Linnea förför

Författare: Maraton Datum: 2012-04-03 21:25:25

E-post: Orre.noch@gmail.com

Kategori: Heterosex och Age play

Läst: 49 096 gånger

Betyg: 2.6 (42 röster) 14 medlemmar har denna novell som favorit



Linnea förför

En förklädd ängel korsar min väg.
Av: Maraton

Jag lade i tvåan, svängde av 71:an och tog av upp mot stugan samtidigt som Ozzy sjöng sista strofen på ”Mama I’m comming home”. Sälen i slutet av april, en långhelg för mig själv. Behövde det här efter kraschen mellan mig och Sara. Grusvägen var en smält lersörja i aprilsolen, men snödrivor och plogvallar låg höga. Stugan uppenbarade sig efter alla år, uppfarten till grannens halva var tom. Skönt! Morsan hade i och för sig sagt att andra halvan skulle vara tom, men det var ändå lättnad. Helt kravlöst själv i fullständig tystnad utan någon genomhörning.

Stugan var sig lik invändigt, uthyrningsneutralt 80-tal med doft av Allrent. Ställde upp värmen och kollade att muggen var städad efter den senaste uthyrningen innan jag klev ut på altanen. Skönt att sträcka på sig i friska luften efter bilturen. Eftermiddagssolen stekte hett, det knäppte i träplanken. Altandäcket var avsmält gott och väl halvannan meter ut från fasaden. En del av grannens räcke hade gett med sig under vintern. Lovat att jag skulle se till deras halva också så jag trampade ut på snön och sträckte mig förbi skranket som skiljde altanhalvorna åt.

Nackhåren reser sig. En rörelse i ögonvrån! Någon eller något var alldeles intill mig. Reflexerna tar över, hoppar högt i förskräckelse! Gör en piruett över kanten. Höll på att dra med mig det som var kvar av räcket över bord.

”Skräms jag?”, frågar tjejen som satt och solade på andra sidan skranket. Hjärtat dunkar från vettet.
Var kom hon ifrån? Jag skulle ju vara ensam? Blond med stora solglasögon, chickt solskydd på läpparna och begynnande fräknar. Hjärtat dunkar ohämmat vidare. Hon har skylt brösten med armar och händer. Solade topless.

Jag försöker samla ihop mig. Ursäktar mig och kravlar upp. Hon kan inte hålla sig för skratt. Förklarade att jag trodde att det var tomt, att räcket rasat. Hon är ung, arton kanske tjugo, skitsnygg, läcker. Jag kommer av mig. Så mycket bar hud. Hon börjar prata med mig om allt möjligt, som om vi var gamla bekanta. Hon hade tagit bussen från Uppsala och promenerat till stugan, ingen bil, inget körkort. Studerade trots allt. Hon var babblig, tyckte att jag stod för dagens underhållning med min skräckpiruett ner i den djupa blöta snön.

Hon tog sig väl ut i vårsolen, alla dessa kurvor efter en lång blodfattig vinter. I synnerhet brösten stack ut, de svällde liksom ut runt händerna hon skylde sig med. Omöjliga att negligera, inte med tanke på hur länge sedan det var jag var i närheten av en kvinnas kropp. Sexlivet hade inte precis varit perfekt på slutet. Det var så länge sedan. Inget ont om Sara, men hennes kropp hade varit välkänd, smal, platt och inte alls så här rik, kurvig och livfull.

Det blev stressande. Jag kände inte den svamlande tjejen och visste inte riktigt var jag hade henne bakom solglasögonen. Samtidigt hade jag hade svårt hålla mina egna ögon på rätt köl. Brösten så lockande. Jag kände hur svulten jag var. Till sist blev jag tvungen att avbryta henne, ursäkta mig, fly undan. Sträckte fram handen för att ta adjö, vi hade ju inte gjort det. Presenterat oss.

Min hand frös i luften framför oss, hennes händer var ju upptagna på annat håll. Hon flinade när hon såg min förvirring och sträckte sedan fräckt fram handen och presenterade sig som Linnea. Brösten exploderade! De vilade ovanpå på den andra armen. Exponerades uppnosigt lockande med uppspelta rosa bröstvårtor. Jag ignorerade brösten så gott jag kunde. Koncentrerade mig på hennes framsträckta hand.

