Den utan kyssar

---

---

Det här är min första novell. Jag tar hemskt gärna emot konstruktiv kritik, mejla: iskugganavmolnen@gmail.com Observera att ”det enda som hjälper mot tankar är hud” kommer från boken Diva av Monika Fagerholm och ”Oh Daniel” är en låt med Tafra.

David studerar Victor på håll. Hans röda lockar skakar när han skrattar, de gröna ögonen fäster sig någonstans långt bort och hans smäckra långa fingrar stryker undan lockar på villovägar från hans ögon. Det sitter söta indieflickor runt honom med blommiga, vippiga kjolar och rosetter i håret. David förstår varför de flockades runt Victor. Han är den finaste pojke som någonsin funnits. Victor brukar uppträda på skolan och spela egna låtar på sitt munspel. Hans mjuka läppar smeker stålet och vackra melodier flyter fram. David står alltid längst fram och drömmer om de mjuka läpparna mot sina. Men det händer aldrig, för Victor verkar inte ens veta att David existerar. Det hindrar inte David från att drömma om honom. Han brukar ligga i sin obäddade 90-säng och sakta, sakta smeka sin spensliga kropp och tänka att det är Victors händer. Han kommer alltid hårt då.

I den skumma belysningen kan han se Victor stryka de mörkröda tapeterna med handen (de känns som sammet). David tar fram sin mattebok och slår upp sin dagbok som ligger inuti den. ”VICTOR. VICTOR. VICTOR. Jag önskar så att jag kunde vara en av de där flickorna som omger dig. Skulle du se mig då? Jag sitter här och väntar på dig; en blick, ett tecken, vadsomhelst, som bevisar att jag inte bara är ingenting för dig.” När han lyfter på huvudet från de gulnade bladen ser han hur Victor pussar en av flickorna på munnen. Hon fnittrar och putar med sina rödmålade läppar. David smäller ihop boken, reser sig upp från pinnstolen och tittar på sitt odruckna te. Varför skulle jag bli den utan kyssar?

Victor sitter på ett café tillsammans med sina vänner. Eller vänner och vänner, han berättar ju inte allting för dem. Inte att hans hjärta slår så hårt, så hårt när en pojke tittar på honom. En pojke som heter David, David med rutiga skjortor och svarta, fina glasögon. David som går runt med sin gitarr och sitter i gräset och spelar för sig själv. David som aldrig kan förstå att han älskar honom. För Victor omges av indieflickor och Victor borde älska dem. Men när han pussar en vacker flicka på munnen tänker han bara på Davids fylliga läppar och hur de skulle kännas mot hans egna. I ögonvrån kan han se David lämna sin plats och börja gå ut. Om jag inte gör det nu gör jag det aldrig. Victor rusar efter honom och lämnar flickorna åt sina egna öden. Han får tag i David just som han grenslar sin röda, rostiga cykel.

- Ska du till Pandan på lördag?
David rycker till av frågan och de bruna ögonen blänker till.
- Jaa. Ska du?
- Mm.

De mumlar hejdå med rosiga kinder. David kastar sig på cykeln och trampar tills mjölksyran kommer. Hans händer vitnar av det krampaktiga greppet runt styret. Det är för bra för att vara sant, alldeles för bra för att vara sant. Han hade aldrig kunnat tro att Victor visste att han fanns och inte heller att han brukade gå på Pandan. Han trodde Victor var alldeles för upptagen av flickorna som brukade vara där och inte såg när han dansade för sig själv eller med en flicka. Han vet inte vad han ska sig till. Det känns som hjärtat dunkar så hårt att alla måste höra det.

David lämnar fram en skrynklig femtiolapp och får en kladdig stämpel på handen. Lokalen är mörk och längs väggarna trängs indiepoppare med pandapoppare. Och där står Victor och köper öl. De går till mötes; Victor med två öl i handen, David med händerna nerkörda i fickorna. De ler blygt mot varandra och skrattar; David med sitt flickaktiga fnitter, Victor med sitt mer mörka. Det är David som tar ölen från Victor och drar med honom ut på golvet. - Jag har drömt om det här så länge viskar han i Victors öra. De dansar till Oh Daniel och sjunger med i texten. ”I’ve been to a lot of places, I’ve seen so many faces, but nowhere else is there a guy like you”

David smeker Victor med blicken; hans ostyriga hår, hans djupa, gröna ögon, hans vackra sjömansskjorta. Och alla tusen miljoner fräknar som alla verkar bära sin egen historia. Victor kan inte låta bli att stryka David över kinden, just över smilgropen, där han skulle vilja bo. Deras blickar möter varandras och de fastnar i ögonblicket; ingen kan någonsin ta det ifrån dem. Hand i hand lämnar de lokalen, bort från flickors stirrande, bort från alla tvivel.

- Mina föräldrar är inte hemma säger David och tittar under lugg på Victor. Victor ler sitt breda leende med alla tänder och går snabbare. I Davids vita hus går de in till hans rum och slår sig ner på hans säng. På väggarna sitter planscher med the Smiths och Pete Doherty, skrivbordet är fyllt av låttexter och citat och längst fram i bokhyllan står Mannen som älskade Yngve. Victor flinar förtjust mot David. Det är allt som behövs. Trevande möter deras läppar varandras, läppar så mjuka och ömma av kärlek. David lägger händerna om Victors midja och öppnar försiktigt munnen. Deras tungor söker varandras, virvlar runt i en stilla storm. David lägger sig ner på rygg och Victor följer långsamt med. De vill så gärna stanna här i all evighet. Victor trär av sin sjömansskjorta och David för handen mot hans bröstvårta och smeker den lätt. Victor stönar och kysser honom än djupare. De avbryter plötsligt kyssen och reser sig från sängen. De plockar av sina plagg, ett efter ett, samtidigt som de håller blickarna stadigt i varandras.

Darrande pojkhänder söker mjuk hud, det enda som hjälper mot tankar är hud. Försiktiga fingrar stryker bultande lemmar, babylena skinkor och knoppade bröstvårtor. De lägger sig ner på sängen igen. Ett huvud med guldröda lockar guppar långsamt upp och ner och Davids andning blir allt häftigare. Victor smeker honom plågsamt sakta tills han inte kan motstå Davids vackra stönanden och låter hans värld brisera. Du är det vackraste som hänt mig. David lutar sig över Victor och målar ord på hans kropp, de vill aldrig att det ska ta slut. Men Victor är varm nu och snart fylls Davids hand av Victors värme. De lägger sig tätt, tätt intill varandra. Victor kysser Davids smala pojknacke och deras händer är hårt sammanbundna.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Den utan kyssar	Homo	2.4	4/6-08

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.