Linda the brat, del 1
Författare: thor_pf Datum: 2017-07-06 10:42:33
E-post: thor.pfan@gmail.com
Läst:
33 635 gånger
Betyg: 3.4 (13 röster) 14 medlemmar har denna novell som favorit
Berättelsen som följer här är annorlunda mot det mesta jag skrivit tidigare så jag tror att ett varningens ord redan från början är på sin plats. Den är råare och innehåller fler inslag av tvång men består självklart bara av rena fantasier och det är absolut inte min mening att förhärliga de övergrepp som beskrivs eller uppmana någon att efterlikna dem. Det vore, till exempel, både vidrigt och förkastligt om någon skulle få för sig att hälla ut god champagne i vasken!
-Thor
-----------------------
Linda var inte någon speciellt trevlig tjej. Tvärtom, faktiskt. Hon var en av de värsta, snobbigaste och falskaste bratsen runt hela Stureplan. Hon skulle inte ens ha brytt sig om någon sagt det till henne. Så länge Pappsen betalade plattinakortsräkningen så hon kunde fortsätta vaska mer champagne än de andra. Jodå, fastän den här historien börjar långt innan vi vanliga löneknegare hörde talas om oskicket att hälla bort skumpan för att visa att man har råd, sysslade Linda med det. Man kan nästan säga att hon uppfann vaskningen.
Hon hade kanske inte Pappsen lindad runt lillfingret, det vore att säga för mycket. Han var mer likgiltig och frånvarande, det senare i ordets bokstavliga mening eftersom han jobbade och reste nästan jämt. Så Linda fick sköta sig själv som hon ville och han betalade räkningarna. Vid 22 hade hon utan protester från Pappsen fått både diverse tillägg här, förminskning där och hårborttagning både här och där. Räkningar för böcker eller skolmaterial hade han däremot sluppit eftersom Linda inte hade några planer på att vare sig plugga eller jobba. Sånt sysslade andra med. Inte Linda.
Mycket mer skulle kunna sägas om Lindas och hennes bortskämda vänners liv runt Stureplan, men eftersom det mesta av det inte är speciellt sexigt och inget av det har något med resten av den här berättelsen att göra, hoppar vi helt enkelt över det och går direkt på det den faktiskt ska handla om.
Smällen kom en dag i början av kreditkrisen. Plötsligt knackade ett gäng poliser från eko-roteln på dörren till huset i Djursholm. Pappan var som vanligt inte hemma så Linda fick finna sig i förnedringen att de tågade in och började samla ihop alla datorer, all bokföring och alla andra papper han förvarat hemma. När de äntligen gick sent på kvällen kokade hon av ilska men var samtidigt glad att ingen av hennes bekanta varit där och sett förnedringen. Hon var arg på poliserna som haft mage att behandla henne som om hon varit någon vanlig människa som behövde bry sig om sådana som dem och hon var arg på pappan som varit borta och låtit henne utsättas för detta.
Men det skulle bli värre. Nästa dag när hon träffade ett par kompisar för lunch och shopping, funkade hennes kreditkort plötsligt inte. "Köp nekat" stod det. Hon fattade inget men skyllde på att kortet måste ha blivit skadat och lånade pengar till en taxi hem för att ringa banken och reda ut problemen. Men det blev bara värre. "Kortet är spärrat!" Hennes krav att spärren skulle hävas fick inget gehör. "Förvaltaren har låst alla din fars tillgångar. Det är inte ditt kort utan hans." Förbannad satt hon i villan. Poor little rich girl. Då. äntligen, ringde pappan. Men om hon trodde allt skulle ordna upp sig, bedrog hon sig. Pappsen var tvungen att hålla sig undan ett tag. Han visste inte hur länge. Några pengar kunde han inte skicka och eftersom ingen av dem var folkbokförd på adressen i Djursholm (det var visst något för att slippa skatt, mindes hon vagt) så hade hon inte ens besittningsrätt i huset utan redan nästa dag skulle banken lägga ut det för försäljning. Men hon behövde inte vara orolig, Pappsen hade ordnat så att hon fick bo hos gammelfaster Signe tills vidare.
"Nej, inte Signe!" Linda rös av skam och förödmjukelse. Signe var Pappsens faster och bodde i en gammal lägenhet som visserligen låg bara ett stenkast från Stureplan men ändå. Guuud så skämmigt att bo med den gamla tanten. Linda sov knappt den natten. Argt rafsade hon ihop ett par väskor med "det nödvändigaste" för några nätter hos Signe tills hon kunde återvända. Kontanterna räckte till taxi in till Östermalm, sedan var de slut. Hon hade fortfarande inte fattat att det skulle bli sista gången hon såg insidan av huset i Djursholm.
Hos Signe luktade det instängt och allt var slitet och nedsuttet. Linda avskydde det. Hon hatade Signe och hon hatade att bo så nära Stureplan utan att kunna gå ner till sitt vanliga liv. När skulle Pappsen ordna hennes kreditkort igen? Hon tvingades gå med Signes kort och handla på ICA och laga mat åt gammelfastern. Som tur var verkade tanten inte ha några smaklökar kvar för hon åt glatt trots att Linda själv var nära att spy av sin egen misslyckade matlagningskonst. Så, efter ett par dagar, hände det som förändrade hennes syn på situationen. Signe såg pillimariskt på henne och sa: "Vi får ta och skriva in dig i kontraktet så att du kan ta över lägenheten när jag inte orkar bo kvar längre."
Plötsligt insåg Linda vilken chans hon hade. Om hon kunde stå ut ett tag med tanten skulle hon få en egen lägenhet på Östermalm! Drömläge, till och med för den mest bortskämda av brats.
Nu skulle en smartare tjej än Linda ha insett att det var läge att fjäska för tanten, dags för litet "kiss ass" som hon själv skulle ha sagt (och som hon också gjort, när hon tjänat på det, som den gången hon snodde en hunk mitt framför nosen på en av prinsessorna Bernadotte; han fick en ordentligt vild omgång inne på muggen). Men att smöra för gamla tant Signe föll henne liksom aldrig in. Och en dag var det helt plötsligt för sent. När Linda kom hem från affären med sina kassar låg Signe på golvet och kunde inte röra sig. Ambulanspersonalen kom snabbt och körde henne till akuten där det konstaterades att hon fått en stroke. Prognos oviss.
Så där satt Linda ensam igen. Fast den här gången kändes det inte så hopplöst. Hon var på väg att få överta lägenheten! Jublande antog hon att det bara var en tidsfråga innan hon skulle kunna återuppta sitt gamla liv. Signe hade inga andra arvingar...
Hon hade fortfarande Signes bankkort och koden till det. Signe hade naturligtvis aldrig skaffat internetbank, fastän hon faktiskt hade en uråldrig gammal PC och det fanns fast bredband framdraget i huset. Men ett tag innan kollapsen hade Linda hjälpt Signe beställa uppkopplingen och bara ett par dagar innan tanten hamnat på sjukan hade både bankdosa och kod kommit i posten. Linda fick full tillgång till Signes bankkonton. Visserligen inte mycket eftersom tanten bara hade en mager pension, men tillräckligt för att Linda skulle kunna hålla sig flytande. Linda började gilla läget. Så länge Signe höll sig vid liv men stannade på sjukhuset, hade Linda det riktigt bra. Inget jobb och inget lyxliv, naturligtvis, men hon klarade sig.
Det var när hon kollade igenom Signes räkenskaper som första chocken kom. Kärringen, förlåt, tanten, hade inte lämnat in papperen! Vare sig till folkbokföringen eller till bostadsrättsföreningen. Andra chocken kom när hon såg vad det stod på kontraktet. Signe ägde inte lägenheten. Hon hyrde den! Efter smällen med huset visste Linda att det betydde att hon själv var rättslös så länge hon inte varit skriven i lägenheten tillräckligt länge. Hon kunde inte ärva den annat än om hon bodde i den officiellt.
Det var nu resan utför började på allvar. Hon gick till ordföranden i bostadsrättsföreningen och visade upp Signes papper. Han tittade på dem och konstaterade att namnteckningarna inte var bevittnade. Linda kunde ha skrikit av frustration när hon släpade sig tillbaka till lägenheten. Just som hon funderade på om hon skulle sänka sig till att dricka upp Signes billiga konjak, ringde det på dörren. Det var Arne, fastighetsskötaren.
Först beklagade han att Signe blivit så dålig, sedan gick han direkt på saken. Han förklarade att ordföranden berättat för honom om Lindas bekymmer. Bostadsrättsföreningar gillade inte att ha hyresgäster, förklarade Arne. De såg genast chansen att få loss Signes lägenhet och sälja den för åtskilliga miljoner. Linda bleknade. "Men," fortsatte Arne. Han var själv inte så förtjust i ordföranden och tyckte synd om Linda. Han kände Signe och skulle kunna bevittna namnteckningen...
Det snurrade i Lindas huvud. Var det möjligt att hon skulle bli räddad ändå? Arne kastade ett getöga på papperen och krafsade dit några kråkor. "Det behövs två vittnen," sa han. "Jag tar med alltihop till min kompis Fredrik." Och så tog han papperen och försvann. Linda såg efter honom med hjärtat vilt slående. Nästa dag var han tillbaka. Papperen var klara att lämna in, sa han. Nu återstod bara att diskutera formerna för hur Linda skulle betala tillbaka för tjänsten. Linda var ju en vacker tjej och hon hade en så sensuell mun.
Den här gången fattade Linda direkt vad det handlade om. Hon var absolut inte främmande för att suga av en kille om hon kunde tjäna något på det. Visserligen hade det tidigare bara handlat om att klättra i hackordning bland Stureplansbratsen, men för att få sitt förstahandskontrakt kunde hon göra rätt mycket. Där och då fattade hon det fatala beslutet som kom att ändra hennes liv för alltid. Hon nickade. "OK."
Inför Arnes triumferande blickar gick hon ner på knä och började knäppa upp hans byxor. Efteråt kände hon sig inte alls speciellt äcklad, även om hon absolut inte blivit kåt av det heller. Men en viss stolthet kände hon över att hon fått det att gå för honom så snabbt, trots att hans dragg varit så stor att hon fick ont i käkarna av att gapa över den och trots att den smakat ganska obehagligt i början. Hon svalde inte utan höll satsen kvar i munnen tills hon kunde resa sig och gå in på toaletten för att spotta ut den. När hon kom ut igen stod Arne flinande och hade knäppt byxorna igen. "Det gick ju bra, det här," sa han. "Vi ses i morgon!"
Och innan Linda hunnit fråga vad han menade med det, hade han försvunnit ut genom dörren. "I morgon?" Trodde han att hon skulle göra det fler gånger? Vad hade hon gett sig in på? Hon sov dåligt den natten men när morgonen kom hade hon bestämt sig. Hon skulle göra det en gång till men bara om hon fick papperen först! Nästa morgon var hon beredd när Arne dök upp. Han lyssnade till hennes krav och nickade att han skulle komma tillbaka direkt. Så försvann han och Linda väntade. Det tog över två timmar innan han dök upp igen men den här gången var han inte ensam. Han hade med sig en man som han presenterade som Fredrik, det andra vittnet. "Han måste ju också få sin belöning!"
På något sjukt vis intalade Linda sig själv att det var rimligt. Fredrik hade ju också hjälpt henne. "OK, om jag får mina papper så." Arne lade en bunt på hallbordet och när Linda kollat underskrifterna började hon gå ner på knä. "Hon ska vara naken," sa Fredrik abrupt, de första ord han yttrat sedan de kommit. Linda kände sig underligt nog mest förorättad över att han pratade om henne som "hon", över huvudet på henne, till Arne, i stället för att be henne direkt.
"Du hörde," sa Arne barskt. "Av med paltorna!"
Vad göra? Linda klev ur sina designerjeans och drog tröjan över huvudet för att visa sin spets-BH och de exklusiva stringtrororna. "Allt," manade Arne. "Rappa på."
Fortfarande ändå rätt trotsig stod hon naken framför dem. Hon hade en kropp som hon vägrade skämmas för och tänkte inte ge dem tillfredsställelsen att huka sig eller försöka dölja något. Fredrik drog in andan mellan tänderna och Arne visslade lågt av uppskattning. "En riktig puma," berömde han och Linda insåg till sin fasa att hon ett ögonblick blivit glad åt smickret. Visst, hon var en riktig puma med slank midja, välformade höfter och bröst som varit vackra redan från början men som fått precis rätt mängd silikon för att bli perfekta. Eftersom hon aldrig vare sig pluggat eller jobbat hade hon haft hur mycket tid som helst till manikyr, pedikyr, hårborttagning och allmän hudvård. Resultatet var en perfekt kropp och en prydligt stylad blond tofs ovanför i övrigt helt hårlösa läppar som bildade en lockande spalt mellan låren.
Arne slickade sig om läpparna. "Mums!" Han släppte ner byxorna och Linda ställde sig på knä framför igen. Den här gången smakade han bättre men han höll emot längre och hon hann bli ordentligt öm i käkarna utan att han visade minsta tecken på att komma. Den andre, Fredrik, hade hon för stunden glömt men han gjorde sig påmind genom att ställa sig bakom henne och vira hennes långa hår runt sin halvstyva kuk. Linda visste inte riktigt hur hon skulle hantera dem; vore det inte bäst att klara av den förste innan den andre, så de inte fick tid att hämta sig och hålla på längre? Fast Arne hade redan hållit ut jobbigt länge. Hon vände sig mot Fredrik. Han var uppenbarligen mycket mer svältfödd och började direkt jucka i hennes mun. På tio sekunder var han helt styv och inom trettio sprutade han. Linda insåg att hon knappast skulle kunna ta time-out för att gå på toan och spotta den här gången, så hellre än att spotta på golvet (och själv tvingas torka upp det sedan) tvingade hon sig att svälja fast det smakade äckligt. Men när hon vände sig tillbaka mot Arne förstod hon att han hade andra planer än att bara bli avsugen den här gången, eftersom han just höll på att rulla på en kondom.
"Vill ju inte ställa till med några horungar," flinade han. Linda bleknade och försökte backa undan men han vräkte henne på rygg. "Var en snäll flicka nu," manade han. "Så ska jag vara snäll mot dig. Titta!" Och inför hennes ögon smorde han in kuken med en stor klick glidmedel. "Så du inte behöver ta den alldeles torr. Det var väl snällt?"
Linda låg på rygg och blundade under hela samlaget. Hon ville bara få det överstökat så fort som möjligt. Till slut ökade han farten och stötte hårt i henne medan han mumlade om hur skönt det var att hon var så trång. De sista hårda jucken tryckte upp henne mot väggen och hon kom på sig själv med att tänka att det mest obehagliga med alltihopa var att få skallen dunkad i elementet.
När Arne och Fredrik gått duschade hon och sedan gick hon direkt över till föreningens ordförande för att lämna in papperen. Han var uppenbarligen inte glad åt att se henne men inte heller överraskad. "Arne var här nyss och berättade," sa han. "Jag gillar inte det här men han säger att han pratade med Signe så han vet att hon vill det. Och eftersom han säger att du fått ett jobb så att du har inkomst kan jag inte neka att ta emot dig. Men kom ihåg att du får besittningsrätt först efter två år. Om Signe dör innan dess, om du mister jobbet så du inte har någon inkomst eller om du stör grannarna det minsta, då åker du ut direkt. Är det förstått?"
Linda stirrade, chockad av den ovana upplevelsen att bli behandlad som vem som helst. Hon, som annars alla alltid fjäskat för. Hon lyckades få sig till att nicka att hon förstått men vågade inte säga något av rädsla att rösten skulle avslöja hur mycket hon hatade honom. Det var först när hon hunnit nästan tillbaka till lägenheten som hon insåg vidden av allt han sagt. Vaddå för arbete?!
Precis när hon gått in kom Arne igen. Rädd att han skulle kräva mer sex försökte hon stänga dörren framför honom men han blockerade den med foten. "Vill du inte veta var du ska jobba?" undrade han. Han förde henne ner i källargångarna under huset så att hon nästan började frukta att han hade någon hemlig fängelsehåla där han tänkte spärra in henne men plötsligt ledde han henne tillbaka upp till markplanet och knackade på en dörr som såg ut att gå till en lägenhet. Dörren öppnades och han knuffade in Linda och innan hon fattat vad som hände hade han backat ut och stängt dörren mellan dem.
"Chej Llinda," hördes en röst med tjock öststatsbrytning. När Lindas ögon vant sig vid dunklet kände hon till sin fasa igen kvinnan som talat. Det var Tania, som hon gått till för sin hårborttagning.
"Min vän Arne berättade att du behöver ett jobb och han visste att jag söker ett biträde. Passar ju bra."
Förfärat såg sig Linda omkring. Hon kände igen sig. Hon var i Tanias salong, i det inre rummet där Tania utförde de jobb som inte var lämpliga att göra ute vid skyltfönstret. Linda mindes rodnande att det var i just den där gynekologstolen som hon själv legat med fittan uppfläkt för att Tania skulle komma åt bättre med hårborttagningslasern. Och här skulle hon nu jobba? Det var omöjligt.
"J-j-jag kan inte," stammade hon. "Inte här. De kommer att känna igen mig!"
"Vad är problem, du inte vill att dina fina vänner se dig jobba med enkel kosmetolog? Min studio inte fin nog?" Tania lät ordentligt stött och hennes brytning blev tjockare. Linda tvekade. Hur skulle hon kunna förklara. Det var inte bara just Tanias salong utan hela tanken på att någon av hennes gamla vänner skulle se henne arbeta. Att hon kanske skulle tvingad betjäna dem. Hon rodnade lätt vid tanken på vilka sysslor ett biträde på den här salongen måste utföra.
"Inte vara orolig," fortsatte Tania med ett otäckt leende. "Ingen kommer känna igen dig. Upp i stolen bara." Hon pekade mot gynekologstolen längst in i rummet och Linda tittade i panik. Vaddå inte känna igen? Menade Tania att hon skulle upp där? Nu? Men hur skulle det...? Hon vände sig mot ytterdörren och började springa mot den. I nästa ögonblick kippade hon dubbelvikt efter andan med en smärta i solar plexus som hon aldrig tidigare upplevt.
"Jag var juniormästarinna i karate i mitt hemland," förklarade Tania kallt. "Om du försöker bråka kommer det att göra ont. Mycket ont."
Utan fler ord baxade hon upp Lindas paralyserade kropp på axeln och bar henne till stolen. Linda trodde hon skulle börja spy av den intensiva smärtan i magen och fick fokusera på att hålla tillbaka illamåendet. Innan hon hann återfå kontrollen över armar och ben hade Tania spänt fast dem med läderremmar och med en ytterligare sele runt Lindas midja kunde hon till slut bara röra huvudet.
"En så vacker kropp," myste Tanja och strök med handen längs Lindas ben. "Så synd förstöra med billiga arbetarbyxor."
Linda slets mellan skräck, ovilja inför kvinnans beröring och en ologisk stolt lust att skrika ut att hennes designerjeans minsann inte varit billiga. Men innan hon hann bestämma sig för vilket kände hon något pressas mot sin mun. Med hårda fingrar pressade Tania ihop hennes kinder och tvingade henne att gapa. Något stort pressades in mellan hennes tänder och spändes fast med en rem om hennes nacke. En gag-ball! Linda hade sett dem i porrklipp på nätet men aldrig anat att de kunde finnas på riktigt i en skönhetssalong på Östermalm. "Bara så att du inte stör grannarna," retades Tania. "Nu ska vi göra oss av med de här tarvliga kläderna."
Med skräck på gränsen till panik såg Linda Tania ta fram en skalpell och börja skära längs sidosömmen i hennes jeans. När som helst väntade hon sig att känna bladet skära i hennes hud, men inget hände annat än att byxorna lossades från henne. "Inte vara orolig," sa Tania. "Jag var bästa kirurg i hela vår sovjetrepublik." När jeansen var uppskurna längs båda sidorna fortsatte Tania med tröjan och underkläderna innan hon systematiskt lättade på ett i taget av Lindas fängslen för att ta bort de förstörda kläderna. Naken och vilt stirrande försökte Linda se vad Tania gjorde borta vid ett bord i hörnet av rummet. Så kom Tania tillbaka med... ett par skosnören? Linda fattade ingenting. Tania knöt fast dem i de tunna guldringarna i Lindas öron och så sträckte hon dem ner under gynekologstolens nackstöd. "Håll huvudet stilla," manade Tania. "Annars du river sönder dina vackra öron."
Skräckslagen insåg Linda att Tania hade rätt. Hon kunde inte lyfta eller ens vrida på huvudet utan att det stramade smärtsamt i hennes örsnibbar. Hon hade sett en tjej få ett örhänge slitet ur örat en gång i en catfight på damtoaletten och det var inte vackert. Blodet hade sprutat och tjejens öra blev sig aldrig riktigt likt igen. Linda tvingade sig själv att ligga alldeles stilla.
Tania tryckte på en dold knapp och en motor surrade när stolen rätade upp sig så Linda satt upprätt. Tania täckte över hennes kropp med ett skynke av den typ frisörer använder. Med en elektrisk trimmer skalade hon snabbt ner Lindas långa hår till centimeterkort stubb som hon sedan smorde in med ett turkost medel. Så försvann hon helt sonika ut i butiken och Linda kunde på håll höra henne prata i telefon på något språk som antagligen var ryska. Linda såg sig själv i en spegel på väggen mitt emot. Nej, risken att hennes bekanta skulle känna igen henne hade minskat ordentligt.
Efter en mycket lång stund kom Tania tillbaka och lutade Lindas stol över ett handfat så hon kunde skölja det.
"Jag tar bort gag-ball," sa Tania. "Om du skriker, jag slår dig i magen så du viker dig dubbel och river sönder båda öronen, Du förstår?"
Linda förstod. Hon behärskade sig och gjorde inga ljud, inte ens då Tania råkade dra i snöret till hennes ena örsnibb då hon skulle lirka bort remmen om hennes ena arm. "Nu ska jag göra dig vacker," förklarade Tania med mild röst. "Du anar inte hur jag längtat efter dig. När jag satt nere mellan dina ben med min laser, hur jag längtade att kyssa din fina fitta. Nu ska du göra det skönt för mig medan jag gör dig ännu finare."
Vigt svingade sig Tania upp på britsen så att hon satt grensle över Lindas ansikte. När hon hasade upp kjolen hann Linda precis se att Tanias underliv var helt fritt från all behåring innan den kala fittan sänktes ner mot hennes mun. Det sista Linda hörde var ett "Du får luft om du slickar bra!" Sedan slöts Tanias lår om hennes öron. Den våta lukten av fittan var överväldigande men inte obehaglig och Linda hann tänka att Tania i alla fall måste ha tvättat sig nyss. Sedan insåg hon vilken djävulsk fälla hon satt i. Om hon försökte hålla andan skulle hon förr eller senare få ge efter för sin egen instinkt att bryta sig fri för att andas. Då skulle hon slita sönder sina egna öron och vanställa sig själv för livet. Så hon hade inget val. Hon sträckte fram tungan och rörde tvekande vid springan framför sig. Fortfarande ingen luft. Hon slickade hårdare längs Tanias blygdläppar och hittade den styva knoppen som hon insåg var Tanias klitoris. Den subban var redan kåt! Linda började bli desperat och slickade frenetiskt Tanias lustknapp. Till slut fick hon luft. Tania lyfte sig upp några sekunder så Linda flämtande kunde andas en stund innan Tania sänkte sitt underliv igen.
Så höll de på en lång stund. Mycket lång. Linda var så desperat att få andas att hon inte ens tänkte på att undra vad det var Tania gjorde med henne. Men till slut varseblev hon en känsla som hon insåg att hon kände igen. Tania körde med en elektrisk klippmaskin och med hårborttagningslasern på henne. Linda förstod vad som höll på att ske. Tania höll på att ta bort den noggrant stylade remsa som Linda lämnat. Hon var på väg att bli permanent helt hårlös i underlivet. Som värsta slampan. En tår rann ner i hennes ögonvrå och hon kom på sig själv med att reflektera över varför hon verkade ta mer illa vid sig av att få sitt sista könshår bortbränt än över att tvingas slicka en annan kvinnas fitta. För att inte tala om att suga och bli knullad av två män hon inte kände.
Med ojämna mellanrum fick Lindan andas. Emellanåt kände hon hur hennes underliv tvättades och torkades innan behandlingen fortsatte. Till slut ändrades mönstret. Linda kände en plötslig svidande kyla i sin uppfläkta springa, följt av ett nypande obehag i ena blygdläppen. Sedan en överraskande intensiv smärta som fick henne att flämta av chock rätt upp i Tanias fitta, samtidigt som ryskan började rotera snabbare med sitt underliv mot hennes ansikte. Medan Linda kände samma saker hända hennes andra blygdläpp gned sig Tania allt hårdare mot henne. Något mer hände med hennes blygdläppar. Linda kände olika obekanta men mycket obehagliga upplevelser i sitt kön men fick inte ro att försöka lista ut vad de var eftersom Tania nu verkade mycket upphetsad och krävde full uppmärksamhet på sin klitta för att över huvud taget låta Linda andas. Det var snart uppenbart att det gick för Tania, när hon ryckigt malde med fittan mot Lindas ansikte och hennes safter rann nedför Lindas kinder. Linda började tro att Tania glömt att låta henne andas. Syrebristen började bli smärtsam.
Då. äntligen, klev Tania av henne och Linda drog en serie flämtande andetag, glömsk av allt utom den ljuva känslan att få obegränsat med luft igen. Men i takt med att de röda flimrande fläckarna i hennes synfält försvann, kom en fråga tillbaka. Vad hade Tania gjort med henne? Hon vred blicken så långt hon kunde mot ryskan - svårt, när hon hela tiden måste koncentrera sig på att inte låta huvudet följa med och slita i hennes örsnibbar - och försökte uppfatta vad denna nu gjorde. "Ah, du är nyfiken," kom Tanias röst från sidan. "Du undrar vad jag har gjort med dig. Strax du ska få se."
Linda bävade för vad det kunde vara. Och varför hade Tania krånglat till det så med att binda hennes öron när en rem runt pannan och stolens ryggstöd hade varit mycket enklare och mer effektiv? Men samtidigt insåg hon att det varit del av spelet. Att tvinga henne att ligga still själv. Att bli delaktig. Hon hade ju till och med själv varit tvungen att parera när Tanias rörelser blivit för våldsamma under orgasmen och hotat att knuffa henne sidledes.
Så vad var det hon skulle få se nu? Tania tvingade in gag-ballen i hennes mun igen och trädde sedan en huva över hennes huvud så att hon absolut inte kunde se någonting. Med någon sorts motor roterades hela stolen framåt så att Linda satt upprätt men fortfarande med benen brett isär. "Är du redo se resultat?" Tanias svenska blev mer ogrammatisk och fick en tjockare brytning när hon var upphetsad, insåg Linda. Och nu var ryskan spänd som en fiolsträng. Linda darrade inom sig av hemska föraningar om vad det kunde vara. "Se din nya fina fitta," triumferade Tania och drog av Linda huvan. Ett ögonblick fick Linda blinka för ljuset som kom tillbaka, sedan såg hon...
Det var värre än ens det värsta hon kunnat frukta. Att hennes hårtofs skulle vara borta hade hon redan tagit för givet, så den delen var ingen överraskning, men resten! Hon hade också gissat att det kunde vara någon form av piercing och hon hade till och med hunnit lova sig själv att om hon bara hann ta sig hem och ta ur ringarna tillräckligt snabbt skulle hålen läka igen. Men knappast de här hålen. I var framhängande inre blygdläpp satt visserligen en ring, ja, men inte något litet örhänge utan en grov tjur-ring i säkert minst en halv centimeter tjockt gods. Och inte ens den satt direkt i hennes hud utan den gick i något slags metallskodd tunnel genom hennes blygdläpp. När Tania drog i ringarna för att noga förevisa sitt arbete kunde Linda se igenom tunneln bredvid ringen. Hålet måste ha varit minst en centimeter grovt. Linda hade sett liknande tunnlar i en del extremt uttöjda örsnibbar men absolut aldrig trott att någon skulle kunna ha sådana i fittan. Att HON skulle ha det! Hon ville skrika men det enda som kom ur henne var snörvlande ljud genom näsan. Skräckslagen såg hon hur Tania tog på sig nya handskar och började tvätta hennes bröst med sprit.
Linda försökte skrika, försökte vråla men de bubblande läten som kom ur hennes näsa påminde mest om hysterisk gråt. Hjälplös såg hon hur Tania rengjorde hennes bröstvårtor som förrädiskt styvnade av uppmärksamheten (eller, ville hon intala sig, av kylan). Inför Lindas skräckslaget uppspärrade ögon tog Tania tag i hennes ena bröstvårta med ena nypan samtidigt som hon satte bladet på en skalpell mot sidan av den uttöjda knoppens bas.
"Alla andra använder nålar," föreläste Tania sakligt medan hon måttade med skalpellen. "Det tar för lång tid, tycker jag. Kroppen är bra på att läka ut sticksår. Stöter bort smyckena. Men när jag skär med skalpell" - här tryckte hon snabbt och bestämt in det rakbladsvassa instrumentet i Lindas bröstvårta och blod började sakta välla fram - "kroppen ger upp och accepterar sitt öde snabbare." Linda nästan tappade andan av den plötsliga brännande smärtan när skalpellen klöv basen på hennes bröstvårta inne vid vårtgården.
Så snabbt att Linda inte riktigt såg hur det gick till bytte Tania hand och stod med skalpellen mot Lindas bröstvårta från andra sidan. Utan förvarning skar hon ett likadant snitt och ett kort hemskt ögonblick tyckte Linda att hon såg spetsen på bladet sticka fram genom blodet på andra sidan. Fast det kunde ha varit inbillning. Hon såg inte så klart genom alla tårar som samlats i hennes ögon.
Halvblind av tårar och snor såg Linda hur Tania tog fram en metallstav och satte mot sidan av den nyss genomskurna bröstvårtan. Den var avsmalnande med rundad spets i ena änden och när Tania släppte taget så blodet strömmade fritt ett ögonblick, halkade staven lätt in i snittet. Linda skrek (försökte skrika) igen. Staven tittade omedelbart fram på andra sidan och när Tania fört in den ända till den tjockare delen, spände den upp hålet så det tätades och blödningen upphörde. Kallt och sakligt tog Tania upp en stålring av samma grovlek som staven och efter att helt sonika ha tryckt ut staven genom att pressa in ringen, kunde Tania belåtet beundra sitt hantverk. Det andra bröstet fick snabbt samma behandling medan Linda förtvivlat grät och snorade.
"Egentligen, jag borde göra din näsa också," sa Tania och slickade sig om munnen medan hon såg på Linda och lossade på hennes gag-ball. "Men du är så snorig, jag tror du bara förstör dig själv. Vi tar det en annan dag. Jag ringer Arne och han följer dig hem nu. Medan vi väntar på honom, jag ska ge dig medicin. Här, svälj den här. Och jag baddar piercingar med det här så känns det mindre ont och läker snabbare. Ta på dig den här."
Som i dvala tog Linda på sig en av de bylsiga skyddsrockar som Tania använde på sina kunder för att inte få hårfärgningsmedel på deras kläder. Den var fläckig och oformlig men Linda brydde sig inte. Hon lät Arne lotsa henne genom källargångarna tillbaka till Signes lägenhet. Hem. Konstigt hur den unkna gamla lägenheten som hon så nyss avskytt, nu kom att representera tryggheten i hennes liv. Arne lämnade henne med några försmädliga ord om "att låta henne läkas i fred". Linda förstod mycket väl vad han menade. Han avstod från att kräva sex av henne bara på grund av hennes färska piercingar. Så snart de var läkta skulle han komma tillbaka. Hon orkade inte ens bry sig just nu. Om det var chocken eller medicinerna visste hon inte men hon var alldeles yr och matt. Så snart hon lagt huvudet på kudden somnade hon.
Fler noveller av samma författare
Vill ha mer!!