Då föll polletten ned! Det var Linnea, grannfamiljens sladdbarn. Fan vad pinsamt, hade åkt massor av skidor med hennes brorsa på skolloven. Lilla Linnea! Henne hade jag inte träffat på åratal, inte sedan hon var typ tretton. Jag tog in henne. Vilka bröst hon hade fått! Och höfter. Och ben och svarta spetstrosor.

Ögonen hittade tillbaka upp till hennes ansikte.
”Förlåt!”, utbrast jag bestört för andra gången. ”Jag kände inte igen dig med solglasögon och…” Jag och kom på mig med att gestikulera mot brösten. De lyste likt överambitiösa trafikljus mot mig. ”… bröst”. Det slank liksom bara ur mig. Linnea såg ner på brösten.
”Näe, de har blivit lite större va?”, sade hon och flinade. Jag dog. Linnea fnittrade lite nervöst och kramade sina bröst innan hon åter skylde dem med händerna. Hon såg rosig ut. Jag dog döden för andra gången.

Omtumlad irrade jag omkring inne i stugan och försökte packa upp. På något sätt hade jag lyckats bjuda in henne på kvällsmat trots att jag avlidit. Ringde morsan när jag hade samlat mig någorlunda. Hade Linnea vetat om att jag var där? Fick bekräftat att så kan ha varit fallet. Morsan hade sladdrat med Inger. Hade Linnea planerat det hela? Flirtade hon med mig? Fröken Linnea, lilla Gosis? Knappast. Hon hade varit sladdisen, allas favorit, den lilla bortskämda som alltid kom undan med massa bus och hyss. Gosis som kröp upp i knät och log med stora gluggar där mjölktänderna lossat. Inte hade hon väntat på mig? Topless? Gosis? Tankarna rusade medan jag försökte förbereda maten.

Det var inte lätt att vara en Chopin i köket med årgångskryddor från nittiotalet på kryddhyllan, men jag gjorde mitt bästa. Rosmarinen doftade åtminstone fortfarande även om den var förfärligt blek. Linnea knackade på dörren. Hon såg fantastisk ut, mer klädd för Stureplan än Sälen. Lång ljus tunn tunika som snarare slöjade än dolde den svarta push-upbehån som säkerställde att urringning var sprängfull. Ett enkelt smalt guldskärp markerade midja, höfter och vita långa strumpbyxor avslöjade välformade ben. Det enda som saknades var pärlhalsband och högklackat.

”Vad uppklädd du är!”, säger jag och ser ner på min egen klädsel, t-shirt och träningsoverallsbyxor. ”Fast du är skitsnygg! Verkligen!”, lägger jag skyndsamt till och försöker undvika att titta ner i urringningen. Shit pommes frites! Det var verkligen längesedan jag umgåtts med en kvinna klädd på det sättet! Jag fick en varm kram som lämnade en längtan utan slut och en flaska rödtjut.

Jag insåg hur mycket jag behövde en kvinna! Min och Saras relation hade varit helt död mot slutet och efter det hade en grå novemberskymning tagit över livet. Det här var tropiker. Jag fick be henne rätta till behåbandet, det hade glidit ner. Det blev lite för mycket för mig. Lite för sexigt.
Vi smakade på vinet, tjafsade medan vi gjorde i ordning maten. Jag smet iväg och satte på mig en långärmad fit träningströja, den var något bättre än den säckiga t-shirten. Sambomagen hade försvunnit i takt med att jag magrat och separationsångesten hade förbättrat träningsviljan. Tröjan satt någorlunda, men jag ångrade att jag inte satsat mer på gymmet och mindre i skogen. Tredagars skäggstubb grinade tillbaka i spegeln. Skit också, borde ha rakat mig. Vräkte på rakvatten. Hoppades hon skulle drunkna så som jag gjort.

Linneas behåband hade glidit ner igen. Gud så sexig hon var! Påtalade att hon visserligen såg briljant ut, men att hon gärna fick återställa behån.
”Du får tänka på att jag är en utsvulten desperat singel”, sade jag skämtsamt.
Linnea fick påfyllt i glaset och sallad att hacka. När behåbandet åkte ner ytterligare en gång kunde jag inte hålla mig utan lade en prövande hand på hennes axel och drog långsamt upp bandet igen.
”Oj då”, sa Gosis med en ton som påminde om att hon gjort något hon visste att hon inte fick. Hon var så varm, så mjuk, så levande, så förförisk. Jag rös av känslan av bar hud.

Vi började duka ut i vardagsrummet. Behåbandet hade glidit ner igen, vad annars? När hon kom med nästa lass porslin högg jag henne över nacken.
”Gosis, vad har jag sagt om behån?”, frågade jag och höll kvar henne med ett fast grepp om nacken.
”Oj då, igen”, sade hon som så många gånger förr när man kommit på henne med något.
”Ja. Oj igen!”, sade jag och smekte prövande det andra behåbandet längre ut på axeln.
Hon stelnade. Lite retsamt frågade jag om det händelsevis inte var så att hon försökte förföra mig, medan jag långsamt petade bandet allt längre ut på axeln. Linnea fick lite mer färg än tidigare, men hon sade inget.
”Jag vet inte vad du tycker Linnea?”, fortsatte jag och lät långsamt bandet glida över axeln. Hjärtat slog hårt. Behån gav vika, tillät mig ana en bröstvårta. Adrenalinpåslag. Frågade om hon inte tyckte att det var elakt att leka med mig. Linnea sade fortfarande ingenting. Stod frusen. Jag smekte henne längs armens varma mjuka hud. Möjligen lutade hon sig en aning mot mig. Kanske skruvade hon bara lite på sig. Kanske var det bara min inbillning?

Hon som varit så vågad ute på altanen och rapp i munnen i köket, vad ville hon egentligen? Var flirtandet bara en spännande lek med storebrorsans kompis. En lek som höll på att gå över styr? Förväntade hon sig att jag alfahanemässigt skulle släpa in henne i sovrummet och ge henne åderpåken? Eller var det en lång romantisk middag med ännu längre blickar hon ville ha?

Jag kände osäkerhet och ångest välla upp, valde reträtt och backade in till köket. Lämnade henne med behån neddragen och händerna fulla med porslin. Försökte komma på vad fan som hände? Det hade varit så nära att jag bara hade tagit för mig av henne! Bara tanken på att känna bröstvårtorna styvna i handflatorna. Eller att blottlägga hennes hals och suga liv ur halspulsådern. Gode Gud och alla helvetets djävlar vad jag ville!

Jag stökade frustrerad i köket så att det hördes ut. Tog ut kycklingen och rotfrukterna ur ugnen. Festligare mat än så var det inte. Linnea höll sig undan. Jag lade upp kycklingbitarna så elegant det gick ovanpå rotfrukterna, dubblade upp med grytlappar och bar ut maten.

Linnea stod kvar nästan där jag lämnat henne, med armarna i kors och behåbanden hängande ner på sidorna. Gud så sexig hon var. Jag hade svårt hålla hennes trotsiga blick. Istället vek jag åt sidan för att runda henne på vägen mot bordet. Hon sträckte ut armarna och sidsteppade, följde mig först åt vänster sedan tillbaka åt höger så att jag inte kom förbi. Fånigt lät jag Gosis fånga in mig. Hon svängde in bakom min rygg med en arm om min midja och bromsade upp mig. Hon smekte mig över bröstet, fjäderlätt ner över magen. Hon värmde min rygg. Tryckte sig hårt mot mig. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, vad jag skulle säga, vad jag skulle göra. Värmen från ugnsplåten brände långsamt igenom grytvantarna, medan hennes hand långsamt gled ner längs träningsoverallsbyxorna.

Gosis hand vände lekfullt tillbaka från mitt ben och sökte sig långsamt längs byxlinningen. Hon andades bakom min rygg. Handen stannade till ett ögonblick. Jag höll andan. Sedan kände jag fingrarna sakta lirka sig in under resåren. Gosis varma lena fingrar som strävande nedåt. Ett stön. Var det mitt? En varm len hand som nådde fram och långsamt kröp vidare upp över kalsongen. Jag var hård. Gosis grymtade belåtet. Handen smög sig ned längs min stolthet. Jag fick inte ur mig ett ord.

I nästa ögonblick var hon borta. Ensam och darrande stod jag kvar med årets praktstånd och med en het ugnsfast form brännande i händerna. Jag staplade fram och satte ner kycklingen på bordet. Linnea slamrade ute i köket. Vad fan hände?!

Jag slog mig ner. Linnea kom ut med en tillbringare vatten. Behån var på plats. Vi började ta av maten och jag slog upp vin, ingen av oss sade något. Linnea höjde ett ögonbryn. Jag fattade vinglaset och harklade mig.
”Gosis, du skulle inte kunna dra ner behån?”, frågade jag.
Hon såg lite förvånad ut. Det var nog inte vad hon hade väntat sig, men hon drog ner behåbanden och gav mig en ny frågande blick, inte helt utan utmaning.

Jag höjde åter glaset, men ändrade mig igen.
”Du skulle inte kunna lyfta upp brösten lite?”, vågade jag mig. Hon satte ner glaset med ett skevt leende och försökte krångla upp brösten ur den halvraserade behån. Hon rodnade lite. Jag hade svårt slita blicken ifrån dem. Höjde sedan glaset på nytt och skålade enligt konstens alla regler utan att låta blicken glida iväg allt för mycket till brösten.

Maten var rätt smaklös. Om det var de forntida kryddorna eller om det var det att jag nästan kunde ana hennes bröstvårtor låter jag vara osagt. Linnea petade också mest i maten och gav mig långa sugande blickar som fick mig att längta så innerligt.
”Gosis, om du inte är en snäll flicka och äter upp maten så får du ingen efterrätt”, sade jag lite grötigare på rösten än jag tänkt mig.
”Och vad får jag om jag är en stygg flicka då?”, kontrade hon rappt och gav mig en blick som fick mig att vilja slita upp henne på bordet och råknulla henne. Att ge henne vad hon tålde! Jag som nästan varit som en extra storebror.
”Då får du ingen efterrätt”, sade jag istället för det jag ville ha sagt, att hon skulle ställa sig upp, böja sig över bordet och ta spjärn som en gudfruktig kvinna.

”Jag hörde det var slut med Sara”, sade Linnea. Slukhålet öppnades under mig.
”Touché! Där satt den”, tänkte jag medan jag handlöst föll ner i bottenlös svart dy. Granskade min tallrik en stund.
”Jo”, sade jag till sist. Jag kände hur det tryckte på att släppa på trycket. Det var slut sedan snart ett år och det kändes fortfarande. En tomhet, en kall dimma som letat sig in i förmak och kammare, klätt hjärtat i svart glas. Ett liv stelnat i grå sörja. Jag hade åkt hit upp bara för att få vara helt i fred, för att kravlöst prova om vårsolen kunde värma liv där allt hopp flytt. Linnea såg medlidande på mig, hon undrade om hon skulle gå. Jag ruskade på huvudet. Det ville jag inte. Det blev tyst mellan oss.
”Fan också!”, tänkte jag och gav Linnea ett frampressat leende medveten om min egen oförmåga att lyfta mig. Jag var så patetisk.

Hon såg på mig. Ett lite lurigt leende. Sedan stjälpte Gosis sitt vattenglas över mig med en häftig rörelse. Jag tror till och med att hon blev förvånad av mängden vatten som var kvar i glaset. Gosis gapskrattade medan jag reste mig och försökte borsta av mig den värsta vätan.
”Hör du!”, sade jag ganska förorättad. Gosis dansade undan när jag sträckte mig över bordet efter henne och lipade åt mig.
”Gosis!”, röt jag.

Jag var tvungen att runda bordet för att ta upp jakten. Fnittrande lät hon sig fångas i soffhörnan. Jag kopplade ett nytt grepp om nacken och av bara farten gav jag henne en dask i rumpan.
”Slå mig inte!”, tjöt Gosis.

En dask eller två till, sedan skulle jag hålla upp hennes armar ovanför huvudet och kittla henne tills hon gav med sig och lovade att inte sno något mer godis! Sådant var spelet.

Hon var starkare nu.
”Kittla mig inte”, tjöt Gosis redan innan jag försökt.
Jag satte fingrarna i sidan på henne. Gosis tjöt, kiknade och försökte slita sig fri.
”Ta mig inte på brösten!”, pep hon fram. Tanken hade inte slagit mig innan, nu träffade den mig med våldsam kraft.

Jag tog henne på brösten. Vid min Gud, tog jag henne på brösten med en stor hungrig grabbnäve!
”Nej”, protesterade Gosis och pressade sig mig. Efter två famntag skärpte jag till mig, lät handen lekfullt vandra längs urringningen och smekte sedan långsamt in fingrarna under behån. Lät handen följa behåns insida och greppade sedan ena bröstet underifrån.
”Nej!”, pep Gosis igen när min näve slöt sig om bröstet.
En sådan skön känsla. Jag suckade tungt av tillfredställelse. Kramade mjukt bröstet så skönt. Så mycket större än Saras, varmare, mjukare, lenare, känsligare, fastare. Bröstvårtan styvnade underbart under mina fingrar. Paradis.

”Nyp mig inte”, pep Gosis.
Jag klämde bröstvårtan lite hårdare mellan tumme och pekfinger. Hon stönade. Jag njöt och drog mjukt. Ökade trycket. Nöp henne på riktigt. Hörde hur stönet ändrade karaktär.
”Inte mellan benen.”, stönade hon. Jag behöll greppet och frågade vad det var jag inte skulle göra.
”Ta mig inte mellan benen!”, upprepade Gosis, ”Snälla, inte mellan benen!”

Jag släppte greppet om bröstvårtan och lät handen leta sig upp under tunikan. Omfamnade mjukt hennes kön. Varm fukt slog emot mig genom tyget. Hon flämtade nog lika högt som jag. Lät handen smita in under strumpbyxornas resår. Försiktigt fortsätta nedåt. Lät handen glida ner över könet, gnida fram och tillbaka över trosan. Gosis stönade högt, hon kändes underbart våt. Till sist bad hon mig att inte ta henne ta henne under trosorna.

Hon var slätrakad och slipprigt våt. Känslan kan inte beskrivas, overkligt blöt, varm, och len. Att jag gjort henne så våt, en sådan känsla!

Hon flämtade till när jag långsamt och försiktigt började smeka henne. Lät knappt fingrarna nudda. Gosis pep att jag inte fick pulla henne, så jag lät bli. Det var inte så populärt. Hon blev frustrerad av mina mjuka lätta fingrar. Upprepade allt skarpare att jag inte skulle pulla henne. Till sist lät jag fingrarna sjunka in. Hon bet mig i halsen. Jag tryckte upp dem hårdare. Hon stönade tungt. Det rann om oss när jag ökade takten. ”Hårdare”, stönade hon tungt fram.

Hon stönade allt högre, spjärnade emot och efter ett tag försökte hon dyka ner i soffan. Jag höll emot. Gosis stönade att jag skulle ta henne. Jag blev lite förvånad. Borde hon inte sagt att jag inte skulle ta henne? Gosis upprepade på ostadiga ben att jag skulle knulla henne, men jag fortsatte pulla. Till sist snyftade hon fram något om att bli straffknullad. Sade hon straffknullad? Jag hade aldrig hört en kvinna uttrycka sig så. Hade jag hört rätt? Jag blev tvungen fråga.
”Straffknulla mig!”, kommenderade hon mer desperat i tonfallet.
Det knöt sig i magen.

Jag släppte greppet och knuffade ner henne i soffan och slet av henne strumpbyxor och trosor i ett enda svep! Villigt rullade hon över på rygg, särade benen och visade fittan. Hon såg mig utmanande i ögonen och öppnade sig med fingrarna så jag kunde se riktigt långt upp i hennes våta fitta. Jag kunde inte få av mig mina egna kläder fort nog! Linnea slickade sig sexigt om munnen och började smeka sig själv. Förtvivlat försökte jag sparka av byxor och kalsonger som trasslat ihop sig kring fötterna. Gosis började under tiden smeka sig själv på allvar, inte längre sexigt utmanande utan med fingrar som gick som flugvingar över klittan. Hon stönade på ett sätt som antydde att jag nog fick sno mig på om jag ville vara med.

När jag väl kom loss tog hon emot mig och förde mig rakt in i fittan. Inte tal om annat. Trängde försiktigt in en centimeter, två, lite till. Hon pressade på med händerna, ville ha mig hela vägen in i ett svep. Gosis stönade hest när jag trängde längre in, såg på mig med kåtglansiga ögon och pressade på tills jag trängt hela vägen in till roten.

