I rymden kan ingen höra dig spruta… eller?
Författare: gardintroll Datum: 2013-07-11 17:02:39
Läst:
23 982 gånger
Betyg: 4.5 (25 röster) 9 medlemmar har denna novell som favorit
En liten varning till alla känsliga läsare. Om grammatiskt korrekta meningar, språklig koll och djup sticker i ögonen kan du sluta läsa nu. Detta är en rymdnovell, en framtidsnovell och en ren fantasi som innehåller utomjordiska varelser i en kall mörk miljö. Är det inte din stil eller är du inte intresserad av att läsa sådant så rekommenderar jag varmt andra författare här på sidan som kanske kommer närmare din egen preferens.
Del 1
Vi lär känna kapten Simon Benedictus, följer med på rymdbar, låter honom roa sig och tar del av människans roll i universum.
Han var långt ifrån nykter, händerna lydde honom bara till hälften och gjorde egna försök till rörelser i andra riktningar när han signalerade efter påfyllning. Bartendern såg på honom med avsmak, han hade redan serverat sin kund ett antal glas fermenterad vätska och tyckte att det kunde räcka. Kunden viftade otåligt med en ostadig hand och bartendern suckade djupt, han såg ut över lokalen, den var nästan tom och han kunde inte längre låtsas som om han inte såg kunden som nu började synliggöra sig verbalt. Bartendern gled över till sin kund som satt i baren och stödde sig mot bardisken med ena armen samtidigt som han viftade mot bartendern med den andra.
”Sir”, sade bartendern med ett tonfall som visade att han inte frivilligt skulle klassa sin kund som en sir, ”kan jag stå till tjänst?” Kunden såg på bartendern, han slog handen i bardisken, ”något starkare”, sade han och bartendern rynkade pannan av mannens okontrollerade röststyrka. ”Sir behöver inte skrika”, sade bartendern, ”ser du mina öron, de fungerar alldeles utmärkt.” Kunden log, ”öron ja jävlar”, utbrast han utbrast han och såg på de långa spetsiga öronen som prydde bartenderns håriga ansikte, ”betoxilan va? Från andra kvadranten, vad fan gör en betoxilan här? Skit samma, du häller upp drycker till yrkes eller hur?” Bartendern nickade trött, det här skulle bli en av de jobbiga kvällarna han berättade om för sin terapeut. ”Ja sir, det stämmer som ni säger”, sade han artigt. ”Nådåså”, sluddrade kunden, ”jag skiter i om du är betoxililixilan eller vad fan du nu är, du är främst bartender så hämta mig någonting att dricka.” Bartendern förbannade sin brorson som istället för att hjälpa honom kasta ut jobbiga kunder hade tagit kvällen ledig för att gå ut och roa sig med sin flickvän. ”Naturligtvis sir”, sade bartendern och gick iväg mot sitt kylskåp för att hämta en flaska.
Bartendern tog fram en liten grön flaska med vit etikett som han pillade bort med ett kloförsett finger, det borde hålla hans kund lugn, han behövde bara ge kunden ett högt pris och säga att det var specialimport från något av galaxens okända hörn. Han såg på kunden i spegeln och suckade för sig själv, vilket skabbigt exemplar. Bartendern hade naturligtvis sett människor förut, de kom in ibland för att äta eller knyta kontakter och det innebar ofta trubbel. Det sades att de någonstans i galaxen hade en hemplanet där de fortfarande frodades och levde i lycklig harmoni men han hade aldrig hört någon annan än en människa säga att de varit där. De flesta människor han fick servera i sin bar var antingen smugglare, prisjägare, legosoldater eller något bartendern brukade klassa som dagdrivare. Människor var i hans ögon en krigisk våldsbenägen art, en art vars brutala rykte var vida känt i galaxen. Han såg på kunden igen, ansiktet var hårlöst förutom fläckar av hår ovanför ögonen och i hans kunds fall, något människorna kallade skäggstubb som ofta ansågs vara ovårdat. Bartendern tänkte på sitt eget ansikte som täcktes av len päls, han tyckte att skäggstubben var ett tappert försök att se presentabel ut istället för den där kala huden.
