Internatskolan
Författare: gardintroll Datum: 2013-06-14 12:14:46
Läst:
27 270 gånger
Betyg: 3 (8 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Filippas mamma var vad man i dagligt tal brukar kalla en pretentiös kulturmupp. Hennes pappa var en framgångsrik civilingenjör, teknisk, exakt, kall utan känslor. Filippa själv var ett offer för omständigheterna, så kände hon det i alla fall själv. Hennes mamma ville att hon skulle bli någonting kreativt, känslosamt, skänka glädje till världen medans hennes pappa bara såg en väg för henne, att bli civilingenjör, matematik, teknik, saker man kunde räkna på.
Filippa visste med sig att hon inte hade betyg nog för att komma in på den fina utbildning som hennes far förespråkade. Det var inte så att hon grämdes, tvärtom, det sista hon ville var att bli som sin känslokalla far som enligt Filippa var död inuti.
Filippa kämpade med att läsa upp sina betyg inför studenten och visste att hon inte skulle komma in på någon av de utbildningar hon valt. Breven från de olika skolorna regnade in med sina beklagande meddelanden, ”Tyvärr har vi ingen utbildningsplats för dig.” Hennes mamma oroade sig men Filippa såg fram emot ett sabbatsår, kanske kunde hon jobba lite i någon butik medans hon bestämde sig för vad hon ville bli.
Hon hade i princip ställt in sig på att inte kunna börja någon utbildning följande termin när hon hörde sin far ropa inifrån vardagsrummet. Hon steg in och såg att det fina matbordet var dukat. Hennes mamma stod med en karott i handen och hennes pappa satt i sin fåtölj med en pipa i munnen och en tidning framför sig. Filippa kunde se att hennes mamma hade rödgråtna ögon, som vanligt. Porslinet var ordentligt framdukat, gafflarna låg med millimeterprecision och alla tallrikarna var vridna så att motiven låg rätt. Hennes far såg på henne och sin fru som båda två gick fram och ställde sig bakom varsin stol.
Hennes pappa vek ihop tidningen, släckte pipan och ställde sig bakom stolen på kortsidan. Filippa och hennes mamma böjde sina huvuden medans hennes pappa läste middagsbönen. Filippa stod knappt ut, detta mekaniska levnadssätt, alla undertryckta känslor. ”Varsågoda och sitt”, kommenderade hennes pappa och de två kvinnorna satte sig raka i ryggen på varsin stol. Han tog för sig av maten och Filippas mamma lade sin servett över en fläck på duken, Filippa såg hennes panik. Filippas pappa såg på servetten som inte längre låg parallellt med bordskanten och höjde ett ögonbryn. Filippas mamma flyttade darrande undan servetten så att han kunde se fläcken. Han spände ögonen i henne men sa ingenting. Filippa önskade innerligt att hon kunde ha en vanlig familj.
Hennes pappa stack handen innanför sin kavaj och tog fram ett litet kuvert som han sköt fram mot Filippa. ”Öppna, läs, begrunda”, sa han och Filippa lydde. Det var ett antagningsbesked från en skola hon inte sökt in till. Hon såg på sin mamma som inte vågade öppna munnen. Hennes pappa såg på henne och hon läste vidare. Brevet var högtidligt skrivet och språket var värdigt. Detta var tydligen ingen vanlig skola. ”Högskolan för högre sociala studier”, läste hon högt, ”juridik, samhällsvetenskap och ekonomi.” Längst ner på sidan fanns en snirklig signatur och i kuvertet låg även ett handskrivet brev av mindre format. Det lilla handskrivna brevet var skrivet i samma snirkliga handstil som signaturen och tackade för en generös donation.
