Hildas två Herrar del 3
Författare: cecilita Datum: 2009-11-06 08:34:41
E-post: cecilitasv70@hotmail.com
Läst:
11 115 gånger
Betyg: 4.5 (2 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Hildas två Herrar del 3 av 13.
Jag låg kvar på knä framför honom, tittade upp på honom och frågade ödmjukt:
- Herre, får jag säga något?
- Ja!
- Jag heter Hilda och blir 21 år i nästa månad.
- Jaha, Hej Hilda!, svarade han. Jag heter Michael, kallas ”Micke”, men du kan kalla mig Herre MIKE eller bara Herre.
- Ja, Herre Mike, svarade jag bekräftande.
Nu visste jag i alla fall vad han hette i förnamn.
- Nu vill jag pröva din mun. Du kan väl suga?
- Ja Herre, svarade jag på hans första fråga. Den andra var väl uppblåst att svara så på.
Vem kan avgöra om jag kan suga?
Ja, inte jag i alla fall!
Det får ägaren till snoppen göra, annars får han väl ändra på det och lära mig hur han vill ha det, tänkte jag. Mycket av att vara slavinna är att anpassa sig efter den, som är ens Herre, hur han vill ha en.
Jag sträckte genast fram händerna mellan hans ben och började dra ner dragkedjan i hans finbyxor. Snart hade jag grävt fram hans lem, men det var inte lätt eftersom den var styv som en batong och inte ville runt sömmarna. Jo, den hade nog velat, om den visste vad som väntade den, men den gav mig hårt motstånd.
När den väl kom ut böjde jag fram huvudet, öppnade munnen och pussade först prövande på den. Stack fram tungan och smakade på den. Den smakade inte illa, nästan gott. Nej gott, för det fanns en smak och en lukt, som jag gillade.
Jag drog tillbaka skinnet och blottade dess huvud och såg att den saglade som en liten baby. En lång slemsträng hängde ner från den och ner på byxorna. Min tunga fångade upp strängen, för att visa att jag var ödmjukt lydig och för att jag tyckte att det smakade gott.
Man kan inte låta bli att jämföra. Hos Mats hade sådant slem smakat beskt och strävt och lite som urin, men inte här. Men det spelade ingen roll hos Mats jag hade fått göra det ändå. Och velat göra det, för att känna mig lydig och undergiven.
Jag drog skinnet helt tillbaka och sträckte ut tungan mot undersidan av den och kände lemmens sträng, tryckte tungan uppåt, mot den och rörde tungan glidande fram och tillbaka så jättesnabbt jag bara kunde.
Jag hade ännu inte tagit in hela i munnen eller ens slutit läpparna omkring den.
Jag ville ta det i min egen takt. Så länge jag fick det. Vid denna första beröring var jag livrädd för att han skulle börja dirigera mig i detalj.
Nej, jag ville att han skulle dirigera mig, men just när det gällde att använda munnen på honom så här första gången. Då ville jag helst göra det i min egen takt och få lov att visa honom vad jag kunde. Var han sedan inte nöjd med det fick han väl rätta till mig. Det var så jag tänkte.
Jag tycker själv så mycket om att få använda munnen och njutet av det. Och jag visste att det aldrig kunde bli sämre för det att jag själv tyckte om det. Kanske var det min önskan om att göra det ALLTID, som kunde bli jobbig för min Herre.
Det var viktigt för mig, att jag gjorde mitt allra bästa vid denna första uppvisning av mina munkonster, min fantasi och följsamhet.
Jag visste att vid ”suget” är min Herre helt passiv (om han inte vill styra mina rörelser förstås) och jag den som är aktiv och jag MÅSTE vara uppfinningsrik, följsam och känslig för varje liten kroppssignal, som istället får dirigera mig i min lyhördhet.
Jag tänkte: Jag faller tillbaka på gamla erfarenheter och hur jag har blivit lärd att göra. Skulle det inte falla min Herre på läppen så får han träna om mig. Det kändes så skönt att tänka så, så underkastande och slaviskt skönt.
Nu ville jag göra mitt allra, allra, allra bästa.
Känslan av hur mycket jag hade saknat en Herre sköljde över mig.
Hoppet om att få stanna kvar, att ha honom som min HERRE, bara växte inom mig. Jag kände hur det hoppet tog tag i mitt hjärta och fick det att växa och växa, trots att jag ännu inte hade frågat honom om det.
Jag tittade upp på hans ansikte och såg att han blundade och njöt. Att se hans njutande ansikte, när hans ögon som inte längre såg mig eller någonting annat, det var en alldeles egen njutning och ett betyg bättre än något annat.
Jag NJÖT så obeskrivligt av att få göra det skönt för honom.
Detta var min första uppvisning inför honom och nu var HANS njutning det absolut viktigaste.
Hela månadens uppladdade njutningsgivande spelade jag nu ut i ett kort. Jag hoppades så innerligt att det var ett ESS.
Jag fick beröm och uppmuntran om att jag var på rätt väg, av hans ansiktsuttryck och hans halvkvävda stönande, så jag fortsatte.
Jag tryckte tungan uppåt och försökte med tungspetsen känna av de fina vecken i strängen, där under. Millimeter för millimeter. Så satte jag fart på tungan igen och slöt nu läpparna omkring huvudet, men lät tungan jobba maximalt med strängen. Men inte för hårt, bara glidande, vått och mjukt.
Jag har fått lära mig att DEN strängen är en sorts motsvarighet till vår klitta och det vet ju jag, hur känslig den är.
Jag kände hans puls i lemmen, hur det bultade, som om den ville bli större och hårdare, men inte kunde växa ut skinnet. Den var stor så det räckte och blev över.
Den makt över den, som jag kände var överväldigande. Så länge jag fick göra vad jag ville med denna mjuka och varma manliga kroppsdel, var hela han i mitt våld.
Jag böjde med svårighet den uppåt och fortsatte att jobba med strängen på undersidan. Nu lät jag läpparna sluta om hela undersidan av ollonet och lät tungan fladdra mjukt och smekande över strängen. Jag gav så maximalt med tungan, att när jag behövde låta den vila, fortsatte jag att göra samma med läpparna. Det var mest underläppen, som jag lät glida kännande över strängen och när även den blev trött, rörde jag hela huvudet och lät underläppen stilla tryckas mot den.
Sedan hade tungan fått vila färdigt och det blev dens tur igen och sedan underläppen och huvudrörelserna.
Det kändes som om jag hade tappat tidsbegreppet i mitt eget njutningsgivande och just nu skulle jag kunna hålla på ”hur länge som helst”. Jag ville dra ut på det och minnas varje liten rörelse.
Precis, när jag hade satt fart på tungan tredje omgången, stönade min nyfunne Herre till och jag förstod att han skulle komma.
Lydigt och följsamt slöt jag läpparna om huvudet för att samla upp hans utlösning, men lät tungan fortsätta att sköta stimulansen på dess undersida.
Han skrek rakt ut och vrålade så jag nästan blev rädd:
– Helvete, satan i helvete, vad skönt! Jag DÖÖÖÖÖRRRRR!
Det var det bästa berömmet jag kunde få. Det var så spontant, att det inte kunde dölja någon falskhet. Inget fejkat.
Beröm fungerar så på mig, att då anstränger jag mig bara ÄNNU MER, för att få mer beröm startar någon sorts galet ekorrhjul, som bara öka och snurrar på. Jag blir helt tokig i mina ansträngningar.
Jag struntade fullständigt i att tungmuskeln började mattas, utan satte ytterligare fart på den.
Och det helt underbara, jag kände hela förloppet med och i tungan, som om nerverna i tungan levde sitt eget liv med i den njutningen jag gav honom.
Jag kände stråle efter stråle inne i munnen.
Och det var KRAFT i strålarna. De träffade i stötar upp mot gommen.
Jag svalde instinktivt och tyckte att det kändes skönt, att svälja ner hans kärleksgåva. Gud vad jag älskar denne mannen!
Så kom jag i en galen sekund att tänka på en tjej som jag sett på Kiviks marknad, under förra sommaren. Tjejen bar en T-shirt med texten: JAG SVÄLJER!
Tala om levande annonspelare.
Det var inte första gången jag såg det. I Köpenhamn på ströget såg jag en, i mina ögon oaptitligt tjock tjej, som på sin gula T-shirt bar den svarta texten: I SWALLOW. Och med den kroppshyddan behövde hon ha något extra att locka med, tänkte jag systerligt elakt.
Jag lät den stanna kvar i munnen. Men jag kände mig lite lurad på konfekten. Inte för min egen skull, utan för hans. Jag hade ju bara precis börjat med att visa mina munkonster. Jag hade ju knappt haft den inne i munnen, mer än precis när han kom och INTE nere i halsen alls.
Djupt ner i halsen. Jag är ganska stolt över den konsten och jag skulle med ära och högt huvud kunna bära en T-shirt med texten:
I DO DEEP THROATING!
Men sådan allmän reklam är ingenting för en tjej, som bara vill ha EN man, en Herre.)
Denna uppskattade konst hade jag inte fått visa honom eller ens i närheten av det. Men det är klart, en Herre bestämmer själv, när han ville komma. Det har inte en slavinna med att göra, som Anna brukar säga. En slavinna får bara vänta och anpassa sig.
Han skakade till i kroppen ett par gånger till och jag kände att det fortfarande, vid varje skakning vällde ut sperma ur den. Nu så lite att det knappast var lönt att svälja undan, förrän den var klar. Men han gav mig så mycket, att det måste vara ett tag sedan han kom senast, tänkte jag. Som om det plötsligt var viktigt, att han inte hade haft en annan tjej nyligen.
Han satt tyst och bara andades. Emellanåt andades han oroväckande tungt, i djupa suckar.
Hade jag inte med hela kroppen och psyket känt motsatsen, skulle jag kunna tro att han INTE var NÖJD med mig.
Och jag tänkte, som en liten bonus: ”Jag har ju mycket mer njutning att ge honom!”
Hans tystnad bekymrade mig lite. Men jag såg ju att han var alldeles medtagen. Trots det ville jag ha kvittens. Killar är inte så mycket för ge det, men vill gärna ha det själv, vet jag!
De tycks tänka, att när de INTE säger att något är fel, så är allt bra. Det passar inte oss. Vi behöver kvitton för att anpassa oss och må bra.
Jag skulle precis öppna munnen för att fråga om jag fick ställa en fråga. När han sa:
- Du! Det var det skönaste jag har upplevt i hela mitt jävla liv. Du gjorde det som ett riktigt proffs. Nej, missförstå mig inte. Jag tror aldrig jag har varit så nära döden någon gång, men det hade varit värt det.
- Tack Herre, svarade jag och kände verklig tacksamhet mot honom. Inte minst för att han kunde uttrycka känslor så att kvinnan i mig förstod dem.
Han tycktes vara en ovanlig man. Jag kände också en tacksamhet mot mitt hjärta som gjorde att jag följde med honom. Han utstrålade någon sorts inre och helt naturlig auktoritet. Han inte bara kallade sig för Herre, han var det.
Lite i panik tänkte jag på, att jag kunde ha lämnat honom där på gatan och inte fått uppleva detta.
Jag är nog lite tokig, för jag började redan planera för ett liv tillsammans med honom, utan att fråga honom först.
Jag ville bli hans slavinna och låta honom möta den nära-döden-upplevelsen så ofta, som han bara ville och till och med oftare. Jag ville låta honom vakna varje morgon till den upplevelsen.
Precis det skulle jag vilja GE honom, att han vaknade varje morgon i min mun och att han fick utlösa sin nattlust där, för att börja samla till en ny dag. Risken fanns att han skulle bli trött på det och på mig. Jag menar varje morgon, är ju VARJE morgon!
Och jag hade mycket mer i lager för honom. Mycket som jag lärt under månaderna med Mats, men även plockat ur Annas berättelser. Jag kan vara riktigt läraktig, när jag vill det.
Jag hade inte haft mer än EN kille, på riktigt, före Mats och då med ett ganska mesigt sex. Mats hade lyft upp min sexualitet till himmelen med sin fasta och krävande hand.
Så synd bara att HAN inte ville fortsätta att vara min Herre.
Så kom det över mig att jag knappast hade tänkt på Mats på hela tiden här i lägenheten. Det skulle väl vara ett friskhetstecken om något. Tidigare hade ju tanken på Mats malt och pestat min hjärna under alla vakna minuter.
Jag ville inte glömma Mats. Jag skulle nog skämmas, om han såg mig nu, på knä framför Micke.
Mike tittade mig rakt in i ögonen och sa:
- Du, jag vill att du stannar kvar för alltid.
- Tack! Jag vill stanna kvar för alltid. Jag kan lova dig att jag stannar så länge du vill ha mig. När du säger att du inte längre vill ha mig, går jag. Lite stolthet har jag kvar, även om du inte tror det, tillade jag med ett dubbeltydigt leende.
- Låt mig bara få vila en liten stund så ska du också få ditt, sade han.
- Ja tack, Herre, men det är inte nödvändigt, nu vill jag att det är du som ska njuta av mig, svarade jag.
Men han ville att jag också skulle FÅ, det var ytterligare ett plus i hans vågskål.
Han reste sig och gick ut och för att sätta på kaffe till oss. Jag följde efter ut i köket, trots att jag var naken och menade att jag kunde fixa kaffet.
Var jag slavinna så var jag.
Och helt överraskande sa han:
- Visst gör du det.
Jag öppnade skåpet ovanför bryggaren och såg att han hade ZOEGAS kaffe. Då har han bra smak och det ökade på hans plussida i min bok, tänkte jag och skrattade tyst för mig själv.
Jag bryggde kaffet och dukade fram under tiden det rann ner.
Vi drack kaffet.
Han ville veta om Mats.
Jag hade tacksamt glömt bort Mats, men berättade LYDIGT att vi hade haft ett Herre – slavinna förhållande och att det var Mats som hade tränat mig på sådant som han tyckte var viktigt för honom.
- Min kommande Herre får träna in mig på hur han vill ha det, sade jag lite försiktigt utan att direkt peka på honom själv. Men jag kände att vi båda förstod att erbjudandet gällde honom.
Han ville veta var jag hade lärt mig att suga och jag svarade sanningsenligt att en del hade Mats lärt mig, en del av Annas dagboksanteckningar, men mycket av det hade jag kommit på själv i mitt slaviska givande, genom att lägga i hop ett och ett och framför allt känna av.
- Älskar du Mats?
Jag ville inte tala OM Mats nu. Jag var så lycklig över att Mats inte, som han gjort tidigare, hade belägrat mina tankar exakt dygnet runt.
- Ja, det gör jag. Jag måste ju tala sanning.
Att bygga ett nytt förhållande på någonting ANNAT än sanning är ohållbart annars kommer det att rasa igen, det blir alltid bara en tidsfråga.
Min livsteori är att sanningen kan verka skör och tunn, men den är stark nog att alltid ta ut sin rätt, den väntar bara på rätt tillfälle!
- Längtar du efter honom, som din Herre?
- Ja, det gör jag. Innan jag kom hit har jag inte kunnat tänka på någonting annat än honom, dygnet runt. Om jag vaknat på natten har jag inte kunnat somna om, för att jag har tänkt på honom.
- Stör det dig inte i ditt förhållande till Mats att vi har sex?
Frågan kastades rakt ut i luften. Jag hade inget riktigt svar. Jag hade inte tänkt på det så. Mats hade lämnat mig och jag var ensam nu. Han kanske skulle komma tillbaka, men då var det för sent, NU.
- Om du menar att jag skulle tänka på Mats, när jag gjorde det skönt för dig så NEJ. HAN har lämnat mig.
//
Finns märkbart intresse så fortsätter serien.
/Cecilita
Fler noveller av samma författare
Mmmmmm det fins ett MÄRKBART intresse! För du skriver fyllikt och målande så man är liksom "med"