Han ställde fram två flaskor framför mannen, den ena var av ett vanligt märke och den andra var den gröna flaskan han just fixat med. ”Sir”, viskade han och såg sig om i baren, ”bara för att det är ni…” Människan såg på honom, kundens stränga blick borrade sig in i hans egna milda ögon. ”Bara för att det är ni så har jag en mycket speciell sak här”, viskade han, han sänkte rösten ytterligare, ”den kom med av ett misstag, en smugglare som fick försvinna brådskande glömde den kvar.” Han pekade på den gröna flaskan som innehöll vatten och en ört som verkade lugnande på de flesta varelser, ”från de yttre armarna av galaxen, det sägs vara bra grejer”, viskade han, ”för dig, ett specialpris.” Människan strök sig över sin ovanligt breda haka, det raspade av skäggstubben, hans grova händer var osmakligt smutsiga. ”Hur mycket?” viskade människan, bartendern lutade sig framåt. ”För dig, bara 40”, viskade han. ”40!” utbrast människan högt, hans grova djupa röst ekade i lokalen, andra gäster tittade upp och återvände snabbt till sina drinkar, var människan arg? De ville inte vara med om en rasande människa i en trång lokal.
”Specialpris, jag borde ta 60 men det är en het vara och jag vill inte ha den i min ägo längre”, viskade bartendern och tecknade med ena handen för att tysta människans brölande. Människan sansade sig, ”Du”, sade han och sänkte rösten, ”det dyraste i din meny kostar 12 och du vill ha 40 för den, tror du jag är dum?” Bartendern tog flaskan i handen, ”ja ja, om du bara vill ha de listade varorna så visst”, han drog sig bort och lämnade den andra flaskan framför människan. ”Stopp, ta hit den där”, ropade människan och bartendern log för sig själv, så enkelt. Han räknade de framslängda mynten av olika valörer och valutor, plockade åt sig rätt antal och gav människan tillbaka sin växel, allt för att upprätthålla skenet av ärlighet. Människan rafsade ner sina pengar och korkade upp flaskan. Bartendern vände sig om och flinade för sig själv, han hade just sålt flaskan för sitt fyrdubbla värde och människan trodde sig ha gjort en bra affär. Bartendern kollade igenom de olika mynten, så många valörer måste innebära att människan var på genomresa, en nomadisk livsstil betydde kriminell eller något liknande, det väckte hans intresse.
Han ställde sig vid människan och såg på honom, ”hur är drickan?” frågade han i vanlig samtalston. Människan såg på honom, redan påtagligt lugnare, ”jättebra”, svarade han. ”Ditt skepp därute?” frågade bartendern nonchalant. Människan log lugnt, ”jo det är mitt, det stora där vid den röda skylten, ’Lucy’, mitt hem och transportmedel”, svarade han. Bartendern såg på skeppet, det var stort som ett mindre kryssningsfartyg, ”vackert skepp, jag antar att det är du som är kapten”, sade han. Människan log och gjorde honnör, ”Kapten Simon Benedictus till er tjänst”, han skrattade och sarkasmen dröp ur hans röst. Bartendern rynkade pannan, en honnör, hade han militär träning eller låg det i artens krigiska natur? ”Så Kapten Benedictus”, sade han, ”ett skepp som funkar för både trupper, smuggling och en hel del annan transport, det måste gå bra i din bransch…” Bartendern fiskade efter ledtrådar. Benedictus skrattade ett ironiskt skratt, ”ja just det smuggling ja, självklart”, sade han tyst, ”precis min grej.” Bartendern uppfattade inte ironin, människor hade ett så underligt sätt att uttrycka sig på, ”jag har några varor som behöver flyttas…” viskade han. Benedictus såg på honom, ”inte intresserad, jag har tillräckligt med saker att göra”, sade han och svepte sin flaska. Han hoppade av sin stol, vinglade till och raglade ut genom dörren. Bartendern såg efter honom, ”men om han inte var smugglare, vad var han då? Prisjägare? Han skakade på huvudet, han var inte typen som skulle larma myndigheterna i onödan i alla fall.
Simon raglade ut genom dörren, stapplade ut mot zonen där hans skepp stod parkerat, han visste att folket i baren tittade på honom men han hasade ner sina byxor och kissade mot en stolpe medans han höll sig upprätt med ena handen. Han raglade vidare tills han kom in bakom ett av de andra gästernas skepp och rätade på ryggen. Han knäckte med nacken och stack handen i fickan på sin bruna läderjacka som nådde honom ner till låren. Han visste vad det var för en bar och han visste vad bartendern var för en typ, en före detta smugglare själv, en smugglare som efter för många problem med myndigheterna bestämt sig för att öppna en fristad för annat skumt folk i den här delen av galaxen. Han såg på objektet i sin hand, bartenderns adressbok. Han skakade på huvudet, bartendern hade varit så upptagen med att lura Simon att betala överpris för en flaska dryck att han totalt missade när Simon snappade åt sig adressboken som legat under bardisken gömd för de flesta som inte hade för vana att titta i spegeln. Han hade letat länge efter just den adressboken, nu skulle han bara ta sig därifrån på ett övertygande sätt.
Han kom fram till sitt skepp som tornade upp sig över de mindre skeppen. En varelse stod bredvid och väntade på honom med en stor lastpall inplastade lådor. ”God kväll sir”, sade varelsen, ”här har du mat och dryck för evigheter.” Simon log, han hade ingen aning om vad det var för en varelse, bara att han ville leverera varorna och få en underskrift så snabbt som möjligt. ”Passar bra det”, sade Simon, han tryckte på en knapp, en lucka öppnades på skeppet och en plattform hissades ner till marknivå. ”Ställ varorna på plattformen så tar jag hand om resten”, sade han lugnt. Varelsen flyttade upp sin truckliknande maskin med innehåll på plattformen och lyfte av varorna med en kran. ”Stor besättning förstår jag”, sade han medans han lastade, ”eller blir det en lång resa?” Simon skrattade, ”ja herre gud, besättning ja”, skrattade han, ”jo det kan man kanske säga, jättestor besättning av och till men det varierar så klart.” ”Kanske skulle fundera på robotar, göra samma jobb fast utan lön och utan mat”, sade varelsen, ”dyrare till en början men lönar sig i längden.” Simon Benedictus såg på honom, ”inte min grej riktigt”, sade han, ”det funkar inte i min bransch.”
Simon satte sig i kontrollrummet och inspekterade sina instrument, allt var fulladdat, matförrådet fyllt och bränslet på maximum. Han startade motorerna och ställde sig i den designerade zonen för skepp som ville lämna stationen. Han såg ut över rymdstationen genom det genomskinliga materialet i zonens golv medans utfartsdatorn kontrollerade hans flygtillstånd han själv förfalskat. Stationen var metallisk, väldigt liten och oansenlig, perfekt för ljusskygga affärer. Själv var han bara ljusskygg ibland, han var i gråzonen för vad som var ok, han höll sig inom lokala lagars ramar om han kunde men folk såg ändå hans yrke som skumt. Ett grönt ljus varnade honom om att han var tillåten att lyfta. En lucka öppnades ovanför honom och han förde vant sitt skepp ut genom luckan och ut i rymden.
Han började med att föra sitt skepp ut mot en av de vanliga handelsrutterna innan han programmerade navigationsdatorn med de nya koordinaterna. Trots den nya teknologin han installerat förra året skulle det ta minst en vecka att komma fram till kundens planet. Benedictus sträckte på sig och lät skeppet accelerera till rätt hastighet innan han tog sig in på handelsrutten. Han ställde sig upp och lämnade kontrollrummet som nu sköttes av autopiloten, han skötte skeppet själv. Han skrattade för sig själv, ”besättning, visst”. Han klättrade ner för en trappa och gick vidare mot lastutrymmet och ”besättningens hytter”. Han gick förbi många korridorer med hytter, han räknade efter, femtio hytter och bara tjugotre användes, det var ok, han hade plats för fler. Han gick ner mot lastutrymmet där större delen av hans nyförvärv hade sina sovplatser. Han såg ut över sin last från en plattform, ”smugglare”, mumlade han för sig själv, ”vilken ide.” Under honom fanns en kilometer dubbla rader kvadratiska metallburar med tio meter långa sidor, de var även tio meter i takhöjd. Han gick längs en ramp i takhöjd med burarna i mitten av de två raderna och inspekterade, inte alla burar var fyllda men många. De olika varelserna såg upp på honom när han gick förbi ovanför deras huvuden, i de fall de hade huvuden. Burarna var av varierande säkerhet, några var starka som ett jordiskt fängelse medans andra var betydligt kraftigare. Längst bort på rampen fanns en trappa ner och han kom ner på marknivå, han inspekterade sina burar noggrant. Burarnas innehåll hade några få saker gemensamt, de var värdefulla, de var inköpta enligt loka regler, de var otränade och de var av kvinnligt kön. Simon såg in i en av burarna, visst ja, de var alla attraktiva för någon köpare någonstans. Vissa var värdefulla som de var, otämjda och vilda medans andra behövde tränas, de som tränats till en viss nivå flyttades upp till hytterna om de fick plats, de andra stannade här.
”Smugglare”, upprepade han, ”slavhandlare var nog en mer korrekt benämning.” Han såg in i burarna medans han gick förbi, vad kände han för idag? Han hade några slavinnor som var i det närmaste mänskliga, humanoider var ganska vanliga men en förvånande stor del var också lika människor. Det fanns visserligen små skillnader, klor, horn, hår eller inte hår, grönt skinn, andra typer av ögon, men nästan människor. Han tyckte dock att var det mer än en skillnad kom de längre bort än nästan människor. Han stannade framför en bur som innehöll en varelse med mänskliga drag. ”Humanoid med människoliknande attribut”, läste han på en skylt skriven av honom själv. Han brydde sig inte om vilken art det var, det stod i hans loggbok om någon kund skulle visa sig vara intresserad av en affär. Varelsen i buren föll honom i smaken, han kände för någonting annorlunda. Varelsen var nästan fyra meter lång Hon hade långa smala ben som slutade i ett par hovar, en smal svans svajade fram och tillbaka medans hon vankade av och an i sin bur. Hennes kropp var smal och hon hade ett par enorma bröst som trots hennes längd var oproportionerligt stora ur ett mänskligt perspektiv. Hennes huvud pryddes av hårliknande utväxter som rörde sig av sig själva och bytte färg med hennes humör. Hennes ansikte var vackert med stora ögon och en smal mun som han visste hade en lång tunga. Två näsborrar satt mitt i ansiktet och hon saknade både öron och ögonbryn. Hennes art hade utvecklats i djunglerna på en planet långt borta där det levt av nektar från en av de många blommor som växte fritt. Hennes hud var mjuk som hos en människa och gick i en lilaaktig ton med grå fläckar som gick över ryggen och på utsidan av armar och ben. Hon var dock otämjd och Simon visste det mycket väl.
Han såg på henne och tog fram en platt dator ur fickan. Han riktade den mot buren och hennes data kom upp på skärmen. Han aktiverade hennes säkerhetsprogram och hon stannade plötsligt upp mitt i buren, bojor runt hennes hovar och armar låste sig på sina platser i buren. Simon visste inte hur det fungerade men med sin dator kunde han flytta runt bojorna i tre dimensioner inne i buren utan att hon kunde rubba dem. Han pillade på datorn, bojorna runt händerna sänkte sig framåt och tvingade ner henne på knä. Hennes fotbojor runt hovarna gled ut åt sidorna och hon stor nu med benen särade och händerna stödda på golvet. Hon kämpade för att komma upp på fötter men satt fast i knästående med särade ben. Simon öppnade buren och gick in. Han gick ett varv runt henne, hon såg på honom med ilsken blick, hon hade varit någon sorts prinsessa i sin stam ville han minnas, hennes pappa hade glatt sålt henne för ett kilo aluminium som på deras planet var värt mycket pengar.
Nu stod prinsessan där på knä framför Simon med rumpan i vädret och blicken riktad mot honom. Eftersom hon inte hade någon köpare än hade han inte heller bekymrat sig med att välja kläder åt henne, hon fick vara naken. Datorstyrd klimatkontroll såg till att hon var i ett klimat som passade hennes art. Simon smekte längs hennes kropp medans han inspekterade sin slavinna, hon var ny, bara några veckor på skeppet hade inte varit nog för henne att lära sig att uppföra sig så han hade överseende med hennes inställning. Han satte ett finger i hennes mun och kände runt efter skador, hon försökte bita honom men hennes nektarsugande käkar saknade tänder och han skrattade bara åt hennes försök. Hennes hårliknande utväxter var svarta av ilska. Han gick runt och tog tag i hennes svans, den var smal och hade en vackert färgad pälsplym som hon nu spärrade upp i en varningssignal. Han smekte henne över svansen och hon väste åt honom. Han lyfte svansen och inspekterade hennes underliv, humanoid som hon var hade hon en analöppning och en vagina precis som hos en människa. Simon såg på den stora vaginan, hennes lila blygdläppar var torra och han särade på dem för att se hennes djuplila innandöme. Hon fräste i ilska över den förnedrande beröringen och hennes hår var kolsvart och reste sig upp från huvudet i varning. Simon gillade hennes aggressiva attityd, hon utstrålade vild djungel. Gick runt henne och lade handen på hennes bröst. Brösten var fastare än hos en människa, de var mycket större och de grå fläckarna täckte utsidorna. Han smekte de enorma brösten, de var inte hårda, de höll bara formen bättre.
Simon tog omsorgsfullt av sig kläderna tills han stod naken framför henne. ”Jag är Kapten Benedictus”, sade han, ”vad heter du?” Varelsen spottade på golvet. Simon skakade på huvudet, ”jag vet att du förstår mig, och jag vet att du kan prata, jag pratade med din far när han sålde dig, förstår du”, sade han lugnt, ”vi tar om det, vad heter du?” Prinsessan spottade framför honom och fräste. Han gav henne en lös örfil, ”tala”, beordrade han. Prinsessans ögon vidgades av ilska, han gav henne en till. Hon förvånades av behandlingen, hon var van att bli ärad. Han satte handen under hennes haka och lyfte hennes stora huvud så att hon såg honom i ögonen, ”vad är ditt namn?” frågade han varnande. Varelsen såg honom höja handen och hennes hår lade sig, hennes svans slutade vifta varnande. Simon såg håret ta en lila färg, ”Swawti”, sade hon och hennes klingande röst påminde honom om glasklockor, inte alls vad han hade väntat sig från en varelse på fyra meter. ”Jag är Swawti, prinsessa i min stam”, sade hon. Simon såg på henne, då var de introducerade då. Han lade sin hand runt snoppen och såg på henne, ”vet du vad det här är?” frågade han. Hon nickade, ”er ursäkt för en penis”, svarade hon sarkastiskt. Simon skrattade, ”just precis”, sade han, ”vi ska se vad den tycker om din kropp prinsessan Swawti.” Han lade handen på hennes axel som var i höjd med hans egen bröstkorg. Han smekte hennes hud över ryggen och över brösten medans han runkade kuken. Han visste att han var pervers men han blev nästan kåtare av tjejer från andra planeter än människotjejer.
Han runkade kuken och tryckte den mot hennes bröst, ollonet gned skönt mot hennes lila hud. Hennes hår reste sig igen och blev mörkare, hon var uppretad. ”Du har sköna kåta bröst prinsessan”, skrattade Simon, ”jag ska nog ta och knulla mellan dem vid tillfälle.” Han gick runt henne och smekte längs hennes ben, hennes svans svängde uppretat. Han tog tag i den och höll den fast, han smekte hennes skinkor och den lila fittan. ”Vilken skön fitta du har prinsessan”, sade han, ”har männen i din klan knullat dig mycket?” Hans retsamma ton gjorde henne rasande, ”Vi parar oss bara vart fjärde år”, fräste hon, ”och jag är prinsessa.” Simon skakade på huvudet, ”synd egentligen på en så skön fitta”, sade han. Han särade blygdläpparna och smekte dem, hon spottade och fräste av ilska. Med ett enkelt handgrepp på datorn förde han hennes fotbojor närmare hennes kropp så att hon tvingades lyfta rumpan, han stannade när hennes fitta var i höjd med hans ansikte. Simon klappade lätt hennes kala fitta och såg på hennes enorma bröst som nu dinglade mellan hennes ben, hennes huvud låg tryckt mot marken. Han såg på henne, ”du är nog ett skönt knull prinsessan Swawti”, sade han och smekte hennes ben. Hennes hår blev gult, ett tecken på skräck, hon var livrädd för att bli knullad av en människa. Han satte munnen till hennes blygdläppar och började slicka dem. Hennes hår blev mörkare gult och han lade sin kuk mellan hennes stora bröst. Hon fräste ilsket när hon kände honom börja knulla henne mellan brösten. Han stack kuken rakt in mot hennes bröstkorg men hennes enorma byst tog emot innan han bottnade, han drog en suck av kåthet, detta var bättre än han väntat sig. Han slickade och sög hennes fitta under hennes frästa protester.
Hennes fitta smakade helt annorlunda än en mänsklig fitta, hon var en varelse som levde av nektar och hennes safter var angenämt fruktiga. Han slickade henne girigt medans han knullade hennes vackra lila tuttar. Hennes ilskna fräsande stillade sig till ett morrande och han såg hennes hår byta färg från ilsket svart till skamset grönt. Sekunden efter insåg han varför hon skämdes, hennes fitta dröp av ett halt honungsdoftande sekret som smakade ännu ljuvligare än innan. Han slickade henne djupare och fittan smakade mer och mer av det hala sekretet. Han tog munnen från hennes fitta, drog med fingret över datorn så att hon tvingades ner på alla fyra igen. Han ställde sig bakom henne och lade en hand på hennes rygg. Utan de datastyrda bojorna skulle han inte vara någon match för hennes överlägsna styrka men nu var han i ett klart överläge. Han runkade kuken och drog handen i hennes fitta, hon skämdes och såg ner i golvet. Han smorde in kuken i hennes sekret och ställde sig vid hennes ansikte. Han tog tag i hennes hår och lyfte, hon följde panikartat med rörelsen, hennes hårliknande utväxter var tydligen känsliga. Han höll hennes ansikte stadigt framför sig och drog med sin hårda kuk över hennes ansikte. Hon blundade när han drog ollonet över hennes ögon och hostade till när han tryckte in kuken i hennes mun. Han stönade till när han kände hennes läppar omsluta hans kuk, hennes försök att bitas hade bara gjort det skönare för honom. Hon försökte trycka ut hans kuk med sin långa slingrande tunga men han stönade bara ännu högre när hennes mjuka tunga slingrade sig flera varv runt kuken och drog sig fram och tillbaka över den för att få ordentligt grepp. Simon rörde sig inte ur fläcken, prinsessans tappra försök att försöka bita och trycka ut honom var den skönaste avsugning han någonsin fått. Han lät henne slicka över hans ollon, dregla ner längs skaftet och han stönade högt när han släppte sin sats i hennes mun. Hon hostade när sperman sprutade ner i hennes hals men Simon höll kvar kuken inne i hennes mun. Hon försökte protestera och satte i halsen, en spermakladdig kallsup fick hennes ögon att tåras och hon slappnade uppgivet och lät sperman rinna ur henne medans Simon fortsatte att knulla henne i munnen tills kuken var slak igen.
Han såg på hennes hår, hennes skamsna gröna färg hade blivit en smutsigt brun och han tog med sig sina kläder ut ur buren och låste innan han inaktiverade hennes bojor. Hon rusade emot honom och skrek medans hennes hår ställde sig upp på huvudet med en rasande svart färg. Han såg hennes långa armar riva efter honom genom gallret men han skrattade bara och gick därifrån. Efter att ha utfodrat de andra slavinnorna och ätit en bit själv gick han upp till kommandobryggan. Han såg ljusa streck blixtra förbi utanför, ett tecken på hur snabbt han passerade stjärnsystem. Hans dator höll koll på andra skepp i närheten och sökte efter icke kartlagda himlakroppar.
Han satt i sin pilotstol och tänkte på dagen, en lyckad dag, han hade fått tag i boken och kommit undan utan problem. Han hade för första gången knullat prinsessan Swawti, han tänkte efter, hade han det? Han hade faktiskt bara knullat henne i munnen men vilken skön mun sen. Han slog upp sitt lexikon över arter, hon var tydligen en Agamoon, vanligtvis fredliga men livsfarliga uppretade. Intelligensen låg i samma register som en vanlig människa. Fan, han gillade sitt jobb, han fick knulla sköna fittor från galaxens alla hörn, dagligen. Han tänkte på Swawtis honungsdoftande fitta, han undrade hur den var att knulla. Vad var det där för sekret, var det samma som på jorden, hade hon blivit kåt? Han tänkte på hennes vilda ilskna fräsningar, knappast troligt, även om det gjort honom kåt. Han läste i boken, det stod ingenting om det, det var en rumsren bok trots allt. Han tog kuken i handen och runkade till bilden av en hona av hennes släkte i boken. Han slog sig för pannan, han var ju helt dum i huvudet, varför skulle han runka till en bild när han hade en livs levande Agamoonprinsessa i lastrummet?
Han gick tillbaka till lastutrymmet och ner till Swawtis bur. Han smög tyst fram och såg på henne utan att hon märkte det. Agamoonprinsessan satt på huk med huvudet böjt framför sig och med händerna särade hon sina blygdläppar. Hennes långa slingriga tunga letade sig ner mellan hennes bröst och in i hennes fitta. Hon slickade sin fitta medans hennes klockrena röst oscillerade mellan två klara toner. Simon aktiverade hennes bojor och hon märkte först ingenting förrän hon försökte röra armarna. Han korrigerade hennes position så att hon åter stod på alla fyra. Hennes gröna hår ändrades snabbt mellan skrämt gult och skamset grönt innan det återtog sin ilskna svarta nyans. Simon smekte henne och runkade kuken till hennes hjälplöst fastsatta kropp. ”Fan jag är så kåt nu min lilla Agamoonslyna”, sade han, ”jag tror jag måste knulla dig i fittan.” Han tog plats bakom henne och insåg att hennes längd gjorde att hennes fitta stående på alla fyra var i hölj med hans kuk ståendes. Han smekte hennes fitta och snart övergick den svarta hårfärgen till skamset grönt och doften av honung spred sig. Han satte kuken till hennes fitta och gned ollonet längs blygdläpparna. Han stönade av kåthet, fan vad skönt att knulla den gigantiska utomjordingen med hennes långa ben och enorma tuttar. Hon stod där hjälplös och kunde inte göra motstånd, han gillade det, hon var i hans våld. Hennes skrämda gula hår intensifierades i färg när han tryckte in kuken i hennes fitta. Hennes fitta var stor och våt av det honungsdoftande sekretet, det plaskade skönt om kuken när han började knulla henne med kraftiga stötar. Hon skrek i protest och han njöt av hennes desperata ryckningar i bojorna. Han knullade hennes sköna fitta och kände kuken glida i det utomjordiska slemmet. Simon visste att han var pervers men han älskade det, kuken i en fitta från en annan värld, ollonet täckt av okänt slem, en hjälplös utomjordisk flicka som tog emot hans kåta stötar.
Han knullade henne hårdare och hennes skrik blev högre, hennes hår bytte färg från skamset grönt till den bruna färgen. Han tog tag i hennes svans vid roten och rände in kuken i hennes fitta så pungen plaskade i hennes stora fitta. Förvånat såg han hur hennes hår förändrades sakta men säkert, den bruna färgen hade varit en övergångsfärg, nu drog sig färgen mer och mer åt det röda hållet och hennes skrik bröts då och då av när hennes stämband ofrivilligt oscillerade mellan de två klara tonerna. Hennes fitta rann honungsdoftande sekret och Simons kuk bultade av upphetsning. Han böjde sig ner och slickade hennes fitta medans han runkade kuken, han älskade hennes sekret. Hans tunga letade sig in i hennes fittgång och han hörde hennes röst vibrera fram de underliga tonerna igen. Han smakade runt med tungan, utforskade hennes kön och såg förbryllat in i hennes fitta. Mellan hennes fittöppning och hennes analöppning, några centimeter innan blygdläpparna tog slut öppnade sig en ny öppning. Han satte tungan till det och kände hur det rörde sig. Det var som om en extra vagina uppenbarat sig. Han slickade inne i det nya hålet och Agamoonprinsessans underliga sång blev starkare. Han ställde sig upp, stack kuken i hennes fitta och lät kuken växa i henne. Sedan satte han ollonet mot det nyligen avslöjade hålet och förde in kuken långsamt. Swawtis hår blev knallrött och ställde sig på ända, hennes underliga läte blev kraftigare och Simon började knulla henne i det nya fitthålet. Hennes gömda fitta klämde och krampade om hans kuk och han kände hur väggarna rörde sig mot hans ollon. Det var som om en mängd små tungor lekte över hans kuk medans han knullade henne. Hon lade svansen om hans midja och tryckte honom mot sig, han knullade henne djupare och hårdare och hennes skinn antog en rödare ton tills det lila skinnet var av samma färg som hennes hår.
Simon kände hennes hud svettas en sötaktig glatt olja och han smekte hennes kropp medans han njöt i fulla drag av att känna hennes gömda fitta suga och runka hans kuk medans han knullade henne hårt. Hennes sång nådde ett nästan smärtsamt crescendo när han med en kraftig stöt med höfterna tryckte in kuken så långt att pungen nästan försvann mellan hennes blygdläppar. Han höll kvar kuken långt inne i henne och medans hans sperma pumpade in i henne fortsatte hennes gömda fitta att slicka hans ollon med de många tungorna. Simon upplevde något han aldrig anat, hans sats hade just tagit slut när Swawtis fitta knep om honom och höll honom kvar. Blodet stannade i kuken och muskler och tungor inne i henne rörde sig skönt mot hans styva kuk. Fittan rörde sig fram och tillbaka över kuken och tungorna slickade på ställen han inte visste att han hade. Fittan runkade honom skönt och han kände hur han var redo att spruta igen. Han kved av njutning och Swawtis grå fläckar var kolsvarta mot den röda huden. Hon stönade fram sin kåta sång och han kände hjälplöst hur hennes fitta mjölkade honom på sperma som sprutade långt in i hennes utomjordiska fittgångar. Swawti föll ihop flämtande och Simon ställde sig på knä bakom henne med ena handen mot golvet för att stödja sig, han hade aldrig haft en skönare orgasm.
Han lade sig ner bredvid henne och hon såg på honom, ”det där var helt…” stönade hon medans hennes hår och hud återtog sin egen färg. Han såg på henne, ”helt otroligt skönt…” flämtade han tillbaka. Hon andades lugnare, ”ingen har någonsin…” började hon och drog efter andan, ”någonsin… lyckats öppna min inre fitta förr...”, stönade hon, ”och du ett rymdmonster.” Simon såg på henne, ”fan vad skön du var att knulla”, sade han och stönade utmattat. Swawti log, ”kalla mig pervers men jag blev kåt nog att öppna min inre fitta för dig och låta dig dubbelspruta”, sade hon. Han smekte hennes ansikte, ”imorgon ska vi knulla mera”, sade han. Hennes hår blev knallrött och hon såg åt andra hållet, ”ja du är kapten och vet väl bäst, en slavinna ska väl lyda”, mumlade hon och hennes röst avslöjade hennes längtan.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
När kommer filmen? Jag vill runka till de rörande bilderna av hennes fitta!
Hur kan jag undgått din fantastiska berättarkonst är för mig ett mysterium. Wow!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mycket märkligt ... och bra.