Hennes pappa snappade åt sig brevet och stoppade det i innerfickan. Han spände ögonen i Filippa, ”dina usla betyg kostade mig mycket pengar”, konstaterade han, ”du skall genomgå den ekonomiska utbildningen och du skall genomgå den med högsta betyg.” Det fanns inget utrymme för tvekan han hade bestämt sig. ”Du skall vidare klä dig enbart i skoluniform och beakta skolans förhållningsregler”, fortsatte han, ”skolan är en internatskola och ligger inåt landet, lärarna har fått fullmakt över din fostran och du har tillåtelse att komma hem under vinterledigheten och under sommaruppehållet.”
Filippa vågade inte säga emot, tydligen skulle hon gå en utbildning i alla fall. En utbildning hennes pappa hade betalat för, som säkerligen hade en massa klasskamrater med ”af” eller ”von” i efternamnen. Under sensommaren anlände hennes skoluniform och hennes utbildningsmaterial i stora paket. Hon provade de omoderna kläderna men hade strikta order om att inte ta med sig annat än de av skolan godkända plaggen.
Två dagar innan utbildningen skulle börja körde hennes pappa upp hela familjen till skolan vilken naturligtvis var anrik och låg djupt inne i en skog, kunde det vara Dalarna, Filippa visste inte. Bilen svängde in på grusvägen upp mot den dystra byggnaden, en byggnad av solid sten. Filippa såg på vägskyltarna, ”kloster, låg skolan i ett gammalt kloster?” tänkte hon och såg på skolan. Det var ingen tvekan om saken, hennes far hade köpt in henne på en utbildning, internatutbildning som skulle inhysa henne i ett kallt stenkloster från medeltiden. Bilen stannade och hon såg ett flertal andra bilar med samma ärende. Bilarna glänste alla i svart och krom och hon såg ett flertal ungdomar kliva ut iklädda skoluniform. Hon klev själv ut och hennes far gav henne packningen.
Hon såg upp mot det dystra klostret, det här var inte vad hon hade tänkt sig, hon hade föredragit att komma in till en storstad för sina studier. Hennes mamma gav henne en kram och hennes pappa skakade mekaniskt hennes hand. De satte sig i bilen och åkte iväg medans hon stod kvar och undrade vad hon skulle ta sig till.
Hon slog följe med en annan tjej som hade likadan uniform som henne. Tillsammans gick de upp mot klostret och drog de tunga packningarna uppför den omodernt branta trappan. Inne i byggnaden var det mörkt, det satt elektriska facklor längs väggarna för att värna om den medeltida framtoningen. Golvet var av sten och de följde skyltarna mot expeditionen där de skulle registreras. Inne på expeditionen täcktes golvet av en stor grön matta av finaste kvalitet, skolans symbol glänste i guldiga bokstäver mot den mörkgröna färgen.
De två tjejerna gick in och anmälde sig och fick sätta sig i väntrummet. Den andra tjejen visade sig heta Marianne och var liksom Filippa 19 år. Hon kom alltså direkt från gymnasiet och hade en bakgrund som liknade Filippas egen.
Tjejerna bad att få bli placerade i samma rum och det visade sig att de skulle dela med två andra tjejer som redan anlänt. Deras fotsteg ekade mot det hårda stengolvet när de gick längst de dystra korridorerna som ledde bort mot deras nya rum. Rummen låg naturligtvis på de översta våningarna och de tunga packningarna kändes tyngre än vanligt.
När de väl kom fram knackade Filippa på dörren och en tjej öppnade. Det var ett litet rum med två våningssängar mot varsin vägg. Ett par garderober av mörkt trä prydde väggarna och det fanns ett litet bord med fyra stolar längst in. Tjejen som öppnat satte sig i den ena sängen och från överslafen kikade den fjärde tjejen fram. De hälsade och Filippa satte sig på sin anvisade säng. De andra tjejerna, Frida och Cecile, satte sig vid det lilla bordet och de förklarade hur skolan fungerade.
Lärarna hade tydligen alla fått fullmakter för elevernas fostran och det rådde en knepig klasstruktur som inte gick att begripa. Medans Filippa hängde in sina kläder i den lilla garderoben pratade tjejerna om lektioner och ämnesval. Marianne hade samma ämnesval som Filippa medans de två andra gick ett år över och hade andra scheman.
Efter helgen började studierna, Filippa hade svårt att hänga med i det höga tempot men gjorde sitt bästa. Hon hade mycket ekonomi och var glad att Marianne var med henne på lektionerna. Hon såg ut i klassrummet, en stor sal med stenväggar som pryddes av små fönster långt upp på väggarna. Det var ett femtiotal killar och tjejer som alla gick samma årskurs och läste ekonomi precis som hon själv, en snabb kalkylering sa henne att skolan måste vara enorm. Hon hade bara varit på de högre våningarna än så länge men tydligen fanns det nästan lika många underjordiska våningar också. De strikta uniformerna gjorde henne illa till mods och hon ryckte till av att höra hennes namn nämnas.
”Fröken Filippa, vad är svaret på min fråga?” sa hennes lärare och Filippa insåg att hon inte lyssnat ordentligt. ”Eh, demokratisk kulturanalys?” försökte hon och hela klassen skrattade. Läraren spände ögonen i henne, ”fröken behagar skämta”, sa läraren, ”det måste tyvärr straffas.” Marianne höjde rösten, ”Jaha, vad ska du göra då, dra fem poäng från Slynerin?” Klassen skrattade och läraren steg fram, rasande. ”Det här är inte Dogwarts,” skrek han, ”gå fram till svarta tavlan båda två.”
Filippa och Marianne gick fram till tavlan och med varsin krita fick de skriva ”Detta är inte en ungdomsbok”, femtio gånger var.
Veckorna gick och Filippa började lära sig att hitta i klostret, det var större inuti än det såg ut utifrån. Hon tillbringade mycket tid med Marianne och de båda andra tjejerna som bodde i hennes rum. Hon lärde sig snart att se igenom de välstädade fasaderna hos de andra eleverna, de var lika vanliga som vem som helst, fast i skoluniformer. Filippa kom inte speciellt bra överens med sin ekonomilärare och sent en kväll knackade det på dörren till deras rum. Tjejerna lade sig under täckena och låtsades studera. Dörren öppnades, en av lärarna stod i korridoren. ”Filippa, om du och Marianne ville vara så vänliga att följa med mig”, sa han.
De båda tjejerna följde med honom genom de mörka korridorerna, Filippa kunde höra hur vinden rev i träden utanför och deras fotsteg ekade i det annars tysta klostret. De gick ner för trapporna till källarvåningarna längs väggarna brann äkta facklor som kastade långa skuggor i ett spöklikt ljus. Läraren stannade utanför en dörr och de två tjejerna knackade på. Dörren öppnades och de klev in.
Inne i rummet var det upplyst enbart med stearinljus och bakom ett skrivbord satt deras ekonomilärare. ”Ah, fröken Marianne och fröken Filippa, sätt er”, sa han och visade mot ett runt bord med fyra stolar. De lydde och han tog upp en mapp med papper. Han lade mappen mellan tjejerna och gick över till den tunga dörren. Den låstes med ett klick och han hängde gjutjärnsnyckeln runt halsen. ”Läs”, sa han.
Filippa såg på sin kompis och de satte sig bredvid varandra så de kunde läsa tillsammans. Det var en lista över fel de gjort under den senaste tiden. ”Läs högt”, sa läraren. ”Tuggummi i klassrummet, spydighet mot lärare, fniss, stökighet”, läste Filippa. ”Som du förstår kan det inte fortsätta så här, nästa papper”, sa han. Filippas hjärta sjönk när hon såg ett papper med hennes pappas signatur, det var pappret som gav lärarna fullständig kontroll över hennes fostran. En snabb koll visade att även Marianne hade ett sådant papper i mappen.
”Ställ er upp”, sa han och tog fram en linjal. De ställde sig upp och han tryckte till i deras bakhuvuden så de stod framåtlutade över bordet. Filippa väntade skräckslaget. Läraren rörde handen och linjalen slog mot hennes rumpa så att det sved till. Det andra slaget träffade Marianne och de såg på varandra medans han gav dem tio rapp var. De såg förödmjukade på varandra och bet ihop när han tryckte ner dem i sina stolar igen. De visste båda två att det sista de ville var att han kontaktade deras föräldrar.
Han gick över till sitt skrivbord och tog fram en övningsbok och två blyertspennor. Han slog upp den framför dem, ”gör första kapitlets övningar”, sa han. Marianne protesterade, ”men det här har vi ju redan gått igenom, och tentat av”, sa hon. Linjalen landade över hennes fingrar och hon drog dem åt sig med ett ynkligt pip. ”Säger du emot mig?” frågade läraren med honungsdrypande röst. Marianne skakade på huvudet, ”Nej magistern”, sa hon och tog upp blyertspennan.
Den lena lackade pennan kändes förnedrande i Filippas hand men hon började skriva i boken, hon och Marianne hjälptes åt att lösa uppgifterna. Det gick långsamt, det var mycket att skriva och hon såg upp mot läraren. Han såg på dem och log, ”duktiga tjejer”, sa han milt, ”fortsätt att skriva ni”. Filippa såg att magistern drog ner gylfen och halade fram sin kuk. Panikslaget släppte hon pennan.
Linjalen föll över hennes fingrar och hon tog upp pennan igen. De två tjejerna såg på varandra och på magistern som nu stod med sin kuk i handen. De fortsatte att lösa uppgifterna och försökte att inte titta på magistern som nu började runka medans han såg på dem. De koncentrerade sig på uppgiften och magistern gick fram och ställde sig bredvid dem. Hans kuk svajade några centimeter framför Filippas ansikte och hans hand gled sakta fram och tillbaka längs skaftet. Hon hörde det slaskande ljudet av hans förhud som gled över ollonet och några droppar försats föll ner på hennes hand. Hon bet sig i läppen för att inte skrika.
Magistern gick över till Marianne och drog sitt ollon längs hennes kind medans hon skrev i boken. Han lät kuken glida över hennes ansikte och slog henne över ryggen med linjalen om hon försökte rygga tillbaka. Hon satt så stilla hon kunde och läraren gick över till Filippa igen. Hon kände hans varma kuk mot sitt ansikte och hans kladdiga ollon lämnade slem kvar över hennes kind. Plötsligt lade han sin styva kuk mellan hennes läppar och drog den fram och tillbaka längs hennes framtänder. Hon kände smaken av hans kuk mot läpparna men fortsatte förskräckt att lösa uppgifterna. Plötsligt rätade han på ryggen och runkade kuken snabbt framför deras ansikten.
De två tjejerna stirrade ner i boken medans magistern runkade fram en stor sats sperma som han sprutade i deras ansikten. Den varma sperman rann ner från Filippas panna, längs sidan av näsan och över hennes läppar. Hon såg på Marianne vars ansikte var spermakladdigt från näsan och ner över munnen. Sperman rann ner för hennes hals men hon fortsatte att lösa uppgifterna för att undvika magisterns linjal.
Magistern lät dem göra färdigt kapitlet med sperman torkandes i ansiktena. ”Så nu kan ni gå”, sa han. ”Tack magistern”, sa Filippa och ångrade sig genast när hon kände sperman rinna in mellan hennes läppar och blandas med hennes saliv inne i munnen. En snabb blick på Marianne sa henne att hon också fått in sperma i munnen.
Magistern log och såg de båda nedsprutade tjejerna gå ut ur rummet och tillbaka till sitt rum.
Filippa försökte att med handen torka sperman ur ansiktet men det kändes fortfarande kladdigt och skammen kunde inte torkas bort. Hon skulle bli tvungen att uppföra sig i framtiden.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Verkar lovande hoppas att fortsättningen kommer snart...
Lycka till!
Mighty
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Hoppas att det kommer en fortsättning för den var lite kort.