Faller fritt - Del 3
Författare: kunnigunda Datum: 2015-03-28 10:44:47
E-post: swekunnigunda@gmail.com
Läst:
18 463 gånger
Betyg: 4.1 (10 röster) 7 medlemmar har denna novell som favorit
För att kunna hänga med i historien så rekommenderar jag att man först läser de tidigare delarna. Om ni gillar det ni läser så får ni gärna lägga ett betyg och skriva en kommentar. Om ni vill kontakta mig personligen så kan ni göra det via min e-post: oedipus@hotmail.se.
**********************************
Kapitel tre:
Hon ser förvånad ut, förbluffad. Näst intill förkrossad. Jag förstår att hon har spelat ett spel, hela tiden spelat ett spel. Jag har bara varit en spelpjäs i allting. Hennes små referenser, dubbeltydiga sägningar. Hennes små leenden, hennes flörtiga sätt. Allt har bara varit ett spel, en lek. Hon har lekt med mig, som en katt leker med en råtta.
Men nu är rollerna omvända. Nu är det jag som är katten och det är hon som är råttan.
Hon reser sig upp, på darriga ben. Det ser nästan ut som att hon ska rasa ihop.
”Alltså … jag menar inte … det var ju bra …”, stammar hon fram.
Jag reser mig upp ur stolen, så att den flyger bakåt. Med två snabba steg så är jag framme vid henne, står bara några centimeter från henne. Jag tar tag i hennes axlar, känner hur fingrarna gräver sig in i hennes skira blus. Jag känner hennes varma hud där under.
”Du, jag vill inte höra ett ord till. Fattar du?” säger jag genom sammanbitna käkar.
Hon tystnar och hon tittar bort. Jag vet inte om det är en tår som jag ser i ögonvrån eller om det är något annat.
”Tror du att jag är helt dum i huvudet, eller? Att du kan leka med mig hur som helst, eller?” säger jag fram.
Hon svarar inte, bara tittar bort och är som förvandlad till sten.
”Jag vill att du ska lära mig allt du kan!” härmar jag henne. ”Vissa gillar när killar tar kommando!”
Jag känner min kropp mot hennes, hur våra kroppar snuddar vid varandra. Min kuk är fortfarande stenhård. Om möjligt ännu hårdare. Ännu större. Det är som att hela min kropp är kopplad till mitt skrev.
Drar henne mot mig, tätt intill. Min kuk pressas mot hennes bäcken. Jag struntar i om hon känner den, det är väl det hon vill. Känna att jag är kåt, att hon har gjort mig kåt.
”Det här spelet är slut. Nu. Fattar du det?” väser jag i hennes öra.
Hon mumlar något tyst, knappt hörbart. Hennes läppar rör sig knappt, hennes kropp är som förstenad.
”FATTAR DU DET?” morrar jag och låter fingrarna borra sig ner i hennes axlar, pressar min kropp och min kuk in i hennes kropp.
”Ja.” säger hon tyst.
”Va?” fräser jag.
”JA!” skriker hon till.
”Bra, då förstår vi varandra.” säger jag och släpper henne.
Jag går till mitt skrivbord, plockar upp min skrivbordsstol från golvet och sätter mig på den. Jag kryssar ner novellen som Sigrid hade skickat till mig, planerar mina lektioner istället. Resten av dagen så säger vi inte ett enda ord till varandra. I ögonvrån ser jag hur hon tittar på mig ibland, men aldrig möter jag hennes blick. Jag är trött på henne och hennes spel. Det här kan inte fortsätta, hon kan inte hålla på så här. Leka med människor, leka med mig. Jag packar ihop mina saker och lägger ner dem i portföljen. Innan jag går ut från kontoret så möter jag Sigrids blick och jag ser hur ett litet leende spelar i mungipan.
När jag kommer hem så känner jag fortfarande hur kåtheten bubblar i kroppen, som kolsyra som aldrig försvinner. Jag vet inte vad jag ska göra för att den ska försvinna, den är som en bångstyrig kraft som inte vill lämna mig. Jag äter min middag själv i köket, jag börjar bli van vid att Sara inte är hemma. På ett sätt känns det som att jag är singel och bor ensam, med tanke på hur sällan vi ses.
”Hej hej!” ropar hon när hon kommer innanför dörren.
Jag tittar på klockan, 22:34. Jag var på väg att lägga mig, hade gjort mig redo. Men kåtheten fanns fortfarande där, bubblandes under ytan. När jag hör hennes röst så är det som att någon antänds inom mig. Allt känslor kommer på en och samma gång. Längtan, saknad, kåthet, kärlek. Allt väller över mig, som en flodvåg.
Jag går mot hallen, nästan springer. Jag ser hur hon tagit av sig ytterkläderna, sparkat av sig skorna. Mina armar omfamnar henne, jag håller henne tätt intill mig. Jag kysser henne djupt, känner hennes läppar mot mina. Mjuka, kalla. Jag vill värma upp henne. Hon kränger, vrider sig ur mitt grepp.
”Du, jag är jättetrött …”, säger hon avmätt.
”Jag har bara saknat dig …”, mumlar jag.
”Mmmmmh, tänkte bara att jag skulle gå och lägga mig …”, säger hon och går mot sovrummet.
Det bultar i hela kroppen. Jag känner mig oförlöst, oavslutad. Jag försökte, jag tog ett steg, men ingenting hände. Avvisad, avspisad. För trött, för mycket jobb, för mycket krav. Alltid är det för mycket. Jag går in i badrummet, låser dörren. Jag känner mig besviken, arg, ledsen och kåt, allt samtidigt. En bild blixtrar till framför ögonen, om och om igen. Samma bild. Den kommer utan förvarning, som från ingenstans.
Jag ser framför mig hur jag knullar Sigrid bakifrån, böjd över hennes skrivbord. Knullar henne hårt, bestämt.
Mina byxor faller till golvet och min kuk står rakt upp. Den är stenhård, utan att jag har märkt det. Mitt hjärta slår så hårt att det känns som att det ska sprängas ur bröstet. Min kuk bultar för varje hjärtslag, det känns som att hela min kropp är kopplad till min kuk.
Bilden blixtrar framför ögonen. Jag bakom Sigrid, mina händer på hennes höfter, hennes kjol uppvikt över hennes stjärt. Hennes nakna, brunbrända hud. Min kuk djupt i henne, djupt i hennes våta, varma fitta.
Min hand sluter sig kring min kuk, jag smeker mig själv. Stönar högt, stönar hennes namn.
”Retsamma … slampa …”, stönar jag mellan sammanbitna tänder. ”Kåta … lilla … luder …”.
Jag känner hur sperman rusar genom mitt hårda skaft, sprutar ut över den vita, kaklade väggen. Bilden flimrar framför mina ögon, den försvinner inte. Jag tömmer mig, gång på gång, över det kalla kaklet. Det känns som att hela min kropp exploderar, som att varenda liten nerv och cell i min kropp får orgasm.
Jag har aldrig varit med om något liknande.
Jag känner mig andfådd när det är över, svettig. Snabbt så torkar jag rent kaklet, torkar bort resterna efter det som jag har gjort. Jag klär av mig, ställer mig i duschen. Jag tvättar rent alla bevis på min njutning. Men fortfarande så har jag bilden i mitt huvud, bilden av mig och Sigrid. Den är som tatuerad på näthinnan, den försvinner inte.
Sara har redan somnat när jag kommer in i sovrummet. Jag är inte förvånad. Jag lägger mig i sängen, på min sida. Skarven mellan madrasserna skiljer oss åt, ingen av oss beträder varandras madrass. Innan jag somnar så kan jag bara tänka på en sak. Sigrid.
Det har gått en vecka sedan Sigrid skickade sitt dokument till mig. En vecka sedan jag tappade fattningen. En vecka sedan hon nästlade sig in i mitt huvud och byggde sig ett bo. Det har varit tyst mellan oss, bara artiga hälsningar och kallprat på lunchen.
Mellan mig och Sara har det varit sämre än någonsin. Vi ser knappt varandra längre, vi pratar knappt med varandra. Jag känner mig som en inneboende i min egen lägenhet, eller så är det tvärt om. Jag vet inte hur ett äktenskap ska vara, men det känns som att det i alla fall inte ska vara så här. Ensamt, tomt.
”God morgon.” säger Sigrid torrt när hon kommer in.
”God morgon! Du …”, börjar jag.
”Ja?” säger hon direkt.
Jag möter hennes blick, hon ser nyfiken ut. Vaken. Förväntansfull.
”Alltså, det som hände. Det blev lite för mycket, jag vet inte vad som hände. Jag ber om ursäkt, i alla fall. Sorry.” förklarar jag.
”Nä, men det är lugnt. Jag fattar, det var inte professionellt.” säger hon och skrattar till. ”Men är det lugnt nu eller?”
”Ja, det är lugnt. Vi lägger det bakom oss.” säger jag ler.
”Vad bra, det började bli lite väl frostigt här inne …”
”Ja, du kanske har rätt …”
Vi sitter båda och skriver vid våra datorer, det enda som hörs är fingrar som dansar över tangenter. Jag tittar på klockan och ser att vi snart ska påbörja våra lektioner, bara några minuter kvar. Sigrid plockar ihop sina saker och lägger dem i sin korg, jag gör likadant. Innan vi är på väg ut ur kontoret så vänder hon sig om.
”Jag väntar fortfarande på att du ska lära mig allt du kan …”, viskar hon.
Jag stannar till för en sekund, förstår knappt vad hon säger.
”Hoppsan, visst var det så att jag inte skulle säga så? Stygga lilla jag …”, viskar hon innan hon försvinner ut från kontoret.
Lilla, lilla Sigrid. Du vet inte vad du håller på med. Du har ingen aning om vad som försiggår i mitt huvud. Vilka fantasier som flimrar framför mina ögon. Du vet inte att jag fantiserar om dig, fantiserar om dig varje kväll. Runkar min stenhårda kuk tills jag exploderar, allt medan jag fantiserar om dig. Jag har gjort det varenda kväll, sedan det som hände mellan oss.
Men om det är det här spelet som du ska spela, då tänker jag också vara med. Och den som ger sig in i leken, den får leken tåla.
Under hela lektionen så är det bara en enda sak som jag kan tänka på. Samma bild som jag har haft tatuerad på näthinnan den senaste veckan. Sigrid böjd över sitt skrivbord, hennes kjol uppvikt över hennes stjärt. Mina händer på hennes nakna höfter. Min kuk djupt i hennes våta, varma fitta. Hennes inre smeker mig, smeker min hårda kuk. Hennes stjärt är rödflammig, efter att jag har smiskat henne. Det är nytt, så har det inte varit tidigare.
Jag känner hur min kuk sväller upp, vaknar till liv, när jag sitter vid katedern. Det är som att jag inte kan styra mig själv, som att jag inte kan kontrollera mina tankar. Hur jag än gör så kommer bilden hela tiden tillbaka, vad jag än gör. Minuterna tickar långsamt framåt, tills det att lektionen ringer ut. Nu kan jag inte tänka på annat än Sigrid och allt som jag vill göra med henne.
När jag kommer till kontoret så är hon redan där. Hon sitter vid sin dator och arbetar, skriver på något prov. Hennes fingrar dansar över tangenterna och rummet fylls av ett mekaniskt klickande. Hon ställer sig upp för att hämta något ifrån bokhyllan. Jag stänger och låser dörren bakom mig.
”Har det gått bra?” frågar hon glatt.
”Absolut, det har gått bra, men jag har bara tänkt på …”, säger jag och går två snabba steg mot henne. Jag trycker upp henne mot bokhyllan, kopplar ett grepp om hennes händer.
”… att det är någon som varit lite stygg …”, väser jag.
Jag tittar djupt i hennes ögon. Ser hur hennes pupiller är förstorade, hur hon stirrar på mig. Hon vet inte vad hon ska tänka, vad jag kommer att göra. Om jag skämtar eller om jag är allvarlig. Men hon säger inte ett pip, det är som att hon håller andan. Så ser jag hur ett litet leende spelar i hennes mungipa och jag vet att jag har henne.
”Här på kontoret så är det jag som bestämmer, förstår du det?” fräser jag.
Inget svar, hon bara stirrar. Jag trycker mig mot henne, så jag bara är någon millimeter från henne.
”Förstår du det?” säger jag och betonar varje ord.
”J … ja …”, får hon ur sig.
”Bra. Du ska lyda varenda litet ord som jag säger här inne, utan att blinka. Här inne är det jag som är kung.” förklarar jag.
Jag ser hur det glimmar till i hennes ögon, jag förstår att hon är med i leken.
”Den som ger sig in i leken … får leken tåla …”, viskar jag.
Min kropp är pressad mot henne, jag håller henne hårt. Jag känner hur mitt hjärta bankar hårt, som att hela min kropp ska explodera. Min stenhårda kuk bultar innanför mina jeans, vill spränga sig fri. Hennes lår rör sig mot mitt skrev, känner hur min kuk gnider sig mot henne. Hennes korta kjol har glidit upp, nära att blotta hennes trosor. Hennes andhämtning är ryckig, som att hon knappt vågar andas. Kinderna är rosiga, rödblommiga.
”Vänd dig om.” viskar jag och släpper hennes händer.
Hon vänder sig långsamt om, mot bokhyllan. Jag ser hur hon står helt still, rör sig knappt en millimeter.
”Lyft på kjolen.” säger jag skarpt.
Det går några sekunder och hon rör sig inte, står bara helt still. Jag lutar mig fram mot hennes öra.
”Lyft. På. Kjolen.” fräser jag.
Med ett lätt darr på fingrarna så tar hon tag i kanten på kjolen och lyfter på den. Millimeter för millimeter av hennes hud blottas, tills det att ett par mörkblå spetstrosor visar sig. Hon lyfter upp hela kjolen och blottar hela hennes stjärt. Jag smeker med en hand över hennes stjärt, känner det skira tyget. Kontoret är knäpptyst, man kan höra en nål falla. Ingen av oss andas, inte ett ljud hörs. Så tar jag tag i hennes stjärt med en fast hand, känner hur fingrarna sjunker in i den mjuka huden.
”Om stygga små tjejer inte gör som de blir tillsagda … då brukar de väl få smisk?” frågar jag henne.
”J … jag … vet inte …”, mumlar hon.
”Du måste lära dig vad som är rätt och vad som är fel, Sigrid.”
”J … j … ja …”, får hon ur sig.
”Stygga små tjejer brukar få smisk, eller hur?”
”… ja …”, viskar hon tyst.
”Precis, Sigrid.” säger jag och smeker hennes stjärt.
Jag känner hur det bultar i hela kroppen, hur jag bara vill slita ner hennes trosor och sjunka djupt i henne. Jag vet att hon vill, hon vet att jag vill. Men jag kan inte. Inte än. Det har inte gått så långt. Inte än.
”Släpp kjolen, Sigrid.”
Hon släpper kjolen, låter den falla ner. Hennes stjärt försvinner, täcks av kjoltyget. Måste behärska mig.
”Kom ihåg, Sigrid. Här inne är det jag som är kung. Du ska göra precis som jag säger.”
Hon vänder sig långsamt om, tittar mig djupt i ögonen. Hon nickar långsamt och jag ser hur hon har ett litet leende på läpparna. Förbannade Sigrid, du kommer att skicka mig rakt ner i helvetet.
Fler noveller av samma författare