Jag hade inte haft sex på över ett år. Känslan var omtumlande. Att tränga så djupt och långt in. Det spände och drog. Så varmt, hett och trångt och lent. Så långt in i lilla Gosis. Hennes ögon mörka som bottenlösa sjöar. Det ilade oroväckande i skrevet. Hon stönade och kramade mig med fittmusklerna.
”Knulla mig!”, väste hon i örat och manade på mig med händerna.
”Mmm”, stönade jag. Det ryckte oroväckande i skrevet, ilningarna tilltog. Känslan av att vara djupt inne i hennes våta varma fitta var helt överväldigande. Kände att jag kanske skulle bli tvungen att dra mig ur om jag inte kunde lugna ner mig.
”Straffknulla mig!”, fortsatte hon fodrande och pressade på. Gosis slog benen om mig, pressade mig hårdare in i henne, knep på nytt om mig med fittan och nafsade mig i örat. Jag höll mig så stilla jag kunde, försökte hålla tillbaka. Gosis smekte mig över pungen. Den var hård och sammandragen som en kiwi. Hon knep ivrigt och stönade het andedräkt i mitt öra. Drog med naglarna över pungen. Det gick inte hålla emot! Pungen ryckte till. Jag försökte dra mig ur! Bensaxen höll emot, hon stönade att jag skulle hårdknulla henne i mitt öra och nöp mig i en bröstvårta allt medan hon fortsatte smeka pungen. Pungen drog ihop sig igen, hårdare. Jag släppte min säd.

Det går inte säga så mycket mer. Det gick för mig innan jag börjat. Inte ens när jag förlorade oskulden hade jag kommit så fort, så tidigt, så förbannat skönt. Jag kollapsade över henne i långa spasmiska ryckningar medan säden pumpade ur mig, medan säden pumpade in i henne.

Den mellankoliska känslan som kan infinna sig efter sex, post-coital tristesse, aldrig förr hade den förvandlats till en rakbladsvass kniv. Aldrig! En kniv av glödgat kolstål som trängde in genom skrevet och klöv mig nerifrån och upp i två halvfigurer. Klöv mig längs ryggraden, genom hjärta och strupe, klöv tungan. Endast hjärnan förblev intakt så att skammen skulle kunna brännas in. Jag fick förstås inte ur mig ett ord.
”Fy faan”, sade Linnea och vred sig undan så att jag gled ur henne. ”Ett sådant djävla straffknull”, sade hon med avsmak, ”de andra brukar åtminstone försöka”.

Det blev tyst mellan oss.

”Du är ett svin Magnus”, sade hon efter en stund. Jag skämdes, skämdes som en hund men jag kunde inte känna mig ledsen. Jag hade behövt tömma mig, spilla min säd, öppna mina stängda portar, andas ut orgasmens eldar i en varm kvinna. Det hade gjort mig gott. Gott långt in i själen, men skammen sved.
”Ett sådant djävla straffknull”, sade hon med indignation. ”Det var det jävligaste straffknullet jag fått. Vet du det?”, fortsatte hon som hon upptäckt något nytt i det som hänt. Sedan körde hon armbågen i sidan på mig, snodde runt och spände ögonen i mig. De var hårda och vaksamma. Inte som Gosis, inte som Linneas, utan ögonen hos en ung jurist satt på prov.
”Du är visst inte så oskyldig och präktig som du ger sken av”, sade hon och mätte mig med blicken, en orm till en annan. Jag försökte möta den. Kallt se tillbaka. Hon nickade långsamt, insiktsfullt, konstaterande att hon misstagit sig på mig. Jag förstod inte alls? Sedan körde hon en knytnäve i sidan på mig. Vi tumlade runt. Jag for i golvet med Linnea över mig. Hon kom upp på fötter.
”Du kunde ju åtminstone tvingat mig ta satsen i munnen”, fräste hon och försvann in på muggen.

Jag visste inte vad jag skulle tro. Trodde hon jag kommit med flit? Vad ville hon egentligen? Vem var hon? Straffknullas? Tvingas ta satsen i munnen? Hörde duschen gå igång. Ena stunden fnittrigt flickaktig våp och i nästa en kvinna som ville ha mer man än vad som gick att uppbringa. Mer man än vad jag var.

Jag hämtade den halvtömda flaskan rödtjut och sjönk ned i soffan och begrundade livet. En sådan oändligt djup tillfredställelse och samtidigt ett sådant kapitalt misslyckande som man. Försjönk i nuet. För första gången på månader existerade jag bara här och nu. Halvorna läkte långsamt ihop. Det fanns inte längre något där och då, hon var borta för första gången, verkligt borta. Det fanns inte heller någon framtid. Den sköljdes och tvättades bort inne i badrummet. Det fanns bara ett här och nu. Det var allt som fanns kvar och jag njöt av det jag hade. Lade upp benen i soffan och lät värmen sprida sig i kroppen medan jag sippade på vinet. Så vackert och föränderligt livet ändå var.

Linnea kom ut ur duschen insvept i ett ångmoln och i min luggslitna handduk. Skred som ett sagoväsen över rummet. En perfektion i nuet, rak i ryggen, huvudet högt. Hon stannade strax utom räckhåll och betraktade mig. Hon var perfekt, varje linje så skön. Hon släppte handduken framför sig. Klev ur den drottninglikt. Lät mig betrakta henne. Hon tog ett steg mot evigheten och ett steg mot mig. Steg ända fram dit jag låg utsträckt på soffan.

Jag njöt av att betrakta henne. Att följa konturerna, kurvorna, lårens invändiga krökning upp mot skötet. Hon var fullkomlig, ögonblicket perfekt. Betraktade ogenerat hennes kön. Kände hur min egen kropp svarade, hur värmen som spred sig från hjärtat fortsatte mot skrevet. Lät en hand massera pungen. Jag njöt av betrakta henne, njöt av att smeka mig själv. Njöt av att följa de inre blygdläpparnas krusning upp mot klittan. Så skön, så skönt, så perfekt. Kuken började styvna. Fittan såg kåt och svullen ut. Lekte njutningsfullt med mig själv. Njöt av den egna njutningen i sig själv. Började runka med långsamma drag. Det svarta kalla glaset kring hjärtat började flagna. Mina fingrars grepp hårdnade, rörelserna blev mer bestämda, njutningen mer påtaglig. Jag var en fri man. En fri man!

Linnea bröt förtrollningen genom att flytta på sig. Hon satte händerna bakom nacken, spände ut brösten och ställde sig mer bredbent. Sköt fram höfterna och fittan mot mig. Manifesterade med en frustrerad utandning sin tillgänglighet. Hennes blygdläppar var blodfyllda till bristningsgränsen. Jag tog in de förskjutna linjerna, de nya ytorna. Fascinerad betraktade jag hur fittan öppnade sig för mig, hur hon långsamt gled isär. Hur en klar droppe långsamt växte. Hon var så våt.

Linnea höll huvudet högt, men hennes röst var en viskning.
”Vad tänker du göra?”


Livet var mitt val.



Kommentarer

essbel 12 September 2016, 13:23

Jag förstår inte det låga betyget och de få kommentarerna den här novellen fått. Jag ger den en (stark) fyra (jag försöker vara mkt restriktiv med 5or)
Mkt gott språk. Du har nåt att säga mer än bara sexet. Huvudpersonen har en bakgrund, ett inre liv och livssituation som finns med i hela berättelsen, och känns psykologiskt trovärdig.
Jag uppskattade särskilt vändningen med Linneas lek med 'inte'. Hennes reaktion efter sexet är ju överraskande och skapar förvirring, men jag uppfattar det som själva poängen - 'Magnus' blir ju fundersam även han och det leder ju till det filosofiska slutet.

old-zanzibar 7 December 2012, 16:33

SUPERBRA! Sedan beskrivningen av Linnea… så fylld av respekt och aktning, en frigjord kvinnas eget val av sex och vem hon vill ha det med. Rena hyllningen faktiskt. Det är så jag gillar läsa sexnoveller - en hyllning till det andra, kanske bättre, könet. Så ska det vara.

old-zanzibar 7 December 2012, 16:32

SUPERBRA! Sedan beskrivningen av Linnea… så fylld av respekt och aktning, en frigjord kvinnas eget val av sex och vem hon vill ha det med. Rena hyllningen faktiskt. Det är så jag gillar läsa sexnoveller - en hyllning till det andra, kanske bättre, könet. Så ska det vara.

Mighty Butch 30 Augusti 2012, 08:23

Du har beskrivit pungen på ett helt nytt sätt för mig...
Har aldrig sett den som en KIWI men faan så sant vilket frustande garv jag fick.
Men var är fortsättningen då?
Mighty


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright