Pinorum. Dag 3.
Författare: lorden Datum: 2016-08-19 15:18:47
E-post: lordensbox@gmail.com
Läst:
22 067 gånger
Betyg: 3.5 (12 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
© Lorden all rights reserved
På en avlägsen ö långt ifrån resten av civilisationen har en brokig samling av våldtäktsmän, sexförbrytare, pedofiler och andra icke önskvärda personer med liknande egenskaper dumpats för att avtjäna sitt straff utan kontroll eller övervakning. Att som oskyldig, fast på grund av svek, lögner och förtal råka hamna på just denna plats borde i liknelse vara rena rama mardrömmen, en sådan man vaknar kallsvettig och med lakanet allt annat än sträckt av. Om man dessutom vanligtvis brukar vara den som ser till att dessa icke önskvärda personer hamnar där, och är av kvinnligt kön, ter sig mardrömmen ännu värre.
Trevlig läsning, hoppas jag.
Pinorum. Dag 3.
Det började ljusna utanför hyddan. De båda männen låg på golvet mellan Sabina och dörren och snarkade högt. Hon hade kunnat smyga sig förbi dem utan att de hade vaknat, om det inte hade varit för repet runt hennes handleder, och som även var fastbundet runt den ena mannens vrist.
Flera gånger under natten hade Sabina varit på väg att försiktigt försöka knyta loss repet ifrån mannen vrist, men hejdat sig i sista sekund varje gång. Efter att de båda männen kommit i henne och i eufori glatt hotat henne med att fylla hennes fitta med något annat, hade de, innan de hann hitta på något mer med henne, tydligen blivit för trötta för att fortsätta och istället lagt sig ned för att vila en stund. Vad de tänkte hitta på när de väl vaknade vågade hon inte tänka på, och ifall hon hade lyckats väcka mannen när hon lossade repet runt hans vrist, så skulle hon säkert få reda på det mycket fortare än hon hade lust med. Halvt utmattad efter gårdagen hade hon emellanåt slumrat till under natten, och hon kände hur ögonlocken återigen föll ned och stängde ute ljuset ifrån dörröppningen. Men precis innan hon skulle falla i sömn igen blev hon klarvaken av rösten som ropade utanför hyddan.
”Hallå! Är ni hemma?”
De båda männen vaknade med ett ryck, och innan Sabina hann göra mer än att försiktigt dra sig längre in i hyddan hade repet runt den ena mannens vrist lossats och med var sin träpåk i handen hade de båda männen börjat gå ut genom dörröppningen till hyddan.
”Brorsan!” hörde Sabina den ena mannen förtjust utbrista och hon drog sig förskräckt ännu längre in i hyddan.
”Tänkte ni ville ha lite fisk. Jag fick en jävla massa nu på morgonen, och, ja, jag tänkte liksom att ni kanske var lite hungriga, eller nått.”
Intrycket Sabina fick av hans tonläge var att allt inte stod helt rätt till, och hennes farhågor besannades när en av männen utanför svarade,
”Jaså, du kommer krypandes med gåvor nu. Har du plötsligt fått ett samvete eller?”
”Äh, lägg av! Jag ville bara vara lite snäll. Vi är ju bröder för fan! Här, ta lite fisk!” sa brodern som hade dykt upp i ett försök att släta över det hela.
Sabina lyssnade spänt på männens samtal utanför. Hon hade redan igår tyckt sig känna igen dem, men det var först nu, när de plötsligt var tre, som hon insåg vilka de var.
Familjen de hade våldgästat hade aldrig hämtat sig ifrån chocken av deras besök utan slitits isär. För att stilla sina egna sadistiska lustar hade bröderna inför resten av familjen våldfört sig på mamman. Hon hade tvingats att på sina bara knän bett dem om att få suga deras kukar, få bli knullad av dem och även upprepade gånger tala om för sin man hur mycket skönare det var att bli knullad i arslet av bröderna än det var när han, med sin lilla ynkliga kuk försökte tillfredsställa henne, allt för att hon i tron att om hon gjorde som de sa skulle de skona resten av familjen, vilket de inte gjorde.
Efter att de hade tröttnat på frun hade de istället gett sig på dottern, och mamman och pappan hade tvingats se på när de en efter en fyllde dotterns hål. När bröderna själva lekt färdigt och inte kunde få kukarna att svälla något mer hade de som avslutning på besöket, med en pistol inkörd i mammans fitta tvingat dottern att först suga sin pappas kuk, och när den till slut blev hård hade hon varit tvungen att be sin pappa knulla henne, och efter han hade sprutat i hennes fitta hade mamman tvingats suga rent kuken.
Sabina kom ihåg orden hon sagt till bröderna i rättssalen när de fått sina domar.
- Hoppas ni får ett helvete, och aldrig kommer tillbaka därifrån! -
Nu ångrade hon sina ord. Ingen av bröderna verkade ha känt igen henne igår, det var trots allt ett par år sedan, men Sabina var nu livrädd att de plötsligt skulle minnas henne och hon vågade inte tänka på vad de då skulle göra med henne. Att det var hon som då skulle få ett värre helvete än vad hon just nu befann sig i, det var hon helt säker på. Hon tryckte sig ännu längre bak i hyddan och kröp darrande ihop inne i hörnet.
”Ok, ta hit fisken! Men det krävs mer än lite fisk ifrån dig för att du ska få lov att komma tillbaka. Att skvallra på sina bröder är inget man gör, det ska du ha helt klart för dig. Vi fick springa ifrån byn utan att få med oss ett skit, och hade de fått tag på oss hade de lynchat oss! Kött! Fixa lite kött, så kan vi börja tänka på om du ska få flytt in igen!” sa en av bröderna.
Det blev tyst utanför hyddan. Sabina lyssnade intensivt efter minsta ljud, men hörde inget på en lång stund. Hon började tro att de hade glömt bort henne och att de alla hade gått iväg, men plötsligt hörde hon hur den ena brodern sa,
” Han kommer inte kunna fixa nått kött. Allt han kan är att sno och ställa till fan för oss!”
”Ja, men vi kan lätt fixa kött.”
”Hur då?”
”Vi har ju något som alla andra på ön vill ha.”
Det blev tyst en kort sekund utanför hyddan innan Sabina till slut hörde de båda bröderna brista ut i ett gapskratt. Hon behövde inte fråga dem vad det var de hade som alla andra ville ha, hon visste direkt vad de menade, och en stor klump av oro började att växa i hennes magen.
När den ena brodern kom in i hyddan försökte Sabina göra sig så liten som möjligt i hörnet. Inte för att det hjälpte något, men det var det enda hon kunde göra för att känna att hon gjorde något för att försvåra för honom att nå henne.
”Godmorgon hona, dags att göra lite nytta.” sa han och drog med sig Sabina i repet ut ifrån hyddan.
Snubblande kom Sabina ut i solljuset efter honom och trillade pladask ned på marken vid de båda brödernas fötter.
”Biffen brukar alltid ha kött. Han lyckas jämt få nått i sina snaror. Vi tar med henne dit och ser om vi kan köpslå med honom.” sa brodern som höll i repet, och Sabina skrapade knäna innan hon tafatt kom upp på fötter när han gick iväg.
”Vänta lite! Fan, ska vi inte ha lite kul först?” sa den andra brodern, och Sabina höll på att snubbla rakt in i brodern framför när han tvärstannade.
”Ibland är du smart brorsan!” sa brodern som höll i repet och drog med sig Sabina bort mot ett träd.
”Du ska väl få bli lite uppvärmd innan vi kommer till Biffen.”sa han och sträckte upp Sabinas armar upp i luften och tryckte henne mot trädstammen och trädde hennes bundna händer över en utstickande gren.
Sabina kunde precis nå marken ifall hon stod på tårna. Barken på trädet skavde emot hennes bröst, mage och ben, och hon försökte desperat trä sina bundna händer tillbaka över grenen men nådde inte och hade inte kraft nog att lyckas.
”Du ska få tjäna ihop grejer till oss förstår du.” sa den ena brodern och förde sina händer utmed sidorna på Sabinas kropp.
”Släpp mig ditt as!” skrek Sabina med tårar rinnande ned för kinderna.
”Inte en chans! Dig ska vi hyra ut och själva ha kul med, bara att gilla läget gullet!” sa han skrattande och satte händerna vid sidan om brösten och tryckte sig emot henne.
Sabina höll på att tappa andan när hans tunga kropp pressade henne mot stammen. Barken rev i hennes bara skinn och när han tryckte mot sidan av brösten med sina händer slet den sträva barken i brösten och bröstvårtorna.
”Ajii!” snyftade Sabina och försökte trycka sig bakåt för att lätta på trycket ifrån trädet, men lyckades inte alls.
”Komma hit till våran ö och tro du kan låta bli att bli knullad va?” sa brodern bakom henne, och Sabina stelnade till när hon kände hans styva kuk pressas sig in mellan hennes ben.
Sabina pressade ihop benen allt vad hon kunde för att han inte skulle kunna tränga in.
”Låt mig vara ditt as!” skrek hon, snyftade ljudligt, drog efter andan och skrek igen,
”Hör du! Låt mig vara!”
Han släppte greppet om hennes bröst och förde ned händerna runt hennes höfter istället och drog henne ut ifrån trädet en bit. Sabinas fötter nådde inte längre marken och hon kände hur han grävde in händerna mellan hennes lår och hur han drog isär hennes ben.
Brösten och ansiktet trycktes ännu hårdare mot barken och trots att Sabina försökte slingra sig ur hans grepp kände hon hur hans styva kuk nosade mot hennes oskyddade fitta.
”Snälla, låt bli! Snälla, du hör du mig, låt bli!” bad hon snyftande och snörvlande, men tappade andan och stelnade till i hela kroppen när kuken trängde in och hon pressades mot trädet igen.
Sabina tjöt till varje gång han stötte in kuken, då kraften i stötarna fick henne att tryckas hårdare mot barken, som i sin tur rev och slet i hennes nakna hud.
Flämtande försökte hon hålla sig så stilla hon kunde. Kuken trängde längre och längre in i henne för varje stöt och han flåsade och grymtade i hennes öra.
”Du kommer aldrig härifrån! Du kommer vara vår knullslyna så länge vi vill det. Ta emot, bara ta emot!” väste han och tog ett stadigt tag om hennes höfter och tryckte in kuken så långt han kunde med en enda hård stöt som fick Sabina att studsa till i luften och skrika till när brösten drogs utmed barken.
”Skynda dig för fan! Det är min tur nu!” hörde Sabina den andra brodern otåligt ropa.
”Jaja, lugna dig, fan” flåsade brodern irriterat med kuken djupt begravd upp i Sabinas fitta. Stötarna blev snabbare och kortare och Sabina förstod direkt att han var på väg att komma.
- Äntligen! Spruta då! Kom då! Snälla spruta nu! Sluta! - tänkte hon desperat med kroppen tryckt mot den råa sträva barken.
Brodern bakom henne stelnade till och stod smått darrande med kuken i henne. Det tog inte många sekunder innan han slaknade och gled ur henne, men Sabina hann knappt hämta andan innan den andra brodern knuffade bort honom. Det fanns inte mycket kraft kvar i hennes kropp så hon orkade inte försöka hindra den andra brodern att tränga in. Med små böner om att han inte skulle kunna hålla sig länge koncentrerade hon sig på att hålla sig så stilla som möjligt för att minska rörelsen mot trädet.
Den här brodern lät om möjligt ännu värre än han innan. Sabina försökte tränga bort hans tunga flåsande och flämtande så gott hon kunde. Han var inte lika hårdhänt som sin bror, men längre, och fick Sabina att lyfta vid varje stöt. Hon skrek till när bröstvårtan plötsligt fastnade mellan två barkbitar, och skrek till igen när den ena barkbiten lossnade vid nästan stöt, och kippade sedan efter andan medans hon kände hur brodern bakom henne sprutade.
”Sådär, nu är du uppvärmd.” sa den ena brodern och slet ned Sabinas händer ifrån grenen.
Benen höll på att vika sig under henne, och hade inte brodern hållit uppe henne med repet hade hon sjunkit ihop på marken. Hon såg ned på sina nu rödflammiga bröst. Rivmärken ifrån barken synts tydligt men hon var tacksam att bröstvårtan som fastnat satt kvar.
Flämtande såg hon hur den andra brodern gick iväg, och strax därefter kom rycket i repet runt hennes händer, och hon drogs med bort genom skogen.
Sabina såg ned på knuten som satt runt hennes handleder medans hon hörde hur de båda bröderna samtalade framför henne.
”Han brukar lyckas fånga fasaner ibland. Det hade varit gott.”
Hon skulle nog kunna knyta upp knuten med tänderna, om hon bara fick chansen. Det skulle ta en stund, men det skulle nog gå.
”Han vill nog ha mycket i utbyte för en fasan!”
Men vart skulle hon ta vägen efter att hon hade kommit loss?
”Han har bara en sak i huvudet när det gäller kvinnor.”
”Ja, och han har ju sett till att de riktigt känner när han sätter på dem.”
”Ja du knullhona, nu ska du snart få träffa en som kommer älska din rumpa, och allra helst att fylla den med något grovt!” ropade den ena brodern över axeln och båda bröderna brast ut i ett gapskratt.
”Fan, det kommer vara värt två fasaner, eller vad tror du?”
”Det kommer vara värt två fasaner att bara se på när den där groteska saker tränger in i arslet på henne”
Hade någon av dem vänt sig om och tittat på Sabina hade de sett hur skräcken lyste i hennes ögon.
- Det måste vara han. Han som band fast kvinnorna och knullade dem i arslet med sin opererade kuk. Det måste vara honom de pratar om, honom vi är på väg till. Åh god gud, nej! - tänkte Sabina förskräckt och förde desperat ned munnen mot sina händer och började kämpa med knuten med sina tänder.
Hon höll ett öga på bröderna framför sig, och ett öga på marken där hon stapplade fram. Tänderna gnagde sig in i repet, drog och slet samtidigt som hon inte kunde låta bli att tänka på hur det skulle kännas att bli knullad i arslet av en groteskt grov kuk. Hon ville inte för sitt liv veta hur det skulle kännas att bli uttänjd på de sättet och kämpade febrilt med att få upp knuten runt sina handleder.
”Nu är vi snart framme. Visa dig ifrån din bästa sida nu så han blir lite kåt.” sa den ena brodern med ett skratt, utan att vända sig om. Med tårar i ögonen och darrande kropp slet Sabina samtidigt med knuten så hårt att hon trodde att tänderna snart skulle lossna och trilla ur.
”Hallå Biffen! Det är bara vi som kommer! Vad gör du?” ropade en av bröderna plötsligt, och Sabina tittade skrämt upp ifrån knyten som hade börjat att lossna ifrån hennes händer.
Framför bröderna emellan träden såg Sabina en liten tjock man sitta på huk i en glänta och pilla med något. Hjärtat i hennes bröst slog både snabbt och hårt när hon kände igen den lilla tjocka mannen ifrån rättssalen, och i ren panik satte hon tänderna i repet runt händerna igen.
”Knyter snaror. Vad vill ni?” svarade den lilla tjocka mannen och reste sig upp och vände sig mot dem. Hans ögon flyttade sig snabbt ifrån bröderna till Sabina som stod och försökte göra sig osynlig bakom dem. Ögonen vidgades och munnen föll tydligt ned en bit mot hakan, och han tog ett steg närmare dem, och sa,
”Vad fan har ni där?”
De båda bröderna såg roat på varandra och den ena av dem svarade,
”En hona, och hon är jävligt skön att köra kuken i ska du veta.”
Sabina försökte göra sig så smal som möjligt bakom den ena brodern samtidigt som hon kämpade med kuten, som nu nästan hade lossnat helt. Hon trodde att hjärta snart skulle stanna i bröstet. Rädslan inför mannen fick henne att darra, och kom på sig själv med att motvilligt snegla mot mannen skrev som dolde sig bakom höftskynket och undrade oroligt hur grov den egentligen var, men när den lilla tjocka mannen talade igen så fryste Sabina till is.
”Den där honan känner jag igen.”
Sabina fick upp knuten i samma stund som en av bröderna svarade,
”Va?” och den andra sa,
”Vadå känner igen?”
”Det där är åklagaren som fick mig hit!”
Repet runt Sabinas händer föll till marken och Sabina vände sig om och flydde ifrån männen så fort benen förmådde.
”Efter henne!” Vrålade alla tre männen i munnen på varandra innan de jagade efter Sabina.
Med andan i halsen och hjärtat hårt dunkade i bröstet rusade Sabina mellan träd buskar och snår. Hon struntade i om snåren rev henne på de bara benen. Hon visste att om de fick tag på henne skulle hon inte klara sig. Inte nu när de visste vem hon var, och den lilla tjocka mannen skulle göra värre saker med henne än vad han hade gjort med kvinnorna han hade blivit åtalad och fälld för. I ren panik, som ett skrämt djur, sprang Sabina så fort hon kunde genom snåren med tårarna forsande ned för kinder. Grenar slog emot henne, männen vrålade bakom, och hon höll på att snubbla flera gånger på rötter och stenar som låg på marken där hon sprang.
- Gode Gud hjälp mig! Hjälp mig! Hjälp mig! - tänkte hon, och snubblade plötsligt ned för en slänt och stannade med en duns mot ett omkullvält träd.
”Hitåt!” hörde hon männen ropa uppifrån slänten och Sabina sökte desperat runt med blicken efter ett gömställe, och en bit bort såg hon ett annat omkullvält träd med en liten håla under. Hon såg skrämt upp mot slänten utan att se skymten av männen och rusade sedan skrämt bort mot trädet och gled ned i hålan under och kröp darrande ihop.
”Vart fan tog slynan vägen?” utbrast den ena brodern.
”Hon kan inte ha kommit långt. Hon måste vara här någonstans!”
”Fan när jag får tag på henne, då jävlar ska hon få ångra sig!”
Sabina hörde varje ord männen sa när de stod och sökte efter henne med blicken uppe över slänten. Hon vågade knappt att andas, ännu mindre röra sig.
”Är du säker på att det är hon, åklagaren alltså?”
”Ja, helt säker.” hörde Sabina den lilla tjocka mannen svara helt lugnt.
”Helvete! Om vi hade vetat det igår hade hon fått mycket mer än hon fick! Då hade hon fan betala för att vi har hamnat här!”
”Det kommer hon att få göra brorsan, lita på det!”
”Ja! Hör du det åklagarslyna! Du ska få betala ditt jävla luder! Du ska få så mycket kuk så du kräks ditt sattyg! Jag ska fan straffknulla dig med påken dit as!” vrålade den ena broder rakt ut i luften, och Sabina kröp darrande och skrämt ihop ännu mer under trädet.
”Vi dela på oss. Hon är där ute någonstans. Ropa om ni hittar henne.” hörde Sabina den lilla tjocka mannen säga och hon bad själv till Gud att de inte skulle leta under just det trädet hon låg under.
Timmarna gick och Sabina låg fortfarande och tryckte i hålet under trädet.
Hon hade inte hört något ifrån männen på en lång stund, men vågade sig inte ut ifrån tryggheten som hålet skänkte henne.
Hennes kropp var fortfarande spänd och darrningarna i den hade inte avtagit. Hennes huvud for skrämt fram och tillbaka under trädet och ögonen spanade ut genom de håligheter som fanns där hon kunde se ut igenom, men ingenstans såg hon skymten av någon av männen.
Hon visste inte vad hon skulle göra, eller vad hon skulle ta vägen. Det fanns ingenstans på ön där hon kunde känna sig säker. Ingenstans där hon inte riskerade att bli tillfångatagen och använd. Vart hon än vände sig så skulle det förr eller senare dyka upp en man som inte skulle ha det minsta emot att köra kuken i henne. Sabina grät tyst där under stocken och började känna hur hon mentalt långsamt började att ge upp.
- Vad är det för mening med att springa? De kommer få tag i mig förr eller senare ändå. Det är hopplöst. - tänkte hon och begravde sitt ansikte i sina händer och lät snyftande och hulkande tårarna trilla.
Skymningen kom och ljuset blev dunklet i hålet hon låg i. Sabina spanade spänt en sista gång ut genom håligheterna för att vara säker på att ingen av männen var i närheten innan hon försiktigt kröp fram. Hon hade beslutat att försöka ta sig ned mot stranden igen, där hon skulle hitta någonstans att gömma sig under natten. Där hade hon i alla falla bara tre håll att hålla utkik åt. Ifrån havet skulle ingen kunna komma.
Hon reste sig långsamt upp på ostadiga ben och sträckte på sig, men hann inte mer innan hon tappade andan av slaget mellan skulderbladen och som fick henne att falla framåt. Tyngden som föll över henne strax därefter fick henne att tappa andan igen, och när hon till slut började att kämpa emot var det för sent.
”Trodde du hade dött där under, och förnekat mig mitt lilla roliga.” Sabinas hjärta rusade när hon kände igen den lilla tjocka mannens röst och hon började fäkta runt med både armar och ben i ren panik.
”Såja, du ska ingenstans den här gången. Nu är det min tur att få lite.” sa han medans hand med ett fast grepp om Sabinas båda händer tryckte ned dem över hennes huvud och med sin andra hand tryckte ned en pinne djupt ned i jorden framför henne.
Sabina försökte vrida sig runt, hon försökte lyfta sig upp ifrån marken och skaka av sig mannen, men inget lyckades, och snart satt hennes båda händer fastbundna i pinnen framför henne.
Den lilla tjocka mannen hasade ned för hennes rumpa och snurrade runt. Trots att Sabina sparkade kravlade med benen lyckades han hålla fast dem och snart var även hennes ena fot fastbunden i en pinne i marken, nästan plågsamt utdraget ifrån kroppen. Det andra benet tog inte många sekunder innan det också var fastbundet, och Sabina låg på mage, utsträckt på marken, naken och med plågsamt särade ben och allt hon kunde göra var att skrika.
”Shyy!” sa den lilla tjocka mannen och drog av sig höftskynket, och med ett fast grepp om Sabinas käke tvingad han in en del av det i henne mun och slog ett rep runt huvudet på henne så hon inte kunde spotta ut det.
”Vi vill inte att någon ska höra och komma hit. Inte nu när vi ska ha det så kul.”
”Humfp humpf.” var allt Sabina lyckades säga i protest när hon kände hans hand glida ned för ryggen och sedan vidare ned över hennes skinkor.
”Uuuumpffff!” ett utdraget halvt stönande och halv gnyende lät ifrån Sabina när hans hand gled in mellan hennes särade ben och ned över fittan.
”Inte lika kaxig nu som i rättssalen va? Ni sitter där i era dyra kläder med näsan i vädret och talar om för andra vad som är rätt och fel, och vad de får och inte får göra. Och när ni skickar oss hit så ser ni så jävla skadeglada och nöjda ut.”
Sabina kände hur hans fingrar grävde sig in mellan hennes blygdläppar och hon försökte dra sig loss ifrån pinnarna hon var fastbunden vid.
”Men nu kan du inte tala om för mig vad jag får och inte får, för här ute gör vi som vi vill, och du ska snart få känna hur det känns att få en riktig kuk i dig.”
Hans fingrar gled upp ifrån hennes fitta och Sabina stelnade till och ruskade på huvudet när de stannade precis utanför hennes anus.
”Uuuuuummmpff!” protesterade hon i hans höftskynke, men tystnade tvärt när hon kände hur han tryckte in fingret i henne.
Med hårt hopknipna ögon kände hon hur han pressade in fingret längre och längre. Hon försökte knipa ihop, men de särade benen gjorde så hon inte hade någon större kraft att knipa med.
”Trång. Det brukar de alla vara i början, men det gör det bara skönare, och roligare.” sa han och pressade in ett finger till.
Sabina tjöt till höftskynket och knöt båda sina händer. Hon tvingade sig att försöka slappna av, intalade sig själv att det skulle bli lättare för henne ifall hon gjorde det, men med tanke på att han hade opererat sin kuk bara för att ännu mera kunna tänja ut arslet på kvinnorna han våldfört sig på så var hon inte säker på att slappna av skulle funka över huvud taget.
Hans fingrar drogs plötsligt ur henne och Sabina snyftade när hon kände hur han tungt lade sig över henne.
- Nej, snälla låt bli. Låt det vara en mardröm, låt bli. - tänkt hon och slet i pinnarna när hon kände hur hans styva kuk nosade mellan hennes skinkor.
”Nu ska du få betala för att du skickade mig till denna ö.” väste han hotfullt i hennes ena öra och pressade sin grova kuk mot hennes anus.
Sabina tjöt högt till i höftskynket när ollonet pressade sig in genom hennes ringmuskel. Varenda muskel i hennes kropp var spänd och hon hade helt glömt bort att slappna av. Ollonet som långsamt gled in kändes som om det höll på att riva sönder henne. Instinktivt drog ringmuskeln ihop sig och gjorde ollonets färd in svårare, och för Sabina mer smärtsamt.
”Det är nu de alla tror det är som värst, men då kommer den grova delen.” viskade han roat i hennes öra och pressade på med kuken.
”Känn hur den fyller dig!” fortsatte han, men Sabina hörde inte vad han sa, för hon tjöt så högt hon kunde i höftskynket när den grova delen av kuken började trängas in och hon kände hur den tänjde ut henne.
Flämtande med små korta andetag låg Sabina och kände hur kuken sakta men säkert gled längre och längre in i henne. Hur den plågsamt tänjde ut hennes arsle, och Sabina låg bara förskräckt och i ren panik och väntade på att hon skulle spricka upp helt. Det kändes som om kuken höll på att slita sönder henne inombords. Svetten hade börjat att sippra fram i hennes panna och allt bara snurrade runt för henne.
”Härligt trång.” väste han och pressade in mer av sin kuk i henne genom att tungt lägga sig ovanpå henne. Luften trycktes ut ur Sabinas lungor och allt hon lyckades åstadkomma var en lätt flämtning när kuken tvingade sig in till roten i hennes uttänjda arsle. Hennes blick blev dimmig och som i ett tunnelseende såg hon träden och buskarna framför sig, men när den lilla tjocka mannen drog ut kuken en bit för att sedan stöta in den igen spärrade Sabina upp ögonen och skrek.
”Här får du. Här får du. Här får du.” nästan skrek han varje gång han tryckte in kuken i henne. Hans stötar fick Sabina att gunga fram och tillbaka. Den uttänjda känslan hade avtagit men den brännande känslan höll sig envist kvar. Sabina var nästan säker på att han hade slitit sönder henne, men nästan uppgivet låg hon bara under honom och gungade med i hans stötar. Det fanns inget hon kunde göra för att få honom att sluta, utan allt hon kunde göra var att hoppas att han snart skulle komma och att han efter att ha sprutat sin sats i henne inte skulle orka med en gång till.
Hans flåsande blev märkbart tyngre och kuken började snabbare stötas in i henne. När Sabina trodde att hon inte skulle orka mera, utan helt enkelt svimma av grymtade den lilla tjocka mannen till, och Sabina kände lättad hur hans varma sperma tömdes i hennes bak.
Han låg tungt flåsande kvar över henne och Sabina kände hur hans kuk blev mjukare och mjukare, för att till slut långsamt glida ur henne.
Efter en lång stund där Sabina helt tyst hade legat och väntat på vad han skulle göra, reste han sig och började samla ihop en massa grenar och kvistar, som han sedan började täcka Sabina med.
”Sådär, hittar ingen dig.” sa han när han var klar, och ingen del av Sabinas kropp syntes genom rishögen han hade byggt upp.
”Gå ingenstans, jag kommer snart tillbaka.” sa han, och Sabina hörde hur han gick iväg. Så fort hon var säker på att han var borta började hon slita och dra i pinnarna som höll hennes armar och ben. Han hade kört ned dem långt i jorden och de satt fast hårt. Desperat slet och drog hon allt hon kunde. Känslan av hans grova kuk i henne fanns fortfarande kvar, och hon kände hur det sipprade ut sperma ifrån arslet.
- Måste komma loss! Måste härifrån! Tänkte hon och slet allt vad hon orkade.
- Han kommer snart att vara redo igen, och vad tänker han hitta på då? -
Sabina gnydde till i höftskynket och tog i så att det flimrade stjärnor framför ögonen.
Fortsättning följer…
Av Lorden, någonstans i Sverige, den 15 Maj 2016
lordensbox@gmail.com
www.lordens.net
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Wow helt underbara noveller, längtar till dag nr 4,5 osv.
Och hoppas Allan, chefen får igen. Hahaha
Grymt bra jobbat.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Jättebra! Skulle vilja ha mer när hon njuter fast hon inte vill det. Att hon ifrågasätter sig själv till att njuta när hon blir knullad av männen! Har läst alla dina noveller och älskar dem! Lägg gärna ut fler!