jag, jag skall ringa honom sen
- Ja just det
- Skall vi prata med Lotta på måndag?
- Ja det blir bra sa Rebecka, som jag sagt innan jag gillar den tjejen
- Mm jag med, jag ser henne som en lillasyster
- Mm jag också


Jag duschade klart och gick ut ur duschen och torkade av mig, vi gick in i sovrummet och jag klädde på mig


- Har jag sagt att jag älskar dig hjärtat
- Mm det har du men jag älskar att höra det. Jag älskar dig med hjärtat sa jag


Vi gick ut till matplatsen och satte oss


- Vilken bil skall vi ta idag
- Välj du hjärtat
- Skall vi ta RR
- Absolut sa jag
- Då gör vi det
- Vill du ha dricka?
- Ja tack gärna lite läsk
- Ok


Jag gick ut i köket och hämtade två läsk och satte mig igen


- Hur skall vi berätta för Lotta?
- Tja direkt pang på?
- Absolut sa jag
- Då kör vi på det


Det knackade på glasdörren och jag gick och öppnade


- Då var vi klara sa de
- Bra har ni hunnit landa?
- Ja vi har pratat och gått igenom dagen
- Bra sa Rebecka, vi vet att vi ibland kan flyga iväg
- Haha ja det kan man säga sa Delila
- John det verkar som att du har svårt att komma tillrätta med vår uppvisning med svärden
- Va? Ja jo den tog mig lite på sängen, jag har fäktats nästan hela mitt liv och när jag såg er där ute så var det som om jag var en novis
- Du kan inte jämföra din fäktning med vår. Det vi har lärt oss har kanske 1500år på nacken, det är en teknik som förfinats in i minsta detalj. Ge mig en värja så kommer jag inte att kunna fäktas överhuvudtaget, så mitt råd är att släppa det.
- Haha jo det är väl det
- Hade vi fäktats med värja så hade du vunnit
- Jag undrar det
- Du behöver inte undra sa jag leende
- Ok sa han och log
- Var du avundsjuk John frågade Delila, det är inte likt dig
- Nja ja jo det var jag nog, det gjorde lite ont i min fäktarsjäl
- Jisses John sa Delila nu får du skärpa dig
- Ja hjärtat
- Bra
- Skall vi köra sa jag, Rebecka har valt bil och det blir inte Aston Martin idag, kanske i morgon. Hon vill pröva sin nya bil
- Skall vi åka RR sa Delila
- Precis sa Rebecka och log
- Då går vi då, ni behöver inte ta med er era livvakter de kan ta en kväll ledigt. Vi är skyddade så det räcker
- Ok sa John
- Då går vi sa Rebecka


Vi gick ut till garaget och jag öppnade porten och Rebecka körde ut. Jag och John satte oss där bak och damerna satte sig där framme. Vi körde iväg och bilen var lyxig. Vi körde genom stan och vi kom fram till restaurangen och vi parkerade en bit ifrån. Vi gick in och vi satte oss vid vårt bord


- God kväll sa Kjelle vad får det lov att vara?


Jag frågade vad de ville ha och det blev tre mineral vatten och en öl. Han tackade för beställningen och gick iväg


- Så detta är er ert ställe
- Ja sa jag, det ser inte mycket ut för världen kanske. Men det är vårt och det är ett populärt ställe
- Det påminner om den lokala puben därhemma, jag gillar det sa Delila
- Jag med sa John det är nästan som att vara hemma. Jag trodde att vi skulle hamna på något stelt ställe med en massa bestick och namn på maten som man inte kan uttala
- Haha nej det är inte riktigt vi sa jag. Men ni kommer inte få bättre mat någon annanstans, kocken är riktigt duktig
- Skall du laga maten?
- Nej inte idag, det räckte att han grät igår sa jag
- Haha skrattade Delila
- Jag sa väl att den gröna skulle passa dig sa Rebecka till Delila
- Ja du hade rätt sa hon och log. Jag vill tacka igen för alla sarongerna
- Om du vill så kan jag få sytt upp ett par till Gwen
- Skulle du kunna fixa det?
- Jadå bara jag får hennes mått så ringer jag Nikos i morgon. Hon kommer att vara det enda barnet på hela planeten som har en sådan
- Tack så hemskt mycket
- Ingen fara sa Rebecka och log
- Hej sa Jonathan
- Hej sa jag detta är våra engelska vänner John och Delila
- Hej sa Jonathan
- Det är vår restaurangchef sa jag


De hälsade på varandra och Jonathan satte sig vid bordet och deltog i samtalet


- Förresten jag pratade med han som äger lokalen bredvid idag
- Ok och?
- Han är villig att sälja men han vill ha rätt mycket för lokalen
- Ok hur mycket?
- 500 000kr
- Ok det var en del, erbjud honom 350 000kr och gå med på 400 000kr
- Ok kommer han att sälja för det?
- Ja sa jag
- Ok, nå vill ni äta ikväll
- Ja vi hade tänkt det, jag håller mig här dock
- Tack kocken har varit hängig sedan igår
- Ok vad rekommenderar du?
- Husets planka
- Då tar vi fyra sådana
- Jag vill ha min med lax sa Rebecka
- Ok tre vanliga och en med lax?
- Jag tar också lax sa Delila
- Ok jag fixar det
- Tack


Han reste sig och gick iväg.


- Fram till för två månader sedan så arbetade han med att köra grävskopa
- Ursäkta?
- Ja han arbetade med att gräva hål i marken. Vi såg att han var olycklig med det han gjorde. Så vi gav honom chansen att driva restaurangen och han gör det väldigt bra
- Ni äger en restaurang, ett klädmärke, äger ni något mer?
- Ja en del faktiskt. När jag krossade min far så tog jag över hans rörelser, sen hjälpte vi en vän att starta en elfirma. Sen äger vi två fastigheter, varav en av dem är ett hus som drivs av en stiftelse som vi startade som tar mot barn som farit illa
- När du krossade din far?
- Ja jag krossade min far. Han är en elak man, jag tog ifrån honom allt han ägde, hans företag, hans familj, hans vänner och kanske det viktigaste hans makt över människor. Vi lämnade honom ensam, utslagen och förnedrad
- Ok det låter som att han är rätt hemsk
- Ja det kan man säga


Kjelle kom med drickan och vi skålade och gratulerade dem till det kommande barnet.


- Det var en riktigt god öl sa John
- Va bra sa jag
- Du dricker inte?
- Nej jag håller mig ifrån alkohol, träningen du vet. Sen tycker jag inte att det är gott
- Ok du är nog den förste jag hört som sagt att han inte gillar alkohol
- Ok så är det kanske sa jag och log


Maten kom in och vi åt med god aptit, alla berömde maten och vi åt och pratade om det mesta. Delila berättade för Rebecka om hur det var att föda och John pratade om hur det var att stå bredvid och titta på. Hur maktlös han känt sig.


De berättade om sin skolgång på privatskolor och hur det var att vid ung ålder ta över familjeföretaget. De ägde en del olika företag och hade så de klarade sig som de sa.


Vi visste att de klarade sig väldigt bra. De hade en bostad i London och ett gods på landet. De tillhör den engelska aristokratin med allt vad det innebär. De ville egentligen leva ett annat liv men de var låsta av sin ställning.


- Vi känner igen det där sa Rebecka, inte för så länge sedan så hade vi samma tankar, är det värt det? Det blir lite mycket ibland
- Jo sa John ibland så skulle jag vilja göra något annat, jag är utbildad lärare i historia faktiskt, det har alltid varit min dröm att vara lärare
- Och jag ville jobba med design sa Delila
- Vad för design?
- Möbler
- Ok
- Jag förstår fortfarande inte hur ni hinner med sa Delila
- Det kommer säkert ändras när barnen kommer sa Rebecka
- Förmodligen sa Delila
- Sen kommer det väl en dag. När vi får så mycket att göra som de utvalda att vi inte har tid med annat. Men fram tillsdess så skall vi försöka leva det liv vi vill
- Smakade allt bra sa Kjelle
- Ja då hälsa kocken från mig att det var utsökt
- Det skall jag göra, han kommer att bli mallig men det får vi stå ut med
- Har du bokat din resa än? frågade Rebecka
- Ja det har jag
- Bra skicka räkningen till mig och säg till när du skall åka så får du dina fickpengar också
- Ja Rebecka sa han och log
- Bra sa hon och log tillbaks


Han dukade av och gick iväg. Jag beställde en ny omgång dricka, John valde mineralvatten denna gång


- Vad handlade det om med resan sa Delila
- Han har arbetat här länge. Vi tyckte att det passade sig att belöna honom för lång och trogen tjänst. Så han fick en resa vart han vill och tiotusen av oss i fickpengar
- Det var generöst sa Delila
- Med tanke på vad han har fått stå ut med så var det, det minsta vi kunde göra, sen gillar vi honom
- Ni är otroligt generösa med de ni gillar sa John, men samtidigt så är ni hårda med de som ni inte gillar
- Balans sa jag, yin och yang osv.
- Vill ni ha efterrätt?
- Glass sa Rebecka massor av glass
- Till mig med sa Delila
- Jag står över sa John
- Jag med


Jag vinkade på Kjelle som kom med drickan till oss


- Två glass till damerna, det skall vara massor
- Massor med glass skall bli
- Tack
- Hur ofta kommer ni hit?
- Minst en gång i veckan ibland två beroende på vad vi har att göra
- Ok jag måste säga att jag gillar det mycket. Det är en härlig stämning här
- Ja sa Delila jag håller med, det är nästan som att vara hemma, men det är lugnare här
- Mm sa John mer behagligt på något vis
- Tack det skall jag hälsa Jonathan. Men samtidigt kan jag säga att det kan explodera här också


Kjelle kom med glassen, och de hade gått överstyr i köket det var mängder med glass. Rebecka log med hel ansiktet och Delila såg lite lätt chockad ut.


- Här kommer det massor med glass sa Kjelle med hälsningar från köket. Den är hemmagjord
- Tack Sa Rebecka och hälsa köket också
- Det skall jag göra
- Vilka smaker är det?
- Vanilj, rabarber och äpple
- Det låter gott
- Herregud vilken portion sa Delila
- Mm sa Rebecka saligt


De högg in på glassen och Rebecka verkligen lastade in. Delila åt med god aptit hon med


- Niklas du måste lära dig göra glass och få receptet på rabarber glassen
- Ok sa jag med ett leende, var den så god
- Mm nästan i klass med glasstället
- Oj så pass, får jag smaka
- Mm hon gav mig en sked
- Mm den var god sa jag
- Mm receptet nu
- Ok hjärtat


Jag reste mig och gick ut i köket, när kocken såg mig blev han lite blek


- Jag skall inte laga mat idag sa jag
- Ok sa han och log
- Men Rebecka vill att jag får receptet på rabarberglassen, och sen vill jag att du lär mig hur man gör glass
- Ok gärna


Han gav mig receptet och visade mig glassmaskinen och gick igenom processen med mig. Jag tackade för hjälpen och gick ut till de andra. Delila hade gett upp glass ätandet.


Rebecka satt fortfarande och åt, hon hade nästan tömt skålen. Jag hade hört talas om att kvinnor kunde få dille på saker när de är gravida, jag misstänkte att glass skulle bli Rebeckas dille


- Mm hjärtat sa hon i mitt huvud
- Då vet jag det sa jag med ett leende
- Jag är beredd att begå mord när suget sätter in sa hon
- Ok då får vi se till att alltid ha glass hemma hjärtat
- Mm sa hon det får vi
- Hej sa jag när jag satte mig
- Hej fick du receptet frågade Rebecka
- Jadå och jag fick en kurs i hur man sköter glassmaskinen. Så vi får köpa en sådan, kocken var väldigt nöjd med att han fick lära mig
- Haha det kan jag tänka mig sa Rebecka
- Nä nu orkar jag inte mer sa Rebecka
- När jag väntat mina andra barn. Har det varit tomater som har varit min grej sa Delila
- Mm hon har väckt mig mitt i natten och velat ha tomater, jag lärde mig snabbt att se till så att det handlades hem tomater så att det räckte sa John
- Ja jisses när vi inte hade hemma så fick han köra iväg och köpa. Det finns inte så många affärer som har nattöppet
- Och när jag kom hem så sov du
- Mm stackare sa hon med ett leende
- Nej skall vi åka hem?
- Javisst sa de andra


Jag kallade på Kjelle och bad om notan, John höjde ett ögonbryn


- Vi betalar alltid. Det skickar signaler till personalen, att även om vi äger stället så är det inte gratis, inte ens för oss. Sen har vi råd att betala för oss
- Ok men ni äger ju stället pengarna går väl tillbaka till er?
- En del, sen är det löner, sociala avgifter, inköp osv. Så det är bara en liten del som kommer tillbaka till oss
- Ok så har jag inte tänkt på det
- Det viktigaste är dock. Att vi skickar signaler till personalen att fast att vi äger stället så är vi inte förmer än dem. Det är ju faktiskt de som drar in pengar till oss
- Smart sa Delila
- Ja glad personal gör att de är glada mot kunderna. Vilket innebär att kunderna kommer tillbaka
- Något att tänka på sa Delila
- Ja sa John, vi har vissa delar av vår verksamhet som inte går så bra. Vilket kan bero på missnöjd personal
- Sen gäller det att ha bra folk på golvet med, vi har tur att Jonathan brinner för det och att Kjell är med och sprider glädje runt sig



Jag betalade och vi gick ut till bilen. Vi hoppade in och körde iväg. Vi kom hem och körde in bilen i garaget. Vi gick in i huset och John och Delila gick in i gästhuset. Jag och Rebecka gick ner i källaren och in i sanktumet och satte oss



- Nå hur tycker du att dagen gått
- Ungefär som vi tänkt oss tycker jag, vi har lagt grunden för att förändra, vi har skapat en bra allians med en av familjerna, vi har makten över en och vi har rört upp känslorna i den sista som jag ser som den starkaste. Eller den som är mest slingrig. Tudor vänder kappan efter vinden så ofta att jag undrar om de har koll själv ibland vem de är allierade med för tillfället
- Mm jag håller med sa Rebecka, jag tror att de kommer att bråka mest nästa helg
- Mm det tror jag med, ingen har vågat utmana dem på grund av att Jeffrey då skickar fram Akio. Inte ens galenpannan, efter att Akio fick order om att rensa ut hos Wallace
- Mm vi kommer att få ta hand om honom
- Mm det kommer vi, frågan är vad som händer när vi tagit hand om honom?
- Jag undrar vem han är sa Rebecka, var han fått sin träning. Tror du att Yoshina vet?
- Kanske vi kontaktar henne


Jag lyfte luren och ringde till Japan


- Yoshina
- Hej Det är Niklas
- Hej hur är det?
- Bara bra, hur är det själv?
- Det är bara bra sa hon, hur är det med Rebecka
- Det är bara bra med henne med
- Vad kan jag hjälpa dig med?
- Vet du något om en Akio Yoshinoro, han är tränad, väldigt tränad
- Avfällingen?
- Det vet jag inte men han arbetar för en familj i England och han har ett obehagligt rykte
- Har han en Yakuza tatuering på ryggen?
- Ja en koi fisk
- Då är det avfällingen, han måste dö Niklas
- Ok
- Kodexen kräver det av er, han har dödat fyra av era bröder, han har studerat här. Han var väldigt lovande men jag anande en svart själ hos honom så han fick aldrig gå vidare till andra stället. Vilket gjorde att han löpte amok en dag och han dödade fyra av era bröder. Orden kräver att ni dödar honom
- Ok sa jag, det räcker inte med den ultimata förnedringen?
- Du menar fyra lemmars kapande?
- Ja
- Klarar du det?
- Ja om jag slipper döda
- Så det blir du som utför det
- Vänta sa jag
- Du hörde?
- Ja
- Vad säger du skall det bli du eller jag
- Jag vet inte om jag kan döda Niklas, jag vet än mindre om jag kan hugga av fyra kroppsdelar på någon. Kan du göra det?
- Om jag måste så ja, jag vill inte i heller döda
- Ok då får du göra det hjärtat, förlåt
- Ingen fara hjärtat
- Ja det blir jag
- Bra sa hon, jag måste vara där
- Ok sa jag det går bra. Vi kommer att resa till England på fredag för ett möte med familjerna där, vi har börjat rensa upp i den röran och en av familjerna där använder Akio som maktmedel
- Ok jag skall ta upp i rådet vad som skall göras. Oavsett vad vi kommer fram till så måste du acceptera beslutet
- Ja sensei sa jag högtidligt
- Bra
- Åker du direkt till England?
- Ja var skall ni bo?
- Det är inte bestämt, Gunther skall köpa ett slott åt oss, han löser det nog snabbt så jag hoppas ha besked nästa gång du ringer
- Niklas du får inte svika även om det innebär att du måste döda honom
- Jag skall inte svika dig Sensei, har han dödat fyra bröder så är hans liv förverkat, jag kan kodexen Sensei, jag vet mina löften och jag kommer inte svika. Men jag behöver inte tycka om det
- Hade du gjort det så hade du inte blivit upptagen
- Jag vet sa jag
- Bra jag kontaktar er när Rådet beslutat vad som skall göras
- Tack sa jag hej
- Hej


Jag la på och stirrade rakt fram, var det såhär Leonardo hade känt det när de skulle utföra kontraktet som gjorde att de drog skam över sig. Fastän de blev lurade att inte göra det.


- Hjärtat
- Ja
- Jag kommer finnas med dig och dela din smärta
- Tack hjärtat
- Skall vi gå upp?
- Mm sa jag, är det ok om vi hoppar över att älska ikväll?
- Självklart hjärtat
- Tack

Vi gick upp och gjorde oss i ordning för att sova, vi kröp ner i sängen och somnade. Rebecka omslöt mig med sin kärlek



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright